söndag 25 oktober 2009

AA debut

Ni som har läst min bok vet att jag säger att jag lika gärna hade kunnat vara "Jonas", och efter att ha fått möjligheten att vara med på ett öppet AA-möte stärker det min tro på att det verkligen hade kunnat vara så.

På alla tolvstegsmöten delar den som vill med sig av sitt liv och sina erfarenheter, och på dagens möte delade en kvinna och jag kände igen mig i allt.

Hon berättade om rädslor, att alltid ha känt ett utanförskap, skam, om att inte räcka till och om hur alkoholen fick henne att göra saker hon aldrig hade gjort i nyktert tillstånd.
Hennes skuldkänslor efter att ha gjort just en sådan sak ännu en gång fick henne till sist att gå på ett första möte i AA och då började hennes resa tillbaka till det liv som hon idag var så oerhört tacksam för.

En annan kvinna berättade om många år utan alkohol, men utan att bli nykter.

Den berättelsen är intressant för det går nämligen att sluta dricka men att ändå inte nyktra till. Det är inte först gången jag har hört just det berättas, men då har det varit sexmissbrukare som har sagt samma sak.
Nykterheten handlar om så mycket mer än att sluta med intaget av droger, det krävs en förändring på djupet; av känslor som ilska, bitterhet och harm.

Hon förstod det till sist, och tog då hjälp av en sponsor* för att komma vidare och göra de tolv stegen som för de flesta innebär en stor förändring.
För henne var det magiskt, och hon sken när hon berättade om sin väg till riktig nykterhet och hon har minskat risken för att ta ett återfall betydligt sedan den dagen hon inledde sitt samarbete med en sponsor.

Och ja, gud är med på ett hörn; såsom du uppfattar gud vill säga.

För mig är gud en grupp.
Det blir så oändligt mycket bättre när en grupp funderar än när man gör det själv.
Det blir så oändligt mycket bättre när man har flera vänner som genomgår samma sak, någon att ringa till när det är jobbigt som varken dömer eller säger "skärp dig", som förstår att just nu behöver jag en hjälpande hand.

Av någon anledning slutade jag dricka av mig själv, men förstår att det var oerhört nära att jag fastnade.
Oerhört nära.
Idag, tjugo år senare, dricker jag inte en droppe sedan två år, och jag tror inte att jag kommer att göra det i framtiden heller.

Tack för att jag fick vara med och tack för att ni delade med er, ni anonyma på det där mötet.

*Sponsor; en som har gått före och som ger av sin erfarenhet av att tillfriskna.

2 kommentarer:

Kia sa...

Fantastiskt att få ta del av en så modig människa!!

Åsa Hellberg sa...

Ja, fantastiskt.

Kram åsa