I natt har hon dykt upp igen, min gamla väninnna som jag inte längre har kontakt med.
Den här gången hade hon skrattgropar i sitt annars allvarsamma ansikte och hon fnissade sig igenom hela drömmen.
Enligt en drömtydare som jag såg på tv häromdagen använder vi oss ofta av det kartotek av ansikten som vi alla bär inom oss och de olika ansiktena får vara skådespelare i de draman som vårt undermedvetna spelar upp.
Hade jag inte vaknat av en skrikande katt hade jag glatt drömt vidare.
Så där mycket fniss är oerhört välgörande.
7 kommentarer:
Hmm, drömmen kanske gav en vink om att ringa det där samtalet till den borttappade väninnan?
Drömfnissande låter enormt välgörande för själen!!
Själv hade jag en mardröm, jag har små rynkor runt min mun, troligtvis för att jag drar ihop den när jag skriver, koncentrerar mej, funderar bland annat. Jag var inne i en affär med vänner som bryr sej lite mer om sitt yttre än vad jag gör och plötsligt kom det fram en människa och trädde på en manick över mitt ansikte och det kom nålar rakt in i mitt ansikte som höll fast manicken samtidigt som det pumpades in något i min hud runt munnen. När jag vaknade med ett ryck hade jag bitit ihop tänderna så jag trodde det skulle vara grus när jag slappnade av.
Madlar; kanske det:)
Åsa; det var det!
Anbylens; men vilken dröm!
Drömmar är underliga...
Jag hade en jättetråkig dröm i natt full av allt jag är rädd för i verkliga livet just nu.
Har bestämt mig för att ignorera den!
Ha, drömmar speglar inte verkligheten och kommer inte med varsel...
Nu måste man bara se till att tro på det också :/
God morgon! Du har något hos mig.
Om du vill, det är frivilligt!
Igorflickan; eller så tar du tag i de rädslor du har?
Agneta; hoppla, det måste jag genast kolla!
Skicka en kommentar