Många av er är gifta.
Tänkte ni någon gång på nöden när ni sa ja till äktenskap?
Nöd verkar på något sätt vara bortglömd eller i alla fall oviktig fram till den inträffar.
De flesta av oss vet nog inte hur vi kommer att reagera på det som är tufft i relationen, särskilt inte om vi har olika utgångslägen - som till exempel vid en otrohet - där den ena är offer och den andra skurk.
När jag flög fick jag ha nödträning varje år för att få förnyat certifikat.
Det borde också äktenskap genomgå.
Lusten går nämligen över.
Och nöd blir det alltid i en eller annan form.
Det är klart att man kan springa fort som tusan när det sker.
Man kan också stanna kvar och försöka läka det som har gått sönder.
En större chans att få lära känna sig själv och sin partner på djupet kommer nog inte.
Men man gör som man vill.
I nöd och lust.
12 kommentarer:
Ja, men ibland känns det som fördelningen blev.. nöd=jag och lust=han...
:)
Helt sant...några "nödövningar" då och då i relationer skulle nog inte skada...;)
Kram och ha en fin dag!
Adela
Marie; det vet i tusan. Jag skulle i alla fall inte vilja ha det missbruket.
Och springa bör man från en missbrukare som inte vill tillfriskna.
Adela; tack detsamma.
Nej, jag tänkte inte på nöden, men så var jag också ung. Och mycket nöd har det blivit genom åren, liksom lust.
Nilla; bra. Du är nog inte lättskrämd tror jag:)
När jag gifte mig trodde jag att nöd var att inte sätta på korken på tandkrämen eller att trycka mitt på kaviartuben, men erfarenhet har visat att jag hade fel ; )
Livia; haha, vad roligt.
Jag tror ju .. att om man inte orkar med nöd, så är det bara tillfällig lust. Kärlek kräver mod, tålamod för att klara nöd, vardag och passion... Så ja.. Skulle jag någonsin gifta mig skulle det bli med avsikt att även hantera nöd.
Intressant dock.
Jag tror precis som du säger att nöden kommer lite i skumundan när man avger sina löften...
Och att du har helt rätt i nöden är ett tillfälle när man kan lära sig saker om sig själv och sin partner. De viktigaste insikterna är de som gör mest ont, fast det är dem man är mest tacksam för när man tänker tillbaka.
När man drabbas av en riktig kris i äktenskapet (eller livet) så blir man liksom tvingad att se på sig själv och sina handlingar när man försöker "laga" problemen...
Jag tror inte jag är ensam om att att känna förvåning över och tacksamhet över alla de insikter jag fått om mig själv.
Charlotta
Jag tänkte på nöden också när jag gifte mig. Det kändes skönt att ha någon att dela nöden med. Fast vi hade varit tillsammans i 15 år innan vi gifte oss så vi han med att känna av den innan vi gav våra löften till varandra :)
Mmm, vi gamla rävar.. som hunnit med en del tänker nog på nöden innan/om vi ger oss in i ett äktenskap.
;)
Mmm, vi gamla rävar.. som hunnit med en del tänker nog på nöden innan/om vi ger oss in i ett äktenskap.
;)
Skicka en kommentar