Hur kommer det sig att vi alla,

och ge mig gärna ett undantag om ni kan, på ett eller annat sätt skakar på våra kroppar när vi får en bebis i famnen.
Sitter vi så vaggar från höger till vänster eller fram och tillbaka.
Står vi upp skakar vi också, gärna lite med knöböjsstuk.

Jag försöker sätta mig in i bebisens värld.
Att aldrig få vara vaken och med en stilla kropp måste ju vara förfärligt.
I barnvagnen ska vi ju inte prata om.
Själv skakade och gungade jag min vagn så fort jag la ned min bebis i den.

Tro fasiken att min son sov mycket.
Det var enda gången den stackarn fick vila från mina moderliga rytmiska omsorger.