Avatar ( som jag lånade ett tag men aldrig såg) och En sorts kärlek, som bygger på boken med samma namn.
I boken är maken notoriskt otrogen - både före och efter hans frus cancerdiagnos - men det verkar i filmen som om man har trattat ned hans missbruk till att handla om en otrohet.
Boken var bra. Jag återkommer om filmen är något att se.
Sonen är på bio med sin bästis, som hade den goda smaken att komma med ett förtjust utrop över hans nya rum, och mamman tänker som vanligt en fredag bara lägga sig ned i soffan.
Fy tusan vad det duger bra.
3 kommentarer:
Det duger verkligen bäst. Snart är det Parlamentet, det ska jag titta på.
Jag missade det igår eftersom jag såg på Skavlan.
Som jag grät när jag läste den boken, En sorts kärlek.
Skicka en kommentar