Det har börjat fläkta

i förorten och jag antar att regnet som ska komma alldeles lagom till mina första fyra lediga dagar, är på gång.

Annars har jag inte mycket att berätta.
Jo, att jag såg en 80-tals relik på stranden idag.
Jag gillar att studera människor, man skulle kunna kalla det mitt främsta fritidsintresse.
Reliken från idag såg oerhört nöjd ut med sitt val att slänga bikinöverdelen.
Nu vet jag förstås inte ett endaste dugg om den här personen, men visst är det så att vissa bara inte ska göra som alla andra?
De måste stå ut från mängden - inte inrätta sig i någon led - om det så är med ett par hängiga tuttar på en badstrand, en svart klänning på ett bröllop eller shorts mitt i vintern.

Där vissa förtvivlat måste tillhöra så finns också de som inte kan tänka sig något mer fasansfullt än att ingå i ett sammanhang.

Visst är vi härliga?

Nämen, det funkar.

Inte för att jag har något att berätta, jag är alldeles för varm för det.
Man kan säga att fryspricken Hellberg får vad hon tål just nu.

Eftersom mina klienter kommer under den senare delen av dagen har jag tid att ta mig till stranden en stund, vilket är bra när mina kommande fyra dagars ledighet (lö-tis) kommer att innehålla regn.

Man kan säga att det är svårt att tro på SMHI just nu.

Pilutta dig, Blogger. Nu struntar jag i dig och går och badar.

Blogger låter mig bara skriva i titelfältet och därför testar jag att skriva så lång som möjligt där vilket blir skitknasigt men vad ska en kvinna med skrivlust göra? En kvinna som för övrigt är genomsvettig, vilket kan tyda både på klimakterie och utomhusvärme. Det kan också bero på rosa morgonrock i fleece. PS, har ni också svårt att skriva inlägg (kommentera funkar, jag har provat.)

En eminent klient

kvar innan jag måste fixa mat och ta ut Forden ur garaget.

Kvällen på Dysberoendekliniken blir spännande.
Jag kan ha en grupp men jag kan också ha två. Så blir det när man inte antecknar ordentligt.
Annars är jag ett anteckningsfreak.
Alla tankar blir så mycket bättre på papper än när de skvalpar runt i huvudet.

PS,

en alldeles utmärkt bok om det jag kallar röda trådar är
"Lev som du vill och inte som du lärt dig" av Jeffrey E.Young och Janet S. Klosko.

För mig var det magi

att upptäcka min röda tråd; att se att jag i alla kärleksrelationer upprepade beteenden som jag har haft sedan jag var en pytte.
Jakten, anpassningen och förminskandet hade inte ett dugg med den vuxna Åsa att göra och för mig är det  troligtvis den viktigaste insikt jag någonsin har fått.

Jag har aldrig sörjt att jag under så många år inte förstod.
Tvärtom är jag tacksam.
Jag är numera fri att räta på min rygg hur mycket jag vill.

Då var då och nu är nu.
Det är stor skillnad på det.

Hellberg Coaching

har inte tid med någon sol, den här dagen går i helfart fram till 21.00.
Sonen är beordrad att sova till 12.30 för att inga krockar med klienter ska ske och jag håller en tumme för att det fungerar idag också.
Det hade inte alls gått bra för några år sedan då han skulle upp halv sju eftersom han "inte ville slösa bort dagen".

Själv älskar jag att slösa bort dagar.
Att vara overksam är för mig ett rent nöje.

Men det är först nästa vecka.
Fram till dess är det full gas som gäller.

Du som är anhörig till en sex & kärleksmissbrukare

kan få stöd genom att besöka S-anons hemsida där du träffar andra i samma situation.

Flickan & Kråkan

En flicka jag känner blev så betagen av den låten av Mikael Wiehe att hon lyssnade på den om och om igen, djupt bekymrad över den skadade fågeln och hur det gick för den sedan.
Jag undrar om hon kommer ihåg det när hon nu är tonåring?

Allsång på Skansen och heja Måns.
Och heja BAO.
Det slog mig nu att jag vill se dem live.
Har ni gjort det?

När vi för hundra år sedan hade personalträff på Sturecompagniet hade vi en tävling som gick ut på en massa saker, bland annat att få en autograf av en riktig megakändis.
När vi i vårt lag virrade runt på Östermalm träffade vi Benny Andersson.

Vi kan väl säga att just den delen av tävlingen vann vi med marginal.

Vi har vräkt i oss kolhydrater

i form av ugnspannkaka.
Mm, vad gott.
Den här hade äpplen i - och äppelmos på.

Det tog två tillfällen av brutal smärta i sidan för mig att förstå att jag och äpplen inte kommer så bra överens.
Skalade och mosade är dock en annan femma.
Jag skulle kunna leva på äppelmos.
Hade det inte varit så att jag planerar att skriva en bok kunde jag kanske göra eget.
Nu får det vänta.
Eller så struntar jag i bok och gör mos istället.

Jag kommer att veta efter 50 sidor.
Skrivkoman är planerad till nästa måndag.

Nope,

det blev ingen badstrand.

Istället ska jag jobba ett tag till och sedan hålla en tvättstugelektion.
"Snart är jag sjutton", hojtades det från rummet intill tidigare idag och det kanske inte hade den effekt som var avsedd, i alla fall inte att jag skulle komma på att det är hög tid att lära honom allt jag kan.
Det kommer att gå fort.
Men ändå.
Det ska göras.

Arbetsdag med pauser

efter lunch.
Jag hinner nog ett varv till stranden.
Max två timmar, sedan är jag mer än nöjd och alldeles lagom färgad.

Tjohej. Tisdag. Nu kör vi.

Jag vet inte vad som hände med bildöverföringen

men det omslag på "Fjällbackabladet" som jag hade tänkt att visa er ville inte lämna telefonen.

Denna eminenta tidsskrift kommer ut med två nummer per år till det facila priset av 60 kronor per nummer.
I sommarens upplaga kan man läsa att Fjällbackas befolkning har utökats med 6 personer till 1022, att arbetspendlare till Norge kan komma att behöva betala skatt där och att samhällsföreningen (FFF) - tillsammans med sponsorer  - har bjudit alla fjällbackabarn på Ugglejakt.
(Någon sådan jakt var det verkligen inte tal om på min tid.)

En gammal man på en spark, vad seglar- och golfklubben har haft för sig och att en nazitysk bevakningsbåt deserterade till samhället 1945 - när Norge fortfarande var ockuperat - kan man också ta del av.

Som fjällbackabo i exil är detta den enda tidning jag verkligen behöver.

För exakt tio år sedan var det en man

som i Fjällbacka sa till mig att det var ofräscht med rökare.
Det är en av de få gångerna jag kan se att det var bra att jag anpassade mig.
Vips var cigaretterna borta.
De kom dock fram tillsammans med alkohol om jag var på fest två-tre gånger per år, men då var det inte längre gott, bara festligt.

Det står någon under min balkong och röker just nu.
Jag undrar om jag ska luta mig över räcket och hojta att det är ofräscht?

Årsmodell 1990.

Ungefär av samma storlek som flaskan som ligger bakom.

Sommar i P1, vatten och sol.
Jag är nöjd med min lediga dag.

Från och med

nästa vecka är jag ledig varje måndag och tisdag till mitten av augusti, och idag är en smygstartsdag.
Mycket välvald måste jag säga.
I say no more.

O´Learys Farsta

Köttet var perfekt.
Aiolin, pepparsåsen och servicen likaså.
Potatis hoppade vi över, det var alldeles tillräckligt mycket mat ändå.

Betyg; Mätt och glad!

Jamen, då går vi väl då.

Och jag är återigen en idrottare.

Det känns skönt.
Efteråt.

Såg ni Evy Palm igår?
Hon började jogga 2,5 kilometer vid 34, kom med i landslaget när hon var 41 och var som bäst mellan 46 och 49.
Hon påstod att det aldrig var för sent.

(För vad vet jag inte riktigt, men jag köper den säcken oöppnad. Det låter ju så himla bra!)

Okej, det är dags.

Fy satan vad jag inte har lust!

Jag vill hitta tillbaka till min

träning som jag helt och hållet släppte när jag fick nackspärren from hell.
Just nu känns det som en omöjlighet.

När känslan och förnuftet står kilometer från varandra gäller det att hålla tag i det sunda, vilket jag kommer att göra idag.
Känslan kan fara och flyga, jag ska ta mig runt min lilla park på ett eller annat sätt.

"I shall conquer this" som Mr Darcy säger till sig själv när han ska försöka komma över Miss Bennet.
(Innan han dyker upp ur pölen och hon blir till sig i trasorna).

Som jag har berättat är

min stora njutning i livet just nu att umgås med härliga kvinnor.
För ett par veckor sedan träffade jag femtioåringarna och häromkvällen skrivdonnorna.
Har man inga fab-kvinnor i närheten just nu kan man alltid se filmer som påminner om hur härligt det är med vänner.

Idag såg jag för tionde gången Mamma Mia med den härliga tjejväntrion med Meryl Streep i spetsen,

och ikväll ska jag se Sex and the city och njuta av vänskapen som är ledstjärnan både i tv-serien och i filmerna.

Man kan säga att jag har en fictional tjejdag i brist på live-versionen.

Jag försökte mig på en tupplur

och möjligvis slumrade jag en aning men jag blev klarvaken när det började åska.
Nu har piggheten återvänt och ovädret dragit vidare.

Jag undrar hur många opigga det kliver runt i landet en sådan här dag?
Enligt Svt text har det varit "stök och fylleri under midsommarhelgen."
Polisen: "Folk blir dumma i huvudet."

Tja, det låter som om folk tror sig ha haft kul.

Ja hänger inte riktigt me...

de kan oxå bero på att ja e gammal.......eller ba vart trött.........å  ingen koll.......som ja kanske borde ha.......
a, ni fattar va................................................................................................................................................


Tjarå

Midsommardagen 2011

inleds likadant som varje morgon gör så här års:
Jag äter frukost, katten ligger på balkongen och sonen sover.

Min agenda innehåller ingenting utöver att tvätta golven.
Ett utmärkt hushållsgöra när det regnar.
Det kanske inte är så himla muntert, men det är väldigt mycket lugn och ro.
Ibland räcker det långt.

Högt upp i luften

i en linbana är inte min grej, helt ärligt var jag komplett skiträdd.

Sonen fnissade förtjust men insåg snabbt att det inte var en lysande idé att på något sätt förstärka min rädsla med att gunga korgen eller sätta sig på en annan plats än i mitten mitt emot mig när jag var övertygad om att obalans skulle få vajern att gå av 24 meter över den trygga marken.

Här är vi på aningens lägre höjd, men björnen vid dammen syns nästan inte om du inte klickar på bilden.

Lejonkungen ser ni väl i alla fall?

Och herr tiger som sover sött.

Jag hoppade över den traditionella schnitzeln....

för att istället satsa det som på menyn kallades inkokt lax.

Jag skulle kalla den urkokt.

Hemma igen.

Vet ni hur skönt det är?

Önskar er och alla barn en skön och nykter midsommar!

Jag fick vara med på middagen

som paret som förnyade sina löften gav för sina vänner.
Vi var på min kusin Christians restaurang, Griffins.
Jag har aldrig varit där förut och det var verkligen superläckert.
Fyra rätter senare var jag så mätt att jag rullade mig själv till bilen.

Många som förnyar sina löften gör det med nya ringar.
Så också det här paret.

En symbol för en ny början.

Vi tillbringar ju morgondagen med schimpanser

tigrar och lejon.

I parken kan man också äta wienerschnitzel med överstekt potatis.
Åh, vad gott.
Anyway.
Jag behöver inte bry mig om annan föda än jordgubbar i morgon och det är nu fixat.
Det, och fruktansvärda mängder godis.

Så ska en midsommar firas, mina vänner.

God morgon.

Det smäller på min bakgård i förorten.
Eller gjorde i alla fall.
Nu verkar det mest bara vara skyfall.

Nu något helt annat.
Tänk att Göran Perssons gamla glasögon skulle bli populära igen.
Det hade jag aldrig trott.

Kolla vilken uppsättning prima skribenter

som jag hade äran att träffa efter jobbet idag.

Bilden har jag snott från Pernilla.
På bilden ser ni också Susanne, Sandra och Simona.
Idel ädel skrivadel.

Jag åt glass.

Mitt strykjärn är från 1980-talet.

Tror ni att det blir roligare att stryka med nyare doningar, eller är det same same, det vill säga fortfarande den mest meningslösa sysselsättningen världen har att erbjuda?

Vintertid stryks här ingenting.
Möjligtvis någon skjorta åt sonen eftersom jag gulligullar något förfärligt med honom trots att han nästan är vuxen.
(Det är slut med sådant nu. Kan han lära sig att köra bil kan han lära sig hur det gamla strykjärnet fungerar).

Sommartid kommer blusarna fram.
När jag köper dem har jag aldrig en tanke på eftervården.

"Åh, så söt", hojtar jag, betalar, tvättar, stryker och svär.

Jag älskar Hemnet

och har mer än en gång flyttat in i hus på Österlen, en sjöbod på västkusten eller en femrumslya i Stockholms innerstad.

Min egen lilla pärla hittade jag där och från visning till jag hade budat klart tog det två dagar.
Mäklaren som sålde den lämnar lappar om värdering, "säljer gärna din bostad", kontakta mig,  i brevlådan emellanåt.
Nu vet inte jag hur mäklare ska vara mot sina kunder, den kursen har jag missat, däremot vet jag en hel del om service och trevligt bemötande.

Jag kommer aldrig någonsin att låta henne peta i min lägenhet.
Aldrig.
Att potentiella köpare senare kan vara potentiella säljare hade hon helt och hållet missat.

Jag har hittat

O´Learys och söndag är väl en lysande dag för att äta obscent stora köttbitar?

Egentligen skulle jag till centrum bara för att köpa filmjölk men först klev jag in i ett provrum för att dra på mig ett par rosa jeans och en söt och piffig rosa kofta med volanger.
Gullgulligullgull är inte riktigt jag, men det händer att jag tror det.
Som idag då.
Vad som som räddade mig från ett totalt felköp var att jag insåg att jag inte har något övrigt som passar ihop med just rosa jeans oavsett om det är 50% rabatt på dem eller inte.

Mycket vuxet gick jag istället hem med bara min filmjölk i handen.

Vilken tur jag har.

Ikväll var jag medbjuden att äta middag med ett gäng supertrevliga damer. Efter att ha varit nödd och tvungen att tacka nej - eftersom jag jobbar på kliniken - frågade jag dem ändå vart de ska och om jag kanske kunde ansluta när jag var klar.
Och tänk, de kommer att befinna sig exakt hundra meter från min arbetsplats.

Är inte det tur, så säg?

Det verkar som om O´Learys

har öppnat i Farsta Centrum.
Det är ju helt livsfarligt!
Vi kollar upp och ÄTER!

Inte idag.
Hellberg ska till Dysbereondekliniken!

Min nacke har blivit diagnostiserad och vi pratar...

kramp.
Troligtvis utlöst av drag.
Det fanns inte en enda kota som låg fel och det som ska vara mjukt var det.
Kommer det tillbaka ska jag direkt på med de rosa pillren och förebygga nackspärrandet med alltid ha en sjal med mig i bilen om jag ska åka med neddragna rutor, eller i soffan som är placerad vid vid balkongdörren som det förstås drar ifrån eftersom den alltid står öppen.

Jag längtar efter SPA-massage.
Tror jag.
Jag har ingen erfarenhet av det.
Men visst måste väl den vara mjukare och mer välbehaglig än massage hos en naprapat?

Nej, boken de pratar om heter inte

"Håriga kvinnor och Gud."

Med synskärpan stärkt med ett par glasögon ser jag att det står "Krig, kvinnor och Gud".
Synd.
Jag gillade den titeln.

Halva dagen är helt ego

och jag börjar den trippen hos min coach, sedan ska jag vidare till naprapaten med min nästan återställda nacke.

Jobba?
Ikväll.

Oh. My. God

"Lördag 2 juli 2011 kl 14:00

Handledarutbildning, 190 min (300 kr)
Teoriutbildaren i Stockholm HB

2 bokade platser"


Hela Farsta centrum är omringat av parkeringar.
Där är väl bra att övningsköra (ja, när alla kunder har åkt hem)?

Gråter ni ofta?

Jag gör det sällan.
Mest beroende på att jag inte är särskilt ledsen av mig, men när jag är det så kommer det sällan ut som tårar.
Jag blir tyst och eftertänksam, samtidigt som det gör ont i bröstet där det ledsna sitter.

Det är inte viktigt att gråta, däremot att veta vad det är man känner.

Många mixar arg med tårar.
Då tror inte jag riktigt på det där arga som de säger sig vara.
Det ligger något annat i skvalpet.
Sårad, förödmjukad, rädd eller besviken kanske?

Rördtårar är jag däremot suverän på att leverera.
Försök att hålla er här ni som kan:

Det fanns ingen tid i tvättstugan och

mat har jag mer än jag behöver.

Nu har jag inte en aning om vad jag ska göra.

Men hey,

det är ju midsommarafton på fredag.
Vad roligt... för er som dansar som små grodor och håller på.
Själv ska jag och sonen traditionsenligt ägna oss åt apor på Kolmården och det är också roligt.

I år kan man inte längre  - vad jag har förstått - åka in i Safariparken, istället får man åka linbana över.
Åsa och uppiluften är väl inte en direkt lysande kombination, men jag ska vara modig.

Jag har för mig att det var någon form av villkor för att sonen skulle åka med...

Två ungdomar sover fortfarande

och som den goda mor jag är tar jag hänsyn till det och är knäpptyst.
Jag stänger till dörren till sovrummet och Misse öppnar den.
Skulle jag stänga den helt skulle han skrapa på den och skrika ända till jag (eller någon av sömntutorna) öppnar, så det är inte en särskilt god idé.
Han har hatat stängda dörrar sedan han var en liten och blev instängd i en garderob i tio timmar.
Det betyder att han har hållit på i 12 år.

12 år, och jag lyder fortfarande.

Det är svårt att förstå att det

bara var någon vecka sedan jag låg på Playa del Farsta.

På min dagisgård har barnen på sig någon form av galonisar idag.
Den gamla varianten av dessa regnplagg var oerhört stela och otympliga och trots att vätan från himlen höll sig på avstånd blev man ändå sjöblöt, av svett.
Så är det inte längre får vi hoppas.

Själv behöver jag inte gå ut alls idag om jag inte vill.
Tvättstugan ligger i samma port som min lägenhet.

Vem tror ni är ledig

i morgon och som tack vare det kan sitta så här dags och peta i sig gröna oliver inlindade i Goudaost?

Sonen doftar så gott

att han har problem med att ta med soporna till soprummet när han ska till tunnelbanan.
Som om jag inte har samma problem med väldoft!?
Jag förstår inte hur han menar och tvingar helt enkelt på honom påsen.

Medan han är på bio tänker jag kanske plöja Mari Ljungstedts bok som jag fick med en tidning häromdagen.
Tyvärr har jag sett Million Dollar baby som går på fyran.

Se den, är mitt betyg som kan översättas till Utomordentlig.
Clintan spelar exakt likadant som i alla filmer han medverkar i - den killen är inte direkt överraskningarnas man, däremot är Hilary Swank lysande

Två hjälpsamma personer,

Liz och Sus, ställde upp på gårdagens omröstning här gällande Coop eller Ica.
Nu utföll den inte någon kedjas fördel, alltså styrde vi kosan mot båda idag.
De ligger så nära varandra att det bara är ett mindre kvistande dem emellan.

Vi började på Coop, men insåg snabbt att de inte hade det som (nästan) hela stormarknadsbesöket handlade om:

Det sprack det helt och hållet när jag såg priset på fläskfilén som ska serveras till mangosåsen, och helt fräckt lämnade jag min vagn med duschcremer där och åkte vidare.
Nej, jag brukar inte göra så men idag var jag ju wild & crazy, remember?

Nu är hela kylen fylld av sås, kapris och gröna oliver.
Jag är så glad att jag har något att äta igen.

De som skrapar triss på helgerna i tv4

vinner aldrig den minsta summan.
Det är sådant jag lägger märke till när jag inte har något viktigare att bry mig om.

Idag är jag wild & crazy och tänker fylla matkorgen utan inköpslista.
Det är inte alltid det blir bra, men det är lite triss över det och därför spännande.

I Stockholm är det värdelöst väder - om man nu inte gillar att vara utomhus när det spöregnar - och därför undrar jag förstås vad du gör när himlen öppnar sig?

Vi är många som följer honom

och hans kamp kamp mot cancern.
Jag blev så glad när jag såg att han hade gjort ett inlägg idag.

Stormarknadsbesöket kommer att ske idag istället.

Hade det varit för exakt ett år sedan hade det inte varit möjligt eftersom jag då satt ned i min soffa från tidig morgon till sen kväll när Victoria tog Daniel som sin äkta make i nöd, lust och mycket fägring
Jag vet inte riktigt hur jag fick i mig mat den dagen men jag antar att jag satte lite fart på sonen precis som jag ska göra idag när han ska få bevisa hur stark han har blivit efter ett par-tre månaders intensiv träning.

God morgon!

När man väl kommer in i språket

är den en njutning att läsa.

Dialogen är nästan exakt densamma som i tv-serien - om än något fylligare - och det är mycket dialog.
Oerhört få miljöbeskrivningar, vilket ju passar mig som ändå bara ögnar sådana partier vilken bok jag än läser.
Höga träd, vindstyrka och rosa kaffekoppar roar mig inte ett dugg om det inte fyller en funktion (trädet föll över vägen, vinden blåste Sarah av cykeln och färgen på koppen var nymålad och smetade av sig på hennes läppar)

Jag slarvläste nu också ska medges.
Mr Collins (den mesige och trögtänkte prästen) orerande om allt möjligt orkade jag till exempel inte läsa.

Vad man fick i boken, men inte i tv-serien, var en avslutande kapitel om hur det gick sen.
Och i boken kommer inte Mr Darcy ur vattnet med sin skjorta klistrad på kroppen.
Det måste ha varit BBC´s eftergift till alla oss som gärna ser Colin Firth på  klädd på det viset.

Japp.

Det är dags att läsa boken som har gett mig den bästa tv-serien någonsin.

Så fort jag ser orden "unna mig"

slutar jag läsa.

Äter man choklad så äter man choklad.
Förhoppningsvis är det gott.
Punkt.

Den livsmedelsbutik jag oftast besöker

är Konsum. Den är långt ifrån billigast, men jag är en vanemänniska...
Anyway.
Tidigare har jag fått rabbattkuponger, värda 50-kronor, kanske var tredje månad.
Detta baserat på hur mycket jag har handlat för.
Systemet är nu omgjort och helt plötsligt får jag en bonus på sisådär 250-300  kronor per månad.
Smart.
Det gör att jag jagar bonuspoäng och att jag är en större stamkund än någonsin tidigare.

Idag har jag fått för mig att jag ska göra ett stormarknadsbesök.
Ica eller Coop-Forum är frågan.

Ni får bestämma!

Jag gillar dokumentärer

och igår såg jag en på BBC med Bon Jovi.
Svt sänder den ikväll.

Deras musik är lite lagom rockig för mig och jag låg i sängen och sparkade i takt.
Mr Bon Jovi him self är lika ung som jag.
Med det vill jag inte säga något annat än herregud vad vissa står sig bra.

Operation rädda

har pågått ett par veckor och idag ser jag en ny knopp på den lätt döda pelargonen.
Det, mina damer och herrar, är lycka i Farsta.

Såg ett dokumentär om Phil Spector

häromkvällen.
Phil - demonproducenten  med alla möjliga fantastiska låtar i bagaget från 60- och 70-talet- som nu var åtalad för mord.
Intervjun gjordes när han var släppt mot borgen och jag kunde svära på att han var oskyldig till det han var anklagad för.
Det tror jag i och för sig alltid.
Länge har jag trott att det beror på att jag är värdelös på att avslöja lögner - vilket också är sant - men jag tror att det största anledningen till att jag inte genomskådar dem är att jag mycket hellre friar än fäller.

Och om någon ska fällas, när bevisen faktiskt ligger på bordet, har jag en enastående förmåga att hitta förmildrande omständigheter:
"Menade inte"
"Inte så farligt"
"Stackar´n"
"Det är väl inte så konstigt om man tänker på att..."

Det kan låta fint och snällt men det har till och från istället fällt mig...

Phil Spector´s första rättegång blev ogiltigförklarad eftersom juryn var oenig.
Ett år senare fälldes han och dömdes till minst 19 års fängelse, en dom som är överklagad.

Fredag kväll, nästan.

Det är mörkt nog för kväll och det känns som om min kropp är inställd på det.

För exakt en vecka sedan trippade jag iväg på 50-årskalas i en tunn och ärmlös byxdress.
Idag klampade jag runt i regnet iklädd jeansjacka, halsduk om min onda nacke och en jacka till.
Den finfina färgen jag hade i ansiktet för bara en vecka sedan har försvunnit och det känns baske mig som höst.

Tur att det bara är sjuttonde juni!

Min vetekudde ligger runt min hals,

och egentligen vet jag inte om det hjälper men värmen är skön.
Till min fasa har jag upptäckt att det är nästa - inte kommande - måndag, som jag ska till naprapaten.
Jag har också upptäckt att man bara får äta de rosa pillren i fem dagar.

Det var klagomålen.
Nu till hyllningarna:
Det är FREDAG.

Sådär.

Dagens arbete är avklarat och i morgon väntar en heldag på kliniken; utbildning på förmiddagen och en anhöriggrupp efter lunch.                                        

Framför mig på bordet ligger en deckare av Mari Jungstedt, "Den dubbla tystnaden".
Jag har inte läst någon av hennes böcker, har ni?
Hon verkar så genomtrevlig de gånger jag har sett henne att jag tänker att hon nog är en lysande författare (det måste väl hänga ihop?)

Det blir dock ingen bok idag.
Istället ska jag se på strandmode i nya "Elle".
Det är allt mina ögon klarar just idag.

Om jag någon gång skulle ha en hund,

vilket jag inte ska, men om jag skulle,det ska jag inte, men om...

Ledig förmiddag,

men nu låser jag in sonen och drar igång dagens coachingverksamhet.
Det finns en risk - eller möjlighet - att vi hörs senare.

Heja torsdag!

Ps, kan ni hojta till om min blogg har blivit seg

med det nya sommarpiffet.
Tack!

Ibland önskar jag

att vi kunde bli våra egna försvarsadvokater istället för de åklagare som förefaller vara så vanliga.

Vi slår, förlöjligar, skäller, anklagar och förminskar oss själva när vi egentligen borde göra precis tvärtom.
Vi gör det även i bloggform; talar om för sfären vilka enastående usla människor vi är och så springer en hel kommentarkör till undsättning och säger att vi har fel och att vi är underbara.

Istället borde den kören utbrista i jubel när vi hissar oss själva.
Att belöna det som är negativt är alltför vanligt om ni frågar mig.

Man glömmer aldrig,

men man får nya upplevelser som blir viktigare än de gamla.

Ungefär så tror jag att Natascha Kampusch svarade på frågan om hon någonsin kan glömma.

Detta är en av de biografier jag vill läsa i sommar.
Patrick Sjöbergs är en annnan.

Ska jag hitta något roligt får jag nog skriva det själv.

Åh, vad roligt att leka lite

och det är möjligt - snarare högst troligt - att jag blir mer seriös i morgon igen.
Det finns ju miljoner bakgrunder att välja bland.
Tänk vad jag inte har vetat.

Jag ville ha något enkelt och simpelt levererat från sonen, men han har  - oj då - ägnat sig åt annat idag medan jag har arbetat på Dysberoendekliniken.
Han prioriterar uppenbarligen inte min blogg alls!
Jag sover på om det ska utdelas något straff eller uppmuntras med en kram.

Det senare har enligt mina studier gett rätt bra resultat tidigare.

Idag fyller vår älskade

gaphals 12 år. Hipp, hipp hurra!

Jag tänkte att jag skulle muntra upp min blogg

med lite sommarfärger så här den 15 juni.
Uppdraget att göra en passande header har nu leverats till rummet intill eftersom jag inte har en aning om hur man gör.

Så länge får ni plaska runt i mitt vatten och gärna tänka er att det är saltstänkt.

Om man har räkor kvar från gårdagen

kan man göra sig en finfin macka till lunch.
Sonen äter sin till frukost.

"Jag ska gå upp klockan tio varje morgon hela sommarlovet"

Kan vi hoppas att borrarna snart är tillbaka från sin lunchpaus?

Våning sju och åtta,

"the penthouse" i min port, har lite sommarlovslägligt bestämt sig för att riva ur sina badrum och bygga nytt.
Just nu bilas det.
Det hörs ända ner till plan ett där jag befinner mig.
Tydligen ska vattnet stängas av lite hipp som happ.
"Inte längre än tio minuter per gång", enligt brevlådeinformation, och ursäkta min cynism men det tror jag inte ett dugg på.
Hipp som happ är inte min grej.
Jag vill ha tydlig information, tack så hemskt mycket.
Att precis ha shamponerat håret när vattnet försvinner är... trist.

Och på tal om det.

Idag behövs det inga

neddragna persienner i mitt vardagsrum.
Det är grått i min förort.
Personligen har jag inga som helst problem med det.
Ett par dagar.

"Typiskt sommaväder", förklarade fröken meteorolog igår när hon beskrev de kommande fem dagarna, och jag förstår faktiskt inte hur 15-17 grader varmt kan beskrivas så.
Jag tycker mest att det låter deprimerande.

Å andra sidan är det än värre när det utlovas sol och den sedan visar sig vara i Grekland.

Lax,

räkor, avocado, stenbitsrom, tomater och citron.
Jag antar att det var bättre- i alla fall nyttigare - än den friterade potatisen.

Just nu regnar det hos mig och det hade gjort mig riktigt lycklig om det inte hade varit så att min unge ska till stan och fira att det är sommarlov.
Gärdet gör sig helt enkelt bäst när det är uppehåll.

Har era barn också slutat skolan nu?
Jag tycker det var lite sent den 14 juni, men alla kanske går så länge?

Jag hade tänkt att servera pommes idag

men det går inte eftersom ynglingen inte äter det längre.
Möjligtvis i nödfall.
Det är det inte idag eftersom en mattrött mor inte räknas som ett sådant.

Själv har jag ätit ett av mina härliga rosa piller.
Två om dagen håller nackvärken stången.
Jag får nackspärr då och då, men aldrig någonsin har den hållit i sig så länge som den här gången.

Tabletter och jag är inte en bra kombination eftersom de fastnar i min hals.
Alltså måste jag ha något att svälja efteråt.
Banan är perfekt.
Det hade jag ingen hemma så istället fick den rosa glida ned med en ostskiva.

När jag opererade bort livmodern blev det där med tabletter problem eftersom jag behövde ta en lugnande sådan innan operationen, men tack vare att jag var fastande så ville man att jag skulle ta den utan något som hjälpte den att glida ned.
Jag vet att det inte funkar, inte ens om de är pyttesmå, alltså avstod jag från lugnet.
Till jag blev hysterisk.
Då fick jag en i rumpan.

Från mat till rumpa.
Det där med att knyta ihop blogginläggssäckar är inte alltid så lätt.

Jag funderar på hur sjutton jag fick ihop

somrarna när sonen var yngre, mina semsterar var ju inte lika långa som sommarlovet.
Fram till han var tio var han säkert på fritids, men efter det?
Jag kommer inte ihåg. Det är förfärligt men sant.

Det jag vet är att jag aldrig någonsin har lämnat honom om han själv inte har varit trygg med det.

Aldrig någonsin har jag slitits mellan arbete och barn, det har varit en busenkel prioritering för mig.
Sonen först, arbete sen och sist jag.
Fram till jag var 32 var det först jag, så det var inte direkt synd om mig att jag fick prioritera någon annan när jag väl fick barn.
Arbete har  aldrig kommit som nummer ett.
Jag har alltid har gått dit och oftast med glädje gjort det jag ska, men ett arbete är ett arbete och så känner jag fortfarande trots att jag är så glad för mitt nuvarande.

(Dessutom är jag min egen chef och jag surar inte ett dugg för att jag prioriterar min son. Som chef tycker jag tvärtom att det är smart. Det blir ett bättre arbetsklimat för mig på det viset).

En tanke, som tack och lov bara blev en sådan,

var den som sonen kom upp med ungefär en månad in i termin två.
"Jag tror att jag ska byta skola och linje", sa han bekymmerslöst medan jag under tystnad gick i ett mentalt tak.
Min egen gymnasiehistoria - där tre linjer avverkades under två år - kom omedelbart fram från sin förträngning.
Det började så himla bra med ambitioner, finfina betyg och en närvaro som skulle göra CSN mer än nöjd. Fortsättningen var sorglig.
Ur alla perspektiv.
Unga fröken Hellberg hade blivit sugen på LIVET och i det ingick verkligen inte att sitta i en skolbänk längre än nödvändigt.
Verkligen inte.
Det gick väl sådär med mitt LIV efter det. Jag hade nog behövt vara kvar i gymnasiet till jag var 25.

Idag går min unge ur ettan på gymnasiet, samma linje han påbörjade för snart ett år sedan, och han har för avsikt att stanna där två år till.
TackochlovHurra.

Det finns lösningar på de flesta problem,

dock inte alla.
Vissa får man överlämma till livet att ta hand om och hålla en tumme för att det går som man önskar.

Jag har aldrig trott på det som kallas ödet, att mitt liv skulle vara förutbestämt.
Däremot har jag en stark tro på att vi ofta lever efter röda trådar, de som vi har spunnit sedan barnsben och som vi har trott varit livlinor.
Livlinor som i vuxen ålder kan visa sig vara strypsnaror.

Ett rättessnöre i vuxen ålder funkar bäst om det utgår från här och nu och många problem ter sig pyttiga när vi ser dem ur ett vuxenperspektiv eftersom vi faktiskt förmår att lösa de flesta själva.
Har vi fastnat i ett barnperspektiv ser det däremot annorlunda ut.
Hjälplöst.
Undergivet.
Handlingsförlamat.

Problemet blir oövertigligt eftersom vi fortfarande inte förstår att vi kan lösa det själva och om problemet finns i en kärleksrelation springer vi till den som har gjort oss illa -  för tröst.

Fastnar vi alltid i problem  - snarare än i att söka en fungerande lösning - tror jag vi ägnar oss åt vår röda tråd; den vi borde ha klippt för länge, länge sedan.

Men det är vad jag tror.
Andra tror på ett förutbestämt öde.
Man får tro som man vill.

God morgon!

Han skriver så ofantligt bra

om det som är så ofantligt svårt.

Näpp,

något sovande blev det inte eftersom sonen vill ha skjuts hem från sin strand slash campingvistelse redan vid fyra-tiden.
Perfekt, då slipper jag köra ikväll och kan istället lägga mig i tid.

Jag tror vi säger så.

God natt.

Egentligen borde jag väl ha insisterat

på att sonen skulle ha kladdat på sig lite solskydd idag när hela hans årskurs är på utomhusaktiviteter, men när han gick var jag upptagen av en klient så det glömdes bort.
Vi får väl se vilket färg hans ansikte har när jag hämtar honom framåt kvällningen.

Själv tackar jag nej till sol och lägger mig ned en stund.
Är man supertrött är det en lysande idé.

God morgon!

I Farsta sätter vi genast full fart.

Det nackonda motas effektivt bort med små rosa piller (tjollahopp) och jag är glad att jag har en ny tid med min naprapat nästa måndag.
Jag är lite rädd för henne eftersom hon hittar alltid någon öm punkt att borra ned ett finger i. Att hon ska bråka med min onda nacke är läskigt.
Tänk att det kan finnas så mycket kraft i en liten, tiny, woman.

Det är nästa vecka det.
Idag har jag egna klienter.
Nu kör vi!

I största möjliga mån

ska jag jobba hemma två dagar i veckan i sommar. Många klienter är på semester och de som är inte är det får komma onsdagar och torsdagar. Fredagar är jag på kliniken.
Det betyder ledig måndag - tisdag i juli och början av august, vilket är skönt för sonen som måste hålla sig undan när det är klienter här.
Det är också skönt för mig att vara ledig fyra av sju dagar, vilketär helt okej när jag inte har någon semester.

Bild lånad av Snackhuset.se

Våra mattider är vansinnigt osynkande,

och när jag nu är som hungrigast har den yngre beslutat sig för att det är en bra tid att träna.
Eftersom jag vill att vi äter tillsammans får jag helt enkelt dricka vatten och äta ett par ostskivor.

När jag är så här hungrig kan jag få cravings.
Idag efter gröna oliver.
Det har jag inga hemma.
Varför, varför, varför?

Jag tänker inte gå ut mer än på en måstepromenad

till livsmedelsaffären.
Den fina lilla lägenheten behöver röjas.
Till min stora förvåning ser jag att det fortfarande hänger en dunjacka i hallen, och den - samt en kappa - måste förflyttas till förrådet.
Ett par lurviga halsdukar hänger också kvar och dinglar, och att jag inte har sett det innan skyller jag på min hemmablindhet - en svårartad åkomma som jag alltid har haft...

Vad gör ni?
Jag vill ha en rapport från alla landsdelar!

Jag var inbjuden

till Roberts Wells nya klubb på Engelen ikväll, men tackade nej eftersom jag jobbar tidigt i morgon.
Nu när jag ser honom på fyran ångrar jag mig lite.
Paul Carrack kommer dit.
Den här låten är underbar.

Det där regnet

som utlovades igår kommer tydligen att missa oss och gå mer norrut.
Tro det eller ej, men jag hade faktiskt sett fram emot det idag.

Sonen har två skoldagar kvar, och lite out of the blue så ska hela ettan åka till en camping i morgon.
Det ska inte kosta eleverna något.... men man ska ha med sig tält, sovsäck och liggunderlag.
Nu får eleverna låta bli att sova över och då blir kostnaden "bara" hämtningen längst ute på Värmdö.
Nu vill min unge verkligen inte sova över.
Jag tror att den korrekta ordalydelsen var "jag vägrar".

Själv vägrar jag köpa ett tält för en natt, så där är vi helt överens.

Idag blev jag väckt av nacken,

kan det vara så att det måste bli värre innan det vänder?

Nu ska jag äta frukost och jag tror att jag ska göra det ett par timmar.
Mums.

I min del av lägenheten,

det vill säga vardagsrummet, är det rätt svalt nu.

Det är värre hos sonen på andra sidan, hans fläkt går på högtryck. Den är nog det smartaste köpet han någonsin har gjort för sina egna pengar.
Det är säkert fyra år sedan han kom hemkånkande med sin stora kartong.

Om man som trettonåring investerar i en fläkt istället för ett spel är det varmt...

Här sitter jag blickstilla med en vetekudde

virad runt halsen.
I magen ligger värktabletter.
Inte för att det är en vansinnig smärta utan mer för att det vore skönt att inte ha någon alls en stund.

Eftersom jag redovisar varenda löpsteg på den här bloggen så vill jag också redovisa när jag inte har sprungit, och det har jag inte sedan i måndags (tror jag).
Mest för att min nacke har gjort ont men också för att jag behöver nya dojjor och för att det gör ont att springa under min PMS.
Nu är nog det fel strategi, i alla fall ut nacksynpunkt.
Röra på sig är toppen har jag läst mig till.
I morgon kör jag min gympa.

På det bara, Hellberg!

Gårdagens skor,

Som tofflor.
Från Åhléns.

För övrigt (jag ägnar mig mycket åt sådant)

så vet jag att enligt SAOL så ska schysst stavas schyst.
I det här fallet struntar jag i det.

Nu går jag och badar.

Förra året var jag modig nog att

maila SR för att säga att jag mer än gärna sommarpratade.
Jag tror naturligtvis  att jag  hade haft en massa bra saker att säga även i år.
(Troligtvis varje år.)
Det är en del av min hybris som jag inte tänker göra något åt.

Nu finns det andra som säger en massa bra saker och de som ska få sommarprata i år presenteras den fjortonde juni.

Hurra, det är sommar!

Jag har fått en award

av skrivkamraten Nina. Tusen tack!

I awarden ingår två utmaningar:

1. Krama den första jag träffar efter att ha fått den; det får bli sonen när han vaknar.
2. Skriva tio bra saker om mig själv:
1. Dricker inte alkohol; just idag är det en enorm fördel eftersom jag var på fest igår.
2. Jag är lika snäll mot mig själv som mot andra.
3. Jag är lat.
4. Jag är bra på mitt jobb.
5. Jag är en schysst mamma.
6. Jag kan vara skitsnygg (som igår) eller ett ösregn (som i förrgår). Båda är lika okej.
7. Jag är nöjd.
8. Jag tror på människors förmåga till förändring.
9. Jag kan skilja på person och handling.
10. Jag gör det godaste kaffet i Farsta.

Tusen tack, Nina.

Jag har en nackspärr som inte vill ge sig.

Några tips?

Det var en fantastiskt trevlig kväll

och jag är inte ett dugg trött idag.
Det kan bero på att det inte blev särskilt sent, runt midnatt var jag nöjd och åkte hem.

I min förort är det perfekt strandväder idag (igen), alltså tar jag mig en tur dit.
Var gör ni idag?

Jag har skoproblem

inför kvällen 50-års fest.
Min nya dress kräver höga klackar och de jag trodde var perfekta sitter illa, illa på mina fötter.
Jag provade ett par störtsköna kilklack/platå-varianter med stretchiga band över foten, på Åhléns igår. Ni vet sådana där som direkt bara känns oerhört bekväma.
Jag får nog skaffa mig ett par sådana idag, min invändning igår var att de såg lite klumpiga ut i jämförelse med en hög klack.
Å andra sidan är de användbara på ett helt annat sätt en ett par tjusiga.
Om tre timmar ska jag vara på jobbet på kliniken och innan dess behöver jag ha fixat mitt högst världsliga skoproblem.

Även idag är det strålande väder i Stockholm.
Vilken vecka vi (jag) har haft!

Idag serveras det återigen

T-bone hos Hellbergs, det är ju så makalöst gott.
Något annat gott var stranden idag, den var i princip folktom.

Därefter gjorde jag mitt första besök på Systemet på år och dag, och det var minsann i mig riktigt trevligt att botanisera i alla rödvinshyllor efter något som passar en 50-åring.
Till sist hittade jag en fin variant i en trälåda.

Det hade varit oerhört gott med ett glas vin till dagens biff, men jag glömde att fråga efter alkoholfritt som smakar GOTT.
De jag har testat hittills har inte haft minsta drag av ett mustigt Riojavin.

Då har jag ägnat en timma

åt att återigen installera min skrivare, jag tror att det är gång hundra.
Den här gången var datorn inte ett dugg intresserad av att hitta den trådlöst och istället fick jag använda sladd.
I hate sladd.
Det var därför jag köpte en printer för miljoner kronor som skulle fungera trådlöst.
Nu är det uppenbarligen inte skrivarens fel, det är alldeles säkert någon uppdatering av datorn jag behöver göra.
I hate uppdateringar också.

Nu har jag i alla fall skrivit ut det jag behöver och kan strunta i sådant jag hatar och ägna mig åt det jag älskar:
Ledighet, sol och latmaskeri.

Egentligen skulle jag kunna vakna nu.

Det gjorde jag inte.
Å andra sidan, vad gör det en ledig dag.

I min förort och i Norrland skiner solen och det ska jag utnyttja innan jag hämtar upplagda finkläder hos skräddaren.
Bredvid ligger springskoaffären och jag tänkte passa på att konsultera dem när jag ändå är på samma gata.
Därefter ska jag till Systembolaget. Morgondagens 50-åring önskar sig något därifrån.
Möjligtvis kompletteras flaskan med en kokbok.
Christian och Camilla har ju faktiskt kommit ut med en sprillans ny.

Bild från "Fest, mat & Kärlek".

Jag jagar en geting,

Misse också.

Någon av oss borde få tag på fanskapet innan vi lägger oss.

Sådärja.

Solskenet har återvänt, filmen är sedd och snyftad till  och nu drar jag till söder för att arbeta.

I morgon är jag 100% ledig.
L-E-D-I-G.

Jag ville bara säga det.

Nu har jag bokat flygbiljetter

till New York, tjolahoppsan.
Vi flyger via London och mellanlandningen är bara på en timma så det blir nog perfekt.

För övrigt är min skrivare och jag ovänner igen och jag har lust att skicka den över balkongräcket.
Jag gör det i morgon när jag har lugnat neD mig.

Ny varning.

Knappa inte in fel pinkod tre gånger.

Tack och lov har jag min bank i centrum, alltså kunde jag kliva dit i regnet och få ordningen återställd.
Jag fick vänta på 23 personer som var före mig, men det var det värt.

Dagens filmtips på dvd, "The Kings speech."
Kommer ut idag.
Jag har sett den på bio, men en bra film går alltid att se två gånger... minst.

På min projektlista

står det badstrand idag också.

Nu verkar meteorologerna har ändrat sig lite från igår.
Eller rättare sagt en hel del.
Dagens olustiga besked är att det troligtvis kommer att regna på min förort.


Nåväl, jag tänker väl om då.
På vad kan jag tyvärr inte säga eftersom regnbeskedet stukade mig för ett ögonblick.
Jag får helt enkelt återkomma.

Nationella prov Engelska.

Writing:MVG-
Listening:MVG
Reading:MVG
Speaking:MVG
Totalt:MVG


That´s my boy.

Det är sådana här dagar jag kommer ihåg

varför det var så bra med AC i bilen...

Jag är just hemkommen från dagens solbad och den enda sensationen på stranden idag var väl kvinnan som hade satt på sig en bikini med string och som hade den typen av tuttar jag skulle behöva när jag är ute och springpromenerar, det vill säga sådana som inte rör sig överhuvudtaget.
Sådant belönar sig med blickar på en strand i Farsta.
Av kvinnor, eftersom männen lyste med sin frånvaro.
Jo, ett par var där.
En av dem hade så mycket muskler att han hade svårt att få in armarna, däremot hade han begåvats med en röst som mer verkade tillhöra en kvinna.
Det lät lika tokigt som det hade gjort om stringbikinikvinnan hade ropat på sin minihund med basröst.

Det var dagens rapport.
Over & out,

Idag var benen klumpigare än vanligt

och jag måste nog hjälpa dem på traven med att skaffa mig ett par ordentliga skor.
Mina är gamla som gatan, har tvättats i tvättmaskin flera gånger och har vid två minnesvärda tillfällen haft hundbajs på sig.
Vet ni hur det luktar, 50 mil instängd i en bil?

Jag har en springskoaffär i mitt centrum.
Det är dags..
Men inte idag.
Jag ska till stranden.
Tjoho.

Idag är varannan dag,

vilket betyder att jag ska ut på springpromenad.
Med den värme som ska komma idag är det nog bäst att jag klarar av min kilometer så snart som möjligt.
Jag har precis lika lite lust som vanligt men min braiga rygg lockar.
Den gillar verkligen de där rundorna och det är guld värt för mig.

Nu kör jag.

Tisdag morgon

och skolan börjar inte förrän elva.
Det betyder att den yngre fortfarande sover medan den äldre är vaken sedan länge tack vare vacker fågelsång.

Och barn.
Små barn.
Det går på dagiset under mig och så här dags går de som har kommit tidigast ut på gården för att leka.
Har jag turen att vara balkongen just då ropar alla och vinkar.

Just idag har jag fått beskåda en blå keps som en mycket liten man viftade med samtidigt som han skrek "hej", "mössa" och "titta" till mig på balkongen.
En annan goding ropade "då, då" trehundra gånger samtidigt som han vinkade, och en sådan förstående barnspråkstolkare som jag fattade ju direkt att han sa hej då.

Ettochetthalvt.
I mitt nästa liv ska jag ha tio sådana.

Det där med att jag var blek

var inte sant några timmar senare.
Bra.
Då är jag på gång även denna sommar.

Inte ens den jobbigaste av gubbar i tvättstugan - som med vidrig bakfylledoftande andedräkt återigen meddelade mig hur saker och ting ska fungera -  kan få mig på dåligt humör.
Inte heller det faktum att människan hämtade sin tvätt en och en halv timma efter att hans tid gick ut får mig ur balans.
Det finns så många goa gubbar där så jag väljer att fokusera på dem istället.
De har ungefär på samma goda humör som jag, trots krämpor och rullatorer.

Snart " The good wife" på 4; an plus. Helt klart det mest sevärda just nu.

"Jag ringer dig sen",

sa min mamma med en stressad röst när jag ringde henne nyss.
Det kan bara tyda på en sak; det åskar.
Vid alla andra tillfällen är min mamma en pratglad kvinna.

Solbadandet är klart

och jag blev inte ett dugg brunare vad jag kan se.
Däremot fick jag beskåda några glada som nog har tillbringat varenda sekund på stranden. En del var bruna och andra var illröda.
Måste nog utöka tiden lite de närmaste dagarna.

Närmaste dagarna undrar ni?
Jojomensan.
Hellberg har mycket lediga dagar den här veckan eftersom hon jobbar extrapass på Dysberoendekliniken på kvällstid och tänk vilken tur att det ska bli så fint väder då.

Tur som en tok, det är vad jag har.

God morgon kan man kanske inte säga,

men nästan.

På min balkong är det trettioåttatusen grader och det blev bara marginellt bättre av att öppna alla rutor.
Alltså ska jag ta mig till min badstrand, jag är ju LEDIG idag också.
Något nationaldagsfirande blir det inte för min del, inte någon större variant av det i alla fall.
Ren tvätt går dock att fira.
Ett tvättat golv också.

Grattis Sverige, eller vad säger man en sådan här dag?

Rumänsk tv, Antena 3

8.25 in i programmet kommer Ewa och undertecknad, men innan dess kan ni hitta bra information från Erik.

Varning!

Lägg inte sex ägg i en kastrull med vatten om du dessutom tänker ställa denna på en platta och dra på den högsta värmen - för att sedan sjunka ned i soffan i godan ro.
Om du ändå gör det, trots denna varning, kan jag berätta att det piper från äggen (eller den torrkokade kastrullen) så att det låter som om det är kycklingar på g.

Lärdom: Ge f-n i köket.

Jag återkommer med information om de är ätbara.

Har du inte sett

Slumdog Millionaire så är du en lyckligt lottad människa.
Den går på TV4 ikväll.
Se den, se den, se den är mitt betyg.

Själv ska jag hämta tonåringar från Big Brother-finalen, vilket inte tar mer än en halvtimma fram och tillbaka, men det blir ett break mitt i filmen.
Tur att jag redan har sett den.
Tur, för så bra är den.

Hipp hipp Hurra!

50 år. Det är svårt att tro när man ser den här pinglan.

Åh, det var så trevligt och jag önskar att vi kunde umgås mycket, mycket mer.
Det härliga är dock att man tar vid där man lämnade sist och det sitter liksom inte fast någonstans med de här tjejerna.
Dessutom träffade jag flera som jag inte har sett på 23 år, och vet ni, de ser precis likadana ut som de gjorde då.
Som femtioåringen på bilden, som jag var kurskamrat med 1986.

Inte en dag äldre annat än i siffror.

Nej,

det är baske mig inte skönt att springa. Mina ben tycker fortfarande att det är pyton.
Men efteråt.
Det är det som är hela grejen.
Efteråt är jag så förbenat nöjd.
Och svettig.
Och andfådd.
Men mest nöjd.
Än så länge är jag bara på gångsprång i 20 minuter, men det ska bli mer.
Vänta ni bara!

Jag borde verkligen ha sovit en timma till.

Men, tjoho, jag är ju ledig en dag till och kan ta den timman i morgon.

Just nu funderar jag på hur lång tid det måste ta mellan frukost och en springpromenad?

Vill man minska i vikt ska man visst springa innan frukost men det skulle inte jag palla.

Min tur idag kommer att gå förbi videoaffären. Med en film i varje hand kommer den lilla rundan att bli perfekt.

I morgon ska jag på födelsedagsuppvaktning

och tänkte ha på mig den här. Fin va? Kappahl 349:-. Som hittat.

Visste ni att man kan

få celluliter på överarmarna?
Jag vet.
Jag har varit i ett provrum idag.

Rumänsk tv informerar:

"I just want to let you know that the story that we filmed at your clinic will be aired on
Sunday, at 9 pm Bucharest time. That means 8 pm Stockholm time.
We can watch the show live on our website www.antena3.ro/live, or the next day. We
allways update our Facebook page with the link - www.facebook.com/inpremiera, on
Monday."

Jag är fortfarande strängt upptagen

med planerande av vår resa till New York.

Hotellet är ju klappat och klart, men flyget har för många alternativ och för många olika priser olika dagar för att jag ska hugga.
Idag gick jag in till Ticket här hos mig i Farsta för att snacka avbokningsregler.
Hos de flesta bokningsbolag på nätet går de billigare biljetterna inte att avboka om man inte blir vansinnigt sjuk eller dör.
Ticket har då en fiffig lösning med en extra-försäkring för 425 pix/person som inte kräver något annat än ett telefonsamtal om jag skulle få för mig att ha ett hejdundrande kalas - alternativt dra något gammalt över mig - istället för att resa.

Det lutar åt British Airways (via Ticket), med ett byte på en timma i London.
Idag alltså.

I morgon kan jag ha hittat ett helt annat alternativ.

Så ska det låta:)

Så här första gången,

har jag tagit fram klockan i solen eftersom jag vägrar att tomatfärgas.
Alltså har jag, iklädd bikini, vistats på min strand i exakt en och en halv timma.

Det blåste storm, och jag har jagat både strandmadrasser och handdukar eftersom sonen av någon anledning bara reste sig och gick när han var klar med solandet och alltså lämnade det han hade legat på till sin mamma att ta hand om.

Nu ska jag sätta på mig något mer anständigt och kliva iväg till min skräddare på den finfina kemtvättsinrättningen.
Mina nya dress - som jag ska ha på nästa lördags 50- års fest - behöver anpassas till min korta ben och dragkedjan på mina vita jeans måste lagas.

Jag gör allt själv utom att sy.
Det gör alla andra mycket bättre.

Jag är allergisk

mot vissa inlägg på FB.
Särskilt de av typen "jag älskar mitt barn" som jag ombeds skriva i min egen statusrad.
Lika illa är det med fångadagendravvel och "styrkekramar".
Vad fasiken är styrkekramar?
Personligen tycker jag att det luktar lite översitteri.
"Håller om" är en annan variant på samma tema.
Va?
Håller om?
Det är en läskig rysning på det.

Nu när jag har berättat om vad jag aldrig vill se på min sida, ska Hellbergs till stranden.
Tjingeling.

God morgon.

Jag har valt att göra mig tidsvill just idag och det betyder att jag inte behöver ha någon form av ordning alls.
Det enda jag måste göra är att koppla av och åka med kroppen som ska springas och solas.

Tre lediga dagar.
Åh, vad jag är lycklig!

Mr Brooks

Ettan just nu.

En missbrukare berättade för mig att han hade sett den på ett behandlingshem och känt igen sig i Mr Brooks.
Inte i lusten att död förstås, utan i det tvångsmässiga; som om man vore två personer (han förföljs också av sitt andra jag i filmen).
Mr Brooks går på AA-möten eftersom han förstår att han är beroende av dödandet och inte kan stoppa sig själv på annat sätt.

Sen är det nog god natt för Hellbergs del.
Jag vill ju vara pigg på min första av tre lediga dagar.

Eftersom min mamma fortfarande befinner sig i Spanien

tänker jag beklaga mig över mitt magonda här.
Jag har ont i magen och tror att det är ägglossning.
Att jag drar den slutsatsen har med att göra att jag är öm på ställen som jag brukar bli öm på när det är så dags.
Mitt PMS sitter inte i humöret, enbart i ömhet.

Alltså har jag petat i mig ett par värktabletter för om jag inte gör det kan jag bli liggande i kvidläge hela kvällen och det vill jag inte.

Slutklagat.
Jag är ju ledig i tre hela dagar.
Det känns just nu som en härlig evighet.

Hurra!

Fredag,

och det verkar som om ni som är lediga kan njuta av en underbar sommardag, i alla fall här i Stockholm.
Nej, jag är inte avundsjuk. Jag tycker också att det är härligt även om jag jobbar. Det där med att slippa sätta på sig en jacka är en höjdare.

Visste ni förresten att i gymnasiet går man som förälder inte till kyrkan och sjunger "Den blomstertid nu kommer" högre än alla andra.
Vad är det för trams?
Är det helt slut på det nu?
Det är inte jag ett dugg förberedd på.
Borde det inte ha gått ut någon form av varning redan i nian så att man då kunde ha snörvlat extra mycket?

Jag packar ihop

min lediga dag och förbereder mig för morgondagens jobb som inkluderar ett förmiddagssamtal och en eftermiddag på dysberoendekliniken.

Så, om jag summerar denna lediga torsdag kan jag konstatera följande:
1. Sonen och jag hade en trevlig shoppingrunda.
2. Jag har sprungit precis på det sätt som min naprapat sa till mig, med spurter.
Om detta kan jag berätta att att jag faktiskt inte kände mina ben när jag satte lite fart.
En förfärlig känsla.
Jag undrar om jag ens kom hundra meter i hög (jaja) fart.
Det är fruktansvärt svårt att förstå att jag en gång i tiden, way back, hundra år sedan, i ett annat liv... var bäst på sprintdistanser.

Jag kan å andra sidan ha varit 16 senast jag ökade takten.
Benen gick kanske in i chock.

Det finns ord jag saknar,

som bussig.
Va? Är inte det ett trevligt ord.
Och kamrat. Alldeles för oanvänt om ni frågar mig.
Ett annat ord som jag också gärna skulle se användes mer är ryslig.
Vilket bra ord.

När jag väl tar tag i romanprojektet är dessa tre ord självskrivna.
Mina huvudpersoner är dessutom i rätt ålder för att använda dem.

Medan jag gör något annat kan väl ni fundera på bra ord som är alldeles för oanvända 2011.

I´m so easy.

Ett litet (nåja) huvud på sned och mamma betalar.

Nu har han tack och lov inte längre någon ambition om att ha märkeskläder från topp till tå vilket gör att han får rätt mycket för rätt lite.
Det var värre när ett par jeans inte var värda en blick om de kostade under 1800.
Det var mitt eget fel.
Jag introducerade honom till Varumärken när vi var i London för några år sedan och efter det sparade han vartenda barnbidrag till dyra kläder.

Det är över nu.
Och det är bra om det håller i sig till han tjänar egna pengar.

Själv provade jag ett par jeans som satt som en smäck, la tillbaka dem på hyllan och gick ut ur butiken in i en annan affär där jag provade en bredhättad stråhatt.
Fy tusan vad det hade varit läckert med en lång klänning till.

Jag har blivit klädfeg med åren.
Trist.
Jag måste nog tänka om där.

Den unge herrn

har tillfrågat sin ömma moder om sällskap till förortens torg.
Måhända är det hennes börs han traktar efter.
Han vet inte att ur den kommer ingenting.

Moahahaha.

Begåvade Jennifer säger:

"Ni som inte har läst Åsa Hellberg - Casanovas kvinna, ni bör göra de! "

Tusen tack!

Jag måste möjligtvis revidera

min to do genom att stryka badstrand.
Jag är petig med det där nämligen.
Klarblått gäller när temperaturen är som idag och nu behagade det dyka upp någon form av moln.

Istället sätter jag på mig de gamla springskorna.
Lustmätaren står på noll.
Det är bra.
Jag behöver utmana mig själv.
Heja Åsa.
Nu springer vi fort som f-n så är vi snart hemma.

God morgon!

Jag har just inlett 24-timmars ledighet med att äta långfrukost. Så lång att kaffet hann kallna.

På min meny står idag löpning och sol.
Har försökt att hitta en ny solskyddsfaktorscreme men på alla står det 20 och då jag pallar max ett par timmar i solen skulle jag få noll färg av så mycket faktor, alltså drar jag ned på soltiden istället.
Jag vill bli brun.
Jag ser mycket gladare ut i den färgen.

Huruvida förra årets (jag ljuger, den är betydligt äldre än så) bikini passar vet jag inte.
Jag ska prova den om en stund.
När jag har druckit upp det sista kalla kaffet.

Vad gör ni?

Ikväll jobbar jag 18-21

och innan dess behöver jag se till att vi äter något.
Mitt genomtänkta förslag att köpa mat på McDonalds var inte ett dugg populärt hos den där typen som numera äter havregrynsgröt till frukost.
Nu tänker jag inte klaga på att han är rädd om sig själv, tvärtom naturligtvis. Jag tar bilen förbi snabbmatskedjan själv när jag åker till kliniken och så fixar han något eget hemma efter träningen.

Bra tänkt, Hellbergs.

Det är så kul att läsa om allas planer

så fort det blir helg.

Själv är jag planlös, utöver den trevliga eftermiddagen hos en väninna som fyller 50 på söndag, och tror att jag ska ta tag i min bokhög.
Överst ligger sådant som jag läser för att förkovra mig i mitt arbete, men under finns det godbitar som passar bra en långhelg.
Ett par deckare, någon feelgood och den påbörjade "hundraåringen", som jag för övrigt är rädd för att jag aldrig tar mig igenom.

Lite sol, lite grill och lite nya blommor på balkongen på det så tror jag att det blir en helg helt i min smak.

Sonen fick inget jobb

på kommunen.
Han fick inget jobb på landstinget.
Han fick ingenting av det han har sökt.
De flesta har inte ens hört av sig.
Jo kommunen. Igår.
Landstinget har väl annat för sig än att tacka för visat intresse från någon som söker sitt första jobb.

Välkommen till verkligheten, unge herr Hellberg.

Hurra!

Visst har Frida fått ett bokkontrakt!

Frida blev jag vän med på hennes blogg innan jag fick mitt eget kontrakt och innan jag började blogga.
Liz också, som sedan dess har släppt TVÅ böcker. Då var hon "refuserad som fan."
Simona vimlade förbi i kommentarfälten då för drygt två år sedan, men hon bloggade inte själv.
Däremot fick hon låna utrymme i Skrivamammans blogg när hon var på bokmässan 2009 och jag träffade henne live för första gången. Skrivamamman själv träffade jag första gången på Simonas releasefest för ett år sedan och då var vi redan vänner via bloggen.
Och Malin, Malin från Spanien, som jag också har träffat via bloggen, debuterar senare i år.

Alla dessa härliga kvinnor är nu Författare.
Skål tamejfan!

Det blir en fin dag i förorten

verkar det som.
Det kan också ha varit så att jag såg prognosen för i morgon.
I morgon är viktigare än idag eftersom även jag har en röd dag då.
Tjoho.

Jag kan tänka mig att ta mig till en badstrand för första gången i år.
Min balkong duger tyvärr  inte för soleri annat än av överkroppens framsida och efter en snabb blick på mina ben så står det klart att vitare än så blir det liksom inte.

Första juni.
Mina vänner, det är sommar.

Kommer ni ihåg min parkbänk?
Det är två och en halv månad sedan.