onsdag 5 augusti 2009

Det var varmt

Iklädd närapå höstkläder klev jag iväg för att fotograferas. Jeans och 26 graders värme är inte en lyckad kombination, men vad gör man inte för att lansera sin första bok (hurra!).

Nåväl, det var över på 45 minuter och resultatet kommer i Aftonbladets söndagsbilaga någon gång i september.
Dessutom skulle den snälla fotografen skicka bilder som jag får använda på bloggen när reportaget har blivit publicerat, alltså kan jag visa er hur de blev vid ett senare tillfälle.

Det senaste halvåret har jag fotograferats av tre proffs, och jag känner mig märkligt bekväm framför kameran.
Instinkten att gömma mig är borta, och det är lite lustigt om man betänker att jag under många, många år lyckades undgå alla kameror och att det därmed inte finns särskilt mycket bilder på
mig.

Men det är klart, om självbilden är "tjock och rätt ful" så har man ingen lust att få det dokumenterat.

Självbilder är lite "tricky" eftersom vi alltid lyckas leva upp till dem, och med tanken "rätt ful" blir det inte några muntra bilder.

"Jag duger" fungerar bättre... och även om dagens foton kommer att spegla seriositeten i artikeln, flinade jag rätt glatt när fotografen pillade med sin kamera.

En svettig, flinande men seriös debutant; det måste ju bli otroligt bra bilder av det.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det är konstigt - att se att du kan haft självbilden om att vara ful - för mig-
Bilden du har här visar mig en vacker tjej/kvinna/dam (vilket ord du föredrar)- och det kan jag inte tänka mig skulle vara annorlunda även om du hade extra vikt.
kram Sanna

Åsa Hellberg sa...

Tack Sanna,

Det är väldigt sällan andras bild av oss stämmer överens med vår egen- alltför ofta har vi en rätt vriden bild av oss själva...inifrån och ut:)

Anonym sa...

Jo så är det ju men det kan ända verka märkligt - när man ser en person - att han/hon inte förstår hur fin han/hon är.
För det är ju bara jag som är ful - eller? :)
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Ja, det är märkligt, det håller jag med om.

Tricket är att fokusera på det där innanför och låta det blomma först, sedan hänger upplevelsen av utsidan med som en bonus.
Och då händer ännu märkligare ting; utsidan var visst inte så himla viktig:)