Nja, inte riktigt, men mer "back to normal" än tidigare.
Mer ask än platina alltså, vilket väl förhoppningsvis ska förhindra dessa horribla utväxter.
Annars är det mest sport i hemmet idag; både 100 meters final och golf ska beskådas ikväll.
Sportintresset har jag fått med mig hemifrån, vilket jag är glad för.
Dock stannar jag vid tv´n även när det är som mest spännande...det gör inte min mamma.
Hon lyssnar i smyg, men titta, nej där går hennes gräns för vad som är uthärdligt.
Dessutom vet hon alltid att det kommer att gå dåligt, det har hon redan bestämt innan.
"Det här kommer aldrig att gå", säger hon, medan jag inte tror på en förlust om så mitt lag ligger under med 10 mål.
Någonstans i mitten kanske vore bättre att lägga sig, men så gör vi inte i Hellbergsfamiljen. Antingen eller.
Det blir roligare så.
3 kommentarer:
Min mamma hejar alltid på de som ligger under bara för att det är så synd om de som förlorar...
Känner igen min mor i din. När Ingemar Stenmark åkte satt hon i köket och skrek "hur går det, hur går det"?
För övrigt var Ingemar Stenmark-tiden häftig. Man var ju överlycklig de vardagar han skulle tävla, då slapp man ju ha lektion!
Minns du?
/Karina
Om jag minns! Han är fortfarande min favorit alla sportkategori.
Kia; jag gör samma sak när jag inte har en favorit.
Skicka en kommentar