Humör

Det goda humör jag har begåvats med har idag spelat mig spratt, och känslan i kroppen talade om att det var jäkelskap på gång redan i förmiddags.

Problemet med den känslan är att den inte riktigt säger exakt vad det är, bara att det är "nå´t".
Den sitter mitt i magen, och stramar till utan förklaring och förvarning.

Nu är ju alla mina läsare emotionellt mogna människor så jag behöver nog inte förklara mer tror jag.
Den kallas lite diffust för magkänsla, och kan visst bestå av allt möjligt.

När min magkänsla är aktiverad säger den ofta till mig att jag inte är hungrig.
Enda möjligheten att tampas med den är att äta ändå.
Gärna fläskfilé.
Mums säger jag.
Absolut inte säger känslan.

Ibland är det bra att gå emot sina känslor, ofta hänger de på till sist.

Jag tänker helt enkelt äta mig tillbaka till munterhet.