Tinto, min "lillasyster" som jag aldrig har träffat, bloggar också om ni inte redan har hittat till henne. Klicka här för att komma till hennes blogg.
Hittade just detta hos henne, och återigen blir jag påmind om varför jag gör det här arbetet
med att prata om vårt speciella missbruk och medberoende:
För en liten stund sedan satte jag på datorn här hemma.Slog på Youtube och Åsas föredrag.
Bad sambon att lyssna med ett halvt öra för att på så vis "slippa" läsa boken från pärm till pärm.
Några minuter in i föredraget såg han på mig och sa med grötig röst:
"Det är som att det var du som stod där. Det kunde lika gärna varit din historia."
Tårarna rann på insidan.
Tack Åsa.
Tack så otroligt mycket för att du finns och för det arbete du gör.
Tack för att du ger alla oss som ännu inte vågar, en röst.
Ett värde.
Tack för att du visar vägen.
När föredraget var slut såg han på mig och sa:"Jag kanske borde ta och läsa den där boken ändå..."
onsdag 30 september 2009
Nu ska jag strax
promenera 300 meter till min nya lokal och hämta nycklarna och promenera 300 meter hem igen.
Så mycket mer av benrörelse blir det inte idag.
Träning står fortfarande på agendan som ett måste, men av någon anledning väldigt lång ned trots att ryggen skriker efter lite styrka.
Jag skulle kunna promenera till gymmet på väg till - eller från - min nya arbetsplats, och på papperet är det en alldeles lysande idé.
I verkligheten kan det bli annorlunda.
Vi får se när jag väl är installerad.
Här avges inte löften som jag sedan väljer att inte hålla.
Vad lovar ni och inte håller?
Så mycket mer av benrörelse blir det inte idag.
Träning står fortfarande på agendan som ett måste, men av någon anledning väldigt lång ned trots att ryggen skriker efter lite styrka.
Jag skulle kunna promenera till gymmet på väg till - eller från - min nya arbetsplats, och på papperet är det en alldeles lysande idé.
I verkligheten kan det bli annorlunda.
Vi får se när jag väl är installerad.
Här avges inte löften som jag sedan väljer att inte hålla.
Vad lovar ni och inte håller?
Marie S har läst Casanovas Kvinna
"Boken är personlig och väldigt öppen, ärligt kärleksfullt skriven.
Åsa berättar om hur det är att leva med någon som har ett missbruk, i detta fall ett sexmissbruk.Det finns en baksida på alla mynt och även hos oss kvinnor (och män) som väljer att stanna kvar och fortsätter att älska den som gör oss så illa.
Åsa berättar parallellt i boken mycket avskalat och utlämnade om sig själv och hur hennes livsväg och livsval gjort henne till den hon var i just den stunden hon mötte sin "Jonas", att det kanske finns det som gör att två sökande trasiga själar hittar varandra, att det möjligen inte är en tillfällighet att just dessa två möts.
Boken beskriver hur det kan vara i ett liv som medberoende till en missbrukare och i synnerhet en sexmissbrukare, med ett missbruk som gör att det involveras många andra (även för mig/dig som partner till sexmissbrukaren) okända människor i relationen och hur kärleken till personen, inte missbruket, kan leda till att du hela tiden släpper efter på dina personliga gränser.
Hur ett medberoende långsamt bygger upp ett fanatiskt kontrollbehov som till slut tar över hela livet, alla tankar, alla dagar.Jag blev väldigt tagen över många delar av boken och grät mig igenkännande igenom en del kapitel.
En stark kärlekshistoria, för störst av allt är kärleken !... det går inte att hjälpa någon som inte själv vill bli hjälpt, den enda jag kan hjälpa är mig själv..
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.Mod att förändra det jag kan.Och förstånd att se skillnaden."
Tusen tack Marie.
Ni hittar hennes blogg om ni klickar HÄR.
Åsa berättar om hur det är att leva med någon som har ett missbruk, i detta fall ett sexmissbruk.Det finns en baksida på alla mynt och även hos oss kvinnor (och män) som väljer att stanna kvar och fortsätter att älska den som gör oss så illa.
Åsa berättar parallellt i boken mycket avskalat och utlämnade om sig själv och hur hennes livsväg och livsval gjort henne till den hon var i just den stunden hon mötte sin "Jonas", att det kanske finns det som gör att två sökande trasiga själar hittar varandra, att det möjligen inte är en tillfällighet att just dessa två möts.
Boken beskriver hur det kan vara i ett liv som medberoende till en missbrukare och i synnerhet en sexmissbrukare, med ett missbruk som gör att det involveras många andra (även för mig/dig som partner till sexmissbrukaren) okända människor i relationen och hur kärleken till personen, inte missbruket, kan leda till att du hela tiden släpper efter på dina personliga gränser.
Hur ett medberoende långsamt bygger upp ett fanatiskt kontrollbehov som till slut tar över hela livet, alla tankar, alla dagar.Jag blev väldigt tagen över många delar av boken och grät mig igenkännande igenom en del kapitel.
En stark kärlekshistoria, för störst av allt är kärleken !... det går inte att hjälpa någon som inte själv vill bli hjälpt, den enda jag kan hjälpa är mig själv..
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.Mod att förändra det jag kan.Och förstånd att se skillnaden."
Tusen tack Marie.
Ni hittar hennes blogg om ni klickar HÄR.
God middag
Morgonens tidiga möten har satt agendan för dagen, och när ni sussade som bäst satt jag i bilen mot stan för sista gången.
Ja, inte riktigt, för jag arbetar fortfarande där kvällstid med anhöriga till sexmissbrukare, men min egen verksamhet bedrivs från och med på måndag i Farsta.
Utöver intervjun i morgon så är det lokalpyssel jag ska ägna mig åt de närmaste fyra dagarna.
Skåp ska flyttas, möbler inhandlas och levereras, och en ruta på en vägg (?) ska målas över så att jag trivs i mina två rum.
Småsaker som vattenglas, handdukar till min toa, kylskåp och kaffebryggare behöver jag också fixa.
9.30 på måndag kommer första klienten och då ska det vara klart.
Ja, inte riktigt, för jag arbetar fortfarande där kvällstid med anhöriga till sexmissbrukare, men min egen verksamhet bedrivs från och med på måndag i Farsta.
Utöver intervjun i morgon så är det lokalpyssel jag ska ägna mig åt de närmaste fyra dagarna.
Skåp ska flyttas, möbler inhandlas och levereras, och en ruta på en vägg (?) ska målas över så att jag trivs i mina två rum.
Småsaker som vattenglas, handdukar till min toa, kylskåp och kaffebryggare behöver jag också fixa.
9.30 på måndag kommer första klienten och då ska det vara klart.
tisdag 29 september 2009
Casanovas Kvinna; att leva med en sexmissbrukare
Jag var tvungen att dela upp den i två delar, nedan har ni del två.
Är du klient hos mig
kommer du att sitta i en sådan här nästa vecka.
Stolarna till grupprummet är jag inte klar med än. Sex av dessa får tyvärr inte plats, men det finns många andra som också är bekväma.
Den här till exempel:
Från facebook
"Jag somnade alldeles för sent igår. Kunde inte sluta läsa. fängslande både som roman och ur ett mer seriöst förhållningssätt. Om ni andra inte har införskaffat Casanovas kvinna än, gör det!"
Tusen tack H.
Tusen tack H.
Kysst av spriten
Såg ni det på Svt igår?
Frågan är om inte det kommer att vara årets viktigaste programserie, inte för de som fortfarande dricker kanske men för anhöriga, tillnyktrande och en allmänhet som fortfarande tror att missbruk handlar om karaktär snarare än en sjukdom.
Ja, missbrukare kan älska. Mamman igår ville inte göra sin dotter något illa; ändå var det precis det hon gjorde.
I sitt missbruk gjorde hon sin dotter förfärligt illa...och ändå står dottern där idag med den oerhörda gåvan och förmågan att kunna sätta gränser, ställa krav- men också med förmågan att kunna förlåta när hon äntligen hade blivit hörd och sedd.
Det var då och nu är nu...
Två otroligt modiga och tuffa tjejer; en mamma och hennes dotter.
Har du missat programmet så hittar du det här: http://svtplay.se/t/116448/kysst_av_spriten
Frågan är om inte det kommer att vara årets viktigaste programserie, inte för de som fortfarande dricker kanske men för anhöriga, tillnyktrande och en allmänhet som fortfarande tror att missbruk handlar om karaktär snarare än en sjukdom.
Ja, missbrukare kan älska. Mamman igår ville inte göra sin dotter något illa; ändå var det precis det hon gjorde.
I sitt missbruk gjorde hon sin dotter förfärligt illa...och ändå står dottern där idag med den oerhörda gåvan och förmågan att kunna sätta gränser, ställa krav- men också med förmågan att kunna förlåta när hon äntligen hade blivit hörd och sedd.
Det var då och nu är nu...
Två otroligt modiga och tuffa tjejer; en mamma och hennes dotter.
Har du missat programmet så hittar du det här: http://svtplay.se/t/116448/kysst_av_spriten
Ny intervju
På torsdag är det intervjudags igen, och listan på publicerade artiklar börjar nu bli lång: Må bra, Aftonbladet Söndag och Bohusläningen.
Nästa torsdag (8 okt) kommer Amelia ut, och hur lång pressläggning det är på artikeln jag gör nu på torsdag vet jag inte än.
Jag är så glad att ämnet intresserar, vi kan inte tala nog mycket om vår problematik.
Nästa torsdag (8 okt) kommer Amelia ut, och hur lång pressläggning det är på artikeln jag gör nu på torsdag vet jag inte än.
Jag är så glad att ämnet intresserar, vi kan inte tala nog mycket om vår problematik.
Makt
Den enda makt jag vill ha idag är den över mig själv. När jag ägnar mig åt att kontrollera andras förehavanden ger jag upp den makten och låter någon annan ta över mitt liv.
När jag hatar, föraktar eller förnedrar andra har jag låtit dem ta över det som är jag.
Varför gör vi så, ger bort det allra viktigaste och finaste vi har; oss själva?
Vad skulle hända om vi valde förlåtelse istället för hat? Kärlek istället för förakt? Vad skulle hända om vi slutade att lägga fokus på vårt illamående och istället la tyngdpunkten på välmående?
Så länge mina tankar ligger på någon annan än mig själv kan jag inte förändras, och det både låter- och är - oerhört egoistiskt. Men så varken hatar, föraktar eller förnedrar jag andra heller.
Jag har inte tid med den energiförlusten, och är inte heller intresserad av att ge bort makten över mitt eget liv till någon annan.
Allt blev ju så oerhört mycket bättre när jag valde att bli egoist och köra bilen själv.
"Egoismens motsats är altruism, som innebär att självuppoffrande tjäna andra; att främja andras intressen och inte sina egna; att göra det andra vill och inte det man själv vill. Altruism innebär alltså att existera för andras skull. Därför att självuppoffring är destruktivt är altruismen en destruktiv och människofientlig etik. Den rätta etiken är etisk egoism, som innebär att varken offra sig själv eller andra; att vara egennyttig, men inte på andras bekostnad; att handla i eget intresse och samtidigt respektera andras rätt att göra det samma. Detta innebär att alla människor existerar för sin egen skull. Varje individ äger sig själv och har rätt att leva sitt eget liv. Det innebär att erkänna att jag är den viktigaste personen i mitt liv, och att du är den viktigaste personen i ditt liv"
Från egoist.se
När jag hatar, föraktar eller förnedrar andra har jag låtit dem ta över det som är jag.
Varför gör vi så, ger bort det allra viktigaste och finaste vi har; oss själva?
Vad skulle hända om vi valde förlåtelse istället för hat? Kärlek istället för förakt? Vad skulle hända om vi slutade att lägga fokus på vårt illamående och istället la tyngdpunkten på välmående?
Så länge mina tankar ligger på någon annan än mig själv kan jag inte förändras, och det både låter- och är - oerhört egoistiskt. Men så varken hatar, föraktar eller förnedrar jag andra heller.
Jag har inte tid med den energiförlusten, och är inte heller intresserad av att ge bort makten över mitt eget liv till någon annan.
Allt blev ju så oerhört mycket bättre när jag valde att bli egoist och köra bilen själv.
"Egoismens motsats är altruism, som innebär att självuppoffrande tjäna andra; att främja andras intressen och inte sina egna; att göra det andra vill och inte det man själv vill. Altruism innebär alltså att existera för andras skull. Därför att självuppoffring är destruktivt är altruismen en destruktiv och människofientlig etik. Den rätta etiken är etisk egoism, som innebär att varken offra sig själv eller andra; att vara egennyttig, men inte på andras bekostnad; att handla i eget intresse och samtidigt respektera andras rätt att göra det samma. Detta innebär att alla människor existerar för sin egen skull. Varje individ äger sig själv och har rätt att leva sitt eget liv. Det innebär att erkänna att jag är den viktigaste personen i mitt liv, och att du är den viktigaste personen i ditt liv"
Från egoist.se
Det gick åt fanders
med youtube...efter en dryg timma.
Surt.
Men inte tillräckligt för att ge upp.
Provar igen...kan ju alltid tömma diskmaskinen så länge.
Och ta fram fåtöljen.
Tvätta och ta en promenad.
Pappersarbetet?
Sen.
Surt.
Men inte tillräckligt för att ge upp.
Provar igen...kan ju alltid tömma diskmaskinen så länge.
Och ta fram fåtöljen.
Tvätta och ta en promenad.
Pappersarbetet?
Sen.
Jo tack
"utvecklingsdagen" framskriver som planerat.
Jag har börjat ladda ner föreläsningen på youtube och det tar ett par timmar tydligen. Under tiden plockar jag fram alla papper och pärmar för att få lite ordning, kikar på tv4 soffan och läser de 25 bloggar jag följer.
Inte samtidigt dock, det där med många bollar i luften stämmer inte. Vi människor gör alltid bara en sak i taget, om än i några sekunder.
Just nu bloggar jag, och i bakgrunden skvalar tv´n.
Jag hade tänkt att ge er min tacksamhetslista men just nu är den så lång att jag bara redovisar just det; att jag har en enormt mycket som jag är tacksam för.
Jag har börjat ladda ner föreläsningen på youtube och det tar ett par timmar tydligen. Under tiden plockar jag fram alla papper och pärmar för att få lite ordning, kikar på tv4 soffan och läser de 25 bloggar jag följer.
Inte samtidigt dock, det där med många bollar i luften stämmer inte. Vi människor gör alltid bara en sak i taget, om än i några sekunder.
Just nu bloggar jag, och i bakgrunden skvalar tv´n.
Jag hade tänkt att ge er min tacksamhetslista men just nu är den så lång att jag bara redovisar just det; att jag har en enormt mycket som jag är tacksam för.
Det är riktigt kallt
i mitt rum när jag lämnar sängen på morgonen tack vare att jag numera törs ha dörren till balkongen öppen.
Och jag sover som en stock.
Antingen är jag vansinnigt trött eller så är det allt det där kalla som fungerar som sömnmedel.
Oavsett vilket så tänker jag fortsätta att släppa in luft även om den är alldeles buskall på morgonen.
Det känns så underbart kyligt den här morgonen att vantarna nog måste på.
Om jag hittar dem vill säga.
Jag är inte riktigt klar med garderobsbytet från sommar till vinter än, men nu är det väl verkligen hög tid, eller vad säger ni?
Det händer att får möjlighet att utstöta små glädjerop över kläder jag har glömt att jag har, det hänger ju ett och annat plagg på mina galgar.
Just nu önskar jag att jag har glömt en cool skinnjacka längst in i garderoben, även om sannolikheten för det är lika med noll.
Å andra sidan; hur stor var sannolikheten att jag skulle skriva en bok och föreläsa på bokmässan i lördags?
Betydligt mindre än att hitta en skinnjacka bara så där, det kan jag garantera.
Och jag sover som en stock.
Antingen är jag vansinnigt trött eller så är det allt det där kalla som fungerar som sömnmedel.
Oavsett vilket så tänker jag fortsätta att släppa in luft även om den är alldeles buskall på morgonen.
Det känns så underbart kyligt den här morgonen att vantarna nog måste på.
Om jag hittar dem vill säga.
Jag är inte riktigt klar med garderobsbytet från sommar till vinter än, men nu är det väl verkligen hög tid, eller vad säger ni?
Det händer att får möjlighet att utstöta små glädjerop över kläder jag har glömt att jag har, det hänger ju ett och annat plagg på mina galgar.
Just nu önskar jag att jag har glömt en cool skinnjacka längst in i garderoben, även om sannolikheten för det är lika med noll.
Å andra sidan; hur stor var sannolikheten att jag skulle skriva en bok och föreläsa på bokmässan i lördags?
Betydligt mindre än att hitta en skinnjacka bara så där, det kan jag garantera.
måndag 28 september 2009
Award
till mig från Cattis (klicka) som jag hade förmånen att få träffa live på mässan.
I denna award ingår att berätta tio grejjer om mig som ni inte redan vet.
1. I småskolan i Fjällbacka (ettan och tvåan) hette min fröken Kerstin Ekborg.
2. I fjärde klass var jag konferencier för en stor konsert för första gången.
3. Var 12 när jag tillsammans med min sånggrupp uppträdde på Lisebergs stora scen.
3. När jag var 15 rymde jag hemifrån genom att knyta ihop två lakan och hissa mig ned från mitt rum.
4. När jag var 16 var jag tonårstjock, hade småkrulligt permanentat hår och en hel del finnar.
5. Vid 17 lärde jag ut Travoltas danssteg från Saturday night fever till prästens son i Strömstad.
6. Som 18-åring flyttade jag till Göteborg
7. ...och trodde att jag skulle bli artist.
8. Förlorade som 19-åring, i en audition till en tv-serie, mot Maria Lundqvist.
9. Som svar på en test inför test föreslog Mensa att jag nog skulle ägna mig åt annat än intelligenstester.
10. Jag har vunnit 10 000 på en trisslott.
28 september 1994
förliste Estonia, och jag minns att jag var uppe tidigt för att amma min son som då var 1 1/2 månad, samtidigt som man kunde följa det hemska dramat på tv.
Idag är det 15 år sedan.
Idag är det 15 år sedan.
Full fart på coachen
idag, och dagen avslutas i tvättstugan.
I ivern att bli snabbt klar med tvätten glömde jag överdraget till fåtöljen som ska till nya lokalen, alltså måste jag tvätta en skvätt även i morgon.
Det gör dock inte så mycket eftersom den dagen ska ägnas åt eftersatt utvecklingsarbete (det andra kallar administration), och en dutt tvättstuga stör därmed inte alls.
Det har även varit full fart på telefonen idag, och nu börjar veckorna i nya lokalen fyllas på. Härligt.
Enskilda klienter blandas med grupper och då många hör av sig från övriga landet kommer jag också att lägga in telefonklienter; inte optimalt för klienten, men hellre det än att inte ha någon att prata med alls.
Till något helt annat; vad har ni för temperatur runt om i landet? Har ni sett till någon frost?
På text-tv sid 402 kan man se temperaturer för hela landet, och på nästa sida världen runt.
Sånt håller jag på med.
Det, och Fjällbackas webkamera.
En viss galenskap skadar inte i den här branschen.
I ivern att bli snabbt klar med tvätten glömde jag överdraget till fåtöljen som ska till nya lokalen, alltså måste jag tvätta en skvätt även i morgon.
Det gör dock inte så mycket eftersom den dagen ska ägnas åt eftersatt utvecklingsarbete (det andra kallar administration), och en dutt tvättstuga stör därmed inte alls.
Det har även varit full fart på telefonen idag, och nu börjar veckorna i nya lokalen fyllas på. Härligt.
Enskilda klienter blandas med grupper och då många hör av sig från övriga landet kommer jag också att lägga in telefonklienter; inte optimalt för klienten, men hellre det än att inte ha någon att prata med alls.
Till något helt annat; vad har ni för temperatur runt om i landet? Har ni sett till någon frost?
På text-tv sid 402 kan man se temperaturer för hela landet, och på nästa sida världen runt.
Sånt håller jag på med.
Det, och Fjällbackas webkamera.
En viss galenskap skadar inte i den här branschen.
söndag 27 september 2009
Jag hade
inte beställt sömn i soffan i två timmar, det kom ändå.
Och nu är jag jättetrött istället för uppiggad av en kvarts bortdomning.
Jag tar och struntar i tvättstugan 19.00, den finns kvar i morgon också.
I morgon är det det måndag, och för ovanlighetens skull har jag klienter då... eftersom att jag är ledig tors-fre på grund av lokalflytteriet.
Just ikväll är jag sugen på en bra film, gärna smörig och tårdrypande. Eller kanske en deckare? Komedi? Thriller?
Lättare att berätta vad jag inte vill - och aldrig kommer att - se: Rysare, Sience fiction, dubbade svenska krimalhistorier och Ensam mamma söker.
Jag fick med lite tv där, men strunt samma.
Hellre ser jag 18 reprisavsnitt av Rederiet än något av ovanstående.
Och min fråga till er blir förstås; vad vägrar ni se på bio och/eller tv?
Och nu är jag jättetrött istället för uppiggad av en kvarts bortdomning.
Jag tar och struntar i tvättstugan 19.00, den finns kvar i morgon också.
I morgon är det det måndag, och för ovanlighetens skull har jag klienter då... eftersom att jag är ledig tors-fre på grund av lokalflytteriet.
Just ikväll är jag sugen på en bra film, gärna smörig och tårdrypande. Eller kanske en deckare? Komedi? Thriller?
Lättare att berätta vad jag inte vill - och aldrig kommer att - se: Rysare, Sience fiction, dubbade svenska krimalhistorier och Ensam mamma söker.
Jag fick med lite tv där, men strunt samma.
Hellre ser jag 18 reprisavsnitt av Rederiet än något av ovanstående.
Och min fråga till er blir förstås; vad vägrar ni se på bio och/eller tv?
Min film från mässan är för stor för Blogger
När den väl är placerad på youtube - som enligt initierad kan ta filmer på upp till 2 Gb - får ni länken här.
Men inte nu.
Magen skriker efter föda.
Mäktig mat som pizza.
Rysligt gott dan efter dan.
Men inte nu.
Magen skriker efter föda.
Mäktig mat som pizza.
Rysligt gott dan efter dan.
Bilder från föreläsningen, tack Gilla.
Inledningen av seminariet. Pirrig men inte nervös.
Laddad är nog rätt ord.
Väntar på att alla ska sätta sig.
Beskriver hur livets pusselbitar föll på plats när jag insåg mitt medberoende.
Signering, är betydligt gladare än vad jag ser ut.
Morgonrocken
sitter som fastklistrad och de rosa fluffiga tofflorna har aldrig varit bekvämare. Det saknas bara praliner så har ni klart för er hur söndagslyxigt jag har det.
Nåväl, husfrusysslorna finns kvar, och tvättandet sköter inte sig självt hur nöjd jag än känner mig efter mässan.
Divafasonerna kan på sin höjd pågå i ytterligare 20 minuter, sedan tar jag nya tag i det helt vanliga livet.; det som jag är så erhört förtjust i.
Att vara i mig är att vara på en bra plats just nu.
Nåväl, husfrusysslorna finns kvar, och tvättandet sköter inte sig självt hur nöjd jag än känner mig efter mässan.
Divafasonerna kan på sin höjd pågå i ytterligare 20 minuter, sedan tar jag nya tag i det helt vanliga livet.; det som jag är så erhört förtjust i.
Att vara i mig är att vara på en bra plats just nu.
Jag hann inte att också vara fotograf
på mässan, det fick ju vara måtta på arbetsuppgifter.
Det fanns dock andra som var flinkare, och här är deras resultat.
Intervju i montern.
En stund före mig satt Mankell på den stolen, och i kö för att snacka lite stod PC Jersild. Coolt!
Casanovas Kvinna bland andra böcker... Hajjar ni?
Hotellmat.
På mässan fanns inga räkor vad jag kunde se, däremot en Speakers lounge där alla seminariedeltagare kunde vila fötterna och få i sig mat och dryck, så också jag. Kaffe och macka.
Man kan inte anklaga mig för att vara särskilt fantasifull.
För övrigt kan jag meddela att Annika Lantz är en liten smal människa...om nu ni också hade en lite annorlunda bild av just henne.
Det fanns dock andra som var flinkare, och här är deras resultat.
Intervju i montern.
En stund före mig satt Mankell på den stolen, och i kö för att snacka lite stod PC Jersild. Coolt!
Casanovas Kvinna bland andra böcker... Hajjar ni?
Hotellmat.
På mässan fanns inga räkor vad jag kunde se, däremot en Speakers lounge där alla seminariedeltagare kunde vila fötterna och få i sig mat och dryck, så också jag. Kaffe och macka.
Man kan inte anklaga mig för att vara särskilt fantasifull.
För övrigt kan jag meddela att Annika Lantz är en liten smal människa...om nu ni också hade en lite annorlunda bild av just henne.
lördag 26 september 2009
Hemma igen
och är både nöjd och glad.
Det var fantastiskt roligt både att hålla föredrag och att träffa mina bloggvänner Cattis, Karina (som jag tyvärr bara hann hälsa på) och Simona som debuterar nästa år och som gästarbloggar hos skrivarmamman.
Brorsan filmade, och när jag får tid ska jag länka den hit om kvalitén är okej.
En ofantlig mängd vänner dök upp från när och fjärran, och det var oerhört roligt att träffa alla även om tiden var knapp.
Nina vaskade fram ett kort från när jag vankade runt på BB för 15 år sedan och det var onekligen en syn...
Jag blev hämtad på Centralen och när jag kom hem var bordet dukat, ljusen tända och det vara bara för mig att sjunka ned och bli serverad.
Fötterna är som bollar och någon längre sträcka tänker jag inte förflytta mig idag.
Tror faktiskt att jag sitter kvar där jag sitter just nu resten av kvällen, för att baxa mig till sängen efter den här lyxhemkomsten är det nog ingen som har lust med.
Ja just det; jag har fått min första recension av Casanovas Kvinna. 3 av 5 a;n i amelia.
Tusen tack för det.
Det var fantastiskt roligt både att hålla föredrag och att träffa mina bloggvänner Cattis, Karina (som jag tyvärr bara hann hälsa på) och Simona som debuterar nästa år och som gästarbloggar hos skrivarmamman.
Brorsan filmade, och när jag får tid ska jag länka den hit om kvalitén är okej.
En ofantlig mängd vänner dök upp från när och fjärran, och det var oerhört roligt att träffa alla även om tiden var knapp.
Nina vaskade fram ett kort från när jag vankade runt på BB för 15 år sedan och det var onekligen en syn...
Jag blev hämtad på Centralen och när jag kom hem var bordet dukat, ljusen tända och det vara bara för mig att sjunka ned och bli serverad.
Fötterna är som bollar och någon längre sträcka tänker jag inte förflytta mig idag.
Tror faktiskt att jag sitter kvar där jag sitter just nu resten av kvällen, för att baxa mig till sängen efter den här lyxhemkomsten är det nog ingen som har lust med.
Ja just det; jag har fått min första recension av Casanovas Kvinna. 3 av 5 a;n i amelia.
Tusen tack för det.
fredag 25 september 2009
Välkommen till Göteborg
och mitt hotell.
Sitter uppkrupen i min stora säng och har förstås min värsta och äldsta=mjukaste T-shirt på mig. Den lilla makeup jag har haft idag är eliminerad och håret sitter mitt på huvudet i någon slags tofsvariant.
Räkmackan ligger i magen, och jag är redo att putsa på föredraget lite. Gjorde ett tappert försök på tåget, men det gick så där. Alltså tar jag nya tag...efter Idol.
Det här äventyret är riktigt, riktigt roligt och jag ser fram emot morgondagen.
Sitter uppkrupen i min stora säng och har förstås min värsta och äldsta=mjukaste T-shirt på mig. Den lilla makeup jag har haft idag är eliminerad och håret sitter mitt på huvudet i någon slags tofsvariant.
Räkmackan ligger i magen, och jag är redo att putsa på föredraget lite. Gjorde ett tappert försök på tåget, men det gick så där. Alltså tar jag nya tag...efter Idol.
Det här äventyret är riktigt, riktigt roligt och jag ser fram emot morgondagen.
På väg mot Göteborg
och hittar dagens intervju i Bohusläningen på nätet.
Klicka här.
Det är lite bökigt att blogga på tåget, så detta blir mitt enda försök.
Dessutom känner jag mig lätt illamående av att stirra in i en dataskärm, och det är ju trist när jag har bespetsat mig på en obscent stor räkmacka när jag kommer fram.
Jag säger det igen...färska räkor kan man bara äta på västkusten.
Klicka här.
Det är lite bökigt att blogga på tåget, så detta blir mitt enda försök.
Dessutom känner jag mig lätt illamående av att stirra in i en dataskärm, och det är ju trist när jag har bespetsat mig på en obscent stor räkmacka när jag kommer fram.
Jag säger det igen...färska räkor kan man bara äta på västkusten.
Sista inlägg före avresa
Klicka här så kommer du till Kalla Kulor.
Vi får se om jag bloggar från Göteborg. Om inte hoppas jag att alla få en trevlig helg.
Puss & Kram
Vi får se om jag bloggar från Göteborg. Om inte hoppas jag att alla få en trevlig helg.
Puss & Kram
Det måste
bli ett par nya skor.
Planering sprack.
Springer iväg nu.
Grå.
Eller svarta.
Svarta kanske blir bäst.
Hjälp.
Drar nu.
Planering sprack.
Springer iväg nu.
Grå.
Eller svarta.
Svarta kanske blir bäst.
Hjälp.
Drar nu.
Och tror ni
att jag vet vad jag ska ha på mig på mässan än?
Nä.
Alltså plockar jag nu fram ett par nya fina jeans som alldeles säkert måste läggas upp, nya kavajen som jag tror att jag ska ha - och skor som funkar till det.
Under kavajen måste jag också ha något - annars blir det uppståndelse av helt fel anledning - och vad detta "under" ska bestå av har jag än så länge inte den blekaste aning om.
För säkerhets skull tar jag med mig en extra uppsättning som jag vet alltid funkar om nu helspegeln på hotellet brakar sönder av skratt när jag har den nya kavajen på mig.
Nä.
Alltså plockar jag nu fram ett par nya fina jeans som alldeles säkert måste läggas upp, nya kavajen som jag tror att jag ska ha - och skor som funkar till det.
Under kavajen måste jag också ha något - annars blir det uppståndelse av helt fel anledning - och vad detta "under" ska bestå av har jag än så länge inte den blekaste aning om.
För säkerhets skull tar jag med mig en extra uppsättning som jag vet alltid funkar om nu helspegeln på hotellet brakar sönder av skratt när jag har den nya kavajen på mig.
Resdag
och har börjat packa viktiga saker som en mässbadge med mitt namn på, tågbiljetter och mitt eget exemplar av Casanovas Kvinna som har lite vikta hörn här och där.
Filmkameran som min lillebror ska få hantera är laddad (tänkte lägga upp filmen här om den blir okej) och glasögonen putsade inför läsningen på tåget.
Nu åker jag inte förrän i eftermiddag men det är väl lika bra att sätta fart när jag nu ändå inte kunde sova så länge som jag hade planerat. Byx- och skoproblemet måste redas ut, och jag ska ta mig en funderare på om datorn ska packas ned.
Jag dricker lite Gevalia, det brukar lösa alla frågetecken.
Filmkameran som min lillebror ska få hantera är laddad (tänkte lägga upp filmen här om den blir okej) och glasögonen putsade inför läsningen på tåget.
Nu åker jag inte förrän i eftermiddag men det är väl lika bra att sätta fart när jag nu ändå inte kunde sova så länge som jag hade planerat. Byx- och skoproblemet måste redas ut, och jag ska ta mig en funderare på om datorn ska packas ned.
Jag dricker lite Gevalia, det brukar lösa alla frågetecken.
torsdag 24 september 2009
Själv har jag
spelat hockey med Brynäs vid ett tillfälle. Eller ja; spelat och spelat, det beror väl lite på hur man ser det kanske...
Först och främst hade jag lite problem med åt vilket håll jag skulle hålla klubban, alltså om jag var rightare eller leftare. Till sist viftade jag med den rakt framför mig, det kändes bäst så.
Problem två kom vid matchstart där mina vita - omsorsgfullt slipade - konståkningsskridskor med hundra taggar inte riktigt ville hänga med i snabba stopp och svängar. Piruetter för att lura motspelarna var dessvärre inte att tänka på.
I paus kom en av spelarna med ett örhänge och ett läppglans som hade ramlat ur mina alltför stora matchbrallor, och när jag till sist vred benet ur led fick jag bäras av isen...
En mycket kort karriär som ledde till att jag inte kunde gå ordentligt på tre månader.
Om det var värt det?
Nej, verkligen inte.
Jag hittade aldrig det andra örhänget.
Först och främst hade jag lite problem med åt vilket håll jag skulle hålla klubban, alltså om jag var rightare eller leftare. Till sist viftade jag med den rakt framför mig, det kändes bäst så.
Problem två kom vid matchstart där mina vita - omsorsgfullt slipade - konståkningsskridskor med hundra taggar inte riktigt ville hänga med i snabba stopp och svängar. Piruetter för att lura motspelarna var dessvärre inte att tänka på.
I paus kom en av spelarna med ett örhänge och ett läppglans som hade ramlat ur mina alltför stora matchbrallor, och när jag till sist vred benet ur led fick jag bäras av isen...
En mycket kort karriär som ledde till att jag inte kunde gå ordentligt på tre månader.
Om det var värt det?
Nej, verkligen inte.
Jag hittade aldrig det andra örhänget.
Datorn är ivägskickad
och coachen filar naglarna medan regnet smattrar utanför.
Igår tog man äntligen, efter 6 månader, bort den lift som har använts för att föra byggarbetarna upp och ned på fasaden som har renoverats från topp till tå.
Tån är just där min lägenhet befinner sig, och utanför min balkong har liften - storlek gigantisk - parkerats varje natt. Nu är den borta och ljuset har kommit tillbaka.
Ja, inte just nu när himlen äntligen har behagat bli kolsvart och det mullrar så där skönt. Mina stearinljus skiner så fint i mörkret, och att ta en promenad till affären är inte att tänka på just nu.
Jag måste dit idag i alla fall, för lägenheten kommer snart att fyllas av trevliga ungdomar som vill bli gödda, men jag kan vänta till det ljusnar lite...eller ta bilen.
Vi får se; så länge filar jag på medan regnet smattrar utanför.
Igår tog man äntligen, efter 6 månader, bort den lift som har använts för att föra byggarbetarna upp och ned på fasaden som har renoverats från topp till tå.
Tån är just där min lägenhet befinner sig, och utanför min balkong har liften - storlek gigantisk - parkerats varje natt. Nu är den borta och ljuset har kommit tillbaka.
Ja, inte just nu när himlen äntligen har behagat bli kolsvart och det mullrar så där skönt. Mina stearinljus skiner så fint i mörkret, och att ta en promenad till affären är inte att tänka på just nu.
Jag måste dit idag i alla fall, för lägenheten kommer snart att fyllas av trevliga ungdomar som vill bli gödda, men jag kan vänta till det ljusnar lite...eller ta bilen.
Vi får se; så länge filar jag på medan regnet smattrar utanför.
Ingen Bohusläning idag
enligt rapporten hemifrån.
I morgon då kanske.
Just nu är min lillebrors bröllopsfotograf, Tom Svensson, på 4; an och berättar om sin nya bok om tamariner.
Otroliga bilder.
Heja Tom och grattis!
I morgon då kanske.
Just nu är min lillebrors bröllopsfotograf, Tom Svensson, på 4; an och berättar om sin nya bok om tamariner.
Otroliga bilder.
Heja Tom och grattis!
Rosenrött
Någon frågar mig om det alltid är rosenrött och paradislikt hos familjen coach, och det är det förstås inte.
Vi har perioder där vi behöver lugn och ro, vi har perioder av omförhandlingar, vi har perioder av nya tag, vi har perioder av bara vänskap, vi har perioder av tomhet, vi har perioder av enskildhet och vi har perioder av sorg.
Vad vi aldrig har är perioder utan respekt.
Vad vi aldrig har är perioder utan förståelse för varandras problematik.
Vad vi aldrig har är perioder utan kommunikation.
Vad vi aldrig har är perioder utan en grundläggande kärlek.
Ja, det är annorlunda.
Nej, alla kan inte välja det livet som jag har valt.
Ja, jag har valt det med helt öppna ögon.
Nej, jag påverkas inte av vad någon annan tycker om mitt val.
Ni som har följt mig en stund vet att jag själv väljer hur jag ska må, hur jag ska ta det som landar i mitt knä och att min självkänsla inte är beroende av andra.
Ni vet också att jag är djupt tacksam för resan jag personligen har gjort genom smärtan, sorgen och medberoendet.
Min trygghet sitter idag i mig själv, inte i någon annan.
Finare gåva hade jag inte kunnat ge mig själv.
Ungefär så...
Vi har perioder där vi behöver lugn och ro, vi har perioder av omförhandlingar, vi har perioder av nya tag, vi har perioder av bara vänskap, vi har perioder av tomhet, vi har perioder av enskildhet och vi har perioder av sorg.
Vad vi aldrig har är perioder utan respekt.
Vad vi aldrig har är perioder utan förståelse för varandras problematik.
Vad vi aldrig har är perioder utan kommunikation.
Vad vi aldrig har är perioder utan en grundläggande kärlek.
Ja, det är annorlunda.
Nej, alla kan inte välja det livet som jag har valt.
Ja, jag har valt det med helt öppna ögon.
Nej, jag påverkas inte av vad någon annan tycker om mitt val.
Ni som har följt mig en stund vet att jag själv väljer hur jag ska må, hur jag ska ta det som landar i mitt knä och att min självkänsla inte är beroende av andra.
Ni vet också att jag är djupt tacksam för resan jag personligen har gjort genom smärtan, sorgen och medberoendet.
Min trygghet sitter idag i mig själv, inte i någon annan.
Finare gåva hade jag inte kunnat ge mig själv.
Ungefär så...
8 timmar
senare är jag riktigt utsövd och tre koppar Gevalia på det har sett till att jag dessutom är pigg.
Bra, för idag är listan på göra-saker lång, och de inkluderar mer personliga än yrkesmässiga uppdrag.
Bland annat ska sonens gamla dator tömmas på information för att sedan levereras vidare till en kompis; alltså kommer pcdoktorn hit och hämtar hårddisken.
För i världen kunde man sätta in en cd och göra en total återställning, men inte nu inte. Det är så bökigt att jag, som är normalbegåvad på teknik, inte kan lösa det utan hjälp av expertis.
395 pix kommer det att kosta, och det kan det väl vara värt för att få bort all gammal information?
Andra punkter på listan är appplicering av rött nagellack, hyfsande av ögonbryn och koll på skor som jag kan gå i på mässan.
Ett par på scenen och ett par att kliva runt i är planen, å andra sidan är det mycket scen på lördag så de höga klackarna kanske får sitta på till jag ska ta mig till centralen och åka hem.
Jag har tackat nej till att umgås på fredagkvällen i Göteborg och ska istället njuta av mitt eget sällskap på hotellet för att vara laddad inför lördagen.
Alkohol har jag struntat helt och hållet i de senaste två åren, vilket var lika bra eftersom jag ändå bara fick i mig det kanske tre gånger per år.
Det gör å andra sidan att jag inte tycker att partyn är särskilt viktiga, och om jag någon gång är på fest blir jag oftast supertrött när alla andra precis har kommit igång.
Vad ska ni göra idag?
Bra, för idag är listan på göra-saker lång, och de inkluderar mer personliga än yrkesmässiga uppdrag.
Bland annat ska sonens gamla dator tömmas på information för att sedan levereras vidare till en kompis; alltså kommer pcdoktorn hit och hämtar hårddisken.
För i världen kunde man sätta in en cd och göra en total återställning, men inte nu inte. Det är så bökigt att jag, som är normalbegåvad på teknik, inte kan lösa det utan hjälp av expertis.
395 pix kommer det att kosta, och det kan det väl vara värt för att få bort all gammal information?
Andra punkter på listan är appplicering av rött nagellack, hyfsande av ögonbryn och koll på skor som jag kan gå i på mässan.
Ett par på scenen och ett par att kliva runt i är planen, å andra sidan är det mycket scen på lördag så de höga klackarna kanske får sitta på till jag ska ta mig till centralen och åka hem.
Jag har tackat nej till att umgås på fredagkvällen i Göteborg och ska istället njuta av mitt eget sällskap på hotellet för att vara laddad inför lördagen.
Alkohol har jag struntat helt och hållet i de senaste två åren, vilket var lika bra eftersom jag ändå bara fick i mig det kanske tre gånger per år.
Det gör å andra sidan att jag inte tycker att partyn är särskilt viktiga, och om jag någon gång är på fest blir jag oftast supertrött när alla andra precis har kommit igång.
Vad ska ni göra idag?
onsdag 23 september 2009
Ena ögat
är vaket medan det andra har fallit ihop i någon slags dvala. Jag ska klara mig ett par timmar till är det tänkt, men sedan struntar jag nog i att kämpa emot.
Första steget mot sängen tar jag genom att lägga mig ner i soffan, där jag kommer att befinna mig till Anders Bagges glada ansikte tonas ut och Idol övergår i något annat.
Steg två tas då mot sängen och möjligtvis sneglar jag bara en gnutta på Aktuellt och fräcka rånkupper från en annan förort innan jag säger god natt till familjen och stänger det andra ögat.
I huvudet går jag igenom min tacksamhetslista, och sedan är det torsdag.
Första steget mot sängen tar jag genom att lägga mig ner i soffan, där jag kommer att befinna mig till Anders Bagges glada ansikte tonas ut och Idol övergår i något annat.
Steg två tas då mot sängen och möjligtvis sneglar jag bara en gnutta på Aktuellt och fräcka rånkupper från en annan förort innan jag säger god natt till familjen och stänger det andra ögat.
I huvudet går jag igenom min tacksamhetslista, och sedan är det torsdag.
Snabbt hemma
Kollar igenom intervjun i Bohusläningen innan tryck, Amelia ber om pressbilder (intervju i nr 22), skickar samtalsövningar till klienter, avlägger mötesrapport till kollega, mailar lite, gör ännu ett blogginlägg och sedan tillbaka till stan igen.
Hej vad det går undan.
I morgon är det broms och Fokusering på mässan.
Hej vad det går undan.
I morgon är det broms och Fokusering på mässan.
Ännu ett mail...
"Hej Åsa!
Läste precis ut din bok och jag vill tacka dig för en vidunderlig, intressant och smärtsam läsning.Ibland vill man ju inte höra hur jävla stark man är, men nu vill jag säga det till dig- vad du är stark Åsa!Själv har jag ju levt med en man med svartsjuka och jag känner till ganska mycket av det du har upplevt...Tack för dina upplevelser!"
Läste precis ut din bok och jag vill tacka dig för en vidunderlig, intressant och smärtsam läsning.Ibland vill man ju inte höra hur jävla stark man är, men nu vill jag säga det till dig- vad du är stark Åsa!Själv har jag ju levt med en man med svartsjuka och jag känner till ganska mycket av det du har upplevt...Tack för dina upplevelser!"
Coach Hellberg
anmäler sig till tidig tjänstgöring denna onsdag efter att ha haft förmånen att träffa en allt större grupp anhöriga på tisdagkvällen.
Sorg, hopp, förtvivlan, glädje och stora hjärtan ryms i gruppen och det är en ynnest att få vara med på deras resa.
Jag vet ju personligen vad det betyder att få träffa andra i samma sits.
Näst sista veckan i köer mot stan.
Tjoho!
Sorg, hopp, förtvivlan, glädje och stora hjärtan ryms i gruppen och det är en ynnest att få vara med på deras resa.
Jag vet ju personligen vad det betyder att få träffa andra i samma sits.
Näst sista veckan i köer mot stan.
Tjoho!
tisdag 22 september 2009
Inte hungrig,
inte ens fläskfilé lockar just nu, istället dricker jag Yoggi Yalla med hallon och blåbärssmak.
Däremot är jag nyfiken på vad ni kommer att äta denna fina tisdag i september; det kan ju hända att jag av det får inspiration till att äta lite mer i morgon.
Har just intervjuats av Bohusläningen och resultatet av det kommer på torsdag i samband med en större grej om bokmässan.
Däremot är jag nyfiken på vad ni kommer att äta denna fina tisdag i september; det kan ju hända att jag av det får inspiration till att äta lite mer i morgon.
Har just intervjuats av Bohusläningen och resultatet av det kommer på torsdag i samband med en större grej om bokmässan.
Casanovas Kvinna
skulle packas upp i hyllan när jag besökte den lokala Akademibokhandeln, och den kommer att återfinnas på psykologi - eller biografihyllan.
Jag ville inte skynda på det trevliga butiksbiträdet, som berättade att hon minsann hade fått ett läsex av den häromdagen. Istället tar jag mig en tur tillbaka till Forum Nacka en dag när jag ändå har vägarna förbi.
Jag ville inte skynda på det trevliga butiksbiträdet, som berättade att hon minsann hade fått ett läsex av den häromdagen. Istället tar jag mig en tur tillbaka till Forum Nacka en dag när jag ändå har vägarna förbi.
Att leva med mig
har varit att leva i ett kuddrum där ingen får slå sig och ingen får ha ont.
Kuddarna har jag sytt i fina, harmoniska färger och även om storleken på dem har varierat så har de alltid funnits där.
Länge trodde jag att jag använde kuddarna för andras skull, men fick smärtsamt erfara att jag gjorde det av egoistiska skäl.
Det var jag som inte klarade smärtan, det var jag som inte fick ha ont.
Andras smärta gjorde så ont att jag var tvungen att eliminera den, och jag gjorde det med mjuka kuddar.
Tillsammans med en missbrukare är mjuka kuddar en mycket olycklig kombination och det tog tid för mig att inse det, men idag är det mitt främsta budskap när jag arbetar med anhöriga:
Att mildra konsekvenserna av missbruket är som att be om att det ska fortsätta.
Gap, skrik och hämndaktioner är inte heller konsekvenser, de är lika mycket bränsle som kuddarna.
Så vad är rätt när man är så förvirrad? Vad är rätt när hela ens liv går itu?
Enda vägen är att fokusera på sig själv och "vad vill jag, hur vill jag må...vem är jag?"
Det är inte så lätt när hela livet har handlat om andra, men det går. Släpp missbrukaren och låt denne hantera sina egna problem.
Finns en villighet till att tillfriskna kan du vara ett stöd... men inte mer än så.
Hur det än blir så blir det bra om du har dig själv och ditt eget välmående framför ögonen.
Kuddarna har jag sytt i fina, harmoniska färger och även om storleken på dem har varierat så har de alltid funnits där.
Länge trodde jag att jag använde kuddarna för andras skull, men fick smärtsamt erfara att jag gjorde det av egoistiska skäl.
Det var jag som inte klarade smärtan, det var jag som inte fick ha ont.
Andras smärta gjorde så ont att jag var tvungen att eliminera den, och jag gjorde det med mjuka kuddar.
Tillsammans med en missbrukare är mjuka kuddar en mycket olycklig kombination och det tog tid för mig att inse det, men idag är det mitt främsta budskap när jag arbetar med anhöriga:
Att mildra konsekvenserna av missbruket är som att be om att det ska fortsätta.
Gap, skrik och hämndaktioner är inte heller konsekvenser, de är lika mycket bränsle som kuddarna.
Så vad är rätt när man är så förvirrad? Vad är rätt när hela ens liv går itu?
Enda vägen är att fokusera på sig själv och "vad vill jag, hur vill jag må...vem är jag?"
Det är inte så lätt när hela livet har handlat om andra, men det går. Släpp missbrukaren och låt denne hantera sina egna problem.
Finns en villighet till att tillfriskna kan du vara ett stöd... men inte mer än så.
Hur det än blir så blir det bra om du har dig själv och ditt eget välmående framför ögonen.
Idag
ska jag promenera in på en bokhandel och se om min bok finns i hyllan.
Gör den det ska jag baske mig ta ett foto.
Dagens klienter har bokat av, det är sjukt i stockholmsstugorna, alltså är dagen fri.
Ikväll träffar jag som vanligt min grupp.
Hoppas att ni också får en bra tisdag!
Gör den det ska jag baske mig ta ett foto.
Dagens klienter har bokat av, det är sjukt i stockholmsstugorna, alltså är dagen fri.
Ikväll träffar jag som vanligt min grupp.
Hoppas att ni också får en bra tisdag!
Kalla Kulors program
på mässan:
"Hej,om du är på bokmässan i göteborg i slutet av denna hektiska vecka måste vi ju ses, inte sant?
Kalla Kulor & Cosy Crime kommer att närvara i stort sett hela mässan, från onsdag kväll till söndag lunch, så möjligheterna är goda.
Om inget annat anges, finns vi i monter A02:40 som vi traditionsenligt delar med ett gäng andra förlag i regi av våra säljare, Stevali AB. Kom förbi och säg hej!
Om vi är ute och minglar, går vi alltid att nå mobilen, det numret finns i monterkassan!
På lördagen är vi hyperaktiva på seminariefronten: då hittar du oss till exempel
09.45-10.00 Deckarens Dag: Hans-Olov presenterar förlaget och bokklubben Cosy Crime
10.40-11.00 A02:40 Åsa Hellberg presenterar Casanovas Kvinna
12.00-12:20 A02:40 Cosy Crime Time
12.00-12:20 MINISEMINARIUM i F3: Åsa Hellberg presenterar Casanovas Kvinna - att leva med en sexmissbrukare
15.00-15.20 A02:40 Åsa Hellberg igen
15.40-16.00 A02:40 Ulf Broberg och Peter Lundström presenterar Brytpunkt Uppsala
16.30-16.45 Deckarens Dag: Broberg-Lundström presenterar Brytpunkt Uppsala
På Söndagen får du två chanser att se oss: 12.00-12.20 A02:40 Cosy Crime13.-13.30 Klimatdebatt "Chill-Out" med Maggie Thauersköld-Cresell och Lars Bern."
"Hej,om du är på bokmässan i göteborg i slutet av denna hektiska vecka måste vi ju ses, inte sant?
Kalla Kulor & Cosy Crime kommer att närvara i stort sett hela mässan, från onsdag kväll till söndag lunch, så möjligheterna är goda.
Om inget annat anges, finns vi i monter A02:40 som vi traditionsenligt delar med ett gäng andra förlag i regi av våra säljare, Stevali AB. Kom förbi och säg hej!
Om vi är ute och minglar, går vi alltid att nå mobilen, det numret finns i monterkassan!
På lördagen är vi hyperaktiva på seminariefronten: då hittar du oss till exempel
09.45-10.00 Deckarens Dag: Hans-Olov presenterar förlaget och bokklubben Cosy Crime
10.40-11.00 A02:40 Åsa Hellberg presenterar Casanovas Kvinna
12.00-12:20 A02:40 Cosy Crime Time
12.00-12:20 MINISEMINARIUM i F3: Åsa Hellberg presenterar Casanovas Kvinna - att leva med en sexmissbrukare
15.00-15.20 A02:40 Åsa Hellberg igen
15.40-16.00 A02:40 Ulf Broberg och Peter Lundström presenterar Brytpunkt Uppsala
16.30-16.45 Deckarens Dag: Broberg-Lundström presenterar Brytpunkt Uppsala
På Söndagen får du två chanser att se oss: 12.00-12.20 A02:40 Cosy Crime13.-13.30 Klimatdebatt "Chill-Out" med Maggie Thauersköld-Cresell och Lars Bern."
God morgon i förorten
Ja, det måste man säga att det är.
Inga sura miner, gott kaffe och att det är tisdag bidrar till det goda livet.
Här kommer måndagens tacksamhet:
Jag är - som alltid - oändligt tacksam för min familj; en lite knasig, utmanande och annorlunda kanske, men det är min familj.
Jag är tacksam för att jag får möta så många modiga människor i mitt arbete.
Jag är tacksam för allt som händer i mitt liv just nu, och för att jag inte är rädd. Jag åker med och ser vart det leder mig.
Inga sura miner, gott kaffe och att det är tisdag bidrar till det goda livet.
Här kommer måndagens tacksamhet:
Jag är - som alltid - oändligt tacksam för min familj; en lite knasig, utmanande och annorlunda kanske, men det är min familj.
Jag är tacksam för att jag får möta så många modiga människor i mitt arbete.
Jag är tacksam för allt som händer i mitt liv just nu, och för att jag inte är rädd. Jag åker med och ser vart det leder mig.
måndag 21 september 2009
Väder-Tone
pratar om fronter.
En liten höststorm ska tydligen levereras under morgondagen.
Mm, härligt.
Vi såg hela säsong av 2 1/2 Men häromsistens (finns att hyra), men idag visas säsong sex på trean.
Perfekt höstunderhållning när man är lite seg i kolan.
I dagens avsnitt blir Charlie pappa (eller inte); Charlie som är beroende av sex, alkohol och spel i en mycket förskönad bild av dessa missbruk...
Brorsan Alan är medberoendet personifierat med sitt kontrollbehov, anpassningsförmåga och konflikträdsla.
Den enda sunda i serien är sonen Jake som än så länge verkar vara befriad från familjens spel.
Lysande skådis by the way.
En liten höststorm ska tydligen levereras under morgondagen.
Mm, härligt.
Vi såg hela säsong av 2 1/2 Men häromsistens (finns att hyra), men idag visas säsong sex på trean.
Perfekt höstunderhållning när man är lite seg i kolan.
I dagens avsnitt blir Charlie pappa (eller inte); Charlie som är beroende av sex, alkohol och spel i en mycket förskönad bild av dessa missbruk...
Brorsan Alan är medberoendet personifierat med sitt kontrollbehov, anpassningsförmåga och konflikträdsla.
Den enda sunda i serien är sonen Jake som än så länge verkar vara befriad från familjens spel.
Lysande skådis by the way.
Intervju
med Bohusläningen på fredag innan jag åker till mässan.
Min gamla hemtidning.
Måste be släkten hålla koll och skicka ett exemplar.
Jag har inte rivstartat idag, utan tar det lite lugnt i soffhörnan innan jag ska vara på möte i stan kl 13.
Lugnet består av svarande på mail, planerande av gruppcoaching samt vissa ombokningar av mina klienter.
En bra boksläppsmåndag helt enkelt
Min gamla hemtidning.
Måste be släkten hålla koll och skicka ett exemplar.
Jag har inte rivstartat idag, utan tar det lite lugnt i soffhörnan innan jag ska vara på möte i stan kl 13.
Lugnet består av svarande på mail, planerande av gruppcoaching samt vissa ombokningar av mina klienter.
En bra boksläppsmåndag helt enkelt
I kommentarsfältet
föreslår Fredrik att jag ska vara mig själv på bokmässan; och jag vill härmed förklara att "sig själv" sitter på insidan hos mig (även om jag förstår vad du menar, Fredrik:).
Skulle jag klä mig som jag vanligtvis gör skulle en stor, sponsrad T-shirt samt ett par joggingbrallor med hål i vara det jag visade upp mig i, och det gåååår inte att se så ut på en scen.
Skulle jag inte sminka mig skulle jag vara blek, hålögd och se ut som ett vrak.
Det är jag inte på insidan, och det gåååår inte att se så ut på en scen.
Ibland tycker jag om att vara fin, och mässan ger väl ett lysande tillfälle till att få vara piffig och ha nykammat hår?
Skulle jag klä mig som jag vanligtvis gör skulle en stor, sponsrad T-shirt samt ett par joggingbrallor med hål i vara det jag visade upp mig i, och det gåååår inte att se så ut på en scen.
Skulle jag inte sminka mig skulle jag vara blek, hålögd och se ut som ett vrak.
Det är jag inte på insidan, och det gåååår inte att se så ut på en scen.
Ibland tycker jag om att vara fin, och mässan ger väl ett lysande tillfälle till att få vara piffig och ha nykammat hår?
I min inbox i morse
"Hej!
Nedanstående artiklar i din bevakningslista på Bokus är nu köpbara.Observera att du själv måste lägga beställningen på artiklarna (beställningen läggs ej per automatik).
Casanovas kvinna av Hellberg, Åsa Inbunden. Kalla kulor förlag, Sverige, 20090920 (9789185535538).Skickas normalt inom 3-6 arbetsdagar.
164:-
Bok se alla böcker
Din bevakningslista hittar du i menyn "Dina uppgifter" överst på vår hemsida (ta mig direkt till listan).Med vänlig hälsningBokus Kundservicewww.bokus.com"
Nedanstående artiklar i din bevakningslista på Bokus är nu köpbara.Observera att du själv måste lägga beställningen på artiklarna (beställningen läggs ej per automatik).
Casanovas kvinna av Hellberg, Åsa Inbunden. Kalla kulor förlag, Sverige, 20090920 (9789185535538).Skickas normalt inom 3-6 arbetsdagar.
164:-
Bok se alla böcker
Din bevakningslista hittar du i menyn "Dina uppgifter" överst på vår hemsida (ta mig direkt till listan).Med vänlig hälsningBokus Kundservicewww.bokus.com"
söndag 20 september 2009
Filmkväll
Bra uppladdning inför kommande veckan som är fylld av möten, coaching, grupper och bokmässa.
Och ja, jag funderar fortfarande på vad jag ska ha på mig på det sistnämna.
Fundera på det ni också, så kan vi väl höras i morgon?
Och ja, jag funderar fortfarande på vad jag ska ha på mig på det sistnämna.
Fundera på det ni också, så kan vi väl höras i morgon?
Höstens grupper
börjar fyllas på, men än finns det ett par platser kvar i gruppen som har varit utsatta för otrohet samt i den gruppen som vill jobba med sin självkänsla.
Maila mig så får du mer information, info@hellbergcoaching.se
Är du redan anmäld så kommer snart mer info om tider och upplägg.
Varmt välkomna!
Maila mig så får du mer information, info@hellbergcoaching.se
Är du redan anmäld så kommer snart mer info om tider och upplägg.
Varmt välkomna!
Längtar
efter verklighetsflykten in i Camillas bok, men först ska vi köpa skor. Jag säger vi eftersom de inte är i storlek 38, men kommer att bekostas av min plånbok.
Förra året köpte vi ett par 43:or som fortfarande står oanvända i garderoben.
"Längdtillväxten upphör först längst ut i kroppen, i händer och fötter. Sist slutar ryggen växa."
Detta finner jag på "growingpeople.se" och inser att det är bäst att jag föreslår ett par i för stor storlek.
"Något att växa i" hette det på min tid, och eftersom jag betalar får väl jag bestämma att det är en lysande kommentar även om den är från 60-talet.
Den och "hedra din... moder" känns helt aktuella även idag.
Förra året köpte vi ett par 43:or som fortfarande står oanvända i garderoben.
"Längdtillväxten upphör först längst ut i kroppen, i händer och fötter. Sist slutar ryggen växa."
Detta finner jag på "growingpeople.se" och inser att det är bäst att jag föreslår ett par i för stor storlek.
"Något att växa i" hette det på min tid, och eftersom jag betalar får väl jag bestämma att det är en lysande kommentar även om den är från 60-talet.
Den och "hedra din... moder" känns helt aktuella även idag.
Pratar med en vän
om kärlek, eller kanske mer om hur man vet att man verkligen har kommit över kärleken till - i det här fallet - den som svek.
Vi landar i likgiltighet.
Likgiltighet snarare än hat.
Likgiltighet utan någon som helst bitterhet.
Likgiltighet som i att överhuvudtaget inte bry sig om personen längre.
Likgiltighet som i att sveket inte längre gör ont.
Likgiltighet som i att "vad du än väljer att göra så påverkar inte det mig".
Att släppa taget går via hela känsloregistret och i min väns fall gick det inte fort, men det landade i likgiltighet och "någonting måste jag ju ha fallit för en gång i tiden, men jag kommer inte längre ihåg vad det var..."
Min vän vågade be om hjälp, X-et sopade under mattan och skyllde på min vän.
Behöver jag säga att X fortfarande är bitter?
Vi landar i likgiltighet.
Likgiltighet snarare än hat.
Likgiltighet utan någon som helst bitterhet.
Likgiltighet som i att överhuvudtaget inte bry sig om personen längre.
Likgiltighet som i att sveket inte längre gör ont.
Likgiltighet som i att "vad du än väljer att göra så påverkar inte det mig".
Att släppa taget går via hela känsloregistret och i min väns fall gick det inte fort, men det landade i likgiltighet och "någonting måste jag ju ha fallit för en gång i tiden, men jag kommer inte längre ihåg vad det var..."
Min vän vågade be om hjälp, X-et sopade under mattan och skyllde på min vän.
Behöver jag säga att X fortfarande är bitter?
För syns skull
När jag kommer in i tvättstugan ser jag att någon är där, men först när jag kommer närmare ser jag att det är grannen från några våningar upp.
Vi hälsar glatt när vi har ungefär fem meter emellan oss. "Jag såg inte att det var du", säger vi samtidigt och konstaterar att det där med att använda de glasögon man har kanske inte hade varit så dumt.
På dagens promenad kommer jag att ha de slipade solglasögonen, inte för att jag måste se någon på långt håll utan för att ljuset får ögonen att tåras rejält.
Idag ska jag ta vägen förbi plaskdammen, det kan ju hända att några barn har fått för sig att bada.
De har ju ingen koll på vilken månad det är.
Det har jag.
Det är september, och i morgon finns min bok i handeln.
Min bok.
Min sanna historia.
Det ni!
Vi hälsar glatt när vi har ungefär fem meter emellan oss. "Jag såg inte att det var du", säger vi samtidigt och konstaterar att det där med att använda de glasögon man har kanske inte hade varit så dumt.
På dagens promenad kommer jag att ha de slipade solglasögonen, inte för att jag måste se någon på långt håll utan för att ljuset får ögonen att tåras rejält.
Idag ska jag ta vägen förbi plaskdammen, det kan ju hända att några barn har fått för sig att bada.
De har ju ingen koll på vilken månad det är.
Det har jag.
Det är september, och i morgon finns min bok i handeln.
Min bok.
Min sanna historia.
Det ni!
Det är lite kul
när man ser att någon har tagit sig till min blogg via "gay dating.com".
Undrar hur det gick till?
Som ni vet vid det här laget är söndagar lika med tvättstuga. Jag har lånat ut mina sista sockor och får gå barfota tills tvättandet är över.
Nu är ju inte det någon större fara med det här förbaskade solskenet, men just idag tänker jag vara tacksam för det. Att frysa om fötterna är inte min grej.
Inte att frysa överhuvudtaget faktiskt.
Ändå har jag balkongdörren öppen på nätterna numera, men utan det tjocka täcket hade det naturligtvis varit omöjligt.
Tack vare rejäla lås på inglasningen kommer inte en enda galning in, och jag kan därmed sova gott.
Man sover bättre i sval luft och utan rädsla för mördare.
Undrar hur det gick till?
Som ni vet vid det här laget är söndagar lika med tvättstuga. Jag har lånat ut mina sista sockor och får gå barfota tills tvättandet är över.
Nu är ju inte det någon större fara med det här förbaskade solskenet, men just idag tänker jag vara tacksam för det. Att frysa om fötterna är inte min grej.
Inte att frysa överhuvudtaget faktiskt.
Ändå har jag balkongdörren öppen på nätterna numera, men utan det tjocka täcket hade det naturligtvis varit omöjligt.
Tack vare rejäla lås på inglasningen kommer inte en enda galning in, och jag kan därmed sova gott.
Man sover bättre i sval luft och utan rädsla för mördare.
lördag 19 september 2009
I Fyrvaktaren
har Camilla Läckberg den goda smaken att rusta upp Badis
Detta nöjespalats som gladde alla och envar är nu en gigantisk förfallen kåk med Fjällbackas vackraste utsikt från den fönsterklädda väggen mot havet.
Lösnäsan 1980, det var tider det.
Då var Läckberg 6 år.
Pizza
Inte till mig dock, men jag tar mig ut i solen igen och springer på lätta (?) ben till pizzerian och hämtar.
Det blev inga skor idag...det blev ingenting alls.
Hela dagen har varit sådan.
Utöver den där promenaden då.
Och den jag ska göra nu.
Sedan fortsätter jag med ingenting alls som om ingenting har hänt.
För det har det ju inte.
Ikväll ryktas det om Svennis i "Här är ditt liv".
Jag undrar om han vill ha min bok?
Det blev inga skor idag...det blev ingenting alls.
Hela dagen har varit sådan.
Utöver den där promenaden då.
Och den jag ska göra nu.
Sedan fortsätter jag med ingenting alls som om ingenting har hänt.
För det har det ju inte.
Ikväll ryktas det om Svennis i "Här är ditt liv".
Jag undrar om han vill ha min bok?
Promenad
i det vackra vädret (suck).
Ska det inte bli någon höst i år?
Borde man i så fall inte blivit förvarnad?
Varför är det bara när sommaren inte dyker upp som det får bli helsidor i kvällspressen?
Är det bara jag som tycker att det räcker nu?
Många frågor, inga svar.
Antar att det som vanligt bara är att gilla läget.
(Suck)
Ska det inte bli någon höst i år?
Borde man i så fall inte blivit förvarnad?
Varför är det bara när sommaren inte dyker upp som det får bli helsidor i kvällspressen?
Är det bara jag som tycker att det räcker nu?
Många frågor, inga svar.
Antar att det som vanligt bara är att gilla läget.
(Suck)
Och precis nu hittade jag Sofies blogg
"Nu ska jag missionera igen: läs Casanovas kvinna av Åsa Hellberg.
Den berör många.
En del mer än andra.
Några inte alls.
Några smärtsamt mycket.
Och tyvärr några som inte ens skulle öppna boken, ens titta åt den; såna som inte är som Jonas i boken som faktiskt erkänner sitt missbruk och till slut tar itu med det, som nog kan förbli sjuka i sitt missbruk för resten av sina liv."
Sofies blogg hittar ni om ni klickar här.
Tusen tack Sofie!
Den berör många.
En del mer än andra.
Några inte alls.
Några smärtsamt mycket.
Och tyvärr några som inte ens skulle öppna boken, ens titta åt den; såna som inte är som Jonas i boken som faktiskt erkänner sitt missbruk och till slut tar itu med det, som nog kan förbli sjuka i sitt missbruk för resten av sina liv."
Sofies blogg hittar ni om ni klickar här.
Tusen tack Sofie!
I morgon
är det så kallad recensionsdag för Casanovas Kvinna, men jag är inte särskilt rädd för det eftersom jag inte tror att min bok är en sådan som man recenserar.
Men jag vet inte,
Jag undrar om jag skulle bli ledsen om någon skrev något elakt?
Troligtvis.
Men jag vore inte en smart coach om jag inte hade en plan:
Allt fint ni har skrivit har jag printat ut, och detta läser jag om och om och igen.
Jag skulle tro att ni slår alla recensioner med hästlängder.
Idag har jag ingen plan alls och det kan betyda att jag helt spontant kommer att köpa ett par nya skor, Gladiolus eller ett nytt nagellack.
Det kan också betyda att jag går igång med en städning som ingen någonsin har sett maken till; men vill ni betta skulle jag personligen satsa en tia på skorna.
Städa-skor-städa-skor... ja, ni hör ju själva.
Men jag vet inte,
Jag undrar om jag skulle bli ledsen om någon skrev något elakt?
Troligtvis.
Men jag vore inte en smart coach om jag inte hade en plan:
Allt fint ni har skrivit har jag printat ut, och detta läser jag om och om och igen.
Jag skulle tro att ni slår alla recensioner med hästlängder.
Idag har jag ingen plan alls och det kan betyda att jag helt spontant kommer att köpa ett par nya skor, Gladiolus eller ett nytt nagellack.
Det kan också betyda att jag går igång med en städning som ingen någonsin har sett maken till; men vill ni betta skulle jag personligen satsa en tia på skorna.
Städa-skor-städa-skor... ja, ni hör ju själva.
fredag 18 september 2009
Läckberg
skriver om öar, kobbar och skär och jag undrar vad som är skillnaden?
Eftersom jag inte gillar att inte veta fann jag följande förklaring : "En kobbe är en liten, låg, rundad ö av berg, vanligtvis i skärgården. Skär är en mindre ö, ofta endast en klippa."
Alltihop är öar.
Bara av olika storlek.
Jag blev lite besviken.
Eftersom jag inte gillar att inte veta fann jag följande förklaring : "En kobbe är en liten, låg, rundad ö av berg, vanligtvis i skärgården. Skär är en mindre ö, ofta endast en klippa."
Alltihop är öar.
Bara av olika storlek.
Jag blev lite besviken.
Hur kan du vara så stark
har många frågat mig, och jag vet faktiskt inte om jag är "starkare" än någon annan.
Vad jag har, och som andra kanske har förlorat, är tron på att människor kan förändras.
Den tron är obändlig, och har troligtvis burit mig genom många jobbiga perioder, även när det har visat sig att den där utlovade förändringen hos andra inte har kommit.
För mig är det inte så viktigt hur det har sett ut tidigare; det som är viktigt är vad vi gör med det som landar hos oss, oavsett om vi själva är ansvariga eller om någon annan har tillfogat oss smärta.
Jag är helt och hållet ansvarig för mina känslor, mina val och min egen förändring oavsett vad som händer mig i framgång eller motgång.
Vad som än landar i mitt knä kan jag själv avgöra vad jag ska göra med.
Och eftersom det gäller mig, gäller det också hur jag ser på dig; jag tror att du kan förändras om du vill.
Och ja, det kanske är det som är min styrka.
Vad jag har, och som andra kanske har förlorat, är tron på att människor kan förändras.
Den tron är obändlig, och har troligtvis burit mig genom många jobbiga perioder, även när det har visat sig att den där utlovade förändringen hos andra inte har kommit.
För mig är det inte så viktigt hur det har sett ut tidigare; det som är viktigt är vad vi gör med det som landar hos oss, oavsett om vi själva är ansvariga eller om någon annan har tillfogat oss smärta.
Jag är helt och hållet ansvarig för mina känslor, mina val och min egen förändring oavsett vad som händer mig i framgång eller motgång.
Vad som än landar i mitt knä kan jag själv avgöra vad jag ska göra med.
Och eftersom det gäller mig, gäller det också hur jag ser på dig; jag tror att du kan förändras om du vill.
Och ja, det kanske är det som är min styrka.
Egentligen skulle jag behöva
ta ännu en tur till tippen.
Man hittar mycket konstigt när man städar, har ni tänkt på det?
Själv hittade jag ett halvkroppssolarium, årsmodell 1980, som jag verkligen hade glömt/förträngt att jag hade.
Jag har också sparat 100 fluffiga kuddar i diverse färger som aldrig någonsin kommer att komma in i mitt hem igen.
Å andra sidan hittade jag kläder som jag en gång bestämt sa "aldrig mer" om, men som nu visade sig ha fått ett nytt lyster och som i alla fall ska provas innan de hivas iväg tillsammans med solariet.
Jag kommer att nå fram till stolen jag är ute efter...i sinom tid.
Läser Läckberg så länge...
Man hittar mycket konstigt när man städar, har ni tänkt på det?
Själv hittade jag ett halvkroppssolarium, årsmodell 1980, som jag verkligen hade glömt/förträngt att jag hade.
Jag har också sparat 100 fluffiga kuddar i diverse färger som aldrig någonsin kommer att komma in i mitt hem igen.
Å andra sidan hittade jag kläder som jag en gång bestämt sa "aldrig mer" om, men som nu visade sig ha fått ett nytt lyster och som i alla fall ska provas innan de hivas iväg tillsammans med solariet.
Jag kommer att nå fram till stolen jag är ute efter...i sinom tid.
Läser Läckberg så länge...
Mässan (igen)
Det är några av er som kommer dit, och det skulle vara oerhört roligt att ses.
Efter seminariet är slut, 12.20, kommer jag att finnas utanför föreläsningslokalen F3 på plan två, ni kan väl komma förbi och hälsa?
Efter seminariet är slut, 12.20, kommer jag att finnas utanför föreläsningslokalen F3 på plan två, ni kan väl komma förbi och hälsa?
På måndag
kommer ni att kunna köpa min bok Casanovas Kvinna.
Jag var bara tvungen att säga det...igen.
Och till er som mailar; tusen tack.
Jag besvarar var endaste litet ett.
Jag var bara tvungen att säga det...igen.
Och till er som mailar; tusen tack.
Jag besvarar var endaste litet ett.
Gillar ni musikaler?
Det gör jag, och att jag själv aldrig blev en musikalartist är synd och skam.
Jag kom att tänka på det idag när jag läste om premiären av Hairspray där Lars Lassgård gör huvudrollen som Edna Turnblad.
Själv såg jag den i London och då var det Michael Ball som gjorde samma roll.
Funderar på om jag ska se den igen.
Jag tror baske mig det.
Någon gång nästa år skulle passa.
torsdag 17 september 2009
Vi ser på
Vänner, när trean visar 2 1/2 Men-avsnitt som vi redan har sett.
Som om vi inte har sett Vänner.
Alla avsnitt.
Hundra gånger.
Nu blir det Idol från Stockholm.
Heja!
Som om vi inte har sett Vänner.
Alla avsnitt.
Hundra gånger.
Nu blir det Idol från Stockholm.
Heja!
En repris om att släppa kontrollen
Gammalt inlägg, men jag repriserar eftersom jag ser att många söker just på "släppa kontroll".
"Släppa kontrollen
Det måste nog vara bland det svåraste man kan göra, ändå är det rätt befriande när man gör det.
Mitt kontrollbehov känner ni till, väl redovisat genom utläggningar om den stackars sonen som drabbas.
Som partner till en missbrukare var naturligtvis kontrollbehovet utom kontroll (?) och där tog det sig former som lämpar sig mer i en bok än i en blogg.
Att släppa kontrollen är att låta livet komma lite som det vill, och det är förfärligt skrämmande. För vi vill veta hur livet kommer att se ut, gärna år i förväg.Vi vill så gärna veta vad som kommer att hända att vi glömmer det som händer här och nu.Livet skräms, och vi vill ha garantier.
Och eftersom vi vet att det inte finns några, ramar vi in oss i en massa regler och kontrolleranden av det okontrollerbara.Skenbart blir vi trygga, men eftersom vår trygghet bygger på rädsla så blir vi egentligen bara ännu räddare...och så bygger vi lite fler fästen, hårdare ramar och till sist är vi så inlåsta att vi inte kan kan komma ut - och livet inte in.
Det är då det blir riktigt knivigt, för om vi utestänger livet så vet vi inte heller att det erbjuder oss möjligheter; förvisso en hel del vi skulle klara oss utan, men desto fler som berikar oss och som gör oss hela som människor.
Rädsla har alltid styrt människor. Den känslan står över alla andra...jodå, över kärlek också.
Ändå handlar rädsla om föreställningar och ingenting annat.Vi tror oss ju veta, och gör vi inte det går vi till och med till siare för att få veta hur vi ska gardera oss mot det som komma skall.Allt för att slippa vara rädda för en framtid vi inte vet något om.
Om du tror att du inte är rädd för någonting så kommer jag inte att tro dig.Jag har dessutom mage att tro att din rädsla kontrollerar ditt liv och inte tvärtom.Å andra sidan kan du ha tagit tag i dina rädslor och lämnat ramen, gjort upp med gamla föreställningar om livet och låtit det komma till dig lite som det vill?
Jag vet inte hur det är med dig, men jag vet att jag fortfarande har rädslor som jag måste jobba med för att lämna..."
Sista delen handlade om en ung person som jag ju har slutat att prata om här, alltså tog jag bort den.
"Släppa kontrollen
Det måste nog vara bland det svåraste man kan göra, ändå är det rätt befriande när man gör det.
Mitt kontrollbehov känner ni till, väl redovisat genom utläggningar om den stackars sonen som drabbas.
Som partner till en missbrukare var naturligtvis kontrollbehovet utom kontroll (?) och där tog det sig former som lämpar sig mer i en bok än i en blogg.
Att släppa kontrollen är att låta livet komma lite som det vill, och det är förfärligt skrämmande. För vi vill veta hur livet kommer att se ut, gärna år i förväg.Vi vill så gärna veta vad som kommer att hända att vi glömmer det som händer här och nu.Livet skräms, och vi vill ha garantier.
Och eftersom vi vet att det inte finns några, ramar vi in oss i en massa regler och kontrolleranden av det okontrollerbara.Skenbart blir vi trygga, men eftersom vår trygghet bygger på rädsla så blir vi egentligen bara ännu räddare...och så bygger vi lite fler fästen, hårdare ramar och till sist är vi så inlåsta att vi inte kan kan komma ut - och livet inte in.
Det är då det blir riktigt knivigt, för om vi utestänger livet så vet vi inte heller att det erbjuder oss möjligheter; förvisso en hel del vi skulle klara oss utan, men desto fler som berikar oss och som gör oss hela som människor.
Rädsla har alltid styrt människor. Den känslan står över alla andra...jodå, över kärlek också.
Ändå handlar rädsla om föreställningar och ingenting annat.Vi tror oss ju veta, och gör vi inte det går vi till och med till siare för att få veta hur vi ska gardera oss mot det som komma skall.Allt för att slippa vara rädda för en framtid vi inte vet något om.
Om du tror att du inte är rädd för någonting så kommer jag inte att tro dig.Jag har dessutom mage att tro att din rädsla kontrollerar ditt liv och inte tvärtom.Å andra sidan kan du ha tagit tag i dina rädslor och lämnat ramen, gjort upp med gamla föreställningar om livet och låtit det komma till dig lite som det vill?
Jag vet inte hur det är med dig, men jag vet att jag fortfarande har rädslor som jag måste jobba med för att lämna..."
Sista delen handlade om en ung person som jag ju har slutat att prata om här, alltså tog jag bort den.
Någon tyckte att jag lät lite ledsen
Det är jag inte, jag är nostalgisk.
Tänk på att jag är gammal; så gammal att jag åker till soptippen nu.
Tänk på att jag är gammal; så gammal att jag åker till soptippen nu.
Och om den förra
berörde mig som vuxen och medberoende, så var det här den största låten av dem alla när jag var 15.
Till alla oss medberoende och beroende
här är texten till Eagleslåten ni (förhoppningsvis) just hörde.
I love Eagles och har gjort sedan jag var tonåring, det är något speciellt med de här gamla gubbarna och deras låter.
Artist - Eagles
Album - Various Songs
Lyrics - The Heart Of The Matter
I got the call today, I didn't wanna hear
But I knew that it would come
An old true friend of ours was talkin' on the phone
She said you found someone
And I thought of all the bad luck,
And the struggles we went through
And how I lost me and you lost you
What are these voices outside love's open door
Make us throw off our contentment
And beg for something more?
I'm learning to live without you now
But I miss you sometimes
The more I know, the less I understand
All the things I thought I knew, I'm learning again
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
But my will gets weak
And my thoughts seem to scatter
But I think it's about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore
These times are so uncertain
There's a yearning undefined
...People filled with rage
We all need a little tenderness
How can love survive in such a graceless age
The trust and self-assurance that can lead to happiness
They're the very things we kill, I guess
Pride and competition cannot fill these empty arms
And the work I put between us,
Doesn't keep me warm
I'm learning to live without you now
But I miss you, Baby
The more I know, the less I understand
All the things I thought I figured out, I have to learn again
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
But everything changes
And my friends seem to scatter
But I think it's about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore
There are people in your life who've come and gone
They let you down and hurt your pride
Better put it all behind you; life goes on
You keep carrin' that anger, it'll eat you inside
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
But my will gets weak
And my thoughts seem to scatter
But I think it's about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
Because the flesh will get weak
And the ashes will scatter
So I'm thinkin' about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore
I love Eagles och har gjort sedan jag var tonåring, det är något speciellt med de här gamla gubbarna och deras låter.
Artist - Eagles
Album - Various Songs
Lyrics - The Heart Of The Matter
I got the call today, I didn't wanna hear
But I knew that it would come
An old true friend of ours was talkin' on the phone
She said you found someone
And I thought of all the bad luck,
And the struggles we went through
And how I lost me and you lost you
What are these voices outside love's open door
Make us throw off our contentment
And beg for something more?
I'm learning to live without you now
But I miss you sometimes
The more I know, the less I understand
All the things I thought I knew, I'm learning again
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
But my will gets weak
And my thoughts seem to scatter
But I think it's about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore
These times are so uncertain
There's a yearning undefined
...People filled with rage
We all need a little tenderness
How can love survive in such a graceless age
The trust and self-assurance that can lead to happiness
They're the very things we kill, I guess
Pride and competition cannot fill these empty arms
And the work I put between us,
Doesn't keep me warm
I'm learning to live without you now
But I miss you, Baby
The more I know, the less I understand
All the things I thought I figured out, I have to learn again
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
But everything changes
And my friends seem to scatter
But I think it's about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore
There are people in your life who've come and gone
They let you down and hurt your pride
Better put it all behind you; life goes on
You keep carrin' that anger, it'll eat you inside
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
But my will gets weak
And my thoughts seem to scatter
But I think it's about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore
I've been tryin' to get down to the Heart of the Matter
Because the flesh will get weak
And the ashes will scatter
So I'm thinkin' about forgiveness
Forgiveness
Even if, even if you don't love me anymore
Kan man säga
att "åka till tippen" är en egodagsuppgift?
Jag lägger i alla fall det till listan, eftersom mitt källarförråd - där jag har en fin fåtölj som ska till det nya kontoret - är fyllt av kläder som ska vidare till insamling, och under dessa göms den där sköna stolen.
Det är ju snart flyttdags, remember?
Jag lägger i alla fall det till listan, eftersom mitt källarförråd - där jag har en fin fåtölj som ska till det nya kontoret - är fyllt av kläder som ska vidare till insamling, och under dessa göms den där sköna stolen.
Det är ju snart flyttdags, remember?
Den här låten
och gruppen har alltid varit betydelsefulla för mig. Har du läst min bok så har du också läst det där.
Varsågoda.
Varsågoda.
Har ni sett i kvällspressen
att en gift -svensk - Hollywoodkvinna har en massa åsikter som får kommentarsfälten att svämma över av arga kommentarer.
Själv blir jag inte provocerad, men det kanske ni blir?
Den här dagen tänker jag ägna mig åt mig själv och en bok.
Camilla Läckbergs "Fyrvaktaren" ska ligga på diskarna och den vill jag ha och läsa omedelbums.
En långpromenad, lite småändringar i mitt mässanföredrag och möjligtvis en tupplur tänkte jag också klämma in.
Jag har varken tid eller energi att lägga på någon annan än mig själv och då undrar jag förstås; när tog du dig en egodag senast?
Själv blir jag inte provocerad, men det kanske ni blir?
Den här dagen tänker jag ägna mig åt mig själv och en bok.
Camilla Läckbergs "Fyrvaktaren" ska ligga på diskarna och den vill jag ha och läsa omedelbums.
En långpromenad, lite småändringar i mitt mässanföredrag och möjligtvis en tupplur tänkte jag också klämma in.
Jag har varken tid eller energi att lägga på någon annan än mig själv och då undrar jag förstås; när tog du dig en egodag senast?
onsdag 16 september 2009
Jag fick ett mail
"Tack för din modiga bok som jag läste idag! Den behövs och den är viktig, missbruk och beroende är ju så mycket och graderna av problem så oändliga. Jag kände en gång en man som var tio resor värre än "Jonas" (därmed inte sagt att det inte var svårt för "Lotta"!) och blev medberoende. Jag lyckades ta mig ur det men han tillhör nog tyvärr de ohjälpliga och jag är tacksam över att jag orkade gå - med den prognosen."
Dagens tacksamhet
1. Jag tar hand om mig själv.
2. Det är höst.
3. Jag har precis hur många stearinljus som helst.
Oftast tänder jag mina ljus när jag har sällskap, och blir glad när jag kommer ihåg att göra det även bara för mig själv.
Hur gör ni; är ni bra på att "mysa till det" även när ni är själva?
2. Det är höst.
3. Jag har precis hur många stearinljus som helst.
Oftast tänder jag mina ljus när jag har sällskap, och blir glad när jag kommer ihåg att göra det även bara för mig själv.
Hur gör ni; är ni bra på att "mysa till det" även när ni är själva?
Utmaning från Malin
i Costa Brava och jag tar den förstås.
Ni hittar hennes blogg och frågor om ni klickar här.
1. Har du ett skrivarschema? Typ varje dag en timme mellan 7 och 8 eller skriver du sporadiskt?
Sporadiskt och just nu bara i bloggform, tänker på bok nummer två men är inte klar med vad en tvåa skulle bestå av. Beror också på ettans mottagande...
Casanovas Kvinna skrev jag på varje dag i tre plus tre veckor, jag började bustidigt och slutade runt två.
2. Får du inspirationsbrist ibland eller aldrig, eller snarare tvärtom?
Nej, jag tror inte det.
3. Har du fler skrivprojekt på gång samtidigt? Typ en deckare, några noveller och kanske någon barnbok eller dyligt?
För mig personligen hade inte det funkat, det hade blivit för splittrat. Många kan ha många bollar i luften, medan jag bara blir yr i mössan av det.
4. Hur många "verk" har du fått klart och skickat in till något förlag?
Ett.
5. Hur många gånger har samma bok du skrivit blivit refuserad? Fick du i såfall konstruktiv kritik tillbaks?
Två, varav en var ett första hastverk som inte borde ha skickats. Ingen feedback.
6. Får du dåligt samvete om du inte skrivit på några dagar?
Jag hade inte det då när jag skrev, men jag längtade efter skrivandet under uppehållet. För mig vardet en underbar fristad där jag kunde släppa tankarna på min omgivning.
7. Varför skriver du?
Jag skrev för att jag visste att jag hade en intressant och unik historia, innan dess hade jag inte skrivit någonting. Jag hade dock fått kommentarer på en slags community för "sådana som jag" om att jag skrev lättförståeligt" och det gav mig mod att påbörja den här manusresan.
8. Har du någonting publicerat som man kan få läsa?
Ja, PÅ SÖNDAG!
Ni hittar hennes blogg och frågor om ni klickar här.
1. Har du ett skrivarschema? Typ varje dag en timme mellan 7 och 8 eller skriver du sporadiskt?
Sporadiskt och just nu bara i bloggform, tänker på bok nummer två men är inte klar med vad en tvåa skulle bestå av. Beror också på ettans mottagande...
Casanovas Kvinna skrev jag på varje dag i tre plus tre veckor, jag började bustidigt och slutade runt två.
2. Får du inspirationsbrist ibland eller aldrig, eller snarare tvärtom?
Nej, jag tror inte det.
3. Har du fler skrivprojekt på gång samtidigt? Typ en deckare, några noveller och kanske någon barnbok eller dyligt?
För mig personligen hade inte det funkat, det hade blivit för splittrat. Många kan ha många bollar i luften, medan jag bara blir yr i mössan av det.
4. Hur många "verk" har du fått klart och skickat in till något förlag?
Ett.
5. Hur många gånger har samma bok du skrivit blivit refuserad? Fick du i såfall konstruktiv kritik tillbaks?
Två, varav en var ett första hastverk som inte borde ha skickats. Ingen feedback.
6. Får du dåligt samvete om du inte skrivit på några dagar?
Jag hade inte det då när jag skrev, men jag längtade efter skrivandet under uppehållet. För mig vardet en underbar fristad där jag kunde släppa tankarna på min omgivning.
7. Varför skriver du?
Jag skrev för att jag visste att jag hade en intressant och unik historia, innan dess hade jag inte skrivit någonting. Jag hade dock fått kommentarer på en slags community för "sådana som jag" om att jag skrev lättförståeligt" och det gav mig mod att påbörja den här manusresan.
8. Har du någonting publicerat som man kan få läsa?
Ja, PÅ SÖNDAG!
tisdag 15 september 2009
Beslut
Jag har tagit ett beslut om att fortsättningsvis inte alls nämna min familj i bloggen; och det känns lite trist för de är ju rätt kul typer att dela med sig av.
Anyway, nu tar jag det beslutet och bloggar fortsättningsvis bara om mig.
Anyway, nu tar jag det beslutet och bloggar fortsättningsvis bara om mig.
måndag 14 september 2009
Ser man på
I den här staden ser man på Värmlandsnytt och någon politiker i Årjäng verkar vara i blåsväder...och jag slår raskt över till tv3 och kollar 2 1/2 men istället.
Lite Idol och tandborstning på det så är min dag slut.
Tokslut.
Vi säger väl så.
Go natt.
Lite Idol och tandborstning på det så är min dag slut.
Tokslut.
Vi säger väl så.
Go natt.
Karlstad 18.30
En sådan här prydlig toalett har jag i mitt badrum på hotellet i Karlstad där jag nu äntligen har installerat mig.Det här finemanga hotellet erbjuder en kvällsbuffé; och coach Hellberg fyllde en stor tallrik med diverse grönt, pytt, pastasallad och tomater - och tog in på sitt rum. Mitt sociala jag behöver umgås med en enda person - mig själv - i kväll.
Stieg Larssons "Flickan som lekte med elden" finns i packningen, men det vet i sjutton om den kommer upp ur den idag. Jag tror snarare att jag ska lägga mig i den stora sängen och zappa till jag zzzomnar.
Rapporten hemifrån talar om en temperatur på 38 snarare än 40, vilket väl får ses som lysande utveckling denna dag fyra av influensan. Det är hest och hostigt i luren, men humöret är det inget fel på varken hos sjuklingen eller fästmannen.
Jag vet inte vem av dem som tog sig en moonwalk-svängom, men det kan ha varit sonen i någon slags återvunnen energiform.
Här i Karlstad finns inga månar; det jag ser från mitt hotellfönster är Löfbergs Lilas fabrik och som varandes en Gevalia och Brynäs- anhängare svider det förstås.
Jag löser det helt enkelt med att strunta i att titta ut.
söndag 13 september 2009
Things to do
före avresan med taxin till centralen 05.30;
byta sand i kattens toalett (det tristaste jag vet),
måla naglar uppe och nere,
packa necessär, tackböcker till lärarna på coach2coach som inspirerade mig att skriva och
... laddsladdar till telefon/dator, tuggummi, alvedon (man vet aldrig), nässpray, hårtork och kurslitteratur,
putsa stövlar (tjoho),
leta reda på en hårsnodd,
ändra mobilsvar,
lägga mig,
be en bön om att jag vaknar frisk i morgon.
byta sand i kattens toalett (det tristaste jag vet),
måla naglar uppe och nere,
packa necessär, tackböcker till lärarna på coach2coach som inspirerade mig att skriva och
... laddsladdar till telefon/dator, tuggummi, alvedon (man vet aldrig), nässpray, hårtork och kurslitteratur,
putsa stövlar (tjoho),
leta reda på en hårsnodd,
ändra mobilsvar,
lägga mig,
be en bön om att jag vaknar frisk i morgon.
Marina 18
berättar i dagens Aftonbladet om sin uppväxt med en missbrukande förälder.
Vilken oerhört modig tjej ! klicka här.
Vilken oerhört modig tjej ! klicka här.
Beroenden
Klippt från http://www.hjarnfonden.se/index.php
Beroende
Beroenden kidnappar hjärnan.
Hjärnans belöningssystem, med signalsubstansen dopamin i en huvudroll, är till för att belöna oss för sådant som är nödvändigt för vår egen och vår arts överlevnad.
Tack vare belöningssystemet är det njutningsfullt att äta, dricka, motionera och ha sex.
När vi engagerar oss i dessa beteenden belönas vi och får minnen av våra njutningar så att vi upprepar dem.Massor av andra, icke livsnödvändiga, aktiviteter kan förstås också vara njutningsfulla, åtminstone till en början. Det kan var alkohol, tobak, droger eller spel.
Problemet är att detta kan leda till att belöningssystemet "kidnappas", d.v.s. att kopplingarna mellan nervcellerna (synapserna) ändras så att den beroende till sist endast upplever belöning, d.v.s. njutning, när hon eller han ägnar sig åt sitt beroende.
Beroendet kan bli så starkt att den drabbade ägnar all sin vakna tid åt sitt beroende, och därmed åsidosätter arbete, familj och fritidsaktiviteter.
Beroendesjukdom är alltså en förvärvad, kronisk förändring av hjärnans belöningssystem och till belöningssystemet kopplade områden av hjärnbarken, där minnen av de upplevelser som orsakade beroendet är lagrade.
Det finns idag inga effektiva metoder att "backa bandet" när ett beroende väl har uppstått, även om sådan forskning pågår.
Det är därför man beskriver de som lyckats ta sig ur ett beroende med termer som "nykter alkoholist" eller "spelfri spelare".
Forskning pågår för att förstå vad som gör att belöningssystemet "kidnappas". Man vet redan att det finns starka ärftliga riskfaktorer. Vissa individer löper, på grund av de genvarianter de bär på, betydligt större risk än andra att utveckla beroendesjukdom.
På sikt är den nu snabbt ökande genetiska kunskapen goda nyheter, eftersom en djupare förståelse för de molekylära mekanismerna bakom beroendesjukdom är viktig för våra möjligheter att finna nya behandlingsstrategier.
Sådan kunskap torde även minska fördomarna hos de icke-beroende och skuldkänslorna hos de drabbade.
Viktigt att säga är dock att personer som bär på genetiska riskfaktorer för beroende inte är dömda till missbruk och att om de ändå utvecklar ett missbruk, så kan det behandlas.
Förändringarna i hjärnan när ett missbruk uppstår är i stort sett desamma vare sig det rör sig om missbruk av en substans eller av ett beteende.
Därför kan likartade behandlingar användas för olika typer av beroenden, baserade på beteendeterapi, ofta i kombination med mediciner.
Hur vet jag om jag håller på att utveckla ett missbruk?
Jag tänker mycket på just detta
Jag har börjat smyga med det
Jag känner ett sug efter det
Jag har utvecklat tolerans, och behöver att starkare doser/högre spelinsatser
Jag blir hög av att få ägna mig åt det
Jag får diverse negativa symptom, abstinenssymptom, av att inte få ägna mig åt det
Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
Även efter långa uppehåll kan jag trilla dit igen
Beroende
Beroenden kidnappar hjärnan.
Hjärnans belöningssystem, med signalsubstansen dopamin i en huvudroll, är till för att belöna oss för sådant som är nödvändigt för vår egen och vår arts överlevnad.
Tack vare belöningssystemet är det njutningsfullt att äta, dricka, motionera och ha sex.
När vi engagerar oss i dessa beteenden belönas vi och får minnen av våra njutningar så att vi upprepar dem.Massor av andra, icke livsnödvändiga, aktiviteter kan förstås också vara njutningsfulla, åtminstone till en början. Det kan var alkohol, tobak, droger eller spel.
Problemet är att detta kan leda till att belöningssystemet "kidnappas", d.v.s. att kopplingarna mellan nervcellerna (synapserna) ändras så att den beroende till sist endast upplever belöning, d.v.s. njutning, när hon eller han ägnar sig åt sitt beroende.
Beroendet kan bli så starkt att den drabbade ägnar all sin vakna tid åt sitt beroende, och därmed åsidosätter arbete, familj och fritidsaktiviteter.
Beroendesjukdom är alltså en förvärvad, kronisk förändring av hjärnans belöningssystem och till belöningssystemet kopplade områden av hjärnbarken, där minnen av de upplevelser som orsakade beroendet är lagrade.
Det finns idag inga effektiva metoder att "backa bandet" när ett beroende väl har uppstått, även om sådan forskning pågår.
Det är därför man beskriver de som lyckats ta sig ur ett beroende med termer som "nykter alkoholist" eller "spelfri spelare".
Forskning pågår för att förstå vad som gör att belöningssystemet "kidnappas". Man vet redan att det finns starka ärftliga riskfaktorer. Vissa individer löper, på grund av de genvarianter de bär på, betydligt större risk än andra att utveckla beroendesjukdom.
På sikt är den nu snabbt ökande genetiska kunskapen goda nyheter, eftersom en djupare förståelse för de molekylära mekanismerna bakom beroendesjukdom är viktig för våra möjligheter att finna nya behandlingsstrategier.
Sådan kunskap torde även minska fördomarna hos de icke-beroende och skuldkänslorna hos de drabbade.
Viktigt att säga är dock att personer som bär på genetiska riskfaktorer för beroende inte är dömda till missbruk och att om de ändå utvecklar ett missbruk, så kan det behandlas.
Förändringarna i hjärnan när ett missbruk uppstår är i stort sett desamma vare sig det rör sig om missbruk av en substans eller av ett beteende.
Därför kan likartade behandlingar användas för olika typer av beroenden, baserade på beteendeterapi, ofta i kombination med mediciner.
Hur vet jag om jag håller på att utveckla ett missbruk?
Jag tänker mycket på just detta
Jag har börjat smyga med det
Jag känner ett sug efter det
Jag har utvecklat tolerans, och behöver att starkare doser/högre spelinsatser
Jag blir hög av att få ägna mig åt det
Jag får diverse negativa symptom, abstinenssymptom, av att inte få ägna mig åt det
Det inkräktar på resten av livet, arbetet, familjen, fritiden
Även efter långa uppehåll kan jag trilla dit igen
Öra och armhåla
meddelar 39,2.
Mamma, du ska nog stanna hem!
Fästmannen, har du fortfarande lust?
Och törs jag åka till Karlstad i tre dagar?
Å andra sidan kan jag ju avbryta och åka hem om det blir värre...?
Fasiken vad detta blev knepigt!
Mamma, du ska nog stanna hem!
Fästmannen, har du fortfarande lust?
Och törs jag åka till Karlstad i tre dagar?
Å andra sidan kan jag ju avbryta och åka hem om det blir värre...?
Fasiken vad detta blev knepigt!
God morgon
Idag vet jag inte riktigt hur det står till i förorten. Sonen sover fortfarande, och någon möjlighet att trycka in termometern i örat har jag fortfarande inte haft.
Oroväckande är dock att han har dragit på sig täcket, precis som fästmannen så fryser han aldrig.
Det gör däremot jag.
Jag är en frysprick som nästan aldrig svettas, och min stora, fula och knallröda fleecetröja är en av mina bästa vänner.
Vi är lite olika där, resten av familjen och jag.
Det skramlar från sonens rum...dags för örat att avlägga rapport.
Oroväckande är dock att han har dragit på sig täcket, precis som fästmannen så fryser han aldrig.
Det gör däremot jag.
Jag är en frysprick som nästan aldrig svettas, och min stora, fula och knallröda fleecetröja är en av mina bästa vänner.
Vi är lite olika där, resten av familjen och jag.
Det skramlar från sonens rum...dags för örat att avlägga rapport.
lördag 12 september 2009
40 grader
och det här går verkligen inte åt rätt håll.
Inkubationstiden för svininfluensan (och alla andra influensor) är 1-3 dygn, så om det är den vill jag gärna ha den i morgon och inte på måndag när jag är i Karlstad.
Egentligen vill jag inte ha den alls, men det finns ju onekligen en risk trots uttalade elimineringförsök som "hosta åt andra hållet", "torka dig på en egen handduk"och "spola ner snytpappret".
Han är nu alvedonpigg och ser på fotboll i sitt rum, men den hackande hostan hörs ända hit till min soffhörna.
Jag tror att jag ska bjuda honom på en Piggelin.
Inkubationstiden för svininfluensan (och alla andra influensor) är 1-3 dygn, så om det är den vill jag gärna ha den i morgon och inte på måndag när jag är i Karlstad.
Egentligen vill jag inte ha den alls, men det finns ju onekligen en risk trots uttalade elimineringförsök som "hosta åt andra hållet", "torka dig på en egen handduk"och "spola ner snytpappret".
Han är nu alvedonpigg och ser på fotboll i sitt rum, men den hackande hostan hörs ända hit till min soffhörna.
Jag tror att jag ska bjuda honom på en Piggelin.
Medberoende
Den här listan definierar på ett bra sätt de mönster många av oss har - eller har haft.
Själv fick jag full pott på både förnekelse och medgörlighet, men tog inga poäng i låg självkänsla eller kontroll.
Förnekelse:
• Jag har svårt att identifiera vad jag känner.
• Jag minimerar, ändrar eller förnekar hur jag verkligen känner.
• Jag uppfattar mig själv som helt osjälvisk och dedikerad till andras välbefinnande-
Låg självkänsla:
• Jag har svårt att fatta beslut.
• Jag dömer allt jag tänker, säger och gör hårt, som aldrig "bra nog."
• Jag skäms när jag får erkännande, beröm eller gåvor.
• Jag ber inte andra om att möta mina behov eller önskningar.
• Jag värdesätter andras godkännande av mina tankar, känslor och beteenden över mitt
eget.
• Jag uppfattar inte mig själv som en älskvärd eller intressant person.
Medgörlighet:
• Jag kompromissar med mina egna värderingar och integritet för att undvika avstötning eller andras ångest.
• Jag är mycket känslig för hur andra känner och känner likadant.
• Jag är extremt lojal, och stannar i skadliga situationer för länge.
• Jag värdesätter andras åsikter och känslor mer än mina egen och är rädd för uttrycka olika åsikter och känslor som är mina egna.
• Jag lägger undan mina egna intressen och hobbies för att göra vad andra vill.
Kontroll:
• Jag tror de flesta andra människor är oförmögna att ta hand om sig själva.
• Jag försöker övertyga andra om vad de "bör" tänka och hur de "ska" känna.
• Jag blir bitter när andra inte vill låta mig hjälpa dem.
• Jag erbjuder fritt råd och anvisningar utan att bli tillfrågad.
• Jag ger påkostade presenter och tjänster till dem jag bryr mig om.
• Jag använder sex för att vinna godkännande och acceptans.
• Jag måste vara "nödvändig" i en relation med andra.
Själv fick jag full pott på både förnekelse och medgörlighet, men tog inga poäng i låg självkänsla eller kontroll.
Förnekelse:
• Jag har svårt att identifiera vad jag känner.
• Jag minimerar, ändrar eller förnekar hur jag verkligen känner.
• Jag uppfattar mig själv som helt osjälvisk och dedikerad till andras välbefinnande-
Låg självkänsla:
• Jag har svårt att fatta beslut.
• Jag dömer allt jag tänker, säger och gör hårt, som aldrig "bra nog."
• Jag skäms när jag får erkännande, beröm eller gåvor.
• Jag ber inte andra om att möta mina behov eller önskningar.
• Jag värdesätter andras godkännande av mina tankar, känslor och beteenden över mitt
eget.
• Jag uppfattar inte mig själv som en älskvärd eller intressant person.
Medgörlighet:
• Jag kompromissar med mina egna värderingar och integritet för att undvika avstötning eller andras ångest.
• Jag är mycket känslig för hur andra känner och känner likadant.
• Jag är extremt lojal, och stannar i skadliga situationer för länge.
• Jag värdesätter andras åsikter och känslor mer än mina egen och är rädd för uttrycka olika åsikter och känslor som är mina egna.
• Jag lägger undan mina egna intressen och hobbies för att göra vad andra vill.
Kontroll:
• Jag tror de flesta andra människor är oförmögna att ta hand om sig själva.
• Jag försöker övertyga andra om vad de "bör" tänka och hur de "ska" känna.
• Jag blir bitter när andra inte vill låta mig hjälpa dem.
• Jag erbjuder fritt råd och anvisningar utan att bli tillfrågad.
• Jag ger påkostade presenter och tjänster till dem jag bryr mig om.
• Jag använder sex för att vinna godkännande och acceptans.
• Jag måste vara "nödvändig" i en relation med andra.
Inlägg 800
Om en vecka och en dag kommer den ut.
Om en vecka och en dag är graviditeten är över.
Om en vecka och en dag tänker jag kliva in i en Akademibokhandel och säga "god dag, jag skulle vilja köpa Casanovas Kvinna."
"Jasså, du också. Snart får vi nog lägga den i mitten av butiken så att alla hittar den direkt", kommer butiksbiträdet att svara med ett leende.
En vecka.
En dag.
Då jäklars.
Om en vecka och en dag är graviditeten är över.
Om en vecka och en dag tänker jag kliva in i en Akademibokhandel och säga "god dag, jag skulle vilja köpa Casanovas Kvinna."
"Jasså, du också. Snart får vi nog lägga den i mitten av butiken så att alla hittar den direkt", kommer butiksbiträdet att svara med ett leende.
En vecka.
En dag.
Då jäklars.
Feber...
Jag hade ju listat ut att förra veckans feber skulle räcka för sonen ett tag, men en morgontemp på över 39 är väl inte så där lysande direkt.
Vänder det inte till i morgon kväll får jag nog skippa att åka till Karlstad. Men vi avvaktar som det så fint heter; underverk sker och vi kan väl hoppas på ett när det gäller det här också.
Just nu tänker jag lämna sjuklingen för att inhandla Piggelin (världens bästa sjukmat), tvättmedel, kattmat och nicorette. Rätt intressant varukorg måste jag säga.
Vad har ni för er den här helgen?
Vänder det inte till i morgon kväll får jag nog skippa att åka till Karlstad. Men vi avvaktar som det så fint heter; underverk sker och vi kan väl hoppas på ett när det gäller det här också.
Just nu tänker jag lämna sjuklingen för att inhandla Piggelin (världens bästa sjukmat), tvättmedel, kattmat och nicorette. Rätt intressant varukorg måste jag säga.
Vad har ni för er den här helgen?
God morgon
Här är vi (jag) tidigt uppe minsann.
Sonen sover förhoppningsvis bort den feber som dök upp i går eftersom vi (jag) inte har tid med sjukdomar och annat som får oss (mig) att tappa tempo.
Medan han sover tänkte jag tvätta kläder och fundera på om jag ska arrangera om min garderob från sommar till vinter.
Jag längar efter stövlar.
Håll med om att det är dags?
Sonen sover förhoppningsvis bort den feber som dök upp i går eftersom vi (jag) inte har tid med sjukdomar och annat som får oss (mig) att tappa tempo.
Medan han sover tänkte jag tvätta kläder och fundera på om jag ska arrangera om min garderob från sommar till vinter.
Jag längar efter stövlar.
Håll med om att det är dags?
fredag 11 september 2009
Den 180 centimeter
långa ynglingen har däckat i soffan, det har tydligen varit självförvållat svårt med sömnen på lägret... Katten har krupit tätt intill, och nu snusas det rejält från de där båda.
För övrigt undrar min mamma, som läser min blogg, om vi bara äter fläskfilé i den här familjen.
Och sanningen är att ja, det äts i alla fall en hel del; om inte fästmannen är här förstås, han har betydligt mer fantasi än fästmön.
Eftersom soffan är ockuperad tänker jag lägga mig i min säng med en kvällstidning gjord av papper.
Det finns en snusrisk även för mig efter den goda, goda maten.
För övrigt undrar min mamma, som läser min blogg, om vi bara äter fläskfilé i den här familjen.
Och sanningen är att ja, det äts i alla fall en hel del; om inte fästmannen är här förstås, han har betydligt mer fantasi än fästmön.
Eftersom soffan är ockuperad tänker jag lägga mig i min säng med en kvällstidning gjord av papper.
Det finns en snusrisk även för mig efter den goda, goda maten.
18,5 minuter
och jag måste säga att jag är nöjd med det.
Jag ska se var jag kan kapa några meningar, men överlag är jag nu mer på banan än häromdagen.
Dessutom fick jag signera flera böcker efteråt och känna mig som en riktig författare.
Allra mest känner jag mig som coach och inspiratör men just nu ska jag njuta av författarskapet.
Senare idag ska jag njuta av att ha junioren hemma igen.
Jag tror bestämt att jag ska bjuda honom på fläskfilé.
Jag ska se var jag kan kapa några meningar, men överlag är jag nu mer på banan än häromdagen.
Dessutom fick jag signera flera böcker efteråt och känna mig som en riktig författare.
Allra mest känner jag mig som coach och inspiratör men just nu ska jag njuta av författarskapet.
Senare idag ska jag njuta av att ha junioren hemma igen.
Jag tror bestämt att jag ska bjuda honom på fläskfilé.
Now we´re talking
11 grader i förorten, rutorna var alldeles immigt blöta när jag satte mig i bilen i fästmansförorten.
Ska träffa en anhöriggrupp och testa mitt föredrag om ett par timmar. Vi får väl se om jag har lyckats kapa tillräckligt mycket för att inte vara den första någonsin som kräver mer tid på Bokmässan.
Jag undrar vad de gör om jag drar över, släpar de ut mig från scenen då?
Ska träffa en anhöriggrupp och testa mitt föredrag om ett par timmar. Vi får väl se om jag har lyckats kapa tillräckligt mycket för att inte vara den första någonsin som kräver mer tid på Bokmässan.
Jag undrar vad de gör om jag drar över, släpar de ut mig från scenen då?
torsdag 10 september 2009
Mål
Jag tänker inte berätta om vad min coach och jag pratar om, det känns allt för privat (haha), men jag kan säga något om dessa ord som kom upp; mod, se, höra, känna.
Just det kom upp i ett samtal om hur vi förhåller oss till det vi är rädda för; och hur viktigt det är att vi ser vår framgång innan den kommer.
Först gör vi det framgångrikt i huvudet (och visualiserar det vi vill se, hör det vi vill höra och känner det vi vill känna)... sedan gör vi det framgångrikt på riktigt.
Lite (eller kanske exakt förresten) som det mål jag satte när jag gick min första coachingkurs och innan jag hade skrivit ett ord.
Mitt mål finns med i Casanovas Kvinna, och idag ryser jag när jag läser föjande efter att ha avslutat kapitlet innan med att "Jag skulle skriva en bok".
Kapitlet heter "Ska jag".
"Jag målar min resa från nu och framåt ljust med glada gubbar, och i mitt önskade läge står jag framför en grupp människor som lyssnar till mitt föredrag."
Jag var arbetslös och utbränd men vågade ändå satsa mot ett mål som jag då inte visste om det skulle bära.
Idag vet jag.
Och jag är förbannat stolt över mig själv!
Just det kom upp i ett samtal om hur vi förhåller oss till det vi är rädda för; och hur viktigt det är att vi ser vår framgång innan den kommer.
Först gör vi det framgångrikt i huvudet (och visualiserar det vi vill se, hör det vi vill höra och känner det vi vill känna)... sedan gör vi det framgångrikt på riktigt.
Lite (eller kanske exakt förresten) som det mål jag satte när jag gick min första coachingkurs och innan jag hade skrivit ett ord.
Mitt mål finns med i Casanovas Kvinna, och idag ryser jag när jag läser föjande efter att ha avslutat kapitlet innan med att "Jag skulle skriva en bok".
Kapitlet heter "Ska jag".
"Jag målar min resa från nu och framåt ljust med glada gubbar, och i mitt önskade läge står jag framför en grupp människor som lyssnar till mitt föredrag."
Jag var arbetslös och utbränd men vågade ändå satsa mot ett mål som jag då inte visste om det skulle bära.
Idag vet jag.
Och jag är förbannat stolt över mig själv!
Jag undrar
om jag kan övertala mannen om att pizza vore en oerhört bra idé ikväll? Av någon anledning är just det godare att äta om man slipper göra det ensam
Resultatet av att bara äta fil till lunch lät förstås inte vänta på sig, och just nu skulle jag kunna äta en dubbel Tropicana med en hel ananas på.
Filmjölk
med jordgubbssmak är vad som serveras i hemmet idag när jag är helt ointresserad av att äta.
Igår kväll däremot överraskade fästmannen mig med en gigantisk räkmacka, upplagd som om den kom direkt från Smögenbryggans många serveringar.
Till och med dilllkvisten på toppen fanns med, och jag behöver väl inte säga att den smakade gudomligt.
Efter mackan tog vi en asfaltspromenad en liten stund, och när vi senare låg och småsnackade i sängen ser jag en pyttig, pyttig svart prick på hans handled som visade sig vara en fästing som precis hade sugit sig fast.
Fästingar och asfalt, är det möjligt?
Tydligen, för den var alltför liten för att suttit där längre.
Kommer de flygande, eller hur sjutton hamnade den på handleden?
Ni som vet, hjälp mig lite.
Igår kväll däremot överraskade fästmannen mig med en gigantisk räkmacka, upplagd som om den kom direkt från Smögenbryggans många serveringar.
Till och med dilllkvisten på toppen fanns med, och jag behöver väl inte säga att den smakade gudomligt.
Efter mackan tog vi en asfaltspromenad en liten stund, och när vi senare låg och småsnackade i sängen ser jag en pyttig, pyttig svart prick på hans handled som visade sig vara en fästing som precis hade sugit sig fast.
Fästingar och asfalt, är det möjligt?
Tydligen, för den var alltför liten för att suttit där längre.
Kommer de flygande, eller hur sjutton hamnade den på handleden?
Ni som vet, hjälp mig lite.
Igår kväll
träffade jag en person som inte visste vem jag var, men som blev varse när hon insåg att det var min bok hon hade fått i uppdrag av sin tidning att recensera.
Behöver jag säga att jag log lite extra mycket?
Behöver jag säga att jag log lite extra mycket?
Efter en frukost
på sängkanten, serverad av fästmannen, är jag nu redo för att dra igång denna torsdag.
Jag tar den långsamma varianten eftersom jag bara har en tid att passa idag, den med min coach. Hon har varit i USA på den sista delen av sin utbildning för coachernas coach Anthony Robbins; och det kommer att vara svårt att hålla sig från att vilja prata om henne istället för mig själv. Men jag ska skärpa mig och försöka fokusera på egot.
I övrigt kommer dagen gå åt till att fnula på föredraget. Jag testar det i morgon igen, och till dess ska jag ha skalat av en hel del.
Det går runt i skallen just nu, men det är bra och precis som det ska.
Tre dagars utbildning nästa vecka kommer att ge ännu mer energi till det. Med Kjell Enhager, Per Bjergestam och mina kurskamrater blir det just så, och tänk vilken tur att min kurs låg så lägligt precis innan mässan.
Tajmingen är ta mig tusan perfekt.
Jag tar den långsamma varianten eftersom jag bara har en tid att passa idag, den med min coach. Hon har varit i USA på den sista delen av sin utbildning för coachernas coach Anthony Robbins; och det kommer att vara svårt att hålla sig från att vilja prata om henne istället för mig själv. Men jag ska skärpa mig och försöka fokusera på egot.
I övrigt kommer dagen gå åt till att fnula på föredraget. Jag testar det i morgon igen, och till dess ska jag ha skalat av en hel del.
Det går runt i skallen just nu, men det är bra och precis som det ska.
Tre dagars utbildning nästa vecka kommer att ge ännu mer energi till det. Med Kjell Enhager, Per Bjergestam och mina kurskamrater blir det just så, och tänk vilken tur att min kurs låg så lägligt precis innan mässan.
Tajmingen är ta mig tusan perfekt.
onsdag 9 september 2009
Från min bloggvän Sanna
"Åsa
Nu har jag läst klart boken - och kan bara säga TACK
Jag känner så starkt för den. Jag kan inte förklara med ord hur jag känner inom mig - för den har mer gått in i mig och upplevts än lästs
Allt är jag - även om jag inte har utaggerat som du i tidigare år men hade jag inte varit så rädd för att synas vet jag inte hur jag gjort
Tack för ditt mod - och tack till din familj som gjort det möjligt för dig att gå efter det
Sanna"
Nu har jag läst klart boken - och kan bara säga TACK
Jag känner så starkt för den. Jag kan inte förklara med ord hur jag känner inom mig - för den har mer gått in i mig och upplevts än lästs
Allt är jag - även om jag inte har utaggerat som du i tidigare år men hade jag inte varit så rädd för att synas vet jag inte hur jag gjort
Tack för ditt mod - och tack till din familj som gjort det möjligt för dig att gå efter det
Sanna"
Fick ett mail
"Hej Åsa
Vill bara skriva TACK
Såväl för din mäktiga bok som för den vänliga dedikationen i den.
Återkommer nog med mer reflektioner om det är ok? Just nu känns det som om jag åkt genom en mangel under läsningen…men en bra mangel!"
Vill bara skriva TACK
Såväl för din mäktiga bok som för den vänliga dedikationen i den.
Återkommer nog med mer reflektioner om det är ok? Just nu känns det som om jag åkt genom en mangel under läsningen…men en bra mangel!"
Första träningspasset
är avklarat inför en grupp på 12-13 personer.
Det där med 20 minuter är minsann inte lätt att hålla kan jag meddela efter att ha gått igång och dragit över tiden med exakt 11 minuter.
Det betyder att till på fredag - då jag får träna nästa gång - måste jag halvera mitt ordflöde (ni som har träffat mig vet att jag glatt pratar på om jag får) och tricket kommer att bli att dela upp presentationen i tre delar.
Tydligen kommer en person från mässan att börja vifta när det är en minut kvar, och det vore ju förfärligt trist om jag då inte ens har hunnit till det alla vill veta svaret på; varför i jösse namn jag stannade kvar...
Det där med 20 minuter är minsann inte lätt att hålla kan jag meddela efter att ha gått igång och dragit över tiden med exakt 11 minuter.
Det betyder att till på fredag - då jag får träna nästa gång - måste jag halvera mitt ordflöde (ni som har träffat mig vet att jag glatt pratar på om jag får) och tricket kommer att bli att dela upp presentationen i tre delar.
Tydligen kommer en person från mässan att börja vifta när det är en minut kvar, och det vore ju förfärligt trist om jag då inte ens har hunnit till det alla vill veta svaret på; varför i jösse namn jag stannade kvar...
I dagens Expressen
har Marcus Birro - smart kille om ni frågar mig - en krönika som jag gärna sprider vidare.
Klicka här.
Klicka här.
Livet i förorten
är likt livet på landet.
Jag vet, eftersom jag har efarenhet av båda.
Livet lunkar på, man hejar på personalen på Konsum och grannarna är lika nyfikna här som på en lilla orten.
Man stånkar och stönar över låga pensioner, höjda matpriser och att ungdomarna inte har byxor som döljer rumpan.
Man lägger håret en gång i veckan, har joggingbrallor när inget annat krävs och köper trisslotter för att man vill bli rik.
Man är som folk är mest. Farsta eller Fjällbacka, det är ingen större skillnad helt enkelt.
Kommer man däremot de 8 kilometrarna in till stan händer det däremot helt plötligt grejer. Tempot ökar, pulsen går upp och av joggingbrallor syns inte en skymt. Inte av trisslotter, hejande i närbutiken eller nyfikenhet heller.
Det är banne mig som att komma till ett annat land.
Jag kan fortafarande, efter 25 år, känna mig alldeles bortkommen i stadskärnan; som om jag inte hör hemma alls.
Och sanningen är att det gör jag nog inte heller. Jag trivs allra bäst i min förort.
Den är ju så förbaskat lik Fjällbacka.
Jag vet, eftersom jag har efarenhet av båda.
Livet lunkar på, man hejar på personalen på Konsum och grannarna är lika nyfikna här som på en lilla orten.
Man stånkar och stönar över låga pensioner, höjda matpriser och att ungdomarna inte har byxor som döljer rumpan.
Man lägger håret en gång i veckan, har joggingbrallor när inget annat krävs och köper trisslotter för att man vill bli rik.
Man är som folk är mest. Farsta eller Fjällbacka, det är ingen större skillnad helt enkelt.
Kommer man däremot de 8 kilometrarna in till stan händer det däremot helt plötligt grejer. Tempot ökar, pulsen går upp och av joggingbrallor syns inte en skymt. Inte av trisslotter, hejande i närbutiken eller nyfikenhet heller.
Det är banne mig som att komma till ett annat land.
Jag kan fortafarande, efter 25 år, känna mig alldeles bortkommen i stadskärnan; som om jag inte hör hemma alls.
Och sanningen är att det gör jag nog inte heller. Jag trivs allra bäst i min förort.
Den är ju så förbaskat lik Fjällbacka.
Jag blev
själv starkt berörd när jag läste ett kapitel ur Casanovas Kvinna för en anhöriggrupp igår, och en snyftande föreläsare är väl inte vad jag önskar mig själv att vara på bokmässan, alltså väljer jag kanske inte just det kapitlet där.
Eller så gör jag det.
Jag har inga som helst problem med mina egna tårar nu förtiden, de kommer när de kommer, det är snyftet som ställer till med problem när man ska läsa högt.
Det går ju inte riktigt att höra vad man säger när vartannat ord kommer på en inandning...
Jag provar ikväll igen så får vi se vad som händer.
Eller så gör jag det.
Jag har inga som helst problem med mina egna tårar nu förtiden, de kommer när de kommer, det är snyftet som ställer till med problem när man ska läsa högt.
Det går ju inte riktigt att höra vad man säger när vartannat ord kommer på en inandning...
Jag provar ikväll igen så får vi se vad som händer.
Om
tre veckor tar jag emot mina klienter i min nya lokal i Farsta...en ynka promenad hemifrån.
Men det är då.
Nu tar jag bilen och försöker forcera köerna mot stan.
Tre veckor av biltullar, parkeringstrassel och krypande trafik.
Japp, det fixar jag!
Men det är då.
Nu tar jag bilen och försöker forcera köerna mot stan.
Tre veckor av biltullar, parkeringstrassel och krypande trafik.
Japp, det fixar jag!
Knack knack
sa det på min inglasning en halvtimma innan jag hade planerat att gå upp, och det är ju inte varje dag man blir kontaktad balkongvägen måste jag säga.
Nåväl, innan jag fattade att det var någon som ville att jag skulle öppna min glasruta hade de åkt upp i sin lift en våning till och stod där och bankade istället.
Jag och katten (jag i morgonrock) smög ut på balkongen och öppnade snabbt ett fönster och smet tillbaka in igen.
Mellan persiennerna ser jag nu att de sätter upp en list av något slag, och när jag häromdagen sa att balkongen klar överdrev jag tydligen en smula.
Listen - som skulle borras fast kl 7 en morgon i förorten - hade jag helt enkelt inte tänkt på.
Nåväl, innan jag fattade att det var någon som ville att jag skulle öppna min glasruta hade de åkt upp i sin lift en våning till och stod där och bankade istället.
Jag och katten (jag i morgonrock) smög ut på balkongen och öppnade snabbt ett fönster och smet tillbaka in igen.
Mellan persiennerna ser jag nu att de sätter upp en list av något slag, och när jag häromdagen sa att balkongen klar överdrev jag tydligen en smula.
Listen - som skulle borras fast kl 7 en morgon i förorten - hade jag helt enkelt inte tänkt på.
tisdag 8 september 2009
Det var länge sedan
ni fick er en tacksamhetslista till livs, alltså avlutar jag denna tisdag med en sådan.
- Jag är tacksam för att sonen inte har hört av sig från lägerskolan = han har det toppen.
- Jag är tacksam för att jag fick vara med om fina möten idag igen.
- Jag är tacksam för att den förbannade influensan inte har drabbat någon av oss...än. Personligen kan jag ta den i november, innan dess har jag tyvärr inte tid.
Nej
Casanovas Kvinna har inte kommit ut i handeln än, den kommer 20 september.
De som har läst har fått förköpa den via bloggen, se under bokbilden till höger längre ner.
Hoppas att ni får en härlig tisdag.
Bestäm er för det; tro det eller ej, men det är så det funkar!
De som har läst har fått förköpa den via bloggen, se under bokbilden till höger längre ner.
Hoppas att ni får en härlig tisdag.
Bestäm er för det; tro det eller ej, men det är så det funkar!
Tack S
"Har läst boken som jag upplever så oerhört kärleksfull och respektfullt skriven.
Den gav mig kraft att för första gången be om professionell hjäp.
Just nu känner jag en liten rädsla för att jag inte kommer att må bättre ändå men det vet jag ju igentligen ingenting om så det måste vara en alldeles onödig tanke...
Faktum kvarstår, jag har gjort det, sökt hjälp, för min egen skull.
Tusen tack Åsa!"
Den gav mig kraft att för första gången be om professionell hjäp.
Just nu känner jag en liten rädsla för att jag inte kommer att må bättre ändå men det vet jag ju igentligen ingenting om så det måste vara en alldeles onödig tanke...
Faktum kvarstår, jag har gjort det, sökt hjälp, för min egen skull.
Tusen tack Åsa!"
Tackar som frågar,
det föräldrafria livet känns alldeles utmärkt, även om jag inte har gjort ett dugg som innebär att jag har lämnat min lägenhet.
Igår satt jag som fastskruvad i min soffa (alltid det högra hörnet) där arbetet försegick i en rasande takt.
Idag kommer samma arbete att raderas.
Jag pratar naturligtvis om presentationen till mässan; som vanligt kommer jag att göra om alltihop trots många timmars arbete igår.
Detta kommer att upprepas tre gånger innan lampan tänds, polletten trillar ner, och Hellberg är nöjd och glad.
Jag sätter ingenting vid första försöket trots idogt tänkande, det är nämligen först när det kommer på pränt som jag inser att jag inte är "hemma".
Just idag kommer jag inte att vara hemma. Mässarbetet får vänta till i morgon.
Det är tisdag och idag får jag träffa både enskilda klienter och grupper.
Jag är en mycket, mycket lyckligt lottad människa.
Igår satt jag som fastskruvad i min soffa (alltid det högra hörnet) där arbetet försegick i en rasande takt.
Idag kommer samma arbete att raderas.
Jag pratar naturligtvis om presentationen till mässan; som vanligt kommer jag att göra om alltihop trots många timmars arbete igår.
Detta kommer att upprepas tre gånger innan lampan tänds, polletten trillar ner, och Hellberg är nöjd och glad.
Jag sätter ingenting vid första försöket trots idogt tänkande, det är nämligen först när det kommer på pränt som jag inser att jag inte är "hemma".
Just idag kommer jag inte att vara hemma. Mässarbetet får vänta till i morgon.
Det är tisdag och idag får jag träffa både enskilda klienter och grupper.
Jag är en mycket, mycket lyckligt lottad människa.
måndag 7 september 2009
Bokmässan
På onsdag ska jag testa mitt föredrag för sisådär tio personer, och innan dess försöka mata in det så att jag kan det utantill.
Just utantill är inte min grej (det är hjärnan som har tappat kopplingsförmågan, vilket redan bevisades i en aerobic-klass för flera år sedan), däremot är jag en hyfsad improvisatör-så om jag kan tratta ner det till stolpar till sist har jag kommit en bit på väg.
(Och ja, jag improviserade på aerobicsen också. Svängde lite hit och svängde lite dit, och blev hur svettig som helst.)
Det är inte ens tre veckor kvar, tjoho!
Just utantill är inte min grej (det är hjärnan som har tappat kopplingsförmågan, vilket redan bevisades i en aerobic-klass för flera år sedan), däremot är jag en hyfsad improvisatör-så om jag kan tratta ner det till stolpar till sist har jag kommit en bit på väg.
(Och ja, jag improviserade på aerobicsen också. Svängde lite hit och svängde lite dit, och blev hur svettig som helst.)
Det är inte ens tre veckor kvar, tjoho!
Den här bilden
kom inte med i Aftonbladet Söndag, men var fin med rönnbären som dekor. Lite höstig sådär. Jag kommer fortsättningsvis att se glad ut, vad än fotografen ber mig om. Jag mår bra idag och vill att det ska synas, även om ämnet är oerhört seriöst och har varit smärtsamt.
Har lämnat
tre ungdomar vid bussen som ska ta dem till lägerskolan i Dalarna och kan se fram emot fem dagars föräldraledighet(den omvända alltså).
Den här dagen ska ägnas åt diverse, varav en hel del är utvecklingsarbete och annat är mässförberedelse.
Först måste jag dock uppdaterade mig på alla de datoriserade tidningar, bloggar och hemsidor som jag regelbundet- nästan maniskt - besöker. Det kan ju ha hänt något.
Färjan-Håkan har till exempel blivit skjuten i rumpan av en nio-åring, och hade jag inte redan påbörjat min uppdateringsrunda hade jag kunnat missa det.
Andra nyheter är att Mona Sahlin är sjuk, att NASA refuserade en elevs naken-fråga och att kärlek kan göra korna lönsamma (?).
Ni förstår därmed nivån på mina tidningsuppdateringar. Den är låg. Mycket, mycket låg.
Den här dagen ska ägnas åt diverse, varav en hel del är utvecklingsarbete och annat är mässförberedelse.
Först måste jag dock uppdaterade mig på alla de datoriserade tidningar, bloggar och hemsidor som jag regelbundet- nästan maniskt - besöker. Det kan ju ha hänt något.
Färjan-Håkan har till exempel blivit skjuten i rumpan av en nio-åring, och hade jag inte redan påbörjat min uppdateringsrunda hade jag kunnat missa det.
Andra nyheter är att Mona Sahlin är sjuk, att NASA refuserade en elevs naken-fråga och att kärlek kan göra korna lönsamma (?).
Ni förstår därmed nivån på mina tidningsuppdateringar. Den är låg. Mycket, mycket låg.
söndag 6 september 2009
Sonen
är hemma hos en kompis för att färga sitt mörka hår blont.
Just det är omöjligt fick jag lära mig av frissan sist.
Det ska bli kul att se vilken färg det blev av det som är omöjligt, kan vi kanske hoppas på ingen färgförändring alls?
Just det är omöjligt fick jag lära mig av frissan sist.
Det ska bli kul att se vilken färg det blev av det som är omöjligt, kan vi kanske hoppas på ingen färgförändring alls?
Har varit
så upptagen av bokprat att jag alldeles har glömt bort förra veckans uppmaning om att lista allt bra du har gjort under dagen- i motsats till att gräma dig över allt du uppfattar som dåligt.
Hur har det gått? Har du provat?
Inte?
Va?
Okej, jag är inte knusslig.
Vi tar det en vecka till.
I morgon är det måndag. Härligt om du frågar mig, men här är det jag som ställer frågorna.
Vad tycker du om måndagar?
Hur har det gått? Har du provat?
Inte?
Va?
Okej, jag är inte knusslig.
Vi tar det en vecka till.
I morgon är det måndag. Härligt om du frågar mig, men här är det jag som ställer frågorna.
Vad tycker du om måndagar?
Jag vill
ha det där vaccinet NU!
I mitt septemberschema finns inte en gnutta flexibilitet inbyggt, för jag antar att de inte flyttar varken bokmässan eller min utbildning om jag stupar i "baconsjukan"( som är den senaste benämningen jag läste någonstans.)
Jag får väl fortsätta med mitt idoga, snudd på maniska, handtvättande och hålla mig hemma.
I mitt septemberschema finns inte en gnutta flexibilitet inbyggt, för jag antar att de inte flyttar varken bokmässan eller min utbildning om jag stupar i "baconsjukan"( som är den senaste benämningen jag läste någonstans.)
Jag får väl fortsätta med mitt idoga, snudd på maniska, handtvättande och hålla mig hemma.
Söndag
och tvätt sitter ihop som jag och Gladiolus.
Min gympadojjor åkte med idag, och just nu varvas de runt i torktumlaren. Ni som inte har en tvättid på tre timmar (2 maskiner) ska skatta er lyckliga, själv står jag beredd i samma stund maskinen stannar för att ta ut det blöta och fylla den på nytt.
Dessutom gör sonens modeintresse att det är alldeles omöjligt att torktumla de väldigt fina tröjorna, utan de måste hängas in i torkrummet...som är fisvarmt.
Nu har jag hunnit tvätta varje söndag i tre år på dessa tre timmar, men det är baske mig på håret att jag hinner klart varje gång.
I mitt eget badrum får jag välja mellan att ha kattlådan eller en tvättmaskin, och det valet ter sig hyfsat självklart när:
1. Katten måste få kissa.
2. Jag måste hänga tvätten någonstans jag inte har.
Å andra sidan behöver jag inte tvätta för hand i en iskall bäck i Norrland så det kunde varit värre.
Min gympadojjor åkte med idag, och just nu varvas de runt i torktumlaren. Ni som inte har en tvättid på tre timmar (2 maskiner) ska skatta er lyckliga, själv står jag beredd i samma stund maskinen stannar för att ta ut det blöta och fylla den på nytt.
Dessutom gör sonens modeintresse att det är alldeles omöjligt att torktumla de väldigt fina tröjorna, utan de måste hängas in i torkrummet...som är fisvarmt.
Nu har jag hunnit tvätta varje söndag i tre år på dessa tre timmar, men det är baske mig på håret att jag hinner klart varje gång.
I mitt eget badrum får jag välja mellan att ha kattlådan eller en tvättmaskin, och det valet ter sig hyfsat självklart när:
1. Katten måste få kissa.
2. Jag måste hänga tvätten någonstans jag inte har.
Å andra sidan behöver jag inte tvätta för hand i en iskall bäck i Norrland så det kunde varit värre.
Fina Liz
som hellre skriver själv än läser andras alster har läst Casanovas Kvinna.
Klicka här för att komma till hennes blogg.
Klicka här för att komma till hennes blogg.
Aftonbladet Söndag
I dagens söndagsbilaga hittar ni en artikel om mig och Casanovas Kvinna.
Den är tydlig med den galenskap som jag bidrog med i "vårt" missbruk; men också att det finns en väg ut...tillsammans.
Nu blir det spagetti och köttfärssås tillagad av fästmannen.
Den är tydlig med den galenskap som jag bidrog med i "vårt" missbruk; men också att det finns en väg ut...tillsammans.
Nu blir det spagetti och köttfärssås tillagad av fästmannen.
lördag 5 september 2009
Idag har jag fått
mail av västkustpersoner som jag inte har träffat eller hört av på all evighet, två av dem på 30-35 år och en på 15. Utöver det hörde en gammal flygkollega av sig som jag träffade senast för två år sedan.
Dessa roliga bieffekter av att ha skrivit en bok har jag inte haft en tanke på innan!
Maila på ni, jag blir superglad!
Nu ska jag fokusera på fotbollen, viktig match ni vet...
Dessa roliga bieffekter av att ha skrivit en bok har jag inte haft en tanke på innan!
Maila på ni, jag blir superglad!
Nu ska jag fokusera på fotbollen, viktig match ni vet...
Jag fick
blommor via bud idag ifrån en av mina bästa vänner och jag blev oerhört rörd av omtänksamheten och orden hon hade skrivit på det tillhörande kortet.
Nuförtiden är det sällan jag gråter för att jag är ledsen, däremot kommer det många av glädje.
Som nu till exempel.
Nuförtiden är det sällan jag gråter för att jag är ledsen, däremot kommer det många av glädje.
Som nu till exempel.
Tredje gången
jag lägger in den här tror jag, men då jag har nya följare och flera som fungerar som jag (?) så kanske den här får en särskild betydelse även för er.
Varsågoda, Lars Winnerbäck med "Ingen soldat"...
Varsågoda, Lars Winnerbäck med "Ingen soldat"...
Fästmannen
köpte nya gardiner igår och idag är han på jakt efter en matchande soffa.
Smakrådet Hellberg stannade dock hemma för att vakna i lagom takt, natten efter discohämtningen.
Det var två blöta ungdomar som klev in i bilen efter skumpartyt, men det våta och kalla var tydligen roligast i år.
Det nogsamt plattångade håret hade lockat till sig av fukten och bandanan satt lite på sned med en stor klick skum mitt på, men det gjorde inget. Skumbad med 1500 femtonåringar var kul, och den eventuella spridningen av influensabakterier var verkligen inget som dessa badglada ungar tänkte på.
Jag förstår inte det.
Själv tänker jag på det hela tiden.
Något helt annat; på Ikea igår träffade jag en liten flicka som sa att hon var "till exempel fyra år".
Jag tror jag snor det exemplet.
Smakrådet Hellberg stannade dock hemma för att vakna i lagom takt, natten efter discohämtningen.
Det var två blöta ungdomar som klev in i bilen efter skumpartyt, men det våta och kalla var tydligen roligast i år.
Det nogsamt plattångade håret hade lockat till sig av fukten och bandanan satt lite på sned med en stor klick skum mitt på, men det gjorde inget. Skumbad med 1500 femtonåringar var kul, och den eventuella spridningen av influensabakterier var verkligen inget som dessa badglada ungar tänkte på.
Jag förstår inte det.
Själv tänker jag på det hela tiden.
Något helt annat; på Ikea igår träffade jag en liten flicka som sa att hon var "till exempel fyra år".
Jag tror jag snor det exemplet.
Min mamma
har ett oehört stort hjärta, och jag tror att ni förstår vad det betyder för mig - oss - när Casanovas Kvinna nu snart är på väg ut i butik.
Inte alla 70-åringar har det modet som hon har, och jag beundrar henne enormt för det.
Så vill jag också kunna förhålla mig till mitt barns val när jag blir i hennes ålder.
Inte alla 70-åringar har det modet som hon har, och jag beundrar henne enormt för det.
Så vill jag också kunna förhålla mig till mitt barns val när jag blir i hennes ålder.
Ännu fler fina kommentarer
"Tack Åsa för din fantastiska bok!
Jag har sträckläst, nästan varit på väg att plocka fram den till och med när jag kört bil.
Som andra redan har sagt var igenkänningsfaktorn hög. Tårarna har runnit och jag har sett allt framför mig som en film.
Ditt skrivspråk är lätt att hänga med i och flyter lätt så det går snabbt att läsa. Jag hoppas och tror att den blir läst av många.
Jag hoppas att jag kan få XXX intresserad av att läsa. Han redan bläddrat lite i den.
Du är viktig för mig"
Jag har sträckläst, nästan varit på väg att plocka fram den till och med när jag kört bil.
Som andra redan har sagt var igenkänningsfaktorn hög. Tårarna har runnit och jag har sett allt framför mig som en film.
Ditt skrivspråk är lätt att hänga med i och flyter lätt så det går snabbt att läsa. Jag hoppas och tror att den blir läst av många.
Jag hoppas att jag kan få XXX intresserad av att läsa. Han redan bläddrat lite i den.
Du är viktig för mig"
fredag 4 september 2009
Mattan damp
ner i varukorgen efter att ha lunchat med mannen i mitt liv som var i närheten och sugen på köttbullar.
Resterande behöver jag också...tror jag, detta fick i alla fall följa med mig hem:
3 st glasljusstakar i olika höjder.
Servetter.
2 st stora vita stearinljus.
2 st innerkuddar.
Dricksglas.
Golvlampa till sonen.
Och förstås, tada; värmeljus.
Jag blev alldeles slut efter all shopping (läs; köer till kassan) och tar mig helt enkelt en liten tupplur inför discohämtningen kl 2 i natt.
Resterande behöver jag också...tror jag, detta fick i alla fall följa med mig hem:
3 st glasljusstakar i olika höjder.
Servetter.
2 st stora vita stearinljus.
2 st innerkuddar.
Dricksglas.
Golvlampa till sonen.
Och förstås, tada; värmeljus.
Jag blev alldeles slut efter all shopping (läs; köer till kassan) och tar mig helt enkelt en liten tupplur inför discohämtningen kl 2 i natt.
Ravelli och jag
Som jag berättade i ett tidigare inlägg så träffade jag en journalist häromdagen och efter att ha läst min bok tyckte hon att jag hade en oerhörd självkännedom (det är möjligt att hon inte sa oerhörd, men det passade fint in i meningen...).
Anyway; självkännedomen är vinsten när man går igenom den djupa kris som jag gjorde. Att se min röda tråd och att bearbeta den för att slippa den i framtiden är för mig en gåva.
Det är klart att det är trist att det var det här som skulle behövas, men jag vill ändå se det som att det faktiskt var nödvändigt.
Hade inte vi gått igenom den här krisen hade Eder coach fortfarande suttit på en kontorsstol i Upplands Väsby - i och för sig med ett välbetalt arbete - men med en känsla av utanförskap, dåligt självförtroende och stress för att livet inte flöt på som jag ville.
Krisen gav mig de insikter jag saknade, och hur ska jag kunna vara bitter då?
Mitt liv är bättre än tidigare trots sorgen över det vi har varit igenom tillsammans.
Visst är det möjligt att jag väljer att se det goda istället för det onda för att rädda mig själv,
men då är det en bra räddning tycker jag.
Snudd på en Ravelli från fotbolls-VM 1994.
Anyway; självkännedomen är vinsten när man går igenom den djupa kris som jag gjorde. Att se min röda tråd och att bearbeta den för att slippa den i framtiden är för mig en gåva.
Det är klart att det är trist att det var det här som skulle behövas, men jag vill ändå se det som att det faktiskt var nödvändigt.
Hade inte vi gått igenom den här krisen hade Eder coach fortfarande suttit på en kontorsstol i Upplands Väsby - i och för sig med ett välbetalt arbete - men med en känsla av utanförskap, dåligt självförtroende och stress för att livet inte flöt på som jag ville.
Krisen gav mig de insikter jag saknade, och hur ska jag kunna vara bitter då?
Mitt liv är bättre än tidigare trots sorgen över det vi har varit igenom tillsammans.
Visst är det möjligt att jag väljer att se det goda istället för det onda för att rädda mig själv,
men då är det en bra räddning tycker jag.
Snudd på en Ravelli från fotbolls-VM 1994.
Hade tänkt
att inhandla en matta idag, alltså ska jag ta mig en tur till Ikea.
Tänkte också passa på att titta på möblemang till min nya lokal eftersom det bara är några veckor kvar till inflyttningen. Jag behöver stolar till grupprummet, en fåtölj (har redan en) till samtalsrummet, handdukar till toa, glas till vatten, kaffekoppar, mattor, lampor, ett pyttigt skrivbord till min laptop, kontorstol och eventuellt gardiner.
Det kan också hända att jag klämmer i mig ett par köttbullar i restaurangen innan jag går igenom mysljus- murriga lakan och småpryttlaravdelningen.
Värmeljusen har jag för mig är Ikeas mest lönsamma produkt, och jag är inte ett dugg förvånad. Vem har inte köpt en påse för att "de kan vara bra att ha"?
Planen är att angripa Ikea precis när de öppnar klockan tio så att jag snabbt kommer därifrån när resten av Stockholm tycker att det är dags att anlända vid tolvtiden.
Jag är ruskigt snabb när jag sätter den sidan till.
Tänkte också passa på att titta på möblemang till min nya lokal eftersom det bara är några veckor kvar till inflyttningen. Jag behöver stolar till grupprummet, en fåtölj (har redan en) till samtalsrummet, handdukar till toa, glas till vatten, kaffekoppar, mattor, lampor, ett pyttigt skrivbord till min laptop, kontorstol och eventuellt gardiner.
Det kan också hända att jag klämmer i mig ett par köttbullar i restaurangen innan jag går igenom mysljus- murriga lakan och småpryttlaravdelningen.
Värmeljusen har jag för mig är Ikeas mest lönsamma produkt, och jag är inte ett dugg förvånad. Vem har inte köpt en påse för att "de kan vara bra att ha"?
Planen är att angripa Ikea precis när de öppnar klockan tio så att jag snabbt kommer därifrån när resten av Stockholm tycker att det är dags att anlända vid tolvtiden.
Jag är ruskigt snabb när jag sätter den sidan till.
torsdag 3 september 2009
Tintos fina ord
"I går kväll lyxade jag till det rejält.Jag tog mig friheten att låna badkaret hemma hos min för tillfället bortresta pappa.
Alldeles ensam gled jag ner, och tillät mig själv att fullständigt förlora mig i Casanovas kvinna.
Igenkänningsfaktorn var hög.
Ibland läskigt hög.
Ibland var olikheterna mer dominerande.
Men på det hela taget var det en själsligt vårdande kväll. Jag grät, nickade, grät igen.
Jag kände den välbekanta knuten i magtrakten igen. Andades ut när jag efterhand kände hur den löstes upp igen.
Jag ville krama den lilla flickan i boken. Presentera henne för min lilla flicka.
Min lilla ensamma flicka, som inte heller vågade vara bara sig själv.Som inte tyckte sig värd att älskas enbart genom att vara. Låta dem skratta, gråta och roa varandra.
Under hela bokens gång reflekterade jag över hur min egen bok skulle kunna se ut.Vad som format mig.Hur jag gått vidare.Går vidare lite mer för varje dag som går.
Samma frågor finns hos mig.Varför lämnade jag inte?
Men jag tror jag vet. Jag kunde inte.
Innan jag började se ljuset i tunneln vad beträffar hans missbruk, så kunde jag ändå inte tänka mig ett liv utan honom. Jag var ingen utan honom. Han gjorde mig hel. Utan honom var jag ensammare än ensammast. Jag ville helt enkelt inte vara utan honom.
Den största likheten mellan mig och Åsa som skrivit boken är utan tvekan respekten.
Den respekt som trots oändliga svek ändå funnits för den man älskar.Den respekt som innebär att man lyssnar trots att man kanske borde stängt av öronen för länge sedan.Den respekt som gör att man behåller elakheter och personangrepp för sig själv, och hela tiden försöker att fokusera på vad som är bäst i längden och inte i nuet.
Ilska är naturlig och sund efter en sån här livskris.Liksom sorg, rädsla och ångest.Alla känslor är okej.Så länge de ges tillåtelse att att finnas.
De behöver dock inte ta sitt uttryck i elakhet och bitterhet.Den gynnar ingen.Allra minst oss själva.
Tack för att jag fick ta del av din berättelse.Tack för att du så öppenhjärtigt bjöd in och lät mig få bearbeta en del av mitt liv genom att få gråta och le åt ditt.
Värme och kärlek åt dig och din familj."
Alldeles ensam gled jag ner, och tillät mig själv att fullständigt förlora mig i Casanovas kvinna.
Igenkänningsfaktorn var hög.
Ibland läskigt hög.
Ibland var olikheterna mer dominerande.
Men på det hela taget var det en själsligt vårdande kväll. Jag grät, nickade, grät igen.
Jag kände den välbekanta knuten i magtrakten igen. Andades ut när jag efterhand kände hur den löstes upp igen.
Jag ville krama den lilla flickan i boken. Presentera henne för min lilla flicka.
Min lilla ensamma flicka, som inte heller vågade vara bara sig själv.Som inte tyckte sig värd att älskas enbart genom att vara. Låta dem skratta, gråta och roa varandra.
Under hela bokens gång reflekterade jag över hur min egen bok skulle kunna se ut.Vad som format mig.Hur jag gått vidare.Går vidare lite mer för varje dag som går.
Samma frågor finns hos mig.Varför lämnade jag inte?
Men jag tror jag vet. Jag kunde inte.
Innan jag började se ljuset i tunneln vad beträffar hans missbruk, så kunde jag ändå inte tänka mig ett liv utan honom. Jag var ingen utan honom. Han gjorde mig hel. Utan honom var jag ensammare än ensammast. Jag ville helt enkelt inte vara utan honom.
Den största likheten mellan mig och Åsa som skrivit boken är utan tvekan respekten.
Den respekt som trots oändliga svek ändå funnits för den man älskar.Den respekt som innebär att man lyssnar trots att man kanske borde stängt av öronen för länge sedan.Den respekt som gör att man behåller elakheter och personangrepp för sig själv, och hela tiden försöker att fokusera på vad som är bäst i längden och inte i nuet.
Ilska är naturlig och sund efter en sån här livskris.Liksom sorg, rädsla och ångest.Alla känslor är okej.Så länge de ges tillåtelse att att finnas.
De behöver dock inte ta sitt uttryck i elakhet och bitterhet.Den gynnar ingen.Allra minst oss själva.
Tack för att jag fick ta del av din berättelse.Tack för att du så öppenhjärtigt bjöd in och lät mig få bearbeta en del av mitt liv genom att få gråta och le åt ditt.
Värme och kärlek åt dig och din familj."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)