Jag är förbannad på er som inte ser vad ni har, inte ser vad ni väljer att lägga fokus på.
Jag är arg på offerkoftor och "stackars mig".
Jag är arg på er som längtar bort när ni har allt ni behöver framför näsan.
Jag är arg på er som inte fattar att ert liv är här och nu.
Jag är arg på mig själv för att jag lägger energi på att bry mig om er när ni själva väljer vilken väg ni ska gå.
Jag fick ett förfärligt besked om en väninna igår.
Hon kan inte längre välja, annat än en timma i taget.
Den här världen dräller av människor som inte gillar sitt liv men som har möjlighet att göra något åt det.
Det är en vinstlott.
Istället väljer många att grotta sig i niten.
Nu ska jag fortsätta titta på Oprah.
De handlar om ett par som i ett ögonblick förlorade sina tre barn i en trafikolycka.
10 kommentarer:
Jag förstår och delar din åsikt/känsla fullständigt.
Man måste lära sig att se vad man har, inte stirra sig blind på allt man inte har.
En del har det med sig från början, andra lär sig på vägen medan somliga går genom hela livet utan att någonsin förstå.
Ja, precis.
Kollar oxå på Oprah, fantastiskt livsöde.
Även jag blir förbannad när det gnälls om oväsentligheter eller att hitta syndabock för att slippa eget ansvar. Mest avskyr jag martyren.....vill skrika "skärp dig o gör något vettigt av ditt ytterst korta liv"
För snart 10 år sen tog jag beslutet att:
-bara umgås med personer jag tycker om och som tillför något postitivt i mitt liv
-strunta i andras åsikter om mina beslut för vad jag än beslutar så är det alltid någon som anser att det var fel
-alltid stå på mina barns sida
-hångla ofta med maken ;)
Madlar; fy fasiken vilket bra beslut!!!
Sådanna känslor får man allt som oftast.. jag försöker dock undvika att dela med mig av dem då det bara sänder mer energi till detta, att i stället vända på det och fokusera på det som är bra och få andra att se det skapar mer positiv energi. Mitt första besök hos dig och jag blev ledsen att läsa ett så negativt inslag direkt.
Elizabeth
Hej Elizabeth, och varmt välkommen.
Jag blir arg ibland och det är helt okej...för mig:)
För min del kan du få bli arg på mig eller snarare på den bit i mig som väljer att "göra ner mig" - det ger mig en liten "spark i rumpan".
Jag blir själv arg på den biten (och jag väljer att inte ta åt hela mig för det som tar mig ur det är andra bitar) i mig som vill "grotta ner sig" - om den vill hålla kvar FÖR LÄNGE. En liten stund är tillåtet för mig att tycka synd om mig men inte hur länge som helst.
Jag kan också bli arg på sånna som alltid hittar fel på sig, sitt liv, och allt/alla omkring dem - men sen får det gå till deras eget mående och samvete.
kram Sanna
JAg förstår. Och jag kan oxå bli arg.. ATt man fastnar på futtigheter när livet blommar rakt framför än! Att man inte njuter NU när man inte kan sen..
Sanna; Bra!
Åsa; precis.
Och jag menar förstås inte att man ska ta sig i en krage man inte har, det är det vardagliga gnället som tar över allt det fina som jag blir arg på.
"Offerkofta" och "grottar sig i nitlotten" är saker jag ägnar mycket tid och liv åt under mina 69 år - gör fortfarande emellanåt.
Ditt ilskna inlägg är hjälpsamt för sådana som jag - de påminner min om att det faktiskt finns VINSTLOTTER, också. En av mina är min fysiska hälsa - andra är familj och vänner.
Kram från mig - som läser din blogg ofta men just nu "bakvänt" - därav kommentarernas ordning...
Skicka en kommentar