det var jag som var en timma fel.
Jag är rätt övertygad om att klienten inte ville se mig i morgonrock (det är få som vill, om ens någon...), alltså svirade jag om fort som tusan så att vi kunde ha vårt samtal som planerat.
Nu har jag en kort lucka innan jag ska pudra näsan och äta mat i bilen på väg till Dysberoendekliniken.
Same procedure varje fredag.
I love rutiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar