lördag 26 februari 2011

Idag fick jag ett superlängt

efter en av mina bästa vänner.
Jag har skrivit om henne här tidigare eftersom hon också har utkämpat många kamper i sitt liv.

Vi hörs inte så ofta eftersom vi bor i olika delar av landet.
Enda gången vi har bott på samma ställe var när vi gick i högstadiet i Tanumshede, men då grundlades en vänskap som har varat i över 35 år.

Anyway, jag ringde idag och då var hon på Scandinavium i Göteborg. Det var något med hästar.
I hennes liv är det alltid något med just det där djuret.
Jag vet inte hur många hon har eftersom hon också har fått upp sina döttrar i sadeln. Några är hennes och andra är lämnade till henne för träning.

Jag är numera rätt skraj för hästar även om jag också i många år hängde i stallet.
Hon hade en egen häst redan då, Pinto, som sedan var med i filmen om Ronja Rövardotter.
Själv red jag på Frej.
En fjording som med tveksamhet hoppade över de hinder som jag önskade.
Oftast ville han stanna och göra annat.
Det ville inte Pinto. Han hoppade när hon sa till honom att hoppa och hela hennes flickrum pryddes av rosetter från olika tävlingar som de hade vunnit.

I flickrummet fanns också alla de medaljer hon vann i alla friidrottsmästerskap. Och handboll. Och orientering. Och dans.
Jag undrar om inte 5.0 betyget från gymnasiet också hängde där någonstans.
Sa jag att hon var fantastisk på piano och sång och var näst intill obehagligt vacker?

Det skulle kunna vara lätt att bli avundsjuk på henne, men så kände aldrig jag.
Tvärtom.
Bättre vän gick inte att få.

Någon gång skulle jag vilja samla mina bästa vänner och tacka dem för vad de har betytt och betyder för mig.
Jag är en mycket lyckligt lottad människa.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hade också en sådan vän - några år yngre än jag - som allt bara gick lätt för.
Lätt att bli avvundsjuk om jag hade haft den läggningen men hon var en god vän också någon jag kunde vara (hemma)hos och må bra för i hennes familj var det lugnt.
Visst är det lite konstigt att vissa människor bara verkar ha allt/att det går så lätt för dem?
Det är skönt om det är så för att de mår bra....

ha en fin dag
kram Sanna

Åsa Hellberg sa...

Ja, hon hade det lätt då.
Hennes kamp kom först vid 25 med giftstruma, otaliga missfall, spridd bröstcancer och allt vad det innbar... och innebär.
Hennes självförtroende var och är dock till hjälp, eftersom hon är orädd kan konsten att strida.

Margareta sa...

Cicero lär ha sagt "utan vänskap är livet ingenting" - jag vet att mitt liv skulle vara så mycket fattigare och förmodligen outhärdligt utan min vän!

Åsa Hellberg sa...

Liten Storasyster; vänner är bäst!