torsdag 25 november 2010

Funderar

Att börja gilla sig själv kan utvecklas till en livslång kärlek.

Det är ett av de teman jag funderar på att göra till en föreläsning och jag tror minsann att jag kommer att väva in en hel del av det redan på torsdag kväll.

Tänk om människor kunde titta sig i spegeln och göra tummen upp, inte säga så elaka och dömande ord till sig själva och sätta fokus på sina egna känslor istället för att försöka sig på att tolka andras?

Jag gillar mig själv som tusan vilket innebär att jag får göra misstag, vara sämre än många andra och ha svarta ringar under ögonen på samma sätt som jag får ha framgång, vara bättre än många andra och ha rosor på den välklappade kinden.
Jag får vara ledsen, glad, arg, oförstående, förståndig, snäll, dum, svag, stark och jag är ändå jag.

Ett till tio; hur mycket gillar du dig själv?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Det har tagit tid och krävt massa arbete men idag skulle jag säga 10!!

Unknown sa...

Du får mig att tänka efter en stund...men idag med min "myckna" ålder, så lägger nog jag mig också på 10. Tänk att det ska ta så många år innan man inser att man duger.

Guldkorn by Elin sa...

Du har så rätt!
Jag gör som du och ger mig själv tummen upp. Varje dag. Även om det tog ett tag att komma dit.
Jag är toppen! Med alla skavanker och brister. Med allt glänsande vackert :)

Åsa Hellberg sa...

Vad kul att höra. Alla dagar är inte toppen, men med lite eget gillande är de okej ändå.

Anonym sa...

Jag gillar mig själv - och tror att jag alltid har gjort det (faktiskt). Däremot fick jag lära mig som barn att jag inte duger och inte var värd att tycka om - och det jobbar jag med; att inte tillåta att jag blir undervärderad.
Jag märker det inte heller - därför det är det "normala" för mig.
Det ska bli intressant att höra dig på torsdag
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Sanna; det ska bli KUL att ses igen!

Tobbe sa...

Livslevande!!!!!!!!!!

Har levt hela mitt liv genom andras
känslor och behov! Det var mitt sätta att överleva och slippa bli övergiven eller avvisad!!Idag,efter en rejäl depression och utan livslust har jag äntligen fått insikten om mitt egenvärde som jag är, och inte för det jag gör!!Jobbar mig sakta uppför och inåt för att känna kärleken öppna sina dörrar inifrån och slippa leva som ett offer inför andra.Står vid ett vägskäl just nu där dörrarna öppnat sig för en ny yrkesbana som jag innerst inne vill.Men känner rädsla ekonomiskt,men om jag inte vågar så sker ingen förändring tyvärr.Detta var den korta versionen :)). I dagsläget ligger min egenkärlek på 6points Kram