måndag 29 november 2010

Jag väger XX,8 kilo.

Det är många år sedan min kropp landade på just den vikten och vare sig jag går upp (jul) eller ned (deppig), så är det alltid dessa XX, 8 som jag kommer tillbaka till.
Kroppen verkar ha ett minne av vikt, precis som den har av träning.
Min väninna som har en spridd cancer berättade om hur hon efter sin första träning efter en lång sjukfrånvaro direkt hittade tillbaka till sin kropp tack vare att hon hade tränat den innan.
Hennes onda rygg rätade sig och den smärta hon hade känt så länge minskade efter bara två träningstillfällen.

Kroppen är inte dum.
Det är oftast vi som är dumma mot den.
Själv äter jag inte särskilt nyttigt eller tränar regelbundet.
Det är inte särskilt snällt mot min hydda som förhoppningsvis ska bära mig åtskilliga år till.

Idag ska jag äta broccoli.

3 kommentarer:

Gafflan sa...

Det är faktiskt så att kroppen har viktminne och strävar alltid efter att hålla den gamla. Det är därför det är så svårt att hålla vikten när man gått ner ett antal kilon. Kram

Åsa Hellberg sa...

Finurlig sak, kroppen.

Åsa sa...

Nej.. man borde vara snällare mot den. Samtidigt inte förunna den lättja och lyx. Men i god balans.
Så broccoli en måndag låter strålande.