måndag 28 februari 2011

1986: En väninna och jag

stod i baren på Café Opera och väntade på att få ett bord.
Vi var tillfälligt i Stockholm för att marknadsföra Tandådalen i en liten monter på NK och på ett strålande humör. Allt var nytt och spännande och jag hade inte en aning om då att jag några månader senare skulle flytta dit och bli kvar.

Ryktet om att Olof Palme hade blivit skjuten spred sig i baren och en av de vi pratade med gick till telefonautomaten i entrén och ringde sin vän på TT som bekräftade att statsministern hade blivit dödad.

Ljuset tändes i lokalen och relativt per omgående - och för första och kanske sista gången -skickades gästerna hem trots att det inte var stängningsdags.

Från ett glittrande party till nattsvart i ett ögonblick.
Jag tror att jag ringde och väckte mamma när jag kom hem.

4 kommentarer:

Martina sa...

Ja det var en omtumlande morgon minns jag .

Åsa Hellberg sa...

Ja, vi som är gamla nog verkar alla ha minnen av den dagen.

Shamrock sa...

Undrar om det skulle gett samma genomslag idag. Jag menar att allt skulle stanna upp så totalt

Anonym sa...

1986 bodde jag i ett land i mellanöstern - och det var inte mycket jag hade hört från/om sverige på tre år.
De gyllene skorna fick jag höras sjunga när de vann eurotionsfestivalen, en långfilm som började på stockholms station (men tyvärr var dubbad till arabiska så den gick inte att se - för mig) och så att Olof Palme hade blivit mördad.
Det kändes overkligt att få höra det - och där nere - för mer än så fick vi inte höra.
Det tog åtta måndader till innan jag kom tillbaka till Sverige men då var det med en stor mage som snart skulle bli mindre - och Olof Palme var inte riktigt i mitt fokus.
Senare har jag hört och fått veta lite mer...
25 år sedan - det låter inte klokt att det gått så lång tid.
Sanna