lördag 26 februari 2011

Jag kan inte ens tänka tanken

på att vakna bakfull längre.
Det är underbart att inte behöva fundera på om jag stinker, kan köra bil eller om jag har tillräckligt med huvudvärkstabletter hemma.

Från början lät jag bli alkoholen för "Jonas" skull men det har utmynnat i att jag helt och hållet gör det för min egen.
Jag har heller aldrig varit en person som dricker ett glas vin. Antingen har jag varit på eller så av.
Vid på har jag mått rätt dåligt dagen efter.
Andra lider inte av bakfylla alls medan min kropp i allra högsta grad talade om att den inte ville vara med dagen efter ens efter två glas.

Jag är rädd om min kropp numera, gillar den som tusan, och vill verkligen inte byta ut den mot någon annans.
Det vore förfärligt att vakna på morgonen och se ett annat ansikte än mitt eget i spegeln, hur plufsigt och blekvitt det än är.
Lika galet vore det att se några andra tuttar, en annan rumpa eller långa ben.

Att dimma till huvudet med alkohol funkar inte för mig längre när jag vill vara jag.
Medberoendet funkar inte heller av precis samma anledning.

Solen skiner i förorten.
Det blir en härlig dag.

2 kommentarer:

Agneta sa...

Det är en skön känsla att vakna och inte ha druckit alkohol kvällen före! Men jag uppskattar goda viner lite för mycket för att avstå. Däremot är det slöseri med pengar och hälsa att dricka viner som inte är goda.

Sus sa...

ja denna vita månad är ju snart slut =) Men bakis är jag sällan. Jag dricker för små mängder för att bli det. Och dricker jag för stora mängder blir jag allergisk.

Jag har väldigt små utsikter för att kunna bli alkis... ;-)