onsdag 23 februari 2011

Det är knepigt att få på sig

bilbältet med en vänsterarm som fortfarande inte är helt med i matchen.


Det fungerade idag att visa tre decimeter med händerna men mer än så var omöjligt eftersom jag inte riktigt kan lyfta armen utåt.
(hur jag egentligen ville göra demonstreras här av Mischa Barton)






Sen kan man ju undra varför jag måste vifta så med armarna jämt, och då kan jag berätta att allt är enklare att förklara med armvift.
I detta specifika fallet ligger medberoendet i ena handen och det sunda förnuftet i den andra.

Det är ofta långt mellan dessa två... drygt en meter för att vara exakt.

4 kommentarer:

Shamrock sa...

Är oxå ganska beroende av mina armar när jag pratar

Fru Venus sa...

Men kom ihåg, säkerhetsbältet är VIKTIGT! Det är bra att vifta med armarna, jag tycker det tyder på att man är engagerad :-)

nillas liv på pinnen sa...

Haha, fin liknelse!

Åsa Hellberg sa...

Jadå, jag fick på mig bältet. Åker inte en meter utan det.
Viftandet och liknelser är viktiga ingredienser:)