lördag 12 februari 2011

Vi har ätit lövbiff

och mängder med pommes och smör.
Om biffen var lite seg för att jag stekte den en sekund för länge vet jag inte, men ner gick den i alla fall.

Jag är rädd för sega köttbitar.
En gång fastnade en sådan i halsen på mig. 1983 i Sälen.
Den köttbiten hade inte riktigt delat på sig när jag svalde. Biten var liksom delad med en skinnslamsa i mitten.
En del åkte ned, medan den andra fastnade i halsen, och hade jag inte haft sinnesnärvaro nog att stoppa fingrarna i halsen och dragit upp den hade denna blogg inte funnits.
Andningsvägarna var till hundra procent blockerade, och det mina vänner är en vansinnigt obehaglig känsla.

Än idag har jag problem med att svälja.
Piller är värst.
Det spelar ingen roll hur små de är, de åker helt enkelt inte ned.
Minsta tendens på att något har satt något sig i halsen och jag blir skiträdd.

Jag borde säkert söka för det där, va?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Fy vad otäckt!!
Nagelfilar i glas är gjorda av swarovski kristaller och innebär att du förseglar nageln när du filar den. Hindrar att diskvatten mm tränger ner i nageln och gör den torr och skör. Livstids garanti. Dvs till du tappar den i golvet och den går i tusen delar, då är det bara att köpa ny.
Tips : går att ha med i handbagaget eftersom den är genomskinlig ;)

Martina sa...

Uch otäckt det där. Jag brukar slå på lite vatten när lövbiffen stek klart och lägga på ett lock,när vattnet dunstat har du ändå stekyta & en mörare biff :)

Åsa Hellberg sa...

Livet; men vilken grej. Tänk att en nagelmänniska som jag inte visste det:)

Martina; men blir det inte segt om det kokar?