torsdag 30 april 2009
Men Åh!
Jag har en likadan i ljusbrunt, och behöver verkligen inte en vit. Verkligen inte. Inte alls. Inte ens om de halverar priset på rean. Då skulle jag kanske eventuellt överväga att titta på den "live" och inte bara i Karen Millens nätbutik. Men jag skulle absolut inte köpa den. Naturligtvis inte.
Ishockey-VM och Monaco Grand Prix
Det enda VM jag egentligen minns var när min väninna och jag bilade till Monaco, och första natten bodde på ett hotell i Malmö.
Då vann Carola schlagern och Tre kronor hockeyn på samma dag har jag för mig. Det kan ha varit 1992.
Anyway, vi drog vidare till Monaco och träffade både prinsar, prinsessor och svenska kungaparet som glatt hälsade när vi stötte på dem på nattklubben. Kungen dansade med sin kvinnliga livvakt och såg ut att vara på ett strålande humör.
På just det haket gick "alla", och vi blev invinkade i dörren av vakten som valde ut vilka som platsade i "superglamourgänget".
Att vi var utfattiga och inte la en krona i baren kunde han tydligen inte se på oss. Fuskglitter kan troligtvis se lika tjusigt och fint ut som den äkta varan.
Då vårt mål var Monaco Grand Prix - och min väninna råkar känna alla i den där världen - fick jag en inblick i både det ena och andra under våra dagar i Monte Carlo.
Det ena är att alla racingstjärnor är extremt små, det vill säga korta och tunna.
Det andra är att glitter och glamour är kul när man är på besök en kort stund.
En kort stund.
Då vann Carola schlagern och Tre kronor hockeyn på samma dag har jag för mig. Det kan ha varit 1992.
Anyway, vi drog vidare till Monaco och träffade både prinsar, prinsessor och svenska kungaparet som glatt hälsade när vi stötte på dem på nattklubben. Kungen dansade med sin kvinnliga livvakt och såg ut att vara på ett strålande humör.
På just det haket gick "alla", och vi blev invinkade i dörren av vakten som valde ut vilka som platsade i "superglamourgänget".
Att vi var utfattiga och inte la en krona i baren kunde han tydligen inte se på oss. Fuskglitter kan troligtvis se lika tjusigt och fint ut som den äkta varan.
Då vårt mål var Monaco Grand Prix - och min väninna råkar känna alla i den där världen - fick jag en inblick i både det ena och andra under våra dagar i Monte Carlo.
Det ena är att alla racingstjärnor är extremt små, det vill säga korta och tunna.
Det andra är att glitter och glamour är kul när man är på besök en kort stund.
En kort stund.
Inspelning
Morgonens samtal skulle förevigas i den nya digitala filmkameran. För att få rätt avstånd från klienten, mig och filmkameran fick jag hålla på ett tag.
Kollegor fick kallas in och provsitta så att allt kom med i bild.
Av det stora projektet blev det inte ens en tummetott.
Kameran hade jag inte satt på inspelning, det jag hade tryckt på var en helt annan knapp.
Egen lärdom:
Se gärna "the big picture" men glöm för sjutton inte detaljerna.
Kollegor fick kallas in och provsitta så att allt kom med i bild.
Av det stora projektet blev det inte ens en tummetott.
Kameran hade jag inte satt på inspelning, det jag hade tryckt på var en helt annan knapp.
Egen lärdom:
Se gärna "the big picture" men glöm för sjutton inte detaljerna.
onsdag 29 april 2009
Boktitel
Man kan nu få "resultat" när man söker på min boks titel på nätet. Mig däremot, har man gett ett annat efternamn.
Jaha.
Nämen.
Aj då.
Förlaget är informerat och ska ta action.
Tur.
Jag är ju skitstolt och nästan lite skrytig!
Jaha.
Nämen.
Aj då.
Förlaget är informerat och ska ta action.
Tur.
Jag är ju skitstolt och nästan lite skrytig!
Ni har väl inte missat
en av mina bloggfavoriter, Magnus Uggla, som synbart tar de senaste hälsohoten på allvar.
Klicka här.
Klicka här.
I nöd och lust
Eller är det tvärtom? Jag vet inte så noga, jag har aldrig sagt just det där.
Däremot har jag nog levt efter den devisen, särskilt när jag var yngre.
I takes a lot of nöd för att få mig att vackla, jag har nog vinglat mest av lust. För de flesta är det tvärtom.
Att vara stryktålig kan verka bra emellanåt. När saker och ting går överstyr kan man stå där som rorsman i stormen, och ta både skit och hårda vindar.
Problem blir det först när man inte klarar det fisljumma, när dramat blir det som ger energi.
När lust blir obekvämt och nöd blir kärlek.
Tur att man kan ändra sig.
Tur att man kan inse tokiga resonemang.
Det är inte kärlek att ta skit.
Det är bara dumt.
Däremot har jag nog levt efter den devisen, särskilt när jag var yngre.
I takes a lot of nöd för att få mig att vackla, jag har nog vinglat mest av lust. För de flesta är det tvärtom.
Att vara stryktålig kan verka bra emellanåt. När saker och ting går överstyr kan man stå där som rorsman i stormen, och ta både skit och hårda vindar.
Problem blir det först när man inte klarar det fisljumma, när dramat blir det som ger energi.
När lust blir obekvämt och nöd blir kärlek.
Tur att man kan ändra sig.
Tur att man kan inse tokiga resonemang.
Det är inte kärlek att ta skit.
Det är bara dumt.
Medberoende
är att varje dag undra om man ska bryta med sin missbrukande partner/förälder/barn/syskon eller vem det nu är som missbrukar i närheten.
Innan en riktig käftsmäll brukar det inte hända så mycket. Missbrukaren super på som vanligt.
Ljuger, smyger, tar emot lite skäll , duckar och sedan är det över.
Oftast har man tagit "ett par öl"...och av dessa 2 (?) sluddrar man, vinglar, glömmer det man just har sagt. Men några problem har man inte. Problemen har familjen.
Familjen brukar ge upp till sist,efter många och jobbiga år. Man måste för att rädda sig själv.
När man har gjort allt, ställt upp på allt och allt ändå är som vanligt, då är att lämna det enda som återstår.
Det är nog det som är det svåraste för den som är van vid att "ta hand om allt", och som har prioriterat missbrukaren före sig själv. Hur lämnar man någon man älskar, någon som är sjuk?
Man gör det för att man inte längre kan svara på frågan vem man själv är.
Till sist gör den frågan ondare än vad det gör att lämna.
Innan en riktig käftsmäll brukar det inte hända så mycket. Missbrukaren super på som vanligt.
Ljuger, smyger, tar emot lite skäll , duckar och sedan är det över.
Oftast har man tagit "ett par öl"...och av dessa 2 (?) sluddrar man, vinglar, glömmer det man just har sagt. Men några problem har man inte. Problemen har familjen.
Familjen brukar ge upp till sist,efter många och jobbiga år. Man måste för att rädda sig själv.
När man har gjort allt, ställt upp på allt och allt ändå är som vanligt, då är att lämna det enda som återstår.
Det är nog det som är det svåraste för den som är van vid att "ta hand om allt", och som har prioriterat missbrukaren före sig själv. Hur lämnar man någon man älskar, någon som är sjuk?
Man gör det för att man inte längre kan svara på frågan vem man själv är.
Till sist gör den frågan ondare än vad det gör att lämna.
Sätta ner foten
Aj.
Det gör ont att sätta gränser.
Men man måste ju.
Läxläsning beordrades hela helgen, och det bemöttes inte med glädjetjut.
Bara tystnad.
Iskall tysnad.
Ibland känns det som en smäll i en dörr hade varit bättre...för mig.
Det gör ont att sätta gränser.
Men man måste ju.
Läxläsning beordrades hela helgen, och det bemöttes inte med glädjetjut.
Bara tystnad.
Iskall tysnad.
Ibland känns det som en smäll i en dörr hade varit bättre...för mig.
tisdag 28 april 2009
Hipp hipp goes hejarklack
Jag har ju trevliga skånska läsare av min blogg. Och ni som jag, kanske uppskattar detta inlägg.
Sorry Norrland, tyvärr finns det ingen textad variant på Youtube...men jag fick tipset av en ung dam som bor norr om dalälven, så det kanske funkar för er ändå.
Ni kan ju alltid titta på bilderna:)
Here we go again
"Sätt i den gröna CD:n och följ instruktionerna på skärmen", muttrar jag för mig själv och undrar var jag har lagt just den gröna.
Detta är en repris förstås. Jag skötte installationen av printern perfekt förra gången, och skrev ut flera omgångar manus utan problem, i alla fall inte särskilt stora. Det var då det.
Nu vill inte printern kännas vid att den någonsin har fungerat.
Min egenhändiga lösning på dylika problem är att ta bort skiten och börja om från början.
Det är då den gröna CD:n ska fram.
Ja naturligtvis har jag letat innan jag skriver om eländet här. Den enda plats som återstår att gå igenom är kylskåpet.
Det finns bara ett svar, och det känns ju inte särskilt roligt.
Någon har stulit min gröna installations - CD.
Detta är en repris förstås. Jag skötte installationen av printern perfekt förra gången, och skrev ut flera omgångar manus utan problem, i alla fall inte särskilt stora. Det var då det.
Nu vill inte printern kännas vid att den någonsin har fungerat.
Min egenhändiga lösning på dylika problem är att ta bort skiten och börja om från början.
Det är då den gröna CD:n ska fram.
Ja naturligtvis har jag letat innan jag skriver om eländet här. Den enda plats som återstår att gå igenom är kylskåpet.
Det finns bara ett svar, och det känns ju inte särskilt roligt.
Någon har stulit min gröna installations - CD.
Kul
6; e maj på Cirkus.
Sonen och jag.
Senast vi var på standup såg vi Björn Gustavsson, Soran Ismael, Özz Nûjen och Måns Möller. Det var precis lika roligt som det låter.
Senast vi var på Cirkus såg vi en musikal med Robert Gustavsson, Loa Falkman och Susanne Reuter.
Vi går på skrattgrejer när vi kliver iväg till en teater.
Jag har aldrig varit på Dramaten.
Det är möjligt att det är synd och skam, men jag skäms inte ett dugg.
Jag har också passerat Operan många gånger, men då för att komma till Café Opera som ligger i samma byggnad. Antar att det inte räknas, även om det både sjöngs och dansades på det haket med.
Finkulturen får stå tillbaka för flams och trams. Jag vill påstå att jag begriper mig på allvar ändå.
måndag 27 april 2009
Men hurrni
vilken tur att jag har en fästman med stor familj, när nu större delen av min befinner sig på västkusten.
Jag har fått både svågrar (heter det så?) och en svägerska med förlovningen, dessutom fantastiskt trevliga svärföräldrar.
För att inte tala om förlovningsbarnen, som inte kunde vara med idag, men som jag träffade i helgen.
Fyraochetthalvt är sakletare.
"Titta vad jag har hittat", ropar han lyckligt och viftar med ett kvitto från Konsum som han hittar farligt nära en bajslort. Fästmannen försöker förklara det där med bakterier och bajs, men sakleteriet är alltför roligt.
Promenaden till stranden är en skattkammare, och inte ens löftet om en glass får honom att resa sig upp från alla sina fynd.
"Du kan ringa till honom och säga att han kan komma hit till oss", sa han allvarligt när min son kom på tal. De är bra kompisar, och den lilla pojken tycker det är roligt när den stora är med.
"Du kan väl ringa honom själv", föreslog jag när vi till sist satt på den stora strandens servering.
"Nej, du kan ringa, för jag vet inte riktigt vad den här gatan heter", sa han och tittade ut över sjön med glassen i den smutsiga lilla handen.
Alla våra barn är riktigt bra vänner, och det är väl också en himla tur när man ska sätta ihop två redan färdiga familjer till en ny.
Att vi dessutom har valt att inte knuffa in alla i en gemensam bostad har säker också bidragit.
Det mesta vill vi ändå göra tillsammans.
Fira vår födelsedag till exempel.
Jag har fått både svågrar (heter det så?) och en svägerska med förlovningen, dessutom fantastiskt trevliga svärföräldrar.
För att inte tala om förlovningsbarnen, som inte kunde vara med idag, men som jag träffade i helgen.
Fyraochetthalvt är sakletare.
"Titta vad jag har hittat", ropar han lyckligt och viftar med ett kvitto från Konsum som han hittar farligt nära en bajslort. Fästmannen försöker förklara det där med bakterier och bajs, men sakleteriet är alltför roligt.
Promenaden till stranden är en skattkammare, och inte ens löftet om en glass får honom att resa sig upp från alla sina fynd.
"Du kan ringa till honom och säga att han kan komma hit till oss", sa han allvarligt när min son kom på tal. De är bra kompisar, och den lilla pojken tycker det är roligt när den stora är med.
"Du kan väl ringa honom själv", föreslog jag när vi till sist satt på den stora strandens servering.
"Nej, du kan ringa, för jag vet inte riktigt vad den här gatan heter", sa han och tittade ut över sjön med glassen i den smutsiga lilla handen.
Alla våra barn är riktigt bra vänner, och det är väl också en himla tur när man ska sätta ihop två redan färdiga familjer till en ny.
Att vi dessutom har valt att inte knuffa in alla i en gemensam bostad har säker också bidragit.
Det mesta vill vi ändå göra tillsammans.
Fira vår födelsedag till exempel.
Japp
Då sitter man här och är 47.
Känns fint faktiskt, och några större klagomål lär ni inte få höra i den här bloggen i fortsättningen heller.
Det var länge sedan jag var ett offer och skyllde mitt liv på andra.
Det var lika länge sedan jag skyllde eventuell framgång på andra.
Mina misstag och mina framgångar är mina verk, och inte någon annans.
Det är nog det som kallas att bli vuxen, eller vad tror ni?
Känns fint faktiskt, och några större klagomål lär ni inte få höra i den här bloggen i fortsättningen heller.
Det var länge sedan jag var ett offer och skyllde mitt liv på andra.
Det var lika länge sedan jag skyllde eventuell framgång på andra.
Mina misstag och mina framgångar är mina verk, och inte någon annans.
Det är nog det som kallas att bli vuxen, eller vad tror ni?
Hurra
Födelsedagen är fullproppad med events för oss födelsedagsbarn. Det blir luncher, presenter, kalas och allsköns körsång. Det är ju inte riktigt klokt vilken bra dag det blir. Idag också.
söndag 26 april 2009
Konstigt
Att jag inte är överförtjust i mat har konstaterats vid ett flertal tillfällen i denna blogg, ändå korvar sig de kläder jag med lätthet gled i förra sommaren.
Hur kommer det sig måntro?
Och säger ni Risi Frutti måste jag nog stänga av er från min blogg!
Nej, jag skulle tro att det mer handlar om att jag har glömt bort grönsaker det senaste året. Det har inte funnits plats för det på tallriken när jag väl har bestämt mig för att äta.
Eftersom korvande kläder inte riktigt är min grej infördes det grönsakstvång i hemmet idag.
Broccoli, kokta (det är godast) morötter och många röda nyttiga tomater serverades till fläskfilén.
Jag räknar med att vara i form igen i slutet av nästa vecka.
Hur kommer det sig måntro?
Och säger ni Risi Frutti måste jag nog stänga av er från min blogg!
Nej, jag skulle tro att det mer handlar om att jag har glömt bort grönsaker det senaste året. Det har inte funnits plats för det på tallriken när jag väl har bestämt mig för att äta.
Eftersom korvande kläder inte riktigt är min grej infördes det grönsakstvång i hemmet idag.
Broccoli, kokta (det är godast) morötter och många röda nyttiga tomater serverades till fläskfilén.
Jag räknar med att vara i form igen i slutet av nästa vecka.
Något att sätta på sig
En bra sak med att ha ett litet fint hus i Fjällbacka var att man kunde, slash var tvungen, att hänga tvätten på tork utomhus.Där dinglade den i solskenet och fick en doft av sol, gräs och saltvatten.
Gissa om man sov gott i de lakanen sen.
Just nu hänger dagens tvätt i torkrummet. Horribla mängder för att komma från två personer.
Fästmannen bidrog med en T-shirt och en (?) socka.
Ändå tycker jag att jag schavar runt i samma par joggingbrallor dygnet runt. Och de smutsiga mjukisarna och de rosa tofflorna kom inte ens med denna gång.
De har jag nämligen på mig.
Allt det jag aldrig använder är i alla fall rent nu.
Tänkte att ni kanske ville veta det.
Igår
"Du har inte bloggat idag", sa min mamma när jag ringde för att tacka för den vackra buketten som hon hade skickat ända från västkusten, och jag inser därmed att jag har en trogen läsare i henne. Det känns bra. Mammor ska läsa det deras döttrar skriver, allt annat är naturligtvis orimligt.
Eller?
Vilka krav har vi vuxna döttrar och söner på våra mammor? Jag kan inte skriva pappor för någon sådan har jag aldrig sett röken av, så mina krav har jag lagt på min mamma (och mormor förstås, men hon sitter ju i sin himmel nu).
Jag har rätt skamlöst använt min mamma genom åren. Hon har till exempel fått agera bank med noll ränta och amortering. Man kan säga att hon har gett mig pengarna, men att det aldrig har varit hennes avsikt.
När jag rymde som 15-åring hade jag inga pengar, jo två enkronor. Och en limpa. Och en flaska saft.
Kronorna använde jag att ringa för, efter att jag hade liftat med en dansk långtradarchaufför till Göteborg. Halvvvägs bjöd han på en räkmacka på ett fik längs E6; an, och sedan släppte han av mig utanför Liseberg.
Krona ett:
"Jag är här nu", sa jag till den förvånade, två år äldre, pojken som packade för att åka till USA som utbytessstudent ett år.
Krona två:
"Jag är där nu", sa jag till den förvånade mamman som hade hunnit se de ihopknutna lakanen dinglande i fönstret 3 meter ovanför backen.
Ett dygn senare var jag på hemväg med tåget. Pojkens mamma la ut pengarna.
Min mamma hämtade mig på stationen i Tanum.
"Gott åt dig att du inte fick ut mopeden", sa hon och därmed tyckte hon att jag hade blivit bestraffad nog.
Det är möjligt att hon var tacksam för att jag åkte långtradare, och inte moped, de sexton milen utmed E6; an till Göteborg.
Eller?
Vilka krav har vi vuxna döttrar och söner på våra mammor? Jag kan inte skriva pappor för någon sådan har jag aldrig sett röken av, så mina krav har jag lagt på min mamma (och mormor förstås, men hon sitter ju i sin himmel nu).
Jag har rätt skamlöst använt min mamma genom åren. Hon har till exempel fått agera bank med noll ränta och amortering. Man kan säga att hon har gett mig pengarna, men att det aldrig har varit hennes avsikt.
När jag rymde som 15-åring hade jag inga pengar, jo två enkronor. Och en limpa. Och en flaska saft.
Kronorna använde jag att ringa för, efter att jag hade liftat med en dansk långtradarchaufför till Göteborg. Halvvvägs bjöd han på en räkmacka på ett fik längs E6; an, och sedan släppte han av mig utanför Liseberg.
Krona ett:
"Jag är här nu", sa jag till den förvånade, två år äldre, pojken som packade för att åka till USA som utbytessstudent ett år.
Krona två:
"Jag är där nu", sa jag till den förvånade mamman som hade hunnit se de ihopknutna lakanen dinglande i fönstret 3 meter ovanför backen.
Ett dygn senare var jag på hemväg med tåget. Pojkens mamma la ut pengarna.
Min mamma hämtade mig på stationen i Tanum.
"Gott åt dig att du inte fick ut mopeden", sa hon och därmed tyckte hon att jag hade blivit bestraffad nog.
Det är möjligt att hon var tacksam för att jag åkte långtradare, och inte moped, de sexton milen utmed E6; an till Göteborg.
lördag 25 april 2009
Hej
Hur har ni det i värmen?
Visst blir man godissugen? Eller är det kanske det glass, jordgubbar eller rabarberkompott man vill ha?
Något är det. Och det lutar åt det som inte är tillåtet i det här hemmet förrän sommarlovet inträder.
Jag säger inte att regler är till för att brytas, på sin höjd kan jag säga att en viss flexibilitet bör vara inbyggd i alla förordningar.
Som när vi skickar iväg svenskfödda barn till det vi kallar deras hemländer, för vi måste följa regelboken.
Eller när barn inte får gå tillsammans med sina dagiskompisar i skolan, för att deras skäl inte räknas när man måste följa regelboken.
Vissa Tsunamis kan också ställa till det. Ställa till det ordentligt dessutom.
Det händer att det görs undantag, och då förväntas klapp, klapp, klapp, klapp från publiken. För när man har blivit erkänd som ett undantag, då är man speciell minsann. Då har man tagits hänsyn till, och för det ska hänsynsgivaren berömmas.
Hurra skriker riksdagen, eller i alla fall oppositionspartierna som alltid verkar stå på folkets sida...när de är just i opposition, och så kan paragrafryttaren åtminstone räkna med en post som landshövding.
Eller i alla fall ambassadör. Det brukar vara den vanliga gången när man har gjort sitt som extremt hänsynsfull, och bara följt reglerna in i det längsta men nu faktiskt gjort ett undantag.
Jag hör ju vartåt det här lutar...och har gjort från den första raden.
Det blir glass idag.
Klapp, klapp...
Visst blir man godissugen? Eller är det kanske det glass, jordgubbar eller rabarberkompott man vill ha?
Något är det. Och det lutar åt det som inte är tillåtet i det här hemmet förrän sommarlovet inträder.
Jag säger inte att regler är till för att brytas, på sin höjd kan jag säga att en viss flexibilitet bör vara inbyggd i alla förordningar.
Som när vi skickar iväg svenskfödda barn till det vi kallar deras hemländer, för vi måste följa regelboken.
Eller när barn inte får gå tillsammans med sina dagiskompisar i skolan, för att deras skäl inte räknas när man måste följa regelboken.
Vissa Tsunamis kan också ställa till det. Ställa till det ordentligt dessutom.
Det händer att det görs undantag, och då förväntas klapp, klapp, klapp, klapp från publiken. För när man har blivit erkänd som ett undantag, då är man speciell minsann. Då har man tagits hänsyn till, och för det ska hänsynsgivaren berömmas.
Hurra skriker riksdagen, eller i alla fall oppositionspartierna som alltid verkar stå på folkets sida...när de är just i opposition, och så kan paragrafryttaren åtminstone räkna med en post som landshövding.
Eller i alla fall ambassadör. Det brukar vara den vanliga gången när man har gjort sitt som extremt hänsynsfull, och bara följt reglerna in i det längsta men nu faktiskt gjort ett undantag.
Jag hör ju vartåt det här lutar...och har gjort från den första raden.
Det blir glass idag.
Klapp, klapp...
I brist på
balkong har jag istället planer på att tillbringa dagen utomhus.
Det kan hända att jag placerar mig på en bänk i solskenet, det kan också hända att jag tar en promenad till stranden.
Det är dock mindre lockande här, då stranden ligger vid en sjö.
Stränder ska ligga vid havet är min egentliga åsikt, men man tager vad man haver.
Sjön, och alla kanadagäss, funkar fint i bortavaro av Fjällbackas saltvatten och måsar (som på distans nästan ter sig exotiska).
Jag har valt själv, och för dessa står jag som ni vet.
Det kan hända att jag placerar mig på en bänk i solskenet, det kan också hända att jag tar en promenad till stranden.
Det är dock mindre lockande här, då stranden ligger vid en sjö.
Stränder ska ligga vid havet är min egentliga åsikt, men man tager vad man haver.
Sjön, och alla kanadagäss, funkar fint i bortavaro av Fjällbackas saltvatten och måsar (som på distans nästan ter sig exotiska).
Jag har valt själv, och för dessa står jag som ni vet.
Triss
10 000 dök upp på tre ställen bara så där.
Det var precis som i reklamfilmen, även om den säkert syftar på ännu mer pengar.
För mig var det en förmögenhet, och jag var livrädd för att tappa lotten. Jag la den i innerfickan på jackan och gick med raska steg till Svenska spel, där de löste in den och satte in pengarna på mitt konto.
1997 var det en hel nettolön, och sonen och jag var rätt fattiga, så ni fattar nog vad det betydde. Om inte annat betydde det hopp.
Att jag, en hyfsat misslyckad människa, fick vinna var som att bli sedd från ovan.
"Vi ger det till henne, hon ser ut att behöva lite uppmuntran", verkade Gud säga och jag kände mig sedd för första gången på evigheter.
För första gången hade jag lite tur.
Det betydde en hel del för den som såg motsatsen som sin livslott.
Detta var innan 40-års kris och gigantiska insikter, och kanske öppnade det en lucka som hade varit stängd?
Lite av "jodå, du får också. Och ju mer du hjälper till själv desto mer kommer du att få."
Och då pratade vi inte om att köpa fler lotter!
Det var precis som i reklamfilmen, även om den säkert syftar på ännu mer pengar.
För mig var det en förmögenhet, och jag var livrädd för att tappa lotten. Jag la den i innerfickan på jackan och gick med raska steg till Svenska spel, där de löste in den och satte in pengarna på mitt konto.
1997 var det en hel nettolön, och sonen och jag var rätt fattiga, så ni fattar nog vad det betydde. Om inte annat betydde det hopp.
Att jag, en hyfsat misslyckad människa, fick vinna var som att bli sedd från ovan.
"Vi ger det till henne, hon ser ut att behöva lite uppmuntran", verkade Gud säga och jag kände mig sedd för första gången på evigheter.
För första gången hade jag lite tur.
Det betydde en hel del för den som såg motsatsen som sin livslott.
Detta var innan 40-års kris och gigantiska insikter, och kanske öppnade det en lucka som hade varit stängd?
Lite av "jodå, du får också. Och ju mer du hjälper till själv desto mer kommer du att få."
Och då pratade vi inte om att köpa fler lotter!
fredag 24 april 2009
3
Tre saker på min tacksamhetslista ikväll.
1. Jag har ett hem och en säng.
2. Jag har armar, om än lite sladdriga.
3. Jag har fått möta modiga människor som berör. Igen.
Och det blir samma kvällsbön som vanligt:
"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden."
Nattinatti.
1. Jag har ett hem och en säng.
2. Jag har armar, om än lite sladdriga.
3. Jag har fått möta modiga människor som berör. Igen.
Och det blir samma kvällsbön som vanligt:
"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden."
Nattinatti.
Dator och Åsa
Jaha?
Adobe och flash, och fan och hans moster.
I love Youtube. Ska jag inte kunna titta på små roliga filmer med glada barn längre eller vad är det här egenligen?
Ekvileringsprogrammet (det heter säkert inte så, men strunt samma) stänger mina Adobenedladdningar för någon slags säkerhets skull.
Och ekviliseringsjävlaprogrammet vill inte lägga ned trots att jag klickar på "stäng av nu för sjutton".
Jag får titta på "trevlig kväll" (det heter säkert inte så, men det är också strunt samma) på ettan istället. Det är ett program för 70+, och det är precis så jag känner mig just nu.
Adobe och flash, och fan och hans moster.
I love Youtube. Ska jag inte kunna titta på små roliga filmer med glada barn längre eller vad är det här egenligen?
Ekvileringsprogrammet (det heter säkert inte så, men strunt samma) stänger mina Adobenedladdningar för någon slags säkerhets skull.
Och ekviliseringsjävlaprogrammet vill inte lägga ned trots att jag klickar på "stäng av nu för sjutton".
Jag får titta på "trevlig kväll" (det heter säkert inte så, men det är också strunt samma) på ettan istället. Det är ett program för 70+, och det är precis så jag känner mig just nu.
Utseende
Alltid och ständigt på tapeten.
Just nu verkar väldigt stora bröst, på en pytteliten kropp med en välformad bakdel, vara på tapeten.
Inte ens i min ålder verkar det idealet ha passerat. Det köps tuttar och läppar, och all analkande överskottshud skärs bort (jag undrar vad det gör med den efteråt, men det är väl ett helt annat inlägg).
Anyway, man gör som man vill såklart. Blir man lycklig av en stor byst och bortklippt hud lite här och där så är väl det helt okej.
Vi som växte upp och inte var så där värst söta har det ändå rätt bra inillar jag mig. Vi fick liksom framhäva andra saker, som att vi var smarta, tuffa eller kanske bara mysiga.
Det går inte över med åldern som det där med sötheten gör.
För har man lagt sitt hela värde i hur man ser ut, blir det ju onekligen problematiskt när det falnar (vilket det gör oavsett inplantat och silikon).
Nej, som lite vanlig men schysst har man det lättare, och därför gör min nykomna lite lösa hud inte särskilt mycket. Och jag tänker verkligen inte klippa bort den.
Den får hänga där och dingla fritt, och jag är bara tacksam för att jag inte tatuerade den när den satt fast på kroppen.
Just nu verkar väldigt stora bröst, på en pytteliten kropp med en välformad bakdel, vara på tapeten.
Inte ens i min ålder verkar det idealet ha passerat. Det köps tuttar och läppar, och all analkande överskottshud skärs bort (jag undrar vad det gör med den efteråt, men det är väl ett helt annat inlägg).
Anyway, man gör som man vill såklart. Blir man lycklig av en stor byst och bortklippt hud lite här och där så är väl det helt okej.
Vi som växte upp och inte var så där värst söta har det ändå rätt bra inillar jag mig. Vi fick liksom framhäva andra saker, som att vi var smarta, tuffa eller kanske bara mysiga.
Det går inte över med åldern som det där med sötheten gör.
För har man lagt sitt hela värde i hur man ser ut, blir det ju onekligen problematiskt när det falnar (vilket det gör oavsett inplantat och silikon).
Nej, som lite vanlig men schysst har man det lättare, och därför gör min nykomna lite lösa hud inte särskilt mycket. Och jag tänker verkligen inte klippa bort den.
Den får hänga där och dingla fritt, och jag är bara tacksam för att jag inte tatuerade den när den satt fast på kroppen.
Inte klokt
Strålande sommarväder och det är bara april, är det inte härligt så säg?
Jag tycker att man blir sprättig i kroppen, lite som när man hör en bra låt och känner för att skaka loss.
Jasså, det gör ni inte?
Headbanga och luftgitarr, gillar inte ni det?
Nähä, men det gör jag.
En och annat piruett och travoltasteg brukar jag också få till.
"I´ll survive", sjunger Gloria Gayner och jag i duett, och just där och då känns livet oerhört okomplicerat.
"As long as I know how to love I know I´ll be alive.
I´ve got all my life to live,
I´ve got all my love to give,
I will survive."
Och min fråga till er är given; vilken låt går ni igång på?
Och om ni nu inte svänger loss, vad gör ni då när ni hör en bra låt?
Jag tycker att man blir sprättig i kroppen, lite som när man hör en bra låt och känner för att skaka loss.
Jasså, det gör ni inte?
Headbanga och luftgitarr, gillar inte ni det?
Nähä, men det gör jag.
En och annat piruett och travoltasteg brukar jag också få till.
"I´ll survive", sjunger Gloria Gayner och jag i duett, och just där och då känns livet oerhört okomplicerat.
"As long as I know how to love I know I´ll be alive.
I´ve got all my life to live,
I´ve got all my love to give,
I will survive."
Och min fråga till er är given; vilken låt går ni igång på?
Och om ni nu inte svänger loss, vad gör ni då när ni hör en bra låt?
torsdag 23 april 2009
Japp
Ett par delikata ostmackor senare är jag på hugget igen (det kallas självpepp), och redo att hugga tag i grupparbetet.
Under tiden kan ju ni fundera på hur ni peppar er själva.
Tjingeling.
Under tiden kan ju ni fundera på hur ni peppar er själva.
Tjingeling.
Trött
Det är sällan jag känner att jag inte kan hålla ögonen öppna, det är hjärnan jag vanligtvis behöver stänga.
Men idag, när jag behöver vara lite på alerten ett par timmar till, vägrar ögonen att samarbeta. Och det ställer till problem. Jag behöver nämligen anteckna samt se de anteckningar jag redan har gjort.
Jag undrar om sonen kan tänka sig jobbet som sekreterare?
Det skulle kunna anses som payback för att jag lärde honom skriva en gång i tiden.
Men idag, när jag behöver vara lite på alerten ett par timmar till, vägrar ögonen att samarbeta. Och det ställer till problem. Jag behöver nämligen anteckna samt se de anteckningar jag redan har gjort.
Jag undrar om sonen kan tänka sig jobbet som sekreterare?
Det skulle kunna anses som payback för att jag lärde honom skriva en gång i tiden.
Heldag
Emellanåt jobbar jag hemifrån, andra dagar på kliniken. En rätt schysst mix av svåra samtal och lättsamt bloggande är precis det jag behöver.
Det gäller att hitta rätt i "behövandet", och se om det är ens egna - eller andras - behov som styr de val man gör.
Jag är alldeles lagom självisk just nu, alltså kommer jag att ligga raklång i soffan till mitt telefonmöte börjar klockan åtta.
Om jag får plats vill säga.
Kattens och sonens egon ligger redan där.
Det gäller att hitta rätt i "behövandet", och se om det är ens egna - eller andras - behov som styr de val man gör.
Jag är alldeles lagom självisk just nu, alltså kommer jag att ligga raklång i soffan till mitt telefonmöte börjar klockan åtta.
Om jag får plats vill säga.
Kattens och sonens egon ligger redan där.
onsdag 22 april 2009
Amerikablogg
Av någon anledning (troligtvis yrkesmässig) damp jag ner i en amerikansk författares blogg. Huruvida hon är känd eller inte vet jag inte, men hon skriver underbart.
Kolla in henne och Reflections on the pond.
Kolla in henne och Reflections on the pond.
Webbutik i Fjällbacka
Finfina kläder och vackra bilder hos Rogers.
Butiken är tuser miljoner år, men Maria har gjort den tiptop.
Kolla själva här; Rogers.
Butiken är tuser miljoner år, men Maria har gjort den tiptop.
Kolla själva här; Rogers.
Sommarutstyrsel
Egentligen hade jag tänkt skicka in en piffig sko för att lätta upp stämningen efter de lite tyngre, och kanske svårsmälta, tidigare inläggen.
Men det vill inte uppebara sig några snygga idag, så vi tar ett raskt skutt till något annat bärbart:
Sommarkläder.
Jag har nämligen tagit ett varv i det stora köpcentrat i förorten där jag bor, och har sett precis åt vart det lutar.
Jeans i alla former och längder. Gärna blekta.
Fransar lite här och där.
Genomskinligt.
Söta små blusar i vilken färg du vill.
Tunikor, och dess motsats tajta korta trikåklänningar. Tänk färgämne i godis.
Skepp o´hoj kläder: Vita vida byxor, tvärrandiga t-shirts och små enkla koftor i vitt, rött eller blått.
Jeansjackor.
Volanger.
Mycket tingeltangel runt halsen.
Kavajer.
Så på ett ungefär.
Vad tycker vi om det?
Men det vill inte uppebara sig några snygga idag, så vi tar ett raskt skutt till något annat bärbart:
Sommarkläder.
Jag har nämligen tagit ett varv i det stora köpcentrat i förorten där jag bor, och har sett precis åt vart det lutar.
Jeans i alla former och längder. Gärna blekta.
Fransar lite här och där.
Genomskinligt.
Söta små blusar i vilken färg du vill.
Tunikor, och dess motsats tajta korta trikåklänningar. Tänk färgämne i godis.
Skepp o´hoj kläder: Vita vida byxor, tvärrandiga t-shirts och små enkla koftor i vitt, rött eller blått.
Jeansjackor.
Volanger.
Mycket tingeltangel runt halsen.
Kavajer.
Så på ett ungefär.
Vad tycker vi om det?
Otrohet och garantier
Kan man verkligen lita på sin partner igen, är frågan jag ofta får från mina klienter.
Mitt enkla svar är nej, det kan man inte.
Och; måste man kunna det?
Uppenbarligen har det hänt en gång, alltså kan det hända igen. Det kan hända även om det aldrig har hänt förut. Det finns aldrig några garantier, och när det inte gör det hur sjutton ska man förhålla sig till tillit då?
Hur förhåller man sig till att det inte finns garantier för någonting?
Jag vet inte ens om jag lever i morgon, vet du?
Hur morgondagen ser ut, och vad som händer oss då, kan vi inte veta. Det som hände igår har hänt och det kan vi inte förändra.
Vad vi har är idag.
Vi väljer själva vad vi ska göra med vår dag, om vi ska ha en bra dag eller en dålig.
När vi väl är i morgon är det en ny idag, och då kan vi göra nya val.
Om vi istället för att lägga våra liv i händerna på andra tar ansvar för det själva, behöver vi inte "lita" på andra.
Då har vi en självtillit som säger att vi klarar oss ändå. Oavsett om vi blir svikna.
För det blir vi.
Och vi sviker också.
Om jag inte lever upp till dina förväntningar på mig känner du dig sviken.
Om du inte lever upp till mina förväntningar känner jag mig sviken.
Mina förväntningar är mina, inte dina.
Vi är så, vi människor.
Vi håller inte alla löften, ibland kommer livet emellan. Vi gör misstag, men vi kan också gottgöra dem genom att göra bättre nästa gång.
Men garantera något?
Nej, det kan vi inte.
Inte ens vissa sängars livstidsgaranti gäller.
Nu kanske vi inte kan jämföra äkteskapliga löften med en säng, men vi kan jämföra tilltron till garantin.
Det är inte alltid det blir som vi säger.
Vi är människor (och sängar) och emellanåt går vi sönder. Vi bidrar också till att andra går sönder.
Det allra viktigaste är att vi lagar oss. För vår egen skull.
Att andra gynnas av det blir en härlig bieffekt.
Mitt enkla svar är nej, det kan man inte.
Och; måste man kunna det?
Uppenbarligen har det hänt en gång, alltså kan det hända igen. Det kan hända även om det aldrig har hänt förut. Det finns aldrig några garantier, och när det inte gör det hur sjutton ska man förhålla sig till tillit då?
Hur förhåller man sig till att det inte finns garantier för någonting?
Jag vet inte ens om jag lever i morgon, vet du?
Hur morgondagen ser ut, och vad som händer oss då, kan vi inte veta. Det som hände igår har hänt och det kan vi inte förändra.
Vad vi har är idag.
Vi väljer själva vad vi ska göra med vår dag, om vi ska ha en bra dag eller en dålig.
När vi väl är i morgon är det en ny idag, och då kan vi göra nya val.
Om vi istället för att lägga våra liv i händerna på andra tar ansvar för det själva, behöver vi inte "lita" på andra.
Då har vi en självtillit som säger att vi klarar oss ändå. Oavsett om vi blir svikna.
För det blir vi.
Och vi sviker också.
Om jag inte lever upp till dina förväntningar på mig känner du dig sviken.
Om du inte lever upp till mina förväntningar känner jag mig sviken.
Mina förväntningar är mina, inte dina.
Vi är så, vi människor.
Vi håller inte alla löften, ibland kommer livet emellan. Vi gör misstag, men vi kan också gottgöra dem genom att göra bättre nästa gång.
Men garantera något?
Nej, det kan vi inte.
Inte ens vissa sängars livstidsgaranti gäller.
Nu kanske vi inte kan jämföra äkteskapliga löften med en säng, men vi kan jämföra tilltron till garantin.
Det är inte alltid det blir som vi säger.
Vi är människor (och sängar) och emellanåt går vi sönder. Vi bidrar också till att andra går sönder.
Det allra viktigaste är att vi lagar oss. För vår egen skull.
Att andra gynnas av det blir en härlig bieffekt.
Självkänsla-självförtroende
Man separerar de två numera.
Förr satt de ihop, i alla fall i folkmun.
Så vad är skillnaden? Jag lånar Mia Törnbloms avskalade förklaring;
Självkänsla är vem jag är, mitt eget värde i mina egna ögon.
Självförtroende är det jag gör, min tilltro till min förmåga att prestera.
Ska vi ta lite exempel?
Låg självkänsla kan visa sig genom att jag alltid jämför mig med andra (och oftast kommer till korta, då alla andra är snyggare, smartare, snällare, mysigare).
Lågt självförtroende kan visa sig genom att jag aldrig tror att jag kan. Alla andra kan men inte jag. Och om jag skulle prova kommer jag ändå att göra bort mig, så det är ingen idé att ens prova.
God självkänsla kan visa sig genom att jag gillar mig själv. Visst kommer jag till korta ibland, men jag är ändå trygg i att jag duger precis som jag är. Mitt egenvärde handlar om mig, inte om dig. Om du är snyggare, smartare, snällare och mysigare så gillar jag mig själv ändå, och dig kan jag gratulera utan sammanbitna läppar. Mitt värde är inte avhängigt av din bedömning av mig.
Gott självförtroende visar sig genom att jag vågar och har tilltro till att jag kan; till exempel ta mig an en arbetsuppgift som verkar svår, hålla tal, köra bil, lämna ett manus till en förläggare.
Dessa kan hänga ihop, såklart.
Men det är inte helt ovanligt att man har ett gott självförtroende, men en låg självkänsla. Jag "blir" mina prestationer, och vad händer då den gången jag misslyckas helt och jag inte har en självkänsla?
Jag har varit tvärtom.
Oftast gillat mig själv men aldrig trott mig vara duktig.
Min lösning på det var att sluta arbeta med det jag aldrig lyckades bra med, och istället fokusera på det jag faktiskt kände att jag kunde.
Och en repris:
Att tycka om sig själv handlar inte om att tycka mindre om andra.
Tvärtom.
Ju mer jag accepterar mig själv som jag är, desto lättare är det att acceptera andra.
Förr satt de ihop, i alla fall i folkmun.
Så vad är skillnaden? Jag lånar Mia Törnbloms avskalade förklaring;
Självkänsla är vem jag är, mitt eget värde i mina egna ögon.
Självförtroende är det jag gör, min tilltro till min förmåga att prestera.
Ska vi ta lite exempel?
Låg självkänsla kan visa sig genom att jag alltid jämför mig med andra (och oftast kommer till korta, då alla andra är snyggare, smartare, snällare, mysigare).
Lågt självförtroende kan visa sig genom att jag aldrig tror att jag kan. Alla andra kan men inte jag. Och om jag skulle prova kommer jag ändå att göra bort mig, så det är ingen idé att ens prova.
God självkänsla kan visa sig genom att jag gillar mig själv. Visst kommer jag till korta ibland, men jag är ändå trygg i att jag duger precis som jag är. Mitt egenvärde handlar om mig, inte om dig. Om du är snyggare, smartare, snällare och mysigare så gillar jag mig själv ändå, och dig kan jag gratulera utan sammanbitna läppar. Mitt värde är inte avhängigt av din bedömning av mig.
Gott självförtroende visar sig genom att jag vågar och har tilltro till att jag kan; till exempel ta mig an en arbetsuppgift som verkar svår, hålla tal, köra bil, lämna ett manus till en förläggare.
Dessa kan hänga ihop, såklart.
Men det är inte helt ovanligt att man har ett gott självförtroende, men en låg självkänsla. Jag "blir" mina prestationer, och vad händer då den gången jag misslyckas helt och jag inte har en självkänsla?
Jag har varit tvärtom.
Oftast gillat mig själv men aldrig trott mig vara duktig.
Min lösning på det var att sluta arbeta med det jag aldrig lyckades bra med, och istället fokusera på det jag faktiskt kände att jag kunde.
Och en repris:
Att tycka om sig själv handlar inte om att tycka mindre om andra.
Tvärtom.
Ju mer jag accepterar mig själv som jag är, desto lättare är det att acceptera andra.
tisdag 21 april 2009
Tacksamhet tisdag kväll
1. Vi mår alla bra och är friska
2. Jag fick återigen vara med på ett speciellt möte.
3. Världen är full av väldigt bra människor, och jag verkar träffa alla.
Hoppas att ni också har haft en bra tisdag. Om inte, tänk på att det inte är tisdag i morgon också.
2. Jag fick återigen vara med på ett speciellt möte.
3. Världen är full av väldigt bra människor, och jag verkar träffa alla.
Hoppas att ni också har haft en bra tisdag. Om inte, tänk på att det inte är tisdag i morgon också.
Inlägg 300. Till Liz
Tusen tack för födelsedagskortet Liz. Om du visste vad glad jag blev.
Den fina ängeln hänger nu och dinglar framför datorn. Visst är det transan? :)
Den fina ängeln hänger nu och dinglar framför datorn. Visst är det transan? :)
Helt oanat
Jag kan spela den fina truddelutten Askungen, med en blockflöjt i varsin näsborre...
Tvåstämmigt!
Tänkte att ni kanske ville veta det.
Tvåstämmigt!
Tänkte att ni kanske ville veta det.
Morgonstund
Jag har gått från att vara en nattuggla till en morgondito.
Ska det bli gjort bör det ske före 14.00.
Samtal fungerar alldeles utmärkt även sent, ikväll ska jag till exempel arbeta med en grupp.
Det är pilleriet som är bäst på morgonen.
Jag skrev inte många ord i min bok på eftemiddagen, men producerade lätt tio sidor mellan 7 och 11.
Självklart hade jag problem med min före detta fasta anställning, där jag var tvungen att jobba kvällstid (också).
Det blev blev inte många rätt efter 20.00, ändå kämpade jag på...
Det där med den där väggen var nog inte så dumt ändå.
Ska det bli gjort bör det ske före 14.00.
Samtal fungerar alldeles utmärkt även sent, ikväll ska jag till exempel arbeta med en grupp.
Det är pilleriet som är bäst på morgonen.
Jag skrev inte många ord i min bok på eftemiddagen, men producerade lätt tio sidor mellan 7 och 11.
Självklart hade jag problem med min före detta fasta anställning, där jag var tvungen att jobba kvällstid (också).
Det blev blev inte många rätt efter 20.00, ändå kämpade jag på...
Det där med den där väggen var nog inte så dumt ändå.
måndag 20 april 2009
Gert och Robert
promenerar vidare genom Sverige. 1 miljon har de fått in hittills under spatserandet.
Ni kan följa deras trevliga bloggande här.
Medan ni läser äter vi fläsk...kotletter.
Vi gillar verkligen variation i vår familj.
Ni kan följa deras trevliga bloggande här.
Medan ni läser äter vi fläsk...kotletter.
Vi gillar verkligen variation i vår familj.
Bokmässan
Den här nybakade författaren (jo, det heter så just på bokmässan), tillika relationscoachen, kommer att hålla ett miniseminarium den 26 september 12.00-12.20.
Det finns anledning att återkomma om det eftersom det är ett halvår kvar, jag vet.
Men ändå.
Vilken grej va?
Det finns anledning att återkomma om det eftersom det är ett halvår kvar, jag vet.
Men ändå.
Vilken grej va?
Ärligt talat Tanums kommun
Min mamma har ont i halsen.
Mer och mer för varje dag.
Idag tar hon beslutet att ringa till vårdcentralen för att få hjälp, och efter många försök kommer hon till en telefonsvarare som meddelar att vårdcentralen ska ringa tillbaka om en timma, det vill säga 9.00.
I Tanums kommun kan man inte få träffa en läkare när man vill, man måste få en så kallad akuttid, och när mamma ber om en sådan så "finns det inga kvar".
Hon meddelas därmed att hon får återkomma om hon får svårt att andas.
"Tveksamt om jag kan ringa då", sa hon med torr humor (hon är roligt min mamma, bara så att ni vet).
Närmsta akutsjukhus är NÄL, i Vänersborg, och dit är det 10 mil och 12 timmars väntetid (minst. Att bli sjuk när turissäsongen börjar är nog inte att tänka på.)
Nej Tanum. Detta duger inte.
Min mamma är 70 år, och hon ska få träffa en läkare när hon behöver.
Det kanske är fallstudier från svensk sjukvård jag ska ägna nästa bok åt.
Tanum kan ligga risigt till då.
Och vilken bra bokidé!
Mer och mer för varje dag.
Idag tar hon beslutet att ringa till vårdcentralen för att få hjälp, och efter många försök kommer hon till en telefonsvarare som meddelar att vårdcentralen ska ringa tillbaka om en timma, det vill säga 9.00.
I Tanums kommun kan man inte få träffa en läkare när man vill, man måste få en så kallad akuttid, och när mamma ber om en sådan så "finns det inga kvar".
Hon meddelas därmed att hon får återkomma om hon får svårt att andas.
"Tveksamt om jag kan ringa då", sa hon med torr humor (hon är roligt min mamma, bara så att ni vet).
Närmsta akutsjukhus är NÄL, i Vänersborg, och dit är det 10 mil och 12 timmars väntetid (minst. Att bli sjuk när turissäsongen börjar är nog inte att tänka på.)
Nej Tanum. Detta duger inte.
Min mamma är 70 år, och hon ska få träffa en läkare när hon behöver.
Det kanske är fallstudier från svensk sjukvård jag ska ägna nästa bok åt.
Tanum kan ligga risigt till då.
Och vilken bra bokidé!
Berghagen d.y
Har just sett Malin hos Malou på tv 4 och hon är en klok, varm, vacker och sund människa väl värd att lyssna på.
I dagens program berättar hon om sitt medberoende.
I dagens program berättar hon om sitt medberoende.
Ett löfte
Egentligen är det först på senare tid som jag har insett att jag inte längre är ung och lovande.
Just lovande har jag kanske aldrig varit, till det krävs mer än att ha provat alla idrotter, alla musikformer och alla dansstilar.
Spridda gracer är inte det som bygger ett geni, men det ger onekligen en viss bredd.
Inte minst gör det att jag kan placeras på idrottsarenor och karaoketävlingar utan att någon behöver skämmas, i alla fall om jag sitter på läktaren.
Skulle jag greppa mikrofonen, vilket har tilltalat mig genom åren, skulle familjen dö av skam.
Och det vill jag inte.
Så jag tittar på, lyssnar på falska tonartshöjningar och ser stolpskott, och tänker att det där hade jag säkert gjort mycket bättre.
Om jag bara någon enda gång i livet hade fått en chans.
Fel; om jag någon enda gång i livet hade tagit de chanser jag faktiskt hade.
En fegis blir sällan mer än lovande.
Det braiga med feghet är att den kan gå över med åren.
Om man så vill.
Man skulle kunna säga att min bok är ett bevis på det.
Just lovande har jag kanske aldrig varit, till det krävs mer än att ha provat alla idrotter, alla musikformer och alla dansstilar.
Spridda gracer är inte det som bygger ett geni, men det ger onekligen en viss bredd.
Inte minst gör det att jag kan placeras på idrottsarenor och karaoketävlingar utan att någon behöver skämmas, i alla fall om jag sitter på läktaren.
Skulle jag greppa mikrofonen, vilket har tilltalat mig genom åren, skulle familjen dö av skam.
Och det vill jag inte.
Så jag tittar på, lyssnar på falska tonartshöjningar och ser stolpskott, och tänker att det där hade jag säkert gjort mycket bättre.
Om jag bara någon enda gång i livet hade fått en chans.
Fel; om jag någon enda gång i livet hade tagit de chanser jag faktiskt hade.
En fegis blir sällan mer än lovande.
Det braiga med feghet är att den kan gå över med åren.
Om man så vill.
Man skulle kunna säga att min bok är ett bevis på det.
En vecka kvar
På måndag fyller fästmannen och jag år. Jag är tre år äldre, och enligt tonåringen syns det.
Hur tänker man när man säger en sådan sak till den som förser en med mat, husrum och ansenlig månadspeng?
Hur tänker man när man säger en sådan sak till den som förser en med mat, husrum och ansenlig månadspeng?
söndag 19 april 2009
Ännu en rysare från Britain
Ja, jag gillar talangtävlingar.
Här är ännu en hit från Britain´s got talent.
Enjoy Shaheen from Wales!
Gott
Det doftar lax ifrån köket, och jag är inte ens där.
Jag ligger raklång i soffan, och kommer att bli serverad.
Vissa har det väldigt, väldigt bra.
Jag ligger raklång i soffan, och kommer att bli serverad.
Vissa har det väldigt, väldigt bra.
Näsdroppar
Jag har i tidigare inlägg redovisat mina beroenden, och har nu tänkt ta tag i nästäppan och avlägsnandet av ett av mina livselexir; Nezeril.
Alltså har jag inhandlat Rhinocort* som ska vara ett bra "övergångssubstitut", och smörjmedel för den torra snoken.
En timma efter den första dosen känner jag mig yr i bollen, lite vimlig sådär.
Golf är verkligen uteslutet i detta tillstånd.
Verkligen!
(* finns på apoteket för dig som också behöver bli lite nejtillgolfvimlig)
Alltså har jag inhandlat Rhinocort* som ska vara ett bra "övergångssubstitut", och smörjmedel för den torra snoken.
En timma efter den första dosen känner jag mig yr i bollen, lite vimlig sådär.
Golf är verkligen uteslutet i detta tillstånd.
Verkligen!
(* finns på apoteket för dig som också behöver bli lite nejtillgolfvimlig)
God morgon
Jag har inte vågat ringa till fästmannen än, är nämligen övertygad om att han tycker att det är en lysande golfdag.
Då vill jag gärna påpeka att det är -38 och polarvindar i Stockholm just nu, och att det inte hindrar inte en "riktig" golfspelare.
Det är däremot är det en lysande ursäkt för en amatör.
Om det inte skulle räcka, och man ändå skulle befinna sig på en golfbana inom kort, kan följande meningar vara utmärkta att använda sig av:
"Oj, oj, oj vad kallt det är. Värm mig lite, snääälla?"
"Å neeej, jag missade igen bara för att jag fryser om händerna. "
"Hoppsan, nu blåste visst bollen iväg. "
"Hade jag inte frusit hade jag sett hålet. "
"Jag kan inte puta med rumpan, för jag känner inte var jag har den."
"Jag måste nog gå på toa." (Bra att säga efter att man ändå har putat.)
Finns det bara en bajamaja på golfbanan är saken klar. Då måste man tyvärr åka hem.
Då vill jag gärna påpeka att det är -38 och polarvindar i Stockholm just nu, och att det inte hindrar inte en "riktig" golfspelare.
Det är däremot är det en lysande ursäkt för en amatör.
Om det inte skulle räcka, och man ändå skulle befinna sig på en golfbana inom kort, kan följande meningar vara utmärkta att använda sig av:
"Oj, oj, oj vad kallt det är. Värm mig lite, snääälla?"
"Å neeej, jag missade igen bara för att jag fryser om händerna. "
"Hoppsan, nu blåste visst bollen iväg. "
"Hade jag inte frusit hade jag sett hålet. "
"Jag kan inte puta med rumpan, för jag känner inte var jag har den."
"Jag måste nog gå på toa." (Bra att säga efter att man ändå har putat.)
Finns det bara en bajamaja på golfbanan är saken klar. Då måste man tyvärr åka hem.
lördag 18 april 2009
02.00
tyckte jag var en lämlig tid för gästerna att gå hem.
Sonen tyckte att i morgon bitti var bättre.
"Unge man, 02-00 är i morgon bitti", svarade jag med myndighetsrösten, och fick slut på den diskussionen lätt och smidigt.
Jag tänker hålla mig vaken med klockan i handen.
Sonen tyckte att i morgon bitti var bättre.
"Unge man, 02-00 är i morgon bitti", svarade jag med myndighetsrösten, och fick slut på den diskussionen lätt och smidigt.
Jag tänker hålla mig vaken med klockan i handen.
Har vi samma humor?
Vi kan vara vänner ändå (på tal om en annan helt lysande sitcom), den här kan jag se med resten av familjen.
Sonen kan varenda replik, och ser serien på nätet dagen efter ett nytt avsnitt visats i USA.
För intresseklubben finns länken till cbs.com här.
Fundering
Ibland tänker jag att det är "finare" att ha skrivit en hittapåbok än en lifestory. Min berättelse finns ju utan den minsta lilla påhittighet.
Inga stora ord. Inga fantastiska formuleringar. Inget snyft. Inget offer. Inga träd som vajjar i vinden eller skymning som stilla faller.
Bara en rak berättelse om hur det var och hur det är.
Men så läser jag om Alex Schulmans berättelse om sin pappa , och inser att lifestory kanske är helt okej.
Han säger i en intervju att en sådan berättelse brukar vara avslutningen på ett författarliv, och då kan man väl lika gärna vända på det.
Ta det som en början.
Eller?
Inga stora ord. Inga fantastiska formuleringar. Inget snyft. Inget offer. Inga träd som vajjar i vinden eller skymning som stilla faller.
Bara en rak berättelse om hur det var och hur det är.
Men så läser jag om Alex Schulmans berättelse om sin pappa , och inser att lifestory kanske är helt okej.
Han säger i en intervju att en sådan berättelse brukar vara avslutningen på ett författarliv, och då kan man väl lika gärna vända på det.
Ta det som en början.
Eller?
Jaha?
Mina bloggvänner vann inte den novelltävling som Umeå kommun hade utlyst. Vann gjorde en etablerad författare.
Ingen skugga över honom, han är säker lysande, men borde inte en sådan tävling vända sig till de som är opublicerade? I alla fall i bokform?
Vad tycker ni?
Ingen skugga över honom, han är säker lysande, men borde inte en sådan tävling vända sig till de som är opublicerade? I alla fall i bokform?
Vad tycker ni?
Coaching
Har ni märkt hur listigt jag smyger in coaching både här och där i min blogg?
I förra inlägget lärde vi oss till exempel användningen av ordet Nej.
Ett ord som vi alltför ofta tror är meningslöst efter treårsåldern.
I förra inlägget lärde vi oss till exempel användningen av ordet Nej.
Ett ord som vi alltför ofta tror är meningslöst efter treårsåldern.
40 + blogg
Det finns fler njutningar än en, med att vara 40+ (eller 50- om du så vill).
När ungdomarna åker iväg för att ta sommarens (?) första dopp i 10 gradigt vatten idag, så kan vi äldre lugnt luta oss tillbaka med ordet Nej.
Nej.
Aldrig i livet.
Naturligtvis inte.
Bad intas när temperaturen i vattnet är över 25 grader, vilket betyder att vi aldrig badar.
I alla fall inte jag.
Kalla bad verkar återkomma i 60 + kategorin, men den förändringen kommer ni aldrig att se hos mig.
Njutningsfullt kommer jag resten av mitt trevliga liv att gå runt dyngsvettig och rödmosig.
Om jag inte framlever mina sista dagar i Thailand vill säga.
Där är det visst badtemperaturer året runt.
Jag undrar om jag fortfarande kan simma?
När ungdomarna åker iväg för att ta sommarens (?) första dopp i 10 gradigt vatten idag, så kan vi äldre lugnt luta oss tillbaka med ordet Nej.
Nej.
Aldrig i livet.
Naturligtvis inte.
Bad intas när temperaturen i vattnet är över 25 grader, vilket betyder att vi aldrig badar.
I alla fall inte jag.
Kalla bad verkar återkomma i 60 + kategorin, men den förändringen kommer ni aldrig att se hos mig.
Njutningsfullt kommer jag resten av mitt trevliga liv att gå runt dyngsvettig och rödmosig.
Om jag inte framlever mina sista dagar i Thailand vill säga.
Där är det visst badtemperaturer året runt.
Jag undrar om jag fortfarande kan simma?
Min bok
Förlaget (tillsammans med säljbolaget) har börjat sälja in min bok till handeln...och det verkar vara lite tummen upp.
Vi får väl se.
Just nu ska det produceras det man kallar "läsexemplar".
PR arbetet blir viktigt, och det är ju först där jag kan göra något.
Just nu sitter jag stilla, men med ryckningar i benen.
Vi får väl se.
Just nu ska det produceras det man kallar "läsexemplar".
PR arbetet blir viktigt, och det är ju först där jag kan göra något.
Just nu sitter jag stilla, men med ryckningar i benen.
fredag 17 april 2009
Förtydligande
Odjuret i inlägget tidigare handlade om min katt och ingen annan.
Det här är en helt vanlig blogg.
Det här är en helt vanlig blogg.
Schssss
Plötsligt blev det helt tyst.
Knäpp.
16.10 slutade borrandet och nu vet jag inte riktigt vad jag ska lyssna på.
Mina egna tunga andetag lockar efter ännu en kampnatt med odjuret.
En timme horisontalt?
Japp, jag tar den känner jag.
God natt.
Knäpp.
16.10 slutade borrandet och nu vet jag inte riktigt vad jag ska lyssna på.
Mina egna tunga andetag lockar efter ännu en kampnatt med odjuret.
En timme horisontalt?
Japp, jag tar den känner jag.
God natt.
I tvättstugan
Hon linkar in lite krokig i ryggen, klädd i färgglad basker och beige kappa. Tvättkorgen har hon på rullatorn. Långsamt lägger hon i vittvätten i en av maskinerna. Hon luktar inte så gott, den gamla tanten, så hon behöver nog tvätta.
Det blir nog inte så ofta tyvärr, det ser jobbigt ut för henne.
Jag har arbetat hårt med att inte utnämna mig till allas samarit, så jag säger inte mer än hej där jag står vid min maskin.
Men när hon börjar virra runt och titta ner i den separata centrifugen, förstår jag att något är tokigt.
"Maskinen är sönder, så jag måste hitta en annan", sa hon med näsan i centrifugen och mer till sig själv än till mig.
"Den fungerade förut, jag kan kolla om du vill", sa jag och gick till hennes maskin, tryckte på knappen och startade den.
"Har du haft i tvättmedel?" frågade jag.
"Nej, det har jag nog inte", sa den lilla gumman och började rota i väskan som hängde på rullatorn.
Till sist fiskade hon upp sin plånbok och öppnade den.
"Har du tvättmedlet där?", frågade jag.
Hon såg förvånat först på mig, och sedan på plånboken.
Hon suckade; "nej, jag har nog glömt det. Då får jag gå hem och hämta det."
Jag vet inte vad som hände sedan, jag gick.
Men jag har en svag aning om att hon kan vara kvar när jag ska dit igen om en timme.
Jag vet att den lilla tanten inte är mitt ansvar, men har vi ändå inte ett kollektivt sådant?
Mitt dåliga samvete gnager och jag vet att jag kunde ha hjälpt henne mer än vad jag gjorde.
Fy sjutton för att bli gammal och virrig.
Jag går tillbaka dit nu och kollar hur det går.
Punkt.
Jag får vara medberoende när det gör ont i hjärtat.
Så det så.
Det blir nog inte så ofta tyvärr, det ser jobbigt ut för henne.
Jag har arbetat hårt med att inte utnämna mig till allas samarit, så jag säger inte mer än hej där jag står vid min maskin.
Men när hon börjar virra runt och titta ner i den separata centrifugen, förstår jag att något är tokigt.
"Maskinen är sönder, så jag måste hitta en annan", sa hon med näsan i centrifugen och mer till sig själv än till mig.
"Den fungerade förut, jag kan kolla om du vill", sa jag och gick till hennes maskin, tryckte på knappen och startade den.
"Har du haft i tvättmedel?" frågade jag.
"Nej, det har jag nog inte", sa den lilla gumman och började rota i väskan som hängde på rullatorn.
Till sist fiskade hon upp sin plånbok och öppnade den.
"Har du tvättmedlet där?", frågade jag.
Hon såg förvånat först på mig, och sedan på plånboken.
Hon suckade; "nej, jag har nog glömt det. Då får jag gå hem och hämta det."
Jag vet inte vad som hände sedan, jag gick.
Men jag har en svag aning om att hon kan vara kvar när jag ska dit igen om en timme.
Jag vet att den lilla tanten inte är mitt ansvar, men har vi ändå inte ett kollektivt sådant?
Mitt dåliga samvete gnager och jag vet att jag kunde ha hjälpt henne mer än vad jag gjorde.
Fy sjutton för att bli gammal och virrig.
Jag går tillbaka dit nu och kollar hur det går.
Punkt.
Jag får vara medberoende när det gör ont i hjärtat.
Så det så.
Fredag
"Vilken fin blus du har", säger fästmannen leende när jag öppnar dörren iklädd min mest urtvättade och befläckade t-shirt med hål vid axeln.
Det kan hända att han menar det.
Mina allra finaste blusar, de från Karen Millen, gillar han nämligen inte alls.
Den leopardiga till exempel.
Han säger det inte rätt ut, av rädsla att få däng. Men jag ser vad han tänker.
Tant.
Så tänker han.
Min mockajacka översållad med fransar, übermodern även denna vår, ska vi inte prata om.
Ett lätt himmel med ögonen visar att det inte riktigt är hans typ av överdragskläder.
För att inte helt förstöra vår - i övrigt samspelta - relation, bär jag mina finaste blusar och jackor när han inte är med.
När vi umgås har jag min fläckiga blus.
Vad gör man inte för kärleken.
Det kan hända att han menar det.
Mina allra finaste blusar, de från Karen Millen, gillar han nämligen inte alls.
Den leopardiga till exempel.
Han säger det inte rätt ut, av rädsla att få däng. Men jag ser vad han tänker.
Tant.
Så tänker han.
Min mockajacka översållad med fransar, übermodern även denna vår, ska vi inte prata om.
Ett lätt himmel med ögonen visar att det inte riktigt är hans typ av överdragskläder.
För att inte helt förstöra vår - i övrigt samspelta - relation, bär jag mina finaste blusar och jackor när han inte är med.
När vi umgås har jag min fläckiga blus.
Vad gör man inte för kärleken.
torsdag 16 april 2009
Wild & Crazy
Jag har verkligen försökt genom åren.
Hård makeup, coola kläder, trasiga kläder, attityd, ciggaretter, alkohol, skinnjackor, smycken, hårspray, ännu mer hårspray.
Jag såg inte ett dugg wild ut för det.
Snarare lost än crazy.
"Blond västkustflicka på villovägar."
Jag borde ha färgat håret.
Det var nog där skon klämde.
Eller?
Hård makeup, coola kläder, trasiga kläder, attityd, ciggaretter, alkohol, skinnjackor, smycken, hårspray, ännu mer hårspray.
Jag såg inte ett dugg wild ut för det.
Snarare lost än crazy.
"Blond västkustflicka på villovägar."
Jag borde ha färgat håret.
Det var nog där skon klämde.
Eller?
Inspiration
Jag använder ordet inspiration i mitt företagsnamn och som bloggnamn.
Och nyfiken som jag är undrar jag vad det ordet betyder för dig.
När känner du dig inspirerad?
Och vad gör du med den inspirationen?
Och nyfiken som jag är undrar jag vad det ordet betyder för dig.
När känner du dig inspirerad?
Och vad gör du med den inspirationen?
Omvändelse
Jag har insett att jag försöker omvända Liz trots att hon inte har bett om det. Och jag borde veta bättre.
Liz, förlåt.
Du gör helt rätt, och jag har inte ett dugg med att göra om du kallar dig refuserad eller inte.
Jag hoppar helt enkelt över de inläggen i din blogg som gör ont i mig.
Men jag förbehåller mig rätten att tycka att du är fantastiskt duktig och en lysande författare.
Jag får ju tack och lov tycka precis vad jag vill.
(Fnys du, det struntar jag i.)
Liz, förlåt.
Du gör helt rätt, och jag har inte ett dugg med att göra om du kallar dig refuserad eller inte.
Jag hoppar helt enkelt över de inläggen i din blogg som gör ont i mig.
Men jag förbehåller mig rätten att tycka att du är fantastiskt duktig och en lysande författare.
Jag får ju tack och lov tycka precis vad jag vill.
(Fnys du, det struntar jag i.)
Cyperndjur
Ni gissade dåligt, dvs nästan inte alls, på min fina bild nedan.
Och när jag nu skulle förstora den för att zooma in den fina lilla ödlan så sprack det såklart. Jag är nämligen tämligen dålig även på programmet som borde rädda mig, och mina så kallade foton.
Tur att jag är så himla bra på en massa annat.
För det är jag.
Förresten; jag tror jag tar tillbaka ordet tur, och säger istället att
jag är himla bra på en massa annat.
Och när jag nu skulle förstora den för att zooma in den fina lilla ödlan så sprack det såklart. Jag är nämligen tämligen dålig även på programmet som borde rädda mig, och mina så kallade foton.
Tur att jag är så himla bra på en massa annat.
För det är jag.
Förresten; jag tror jag tar tillbaka ordet tur, och säger istället att
jag är himla bra på en massa annat.
onsdag 15 april 2009
Tillägg
Bara så att ingen tar illa upp:
Vi kan inte påverka allt, och jag är mer än medveten om det.
Tja
Författaren Lilla My Liz tror att jag är en skämtare när jag hävdar (med bestämdhet) att det faktiskt går att vara positiv, och att vi därmed styr vårt eget öde mot ett visst håll.
När jag registrerade mitt företag hos bolagsverket förra året skrev jag följande:
"Företaget kommer att coacha främst privatpersoner. Företaget ska också ge inspirerande föreläsningar i ämnet medberoende samt ge ut en bok."
Hade jag något förlag på G?
Nej, jag hade inte ens en manus. Inte ett enda ord faktiskt.
Jag skulle, om jag inte hade varit jag, kunnat skriva följande:
"Företaget kommer nog inte att kunna coacha, trots kunskap och utbildning. Företaget ska också ge oinspirerande föreläsningar i ämnet medberoende och kommer säkert aldrig att ge ut en bok - den kommer bara att bli refuserad."
Visst hade företaget registrerats ändå, men skatteverket hade nog undrat var sjutton jag skulle få mina inkomster ifrån.
Och bok?
Ja, det kanske det hade blivit.
Frågan är väl om den hade blivit antagen.
När jag registrerade mitt företag hos bolagsverket förra året skrev jag följande:
"Företaget kommer att coacha främst privatpersoner. Företaget ska också ge inspirerande föreläsningar i ämnet medberoende samt ge ut en bok."
Hade jag något förlag på G?
Nej, jag hade inte ens en manus. Inte ett enda ord faktiskt.
Jag skulle, om jag inte hade varit jag, kunnat skriva följande:
"Företaget kommer nog inte att kunna coacha, trots kunskap och utbildning. Företaget ska också ge oinspirerande föreläsningar i ämnet medberoende och kommer säkert aldrig att ge ut en bok - den kommer bara att bli refuserad."
Visst hade företaget registrerats ändå, men skatteverket hade nog undrat var sjutton jag skulle få mina inkomster ifrån.
Och bok?
Ja, det kanske det hade blivit.
Frågan är väl om den hade blivit antagen.
Morgonens tacksamhet
- Jag sov gott i natt.
- Min son var glad när han gick till skolan.
- Fästmannens förkylning är borta.
Jag såg på Kattis & co igår (tv4+) och där sas att det som skilde optimisten från pessimisten är:
Tankar, tacksamhet och förmåga till förlåtelse.
Nu vill inte alla bli en glad optimist, men om man vill så kan man ändra sina negativa mantran. Vi får nämligen det vi tänker på.
Jasså
Mina apor gillade ni tydligen inte, och då är vi väl inte särskilt lika, ni och jag.
Men det är helt okej. För lika skapar ingen dynamik, antar jag.
Om jag skulle leva med en likadan som jag skulle inte så mycket hända.
Vi skulle ligga i en soffa och läsa hela dagarna, och den enda maten som serverades skulle vara fläskfilé.
Dessutom skulle vi ha samma slags böcker i bokhyllan och enbart se romantiska komedier på bio.
Sjukhusreality skulle vara tv-favoriten och promenader skulle inte finnas ens i vår fantasi.
Våra samtal skulle enbart bestå av ett samstämmigt hummande, och vi skulle veta vad den andre sa, tyckte och tänkte utan att någon behövde öppna munnen.
Nä, tack och lov för fästmannen.
Nog för att vi är födda samma dag, men där slutar våra likheter.
Men det är helt okej. För lika skapar ingen dynamik, antar jag.
Om jag skulle leva med en likadan som jag skulle inte så mycket hända.
Vi skulle ligga i en soffa och läsa hela dagarna, och den enda maten som serverades skulle vara fläskfilé.
Dessutom skulle vi ha samma slags böcker i bokhyllan och enbart se romantiska komedier på bio.
Sjukhusreality skulle vara tv-favoriten och promenader skulle inte finnas ens i vår fantasi.
Våra samtal skulle enbart bestå av ett samstämmigt hummande, och vi skulle veta vad den andre sa, tyckte och tänkte utan att någon behövde öppna munnen.
Nä, tack och lov för fästmannen.
Nog för att vi är födda samma dag, men där slutar våra likheter.
tisdag 14 april 2009
Bebisar
Det är nå´t särskilt med de där små.
Valpar, kattungar, elefantbebisar, killingar, föl och lamm.
Man har oftast inte någon relation till dem (såvida det inte är ens egna), ändå flinar i alla fall jag så fort jag kommer i närheten av något sådant där litet.
Nu händer ju inte det så ofta, men det räcker oftast med en bild för att få mig att le och säga "åhhh".
Sedan har vi min favorit alla kategorier; schimpansungen.
På Animal Planet kunde man tidigare följa dessa underbara apor från ett center i England, Monkey World. Det gjorde jag varje dag 19.30.
Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som fascinerar mig så med apor, men jag antar att det är likheten med oss människor.
Samma likhet som orangutanger och babianer också har.
Ta med mig till Skansen och jag parkerar mig på apberget utanför babianernas gård.
Det är baske mig det enda som är fullständigt tokroligt i den parken.
Rester
Gårdagens Biff Rydberg blev dagens lunch.
Även en hemarbetare måste äta.
Jag är glad att jag åt innan jag ska ladda ner den elektroniska legitimationen.
Den har en förmåga att bråka med mig, och som mätt är jag inte särskilt lättprovocerad.
I alla fall inte de tre första försöken.
(Hade jag varit en bättre administratör hade jag vetat var jag sparade lösenordet från förra året...)
Även en hemarbetare måste äta.
Jag är glad att jag åt innan jag ska ladda ner den elektroniska legitimationen.
Den har en förmåga att bråka med mig, och som mätt är jag inte särskilt lättprovocerad.
I alla fall inte de tre första försöken.
(Hade jag varit en bättre administratör hade jag vetat var jag sparade lösenordet från förra året...)
I love
Odd Molly.
Dessutom tyckte jag att jag var riktigt piffig när jag provade denna klänning (till höger).
Jag vet inte om de hade gjort något speciellt med provrummet på NK i Göteborg, för när jag stod där framför spegeln såg jag en vänare variant av en puma i spegeln.
1800 kronor tedde sig som ett fynd när jag blev så himla mycket snyggare.
Det höll till jag kom hem.
Den alldeles vanliga spegeln, i det likaledes vanliga hemmet, sa sanningen.
Not a puma at all.
En gång har jag använt den, och då kändes det bara utklätt och fånigt.
Alltså har jag den istället i garderoben för att titta på ibland.
Den är så oerhört fin.
Bara inte på mig.
(Bilden lånade jag från kathe.blogg.se)
Tacksamhet
Det troliga är att jag har pratat om detta i något tidigare inlägg, jag tenderar ju att upprepa mig emellanåt.
Men det är skitsamma, för tacksamhet kan man inte prata sig nog varm om.
För mig är det så att jag har två val: Antingen kan jag fokusera på det som är skit i mitt liv, eller så kan jag lägga min kraft och energi på att uppskatta det som är bra.
Jag har valt det senare. Vad andra väljer bryr jag mig inte om. Jag väljer tacksamheten för den får mig att känna glädje, tillförsikt och kärlek.
Jag skulle kunna fylla hela den här bloggen med allt jag är tacksam för, sida upp och sida ner.
Just idag väljer jag ut tre saker från listan.
Min familj, som får vara frisk och må bra idag också.
Jag fick frukost på sängen av fästmannen i morse.
Jag får arbeta med det jag tycker allra bäst om, även när jag arkiverar.
Men det är skitsamma, för tacksamhet kan man inte prata sig nog varm om.
För mig är det så att jag har två val: Antingen kan jag fokusera på det som är skit i mitt liv, eller så kan jag lägga min kraft och energi på att uppskatta det som är bra.
Jag har valt det senare. Vad andra väljer bryr jag mig inte om. Jag väljer tacksamheten för den får mig att känna glädje, tillförsikt och kärlek.
Jag skulle kunna fylla hela den här bloggen med allt jag är tacksam för, sida upp och sida ner.
Just idag väljer jag ut tre saker från listan.
Min familj, som får vara frisk och må bra idag också.
Jag fick frukost på sängen av fästmannen i morse.
Jag får arbeta med det jag tycker allra bäst om, även när jag arkiverar.
Arkivering
Det finns de som är lysande administratörer, låt mig genast fastslå att jag inte tillhör den klubben.
Det är mer tjosanhejsan när jag ska hålla reda på saker och ting.
För att lösa den problematiken måste jag avsätta dagar för att ta hand om de papper som faktiskt måste tas om hand om.
Det ska betalas skatt och moms till exempel, vilket kan vara en fördel att hålla reda på.
Idag ska jag hålla reda på just det.
Det finns däremot något jag är bra på:
Tid.
Att vara i rätt tid.
Helst lite tidig.
Alltså tar jag tag och deklarerar idag.
Skatteverket kommer ju att vara fullt upptagen av era deklarationer som dimper ner före midnatt den andra maj, och kan fram till dess ömt vårda min.
Det är mer tjosanhejsan när jag ska hålla reda på saker och ting.
För att lösa den problematiken måste jag avsätta dagar för att ta hand om de papper som faktiskt måste tas om hand om.
Det ska betalas skatt och moms till exempel, vilket kan vara en fördel att hålla reda på.
Idag ska jag hålla reda på just det.
Det finns däremot något jag är bra på:
Tid.
Att vara i rätt tid.
Helst lite tidig.
Alltså tar jag tag och deklarerar idag.
Skatteverket kommer ju att vara fullt upptagen av era deklarationer som dimper ner före midnatt den andra maj, och kan fram till dess ömt vårda min.
måndag 13 april 2009
Kompistur
Jag har ju tidigare berättat om mina fina vänner, som jag är så oerhört glad att jag har.
En annan vän jag är tacksam för är mig själv.
Emellanåt skulle jag till och med vilja kalla mig själv min bästa kompis.
Vi både garvar och stöttar varandra, den inre och yttre Åsa. Om man nu kan skilja oss åt på det viset.
Man har kunnat göra det periodvis, och det är då det har varit nära att gå åt fanders med den yttre. Det har nämligen varit på håret att den inre åkt med.
Men som den kompis hon är, den där inre Åsa, stod hon fast som en stolpe och höll emot.
"Nej", gapade hon och drog i yttre Åsa så att det gjorde ont.
"Skärp dig din idiot", kunde hon också säga, med en klokhet som den yttre Åsa inte förmådde.
I sina bästa stunder, som numera är mest hela tiden, har vi kul ihop vi två. Vi trivs förträffligt i varandras sällskap, och backar varandra när det är kämpigt. Vi skrattar åt samma saker, tycker lika i det mesta och när vi är i samspel finns det inga tveksamheter.
Vi vet att vi är beroende av varandra, och att vår relation är livslång.
Därför vårdar vi den ordentligt som man gör med relationer man är rädd om.
Vi gillar och accepterar mig som jag är.
Bra va?
En annan vän jag är tacksam för är mig själv.
Emellanåt skulle jag till och med vilja kalla mig själv min bästa kompis.
Vi både garvar och stöttar varandra, den inre och yttre Åsa. Om man nu kan skilja oss åt på det viset.
Man har kunnat göra det periodvis, och det är då det har varit nära att gå åt fanders med den yttre. Det har nämligen varit på håret att den inre åkt med.
Men som den kompis hon är, den där inre Åsa, stod hon fast som en stolpe och höll emot.
"Nej", gapade hon och drog i yttre Åsa så att det gjorde ont.
"Skärp dig din idiot", kunde hon också säga, med en klokhet som den yttre Åsa inte förmådde.
I sina bästa stunder, som numera är mest hela tiden, har vi kul ihop vi två. Vi trivs förträffligt i varandras sällskap, och backar varandra när det är kämpigt. Vi skrattar åt samma saker, tycker lika i det mesta och när vi är i samspel finns det inga tveksamheter.
Vi vet att vi är beroende av varandra, och att vår relation är livslång.
Därför vårdar vi den ordentligt som man gör med relationer man är rädd om.
Vi gillar och accepterar mig som jag är.
Bra va?
Fantasi
Vi ser just nu på "Bee Movie", och återigen fascineras jag av hur det är möjligt att komma på en sådan story. Och teckna den (eller hur de nu gör nu för tiden).
Jag skulle gärna vilja vara inne i huvudet på de författarna, det måste ju vara oerhört roligt.
Hajja vad snabbt det måste gå från en cell till en annan.
Nu har säkert ni betydligt mer fantasi än jag, och kanske tycker "äsch, det där..."
För mig är det magi.
Och hjärnkapacitet.
söndag 12 april 2009
Det här älskar jag.
Så det här måste ni också se!
En riktig underdog, 47-åriga Susan Boyle, ställde upp i "Britain´s got talent" i går kväll, den tävling som vanns av Paul Potts häromåret.
Hon lever i en liten by i Skottland med sina katter, och har varken varit gift eller blivit kysst.
En riktig underdog, 47-åriga Susan Boyle, ställde upp i "Britain´s got talent" i går kväll, den tävling som vanns av Paul Potts häromåret.
Hon lever i en liten by i Skottland med sina katter, och har varken varit gift eller blivit kysst.
And while I´m at it...
Hopptornet som ses på - och figurerar i - Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun".
Helt oskrämmande i dagsljus.
Utom från femmetaren.
Därifrån vågade jag aldrig hoppa.
Fjällbacka
Det var länge sedan ni fick er en fjällbackainjektion.
Här kommer en med sommarkänsla.
Mallorca...pyttsan.
Frukost
Vaknade av att jag var hungrig, och till morgonkaffet tittar jag på Dr Phil.
Det är ofantligt mycket man kan reta sig på hos andra visar det sig.
Är det inte att någon har gått upp 2,5 kilo, så är det hundar som skäller.
Min morgonfråga till dig blir alltså:
Vad retar du dig på ?
Det är ofantligt mycket man kan reta sig på hos andra visar det sig.
Är det inte att någon har gått upp 2,5 kilo, så är det hundar som skäller.
Min morgonfråga till dig blir alltså:
Vad retar du dig på ?
lördag 11 april 2009
Mormor
Som så många andra 60-talsbarn hade jag en nära relation till min mormor.Kanske den var extra speciell eftersom jag bodde hos henne och morfar i Fjällbacka till jag var 13, och därefter varje sommar fram till vuxenåldern.
Nu när det är för sent har jag så mycket som jag skulle vilja fråga henne om:
Hur det var att växa upp på barnhem?
Hur hon upplevde Fjällbacka när hon kom dit från Köping på 30-talet?
Vilka drömmar hade hon?
Det är så mycket jag vet om min mormor, och ändå så lite.
Tur att jag har mamma kvar och att det inte är för sent att fråga
henne om hennes liv.
För mormors och mammas liv bär ju även jag, och vår gemensamma historia är viktig för mig och den jag är.
Att "inte ha en familj som alla andra" kändes svårt när jag var liten, men idag är jag stolt och glad. Tänk vad bra det blev!
"Min mormors historia" berättas av 12 författare, och den ska självklart in i min bokhylla.
Påskpussar
De är inställda denna påskafton då fästmannen är snuvig och håller sig hemma.
Tur då att han läser min blogg.
Puss älskling.
Hoppas, hoppas att vi ses i morgon!
Tur då att han läser min blogg.
Puss älskling.
Hoppas, hoppas att vi ses i morgon!
Påskpresent
Vilken mamma tror ni fick ett jätteägg med Kevin Borgs nya cd i ?
Hoppsan, jag fick med reklamen för cdon, men det är de väl bara glada för hoppas jag.
Jag är glad för min nya CD!
Ute
Från insidan av förortslägenheten ser det ut att vara 38 plusgrader ute.
Inte för att människor går nakna, utan för att alla ser så glada ut i solskenet.
Jag kanske borde joina dem istället för att sitta här i morgonrock? Jag har ju faktiskt vissa viktiga saker att ta hand om idag, där inköp av påskägg är ett av dem.
Årets ägg kommer bland annat att innehålla pengar från mormorn och mamman.
Det är bra, för då kan man köpa fina kläder eller "luktagottavherre".
Det var ett tag sedan egna pengar gick till inköp av tv-spel. Nu är det pifferiet som är det viktiga.
Inte mig emot.
Det känns skönt att slippa påpeka att en dusch inte är förenat med livsfara.
Nej, efter detta lilla filosoferande runt ett påskägg är det väl dags att göra slag i saken.
Sätta på sig shortsen och gå UT helt enkelt!
fredag 10 april 2009
Nä men nu
Köttfärssås och spagetti minsann.
Tricket är mycket grovhackad lök och champinjoner, toppat med en deciliter grädde på slutet.
Färgsätt gärna med paprika i olika färger.
Ibland slår hon till, den där mamman.
Det blir bio idag, "en shopaholics bekännelser". Känner att det kommer att finnas en och annan möjlighet till identifikation där.
Förhoppningsvis är den avskräckande för den yngre generationen jag får sällskap av.
Häpp!
Tricket är mycket grovhackad lök och champinjoner, toppat med en deciliter grädde på slutet.
Färgsätt gärna med paprika i olika färger.
Ibland slår hon till, den där mamman.
Det blir bio idag, "en shopaholics bekännelser". Känner att det kommer att finnas en och annan möjlighet till identifikation där.
Förhoppningsvis är den avskräckande för den yngre generationen jag får sällskap av.
Häpp!
1974
Vi satt på träbänkar i Tanums bygdegård och såg filmen "Mannen från Nazareth" med Max von Sydow i huvudrollen.
Bussen hade hämtat oss - som gick i fem-sexan i Fjällbacka, och kört oss de två milen till Tanumshede.
Min bioerfarenhet var begränsad, och jag tyckte att den långa filmen var fantastisk, men sorglig.
Tack och lov fick han uppstå på tredje dagen, och det uppvägde ju lite.
När jag sedan satt på samma bänkar för tredje gången, i nian, hade jag tröttnat. Man visste ju liksom hur det skulle gå.
Jag ville mest hänga i rökrutan, och Jesus lidande (och alla andras också för den delen) intresserade mig inte särskilt mycket. Jag hade fullt upp med mig själv, mina frisyrer och min mascara.
Tack och lov var det en tillfällig, och pubertal, empatidipp.
Idag tycker jag att Jesus hade en hel del bra idéer, väl värda att fundera på.
Bussen hade hämtat oss - som gick i fem-sexan i Fjällbacka, och kört oss de två milen till Tanumshede.
Min bioerfarenhet var begränsad, och jag tyckte att den långa filmen var fantastisk, men sorglig.
Tack och lov fick han uppstå på tredje dagen, och det uppvägde ju lite.
När jag sedan satt på samma bänkar för tredje gången, i nian, hade jag tröttnat. Man visste ju liksom hur det skulle gå.
Jag ville mest hänga i rökrutan, och Jesus lidande (och alla andras också för den delen) intresserade mig inte särskilt mycket. Jag hade fullt upp med mig själv, mina frisyrer och min mascara.
Tack och lov var det en tillfällig, och pubertal, empatidipp.
Idag tycker jag att Jesus hade en hel del bra idéer, väl värda att fundera på.
Change of attitude
Coachen låter ju rent av tjurig denna morgon, och så vill vi ju inte ha det.
Skickar in en påsksko istället.
Matprogram
Just matprogram är inte min grej, men jag kan stå ut när det kommer som en liten bisats i ett annat program, som i godmorgon-tv.
Men under påsken tar dessa bisatser över.
Det ska läras ut hur man kokar ägg, flamberar lamm och gör tryffelsås.
Suck och pust.
Att de orkar, år från år.
Gör som på julafton 15.00, sänd en repris.
Det är ju inte så att det har hänt något nytt på påskmatsfronten de senaste 50 åren.
Men under påsken tar dessa bisatser över.
Det ska läras ut hur man kokar ägg, flamberar lamm och gör tryffelsås.
Suck och pust.
Att de orkar, år från år.
Gör som på julafton 15.00, sänd en repris.
Det är ju inte så att det har hänt något nytt på påskmatsfronten de senaste 50 åren.
God morgon
Redan i går kväll kom vi överens om att idag skulle vi ha en riktig sovmorgon.
Det sprack, och det var inte mitt fel.
Jag har mycket noga förklarat att balkongen är obrukbar och att jag inte vill att han gapar framför balkongdörren. Det går in genom ena örat, passerar huvudet, och rinner ut genom det andra.
Att gilla läget är inte alls hans grej .
Som en kung domderar han, och för ett jäkla liv om han inte får som han vill.
Det får han nämligen inte, istället skriker jag tillbaka.
Han fattar inte att jag inte vill ha en konsert 07.00.
Förbannade Arisotcat!
Det sprack, och det var inte mitt fel.
Jag har mycket noga förklarat att balkongen är obrukbar och att jag inte vill att han gapar framför balkongdörren. Det går in genom ena örat, passerar huvudet, och rinner ut genom det andra.
Att gilla läget är inte alls hans grej .
Som en kung domderar han, och för ett jäkla liv om han inte får som han vill.
Det får han nämligen inte, istället skriker jag tillbaka.
Han fattar inte att jag inte vill ha en konsert 07.00.
Förbannade Arisotcat!
torsdag 9 april 2009
En sak i taget
På den gamla goda tiden var jag världsmästare på att göra många hushållsarbetssaker samtidigt, men det har jag helt slutat med.
Idag var det tvättdag.
Bara det.
Ändå är jag trött efteråt.
Hur sjutton gjorde jag då, när jag gjorde allt?
Hade jag fler armar och ben?
Ett extra huvud?
Jag vill också minnas att jag - samtidigt som jag utförde allt det där viktiga - pratade i telefonen med en väninna och dessutom förde någon form av konversation med mitt barn.
Och märk väl att då var telefonen trådbunden.
Jag hade en mycket, mycket lång förlängningssladd.
Nej, det är bättre nu.
Tvätt, lite trött och så vilar jag.
Vissa skulle kalla mig lat.
Jag kallar mig välmående.
Handla a´la Hellberg
Vid ingången tar jag alltid en korg, sedan går jag mot kaffet och brödet.
Därefter läggs färskpressad juice, 7 st Risifrutti och möjligtvis mjölk bredvid limpan.
En sväng förbi charken, fruktdisken och tidningsstället och sedan är det klart.
Jag misstänker att det finns fler hyllor i butiken, för när jag studerar andras varukorgar ser de alltid så matiga ut.
"Var ska de göra med de allt det där", säger jag till mig själv när jag stirrar på deras nudlar, kokosmjölk och kryddor jag inte visste fanns.
Ibland har de till och med mjöl och jäst i korgen, och då misstänker jag att de är galna nog att baka det man kan köpa färdigt.
Troligtvis kan man laga annan mat än fläskfilé, men vad i jösse namn skulle det kunna vara?
Curling
Robert W inspirerade med sitt insinuerande om att jag skulle skulle vara en mammacurling, och detta ämne måste ju vidareutvecklas såklart.
Jag ställer frågorna, ni ger mig svaren.
Curlar jag när jag gör följande för en 14, 5 -åring?;
Hämtar efter disco 02.00?
Gör frukost varje skolmorgon?
Tvättar?
Städar allt utom hans rum?
Väcker varje morgon?
Hans "beordrade" arbetsuppgifter består i;
Städa sitt rum.
Plocka ur diskmaskinen och fixa köket emellanåt.
Han sköter själv;
Frisör.
Kläd -och övriga inköp för att vara skitsnygg och lukta gott.
Skolarbete.
Vi har en extremt konfliktfri relation, och jag behöver bara be en gång (vad det än gäller).
Han frågar aldrig två gånger. Ett nej är för honom svar på en fråga, inte en öppning för diskussion.
Men curlar? Jaaa!
Jag knöt hans skor till han var 8-9 år, det säger väl allt:)
Nu vill jag höra hur ni är!
Jag ställer frågorna, ni ger mig svaren.
Curlar jag när jag gör följande för en 14, 5 -åring?;
Hämtar efter disco 02.00?
Gör frukost varje skolmorgon?
Tvättar?
Städar allt utom hans rum?
Väcker varje morgon?
Hans "beordrade" arbetsuppgifter består i;
Städa sitt rum.
Plocka ur diskmaskinen och fixa köket emellanåt.
Han sköter själv;
Frisör.
Kläd -och övriga inköp för att vara skitsnygg och lukta gott.
Skolarbete.
Vi har en extremt konfliktfri relation, och jag behöver bara be en gång (vad det än gäller).
Han frågar aldrig två gånger. Ett nej är för honom svar på en fråga, inte en öppning för diskussion.
Jag är en totalt otjatig mor, troligtvis för att det inte behövs.
Men curlar? Jaaa!
Jag knöt hans skor till han var 8-9 år, det säger väl allt:)
Nu vill jag höra hur ni är!
Huvudlöst
Det märks att jag har tagit påsklov, och att hjärnan helt och hållet har fattat vad det handlar om.
Istället utför jag sysslor som kräver handkraft, som att bära smuts till min tvättstuga.
När sonen, med storlek 44, kommer och lånar mina rosa små sockor är det helt enkelt dags.
Istället utför jag sysslor som kräver handkraft, som att bära smuts till min tvättstuga.
När sonen, med storlek 44, kommer och lånar mina rosa små sockor är det helt enkelt dags.
onsdag 8 april 2009
Bloggare
Det handlar om språket, iakttagelseförmågan eller humorn när jag fastnar i någons blogg och läser vidare.
En del skriver ofantligt vackert, andra kärvt och kort De finns de som gör glasklara analyser, och andra som skriver tre rader som är skitroliga.
Om de har något gemensamt så är det nog att de har hittat sitt eget sätt att uttrycka sig på, att man genast känner igen sig.
Jag undrar om de vet det, att de har en alldeles egen röst?
Att deras sammansättning av ord skapar en melodi där jag känner att jag kan nynna med, och att den gör att jag återkommer gång på gång.
Det handlar som sagt inte om vad som sägs, det handlar om hur det skrivs.
Tycker nästan att det börjar bli dags för bloggIdol.
Vilka tycker ni ska sitta i juryn?
En del skriver ofantligt vackert, andra kärvt och kort De finns de som gör glasklara analyser, och andra som skriver tre rader som är skitroliga.
Om de har något gemensamt så är det nog att de har hittat sitt eget sätt att uttrycka sig på, att man genast känner igen sig.
Jag undrar om de vet det, att de har en alldeles egen röst?
Att deras sammansättning av ord skapar en melodi där jag känner att jag kan nynna med, och att den gör att jag återkommer gång på gång.
Det handlar som sagt inte om vad som sägs, det handlar om hur det skrivs.
Tycker nästan att det börjar bli dags för bloggIdol.
Vilka tycker ni ska sitta i juryn?
Svar på mitt Hmm
Liz "jag är en vanlig person från jorden" Wennberg har i vanlig ordning tänkt till och har kommit med följande förklaring;
"Det betyder att du;
Har knarriga knän.
Kan ha dina tänder i byxfickan om du vill.
Lägger besticken i en fin, lite sned vinkel, på tallriken då du ätit klart.
Inte har något emot att ha en redig resår i byxan, som gärna få nå upp under tjickosarna.
Har storbak varje torsdag vilket kommer att resultera i en 150 liters frysbox full med frystorkat bröd ingen vill äta.
Att grannens barn är behändiga.
Uttrycker det som följer; dagens ungdom...
Får hemorrojder då och då, och att du förmodligen behöver hjälp med salvan till stjärten eftersom dina axlar är stela.
Snart kan skaffa dej ett medlemskap i PRO."
Tack Liz, därmed är det klart att något 55+ boende blir det helt enkelt inte.
"Det betyder att du;
Har knarriga knän.
Kan ha dina tänder i byxfickan om du vill.
Lägger besticken i en fin, lite sned vinkel, på tallriken då du ätit klart.
Inte har något emot att ha en redig resår i byxan, som gärna få nå upp under tjickosarna.
Har storbak varje torsdag vilket kommer att resultera i en 150 liters frysbox full med frystorkat bröd ingen vill äta.
Att grannens barn är behändiga.
Uttrycker det som följer; dagens ungdom...
Får hemorrojder då och då, och att du förmodligen behöver hjälp med salvan till stjärten eftersom dina axlar är stela.
Snart kan skaffa dej ett medlemskap i PRO."
Tack Liz, därmed är det klart att något 55+ boende blir det helt enkelt inte.
Hmm
Inser att om 8 år kan jag, om jag så vill, köpa den lägenhet som annonsen säger är för 55+.
55+?
Vad betyder det egentligen?
Att huset är barnfritt, men att de är välkomna på stek med inlagd gurka och svarvinbärsgelé mellan 15 och 18 varannan söndag?
Att det är tyst efter 20.00?
Att det är lättstädat?
Att det efter 55 kommer behov som jag inte har vid 47, och att de tillgodoses med en lägenhet som är specialgjord för just mig?
Jag förstår inte, berätta du som vet!
55+?
Vad betyder det egentligen?
Att huset är barnfritt, men att de är välkomna på stek med inlagd gurka och svarvinbärsgelé mellan 15 och 18 varannan söndag?
Att det är tyst efter 20.00?
Att det är lättstädat?
Att det efter 55 kommer behov som jag inte har vid 47, och att de tillgodoses med en lägenhet som är specialgjord för just mig?
Jag förstår inte, berätta du som vet!
Veckans sista
Kl 15 idag träffar jag veckans sista klient, sedan tar jag påsklov.
Förhoppningsvis har även grabbarna som härjar på min balkong lite ledigt över påsk.
Om nu jag är trött på deras borrande, hur ska då inte de känna det?
Stackars dem.
När jag beklagar mig för fästmannnen skrattar han och säger att jag inte förstår mig på byggbranschen.
Vad han menar, och till viss del har rätt i, är att jag tror att den nya balkongen kan sättas dit med Karlssons klister. Mjukt, ljudlöst och helt besvärsfritt. Dessutom ska det ta max en vecka, inte 15.
Man vill ha det nya, men inte konsekvenserna och tiden det tar.
Det är lite coaching över det.
Det vill säga att processen framåt kanske inte är så himla kul alla gånger, att förändra sig kan också vara jobbigt.
Men med fokus på resultatet går resan ändå finemang, vare sig det handlar om en livsförändring eller en ny balkong.
Det gäller bara att ha lite tålamod.
Förhoppningsvis har även grabbarna som härjar på min balkong lite ledigt över påsk.
Om nu jag är trött på deras borrande, hur ska då inte de känna det?
Stackars dem.
När jag beklagar mig för fästmannnen skrattar han och säger att jag inte förstår mig på byggbranschen.
Vad han menar, och till viss del har rätt i, är att jag tror att den nya balkongen kan sättas dit med Karlssons klister. Mjukt, ljudlöst och helt besvärsfritt. Dessutom ska det ta max en vecka, inte 15.
Man vill ha det nya, men inte konsekvenserna och tiden det tar.
Det är lite coaching över det.
Det vill säga att processen framåt kanske inte är så himla kul alla gånger, att förändra sig kan också vara jobbigt.
Men med fokus på resultatet går resan ändå finemang, vare sig det handlar om en livsförändring eller en ny balkong.
Det gäller bara att ha lite tålamod.
Ystad-Haparanda
Jag kan inte låta bli att "promota" Gert och Roberts blogg. Har du missat den hittar du den här.
Julpynt
Det troliga är att hellbergshemmet är det mest pyntade i södra Stocholm. Det är julgranar, kulörta lyktor, tomtar, änglar, ljusslingor, fejkgranslingor, adventsljusstakar, obscena mängder paket och 3 aladdinaskar (varje dag).
Men påsk?
Jag har en misstanke om att jag kör slut på min helgpyntlust redan vid nyår, och att komma igen redan några månader senare blir oöverstigligt. När inte ens barnet i familjen bryr sig om ris med fjädrar, tuppar och målade ägg känns det faktiskt inte som om frun i huset behöver göra det heller.
Vad säger ni?
Tänker ni åka till Blåkulla?
tisdag 7 april 2009
She´s so wild & crazy
Jag ska inte dricka kaffe på kvällen.
Idag gjorde jag det ändå.
Bloggar jag vid 3-tiden vet ni varför.
Porträtt
Det här kan ju bli precis hur som helst.
Djuplodande och nästan ledset.
Glittrande.
Insiktsfullt.
Barnsligt.
Modigt.
Enkelspårigt.
Flamsigt.
Hur porträtterar man sig själv när man inte är ensidig?
Efter att ha läst debutantproträtten på SvB, klicka här, så inser jag att det finns många vägar att gå.
Vems porträtt gillar ni bäst?
Hur mycket vill ni veta om författaren?
I need you!
Djuplodande och nästan ledset.
Glittrande.
Insiktsfullt.
Barnsligt.
Modigt.
Enkelspårigt.
Flamsigt.
Hur porträtterar man sig själv när man inte är ensidig?
Efter att ha läst debutantproträtten på SvB, klicka här, så inser jag att det finns många vägar att gå.
Vems porträtt gillar ni bäst?
Hur mycket vill ni veta om författaren?
I need you!
Säkrare än lotto
Vi pratade om det häromdagen, fästmannen och jag, hur saker och ting verkar falla på plats när man väl börjar göra rätt val.
Det är nästan som om man helt plötsligt hade "tur".
Så är det ju inte, men framgång (såsom jag själv definierar det) verkar ge framgång. Ändrar jag på ett område, kommer andra områden att påverkas.
Totalen är alltid 100%, och det är vad som finns i totalen jag kan påverka. Mer av gott ger mindre av ont.
Jag vet att jag har sagt det innan, men vissa saker tål att upprepas...ofta.
Det är nästan som om man helt plötsligt hade "tur".
Så är det ju inte, men framgång (såsom jag själv definierar det) verkar ge framgång. Ändrar jag på ett område, kommer andra områden att påverkas.
Totalen är alltid 100%, och det är vad som finns i totalen jag kan påverka. Mer av gott ger mindre av ont.
Jag vet att jag har sagt det innan, men vissa saker tål att upprepas...ofta.
Mål
För att förändra sitt liv krävs lite olika saker, men en väldigt bra början är att ha ett mål.
Ett specifikt sådant, så man vet åt vilket håll ska gå. Målet kan vara något man vill slippa, det kan också vara något man vill till.
Min egen förändring kom för att det var tvunget.
Det var ingenting jag hade "gått och funderat på", jag hade helt enkelt inget annat val.
Jo, det är klart jag hade, men ett annat val hade kunnat sluta med katastrof, så min kloka självbevarelsedrift sa; Åsa,det är dags nu.
För första gången i mitt liv gjorde jag en plan som inkluderade en person; mig själv.
Det övergripande var att jag skulle må bra igen. Det blev dock ett alldeles för vitt begrepp så jag fick plocka ner det till delmål:
Ett specifikt sådant, så man vet åt vilket håll ska gå. Målet kan vara något man vill slippa, det kan också vara något man vill till.
Min egen förändring kom för att det var tvunget.
Det var ingenting jag hade "gått och funderat på", jag hade helt enkelt inget annat val.
Jo, det är klart jag hade, men ett annat val hade kunnat sluta med katastrof, så min kloka självbevarelsedrift sa; Åsa,det är dags nu.
För första gången i mitt liv gjorde jag en plan som inkluderade en person; mig själv.
Det övergripande var att jag skulle må bra igen. Det blev dock ett alldeles för vitt begrepp så jag fick plocka ner det till delmål:
- Jag skulle bli coach, och gå alla utbildningar jag hade råd med.
- Jag skulle främst arbeta med den problematik som jag känner till och brinner för.
- Jag skulle starta ett eget företag.
- Jag skulle skriva en bok om det som hade gjort ont, men också gott (detta paradoxala...)
- Jag skulle föreläsa om problematiken jag skriver om.
För att nå varje delmål fick jag göra en egen plan för vart och ett av dem. För att nå det första fick jag prioritera om min ekonomi (och skoinköp), sälja min nya bil och lägga de pengarna på min utbildning.
När jag skrev boken hade jag en egen deadline. Min plan var att den skulle vara förlag tillhanda i mitten av december, och det var den också. Jag hade då haft två inbokade skrivperioder, hela maj och hela september. Juni till august hade jag sommarlov. Oktober och november handlade om justeringar och diskussioner med vänner med samma slags problematik.
Företaget startade jag under förra året, och det var inte särskilt svårt. Jag fick god hjälp på en "starta eget" dag.
Föreläsningarna är i pipeline just nu. Jag vill avvakta releasen av boken, men planen är att ha den första innan utgången av 2009.
Att jag idag arbetar som coach har ni hajjat va? :)
Hajjar ni också hur bra det är att ha ett mål...och att handling och en plan är viktigt? Bra, då finns det inga hinder för att sätta igång, om det är förändring du vill ha och kanske behöver.
Lycka till!
måndag 6 april 2009
Mellanmål
Om Risifrutti ringde skulle jag inte bli förvånad.
De skulle troligtvis säga att de har hittat rikets bästa konsument, och erbjuda mig ett reklamkontrakt som vida överstiger normalgaget för dylika uppdrag.
Kvällskvist
Den ville sig inte bättre än att jag blev solokvist även denna kväll. Sonen är med vänner på bio, och mannen är på Hovet och hoppas och ber att AIK får däng av Södertälje.
Själv planerar jag morgondagens gruppcoaching, gör anteckningar efter dagens möten och funderar på jag kanske ska umgås lite med Stiegs karaktärer igen.
Hoppas att ni också får en skön kväll!
Själv planerar jag morgondagens gruppcoaching, gör anteckningar efter dagens möten och funderar på jag kanske ska umgås lite med Stiegs karaktärer igen.
Hoppas att ni också får en skön kväll!
Tur
Har man begåvats med modet att våga prata högt har man haft en väldig tur.
Vi som törs får högre betyg, bättre vård, snabbare service, leenden, seenden och dessutom är det enklare för oss att skaffa ett jobb om vi behöver det.
Jag tänker ofta på de som inte vågar, är blyga och kanske tillbakadragna till sin natur.
Hur känner de när de som vågar ta plats svischar förbi köer och får MVG utan synbar ansträngning?
Om du både har dyslexi och är blyg, hur får läraren då veta hur himla duktig du egentligen är?
På min sons förra skola tränade man på att prata inför varandra redan i 6-års. Då vågade vissa barn inte ens säga sitt namn högt, men med träning och uppmuntran gick det bättre och bättre.
Idag är dessa elever fortfarande lite blyga, men de vågar prata inför sina klasskamrater och de vågar räcka upp handen. De är trygga, för de vet att de kan.
Jag önskar att fler lågstadieskolor arbetade just med att lära barnen att vara trygga i att prata lite högre.
Det blir så ofantligt mycket lättare för dem när de blir större och andra börjar med sitt svischande.
Vi som törs får högre betyg, bättre vård, snabbare service, leenden, seenden och dessutom är det enklare för oss att skaffa ett jobb om vi behöver det.
Jag tänker ofta på de som inte vågar, är blyga och kanske tillbakadragna till sin natur.
Hur känner de när de som vågar ta plats svischar förbi köer och får MVG utan synbar ansträngning?
Om du både har dyslexi och är blyg, hur får läraren då veta hur himla duktig du egentligen är?
På min sons förra skola tränade man på att prata inför varandra redan i 6-års. Då vågade vissa barn inte ens säga sitt namn högt, men med träning och uppmuntran gick det bättre och bättre.
Idag är dessa elever fortfarande lite blyga, men de vågar prata inför sina klasskamrater och de vågar räcka upp handen. De är trygga, för de vet att de kan.
Jag önskar att fler lågstadieskolor arbetade just med att lära barnen att vara trygga i att prata lite högre.
Det blir så ofantligt mycket lättare för dem när de blir större och andra börjar med sitt svischande.
Igår
Hur gick det med snälleriet, vad du vill och tacksamheten?
Jag hoppas att det gick bra och att du inte behövde leta alltför länge för att hitta bra tankar om dig själv.
Att gilla sig själv har många fördelar, och den främsta kanske att jag blir mindre känslig för vad andra tycker, tänker och säger om mig.
Ju mer fokus jag lägger på mina fördelar, desto mindre utrymme tar nackdelarna.
Den andra är att om jag gilllar mig, gillar jag oftast dig också.
Om mina fel och brister är okej, är dina det också.
När jag inte längre dömer mig kommer jag heller inte att döma dig.
Om jag har en grundad och god självkänsla kommer jag att ha lättare att hantera skiten när den kommer, för att den kommer är säkert. Det gör den till alla då och då, i olika grad.
Frågan är om jag ska dras med i raset då, eller stå lite stadigare så att jag känner en trygghet i mig själv?
Jag hoppas att det gick bra och att du inte behövde leta alltför länge för att hitta bra tankar om dig själv.
- Tog det lång tid så kanske detta är en övning du ska göra ofta, till och med varje kväll?
Att gilla sig själv har många fördelar, och den främsta kanske att jag blir mindre känslig för vad andra tycker, tänker och säger om mig.
- Jag är okej som jag är, med alla för - och nackdelar.
Ju mer fokus jag lägger på mina fördelar, desto mindre utrymme tar nackdelarna.
Den andra är att om jag gilllar mig, gillar jag oftast dig också.
Om mina fel och brister är okej, är dina det också.
När jag inte längre dömer mig kommer jag heller inte att döma dig.
- Jag behandlar andra utifrån vad jag känner för mig själv.
Om jag har en grundad och god självkänsla kommer jag att ha lättare att hantera skiten när den kommer, för att den kommer är säkert. Det gör den till alla då och då, i olika grad.
Frågan är om jag ska dras med i raset då, eller stå lite stadigare så att jag känner en trygghet i mig själv?
- Jag kan välja, och det kan du också.
söndag 5 april 2009
Snäll
Var snäll mot dig själv ikväll innan du släcker lampan för att sova:
- Tänk tre tankar om vilken härlig människa du är.
- Tänk på tre saker du har att vara tacksam för.
- Tänk på tre saker du vill mer än något annat (vill, inte vad du inte vill).
Har du en anteckningsbok så använd den.
Sov gott mina vänner.
Duell
Ikväll står Parlamentet, detta begåvade program, mot femmans tokiga hinderbanor.
Troligtvis blir det hinderbanorna, men jag låter sonen bestämma.
Vi skrattar rätt bra ihop, han och jag.
Våra största garv har vi haft när jag har haft högläsning ur Sune-böcker.
Tror jag läste högt ur dessa till han var 12. Inte för att jag behövde, utan för att det var vår grej och störtkul.
Det får bli söndagens boktips till hugade föräldrar.
Troligtvis blir det hinderbanorna, men jag låter sonen bestämma.
Vi skrattar rätt bra ihop, han och jag.
Våra största garv har vi haft när jag har haft högläsning ur Sune-böcker.
Tror jag läste högt ur dessa till han var 12. Inte för att jag behövde, utan för att det var vår grej och störtkul.
Det får bli söndagens boktips till hugade föräldrar.
Bröllop
Min lillebror ska gifta sig i juni.
Det kan hända att jag får lust att hålla ett trevligt litet tal.
Jag är känd för mina trevliga tal.
Det är inte alltid så att just den jag talar till tycker att det är så himla trevligt, men alla andra.
Så frågan är vem man ska tillfredställa denna gång; den stora massan eller en ynka person?
En lillebror som gråter av rörelse,
eller alla andra som skrattar så de gråter?
Det kan hända att jag får lust att hålla ett trevligt litet tal.
Jag är känd för mina trevliga tal.
Det är inte alltid så att just den jag talar till tycker att det är så himla trevligt, men alla andra.
Så frågan är vem man ska tillfredställa denna gång; den stora massan eller en ynka person?
En lillebror som gråter av rörelse,
eller alla andra som skrattar så de gråter?
Arg
Jag vet ju inte hur argsinta ni är, och varför i så fall. Ilska är intressant ur flera synvinklar tycker jag.
Det finns den kreativa ilskan, där vi äntligen får rumpan ur.
Det finns den förlamande ilskan, där tårarna rinner och det verkar som vi istället är ledsna.
Det finns den förblindande, där ilskan gör oss oseende för vad som egentligen händer och sker.
Den finns den okontrollerade, där vår aggression styr oss istället för tvärtom.
Det finns den som istället går inåt och förbittrar oss.
Det finns den som går inåt och till sist exploderar i illdåd.
Det finns den som går inåt och som pyser ut genom ord.
Det finns den som går inåt och stannar där för gott.
Ilska är intressant, men också skrämmande.
I alla fall för mig.
Det finns den kreativa ilskan, där vi äntligen får rumpan ur.
Det finns den förlamande ilskan, där tårarna rinner och det verkar som vi istället är ledsna.
Det finns den förblindande, där ilskan gör oss oseende för vad som egentligen händer och sker.
Den finns den okontrollerade, där vår aggression styr oss istället för tvärtom.
Det finns den som istället går inåt och förbittrar oss.
Det finns den som går inåt och till sist exploderar i illdåd.
Det finns den som går inåt och som pyser ut genom ord.
Det finns den som går inåt och stannar där för gott.
Ilska är intressant, men också skrämmande.
I alla fall för mig.
Landet runt
Det är inte kvinnornas relationer till män som jag lägger märke till när jag, med glädje, ser sex and the city. Det är relationerna kvinnorna emellan.
Jag har också turen att ha sådana vänner, en handfull som jag skulle kunna ringa mitt i natten om jag behöver stöd, hjälp eller ett skratt.
Ett par är mina bästisar från barndomen, andra har jag träffat som vuxen.
De har en sak gemensamt.
Ett väldigt stort och varmt hjärta.
Jag har också turen att ha sådana vänner, en handfull som jag skulle kunna ringa mitt i natten om jag behöver stöd, hjälp eller ett skratt.
Ett par är mina bästisar från barndomen, andra har jag träffat som vuxen.
De har en sak gemensamt.
Ett väldigt stort och varmt hjärta.
New York
Jag var på andra sidan landet, i San Fransisco,i slutet av ett annat decennium. Två veckor med
amerikaner som bara pratade om pengar, kokain och
stora bröst.
Jag är helt övertygad om att jag hade lite otur med
värdskapet, inte med Californien i sig.
Jag tar, istället för sällskapet, med mig att jag fick dricka vin på Falcon crest i Napa Valley, flyga pyttigt flygplan och spela på casino i Nevada.
Jag vet inte om det är så att pengar gör människor annorlunda, min erfarenhet av det är begränsad.
I mitt amerikafall fanns det en välbärgad, uttråkad påve och hans undersåtar som fjantade runt utan egen vilja.
Alla ville bli och vara som han.
Och just det var det märkligaste av allt, för han var inte ens trevlig.
20 år senare skulle jag vilja åka till New York, allra helst med min familj.
Då vet jag att det hade blivit roligt.
De är helt o-blasé. Den bästa egenskap man kan ha när man reser.
lördag 4 april 2009
Kl 18.44
Jag förutsätter nu att ni undrar hur det gick med Stiegs bok.
Jo tack, det gick inte alls.
Jag kom hem mycket senare än jag hade planerat (Grr) , och sedan var det ju det där med maten.
Nåväl, mätt och mindre grinig tar jag nu tag, och de första orden i prologen är; hon låg fastspänd med läderremmar...
Hu!
Jo tack, det gick inte alls.
Jag kom hem mycket senare än jag hade planerat (Grr) , och sedan var det ju det där med maten.
Nåväl, mätt och mindre grinig tar jag nu tag, och de första orden i prologen är; hon låg fastspänd med läderremmar...
Hu!
Humör
Det goda humör jag har begåvats med har idag spelat mig spratt, och känslan i kroppen talade om att det var jäkelskap på gång redan i förmiddags.
Problemet med den känslan är att den inte riktigt säger exakt vad det är, bara att det är "nå´t".
Den sitter mitt i magen, och stramar till utan förklaring och förvarning.
Nu är ju alla mina läsare emotionellt mogna människor så jag behöver nog inte förklara mer tror jag.
Den kallas lite diffust för magkänsla, och kan visst bestå av allt möjligt.
När min magkänsla är aktiverad säger den ofta till mig att jag inte är hungrig.
Enda möjligheten att tampas med den är att äta ändå.
Gärna fläskfilé.
Mums säger jag.
Absolut inte säger känslan.
Ibland är det bra att gå emot sina känslor, ofta hänger de på till sist.
Jag tänker helt enkelt äta mig tillbaka till munterhet.
Problemet med den känslan är att den inte riktigt säger exakt vad det är, bara att det är "nå´t".
Den sitter mitt i magen, och stramar till utan förklaring och förvarning.
Nu är ju alla mina läsare emotionellt mogna människor så jag behöver nog inte förklara mer tror jag.
Den kallas lite diffust för magkänsla, och kan visst bestå av allt möjligt.
När min magkänsla är aktiverad säger den ofta till mig att jag inte är hungrig.
Enda möjligheten att tampas med den är att äta ändå.
Gärna fläskfilé.
Mums säger jag.
Absolut inte säger känslan.
Ibland är det bra att gå emot sina känslor, ofta hänger de på till sist.
Jag tänker helt enkelt äta mig tillbaka till munterhet.
What a lördag
Om ni tror er få serverat en massa blogginlägg idag så kan ni ha rätt. Ni kan också ha fel.
Utöver mitt och Stieg Larssons umgänge är dagen oplanerad, och jag gör som jag vill.
"Bestämmer själv" är min tekopp denna dag.
Ja, det är klart att jag har borden och måsten, men jag bestämmer själv vad jag ska göra med det just idag.
Jag kan garantera att de inte försvinner.
Inga planer och ingen hänsyn.
Jag gör precis som jag vill, och det kan ju gå precis hur som helst.
Det kan hända att jag uppdaterar det här.
Det kan också hända att jag struntar i det.
See you later...maybe.
Utöver mitt och Stieg Larssons umgänge är dagen oplanerad, och jag gör som jag vill.
"Bestämmer själv" är min tekopp denna dag.
Ja, det är klart att jag har borden och måsten, men jag bestämmer själv vad jag ska göra med det just idag.
Jag kan garantera att de inte försvinner.
Inga planer och ingen hänsyn.
Jag gör precis som jag vill, och det kan ju gå precis hur som helst.
Det kan hända att jag uppdaterar det här.
Det kan också hända att jag struntar i det.
See you later...maybe.
fredag 3 april 2009
Ensam hemma
Nu ska här sjungas med.
Eventuellt kan jag tänkas ta ett och annat danssteg också.
Hellberg är solokvist och kan bete sig som hon vill.
Eventuellt kan jag tänkas ta ett och annat danssteg också.
Hellberg är solokvist och kan bete sig som hon vill.
Tips
Hasar du runt i hemmet i tofflor? Bra, det är bekvämt men inte särskilt snyggt, så håll dem för bövelen kvar innan för dörren.
Gör inte som coachen och tro att de också är användbara att kliva i stentrappor med.
Det är de inte, these slippery pink bastards.
Gör inte som coachen och tro att de också är användbara att kliva i stentrappor med.
Det är de inte, these slippery pink bastards.
Nyvilad
I vårt hem ska det piffas. Ja, inte själva hemmet då; det är sonen som ska putsas.
Planen är dusch, nagelvård, bortklipp av onödiga hårstrån som han tydligen har mellan ögonbrynen (?), herrdoft och sex sorters hårgrejjer.
Kroppen ska kläs i en ny fin vit t-shirt (av lika fint varumärke) och värsta jeansen som visar rumpan.
Den vita tishan är viktig eftersom laserljuset visst ska reflektera mot den så att den blir självlysande.
800 vitklädda 15-åringar i samma lokal ska dansa disco frisco, dricka läsk, charma och låta sig charmas.
De "strular" också har jag fått veta.
Detta är samma sak som att hångla, och "flest strul vinner". Man "strular" visst lite hit och dit med vem som helst, och att göra det med samma person en hel kväll är inte aktuellt. I så fall är man ihop, och då strular man inte längre.
Har man inte fått strula alls vore ett det nederlag, alltså är tänderna det sista som piffas till innan avfärd.
Den ansvarsfulla ( f.d överbeskyddande ) föräldern hämtar exakt 02.00
Planen är dusch, nagelvård, bortklipp av onödiga hårstrån som han tydligen har mellan ögonbrynen (?), herrdoft och sex sorters hårgrejjer.
Kroppen ska kläs i en ny fin vit t-shirt (av lika fint varumärke) och värsta jeansen som visar rumpan.
Den vita tishan är viktig eftersom laserljuset visst ska reflektera mot den så att den blir självlysande.
800 vitklädda 15-åringar i samma lokal ska dansa disco frisco, dricka läsk, charma och låta sig charmas.
De "strular" också har jag fått veta.
Detta är samma sak som att hångla, och "flest strul vinner". Man "strular" visst lite hit och dit med vem som helst, och att göra det med samma person en hel kväll är inte aktuellt. I så fall är man ihop, och då strular man inte längre.
Har man inte fått strula alls vore ett det nederlag, alltså är tänderna det sista som piffas till innan avfärd.
Den ansvarsfulla ( f.d överbeskyddande ) föräldern hämtar exakt 02.00
Inlägg 200
Ibland måste jag coacha mig själv, särskilt om jag har måsten på listan.
För att underlätta för mig själv börjar jag med det trista och avslutar med det som jag själv anser vara en belöning.
Dagens schema ser därför ut på detta vis.
För att underlätta för mig själv börjar jag med det trista och avslutar med det som jag själv anser vara en belöning.
Dagens schema ser därför ut på detta vis.
- Städa ur bilen så att alla sittplatser finns tillgängliga (tonåringar ska skjutsas i kväll)
- Dammsuga densamma och skura insidan.
- Tvätta utsidan (maskinellt).
- Bädda (nymanglade lakan).
- Handla mat.
- Laga mat (borde komma tidigare på listan, men måste anpassa detta till familjen).
- Vila efter maten (på de nymanglade lakanen).
- Läsa nya Damernas värld.
- Tänka att detta var ju ännu en bra dag.
- Somna
- Vakna 01.30 för att hämta på disco.
- Sonen välbehållen.
- Tänka vilken bra början detta var på nästa dag.
Retro
I sådana här klev jag runt på sjuttiotalet. Fram till -75 var de i trä, sedan kom de gudomliga platåvarianterna i gummi.
Ja, jag är gammal.
Ja, jag var med när Benny Andersson fortfarande var medlem av Hepstars och Abba inte ens påtänkta.
Ja, jag kan alla danssteg som John Travolta tog i Saturday night fever.
Ja, jag hade ögonfransar som liknade kråkfötter.
Ja, jag solade topless.
Ja, jag hade lager av brunkräm.
Ja, jag hade så tajta jeans att jag låg ned för att kunna knäppa dem.
Ja, jag skrev på skrivmaskin.
Ja, jag stencilerade det jag ville kopiera.
Ja, jag kommer ihåg den doften.
Ja, jag hade permanentat hår.
Ja, det var det enda håret man brydde sig om.
Det mesta på min lista kommer aldrig igen, men just platåträskorna kan vara på G.
Du läste det här först.
Hur gör ni?
Tidigare har jag redovisat att det inte finns några klara strategier bakom de inlägg jag producerar, det innebär dock inte att att jag slänger ner orden utan att nogsamt kontrollera att stavning, kommatering och annat jag retar mig på hos mig själv är åtgärdat innan publiceringen.
Ändå missar jag.
Någon annan än jag hade säkert struntat i mindre fadäser om budskapet ändå gick fram. Icke Åsa.
I vissa inlägg upptäcker jag fel efter 23 timmar, och trots att ni säkert redan har läst (och möjligtvis noterat) felet, kan jag inte låta det vara.
Alltså ändrar jag både en, två och sjutton gånger i mina egna texter.
Detta inlägg är en självtest.
Kan jag, trots eventuella språkliga missar, låta bli att peta i efterhand?
Vi får se.
LÅT STÅ!
Ändå missar jag.
Någon annan än jag hade säkert struntat i mindre fadäser om budskapet ändå gick fram. Icke Åsa.
I vissa inlägg upptäcker jag fel efter 23 timmar, och trots att ni säkert redan har läst (och möjligtvis noterat) felet, kan jag inte låta det vara.
Alltså ändrar jag både en, två och sjutton gånger i mina egna texter.
Detta inlägg är en självtest.
Kan jag, trots eventuella språkliga missar, låta bli att peta i efterhand?
Vi får se.
LÅT STÅ!
Fel av mig
Det var socialstyrelsen och inget annat.
Men det är en skitsak, det anmäls fortfarande fel myndighet!
Men det är en skitsak, det anmäls fortfarande fel myndighet!
God morgon
Nyheter;
Egentligen hade jag velat säga något om kycklingsabbotaget, men av det blir det intet. Inte heller kommer något om att Svennis har fått sparken.
Jag har viktigare saker att fundera på:
En person som inte har tillstånd för att omskärelse har skadat 4 små pojkar och anmäls för detta till länsstyrelsen?
Hur är det möjligt?
Vad sägs om att anmäla detta till polisen?
Är inte det ett brott?
Är det "kanske" okej att laborera med små pojkars könsorgan?
Alla dessa pojkar kom skadade till Astrid Lindgrens barnsjukhus, och där anmäler man alltså detta till länsstyrelsen som i sin tur kan välja att anmäla till polisen.
Har inte länsstyrelsen fullt upp med att kolla krogtillstånd, djurskydd och jordbruk?
Ska de numera dessutom bedöma huruvida det är okej att omskära pojkar lite hipp som happ?
Min åsikt är här glasklar; självklart ska det anmälas direkt till polisen!
Jag kan baske mig inte hitta en enda förmildrande omständighet, och betänk att jag är världsmästare på det.
Egentligen hade jag velat säga något om kycklingsabbotaget, men av det blir det intet. Inte heller kommer något om att Svennis har fått sparken.
Jag har viktigare saker att fundera på:
En person som inte har tillstånd för att omskärelse har skadat 4 små pojkar och anmäls för detta till länsstyrelsen?
Hur är det möjligt?
Vad sägs om att anmäla detta till polisen?
Är inte det ett brott?
Är det "kanske" okej att laborera med små pojkars könsorgan?
Alla dessa pojkar kom skadade till Astrid Lindgrens barnsjukhus, och där anmäler man alltså detta till länsstyrelsen som i sin tur kan välja att anmäla till polisen.
Har inte länsstyrelsen fullt upp med att kolla krogtillstånd, djurskydd och jordbruk?
Ska de numera dessutom bedöma huruvida det är okej att omskära pojkar lite hipp som happ?
Min åsikt är här glasklar; självklart ska det anmälas direkt till polisen!
Jag kan baske mig inte hitta en enda förmildrande omständighet, och betänk att jag är världsmästare på det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)