lördag 1 augusti 2009

Jodå

här togs det sovmorgon må ni tro.
09.30 tyckte katten att jag hade sovit klart, och det hade han kanske rätt i.

Den här lördagen i Augusti kommer jag att ?, och ? samt ?... och det ser jag fram emot.
För att hålla tempot uppe kommer jag troligtvis att sätta på mig något annat än den vita morgonrocken jag har på mig just nu.
Det kan också hända att jag byter den vita mot den rosa, det har hänt under tidigare frågeteckendagar.

Å andra sidan skulle jag faktiskt behöva röra på min rygg som inte har någon större lust att samarbeta sedan den la av i midsomras, och det betyder att jag kanske kommer att gå ut i den friska förortsluften.
Så länge jag går är det okej, stå är helt värdelöst.
Det betyder att om jag träffar någon på promenaden som jag vill prata med får denna persom knata med, eller så vinkar jag glatt när jag passerar och hojtar "ringer dig sen".

Så, ungefär där är jag...mitt i frågetecknen helt enkelt.

Vad gör du?

7 kommentarer:

Kia sa...

Jag brottas med min, förlåt VÅR, nya trimmer ute på tomten men jag hade ju hellre brottats med den i strålande solsken...

Åsa Hellberg sa...

Ja det är klart att du vill ha sol när du är tomtarbetare.
Jag tror att det befinner sig i Norrland men det hjälper ju inte dig:)

Kram Åsa

Anonym sa...

Jag har varit ut med den sista maskinen tvätt som jag hade (tvättade det andra i går kväll/natt)- och är klar med det :)
Har varit och köpt tidningen och har redan damsugat

Jag är så glad för jag har kommmit igång lite
Jag har känt mig handlingsförlamad ett tag - velat ...men bara lagt ner ...
Jag sitter fast i något som funnits hos mig länge men vet inte varför eller hur jag ska komma ur det (det kommer i perioder och oftast perioder när jag känt mig glad och ser fram mot den tiden)
Det är en sak att vilja slappa - eller känna för att slappa men när något får mig att inte "orka" göra något fast viljan finns är det inte bra
Men idag har jag kommit igång och nu ska jag tillbaka till tidningen
:)
Jag hoppas det släpper i ryggen snart
Ha en fin dag!
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Hej Sanna.

Skänt att höra att du har kommit loss...det är det viktigaste. Fastnar gör alla ibland, det viktiga är förmågan att ta sig loss.

"Det kommer i perioder och oftast perioder när jag känt mig glad och ser fram mot den tiden" skriver du i parantes, ändå tror jag att det är den viktigaste ledtråden till varför du fastnar. Vill du fundera vidare så kan du kolla upp följande hos dig själv:
Är det något du är rädd för?
Vad skulle kunna hända om du kom loss?
Skulle du kunna misslyckas, och i så fall varför?
Vad är vinsten med att inte "komma loss"?



Kram Åsa

Anonym sa...

Tack för dina frågor Åsa

Den sista frågan (vad jag tjänar på att inte komma loss) kändes direkt - och svaret kom också direkt på känslan: om jag inte gör någonting så finns inte risken för att jag blir besviken....

Jag ska inte skriva mer men jag har fått frågorna svarade åt mig själv
och det kanske kan hjälpa mig något att komma loss (få ännu en bit av mig att bli fri)

jag är i alla fall väldigt glad att jag kom iväg och köpte min tidning, tog god tid (fick ro)på mig att läsa någonting jag velat göra på lördagarna men aldrig gjort

tack för att du tog dig tid att ställa frågorna
kram
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Hej Sanna.

Bra att du hittade din "rädsla"." och tack för att du är öppen och vågar berätta (en rädsla många andra bär på).

Kram Åsa

Anonym sa...

Efter en veckas idogt jobb och cyklande tänkte jag igår att ta en riktig vilodag. Ingen cykeltur. Ingen promenad. Ingen matlagning. Ingen disk. Ingen städning. INGENTING! Annat än lata mig.

Så det blev mycket stillasittande. Framför datorn. Med photoshop. Med bok. I solen. Med kaffemugen.
Jädrans vad jag var stel i kroppen på kvällen!

Så nu ska det bli skönt gå på jobb igen. Och i eftermiddag cykla - om det inte öser ner en massa vatten från himlen.