söndag 7 februari 2010

11.30

hade Misse fått nog av mitt sovande och såg till att jag vaknade.
Behöver jag säga att i samma sekund jag klev upp ur min säng gick han och la sig i sin...
Funderade en kort stund på att ställa mig bredvid honom och gallskrika så som han gör, å andra sidan är inte hämnd min grej.

Men jag förstår hämnden, att ge tillbaka av den smärta som man själv har tillfogats.
Jag tror bara inte att den är bra, i alla fall inte för mig.
Hämnden fungerar sällan som den är tänkt, varken på en sexmissbrukare eller en katt.
Den blir istället ett startskott för nya dumheter.

Det betyder inte att jag tar skit.
Det betyder att det inte är genom hämndlystnad jag vill leva mitt liv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hahaha, även om det inte är så att hämnden är ljuv så hade jag faktiskt inte haft något emot att få se den sekvensen när du står och gallskriker vid Misse.

Åsa Hellberg sa...

Eller hur:)