att jag vill gå och gömma mig.
Sedan september har jag medverkat i elva tidningsintervjuer, tre tv-program och ett radioprogram, jag har skrivit två egna artiklar, haft tre föreläsningar och bloggat som tusan.
Inte för att någon hittills har känt igen mig som "den där som har skrivit den där boken om det där hemska", utan mest för att det både tar och ger energi att prata om det jag gör.
Det kan förefalla som om jag gör det lättvindigt, men så är det inte riktigt.
Det är både upp - och nedladdning före och efter ett program som Malous häromdagen, och känslan av stolthet slåss mot att inte säga ett ord till.
Ändå vet jag att jag kommer att fortsätta prata högt, om än i mindre takt nu när höstens storm har bedarrat; för att jag vill, för att jag har något att berätta och för att det behövs.
Jag ser själv att det låter som om jag beklagar mig, och det är inte dit jag vill komma utan här kommer själva poängen:
Om man - som jag - ska gå ut med en personlig berättelse så måste man ha stöd. Man klarar inte det ensam.
Och jag har det stödet från så enormt många.
I pocketen fick jag möjligheten att på de sista sidorna att säga tack, utan all support hade det inte gått att ge ut "Casanovas Kvinna".
Jag är inte ensam, och för det är jag evinnerligt tacksam.
12 kommentarer:
Jag läser alltid här,det vet du. Ville bara skicka lite uppmuntran, för det du gör är så otroligt viktigt, modigt och starkt! Du är en fantastiskt kvinna som orkar att stå upp, för mej, och jag är säker på för många många andra, är du en stärkande förebild!
Stärkande kramar!!!!!
haha, jag läser alltid hos dig också:)
Kram och tack,
Åsa
Glöm det där! Du framstod som en stark och intelligent kvinna som har funnit din inre kraft. Du står stadigt på jorden och vet varför du valt den väg du går - trots att andra menar att du borde valt annorlunda!
Människor som vågar följa sitt hjärta blir ofta missförstådda - men beundrade i smyg ;-)
Kram till dig och de dina!
Hej Pennelina, jag var nog kanske otydlig i mitt inlägg.
Jag har haft turen att aldrig blivit missförstådd. Om andra menar att jag skulle ha valt annorlunda så har de aldrig sagt det till mig:)
Inlägget handlade bara om mig och mina känslor inför den exponering som jag har fått (och sett till att få), och att stödet av mina nära och kära är ovärderligt.
Kram Åsa
hej åsa.
Starkt att våga vara så självutlämnande som din resa ändå är, bok blogg, tv intervjuer m.m.
alla gör vi resor och fan trort så är det ofta i kriser som man utvecklas och så småningom går vidare, ödmjukare och förhoppningsvis stärkta på livets vandring.
ops, måste hämta abbe och viggo på kalas hos kompisen.
ett ord på vägen
"Ge oss alla tid för lite eftertanke, reflektion är underskattat".
Kram
Patrik
Hej Patrik.
Bra ord på vägen!
Kram Åsa
För att säga det kort: Det ser inte ut som om du beklagar dig.
Du gjorde det knallbra i TV4.
Jag förstår den kluvna känslan. Kändisskap är inget att sträva efter, samtidigt som det är svårt att undvika det när man delar med sig av sina erfarenheter och talanger...
Kram!
Jag tror att jag förstår och att ditt liv förändrats mycket sedan du blev en offentlig person. det kan säkert vara oerhört svårt ibland. men jag är så tacksam att du vågar, orkar. Men att ta en paus ibland kanske är bra för du ska tänka mest på dig själv. inte på din publik.
Kramar
Det är ju inte så att det är smörgåsmat jag pratar om, det är mig och min egen upplevelse.
Jag vet ju inte hur andra upplever att prata om sina böcker, det kanske är samma sak för dem även om de inte är så privata som jag?
Man behöver andas, prata med supporten och ladda nytt:)
Offentligheten är inga problem eftersom ingen känner igen mig ändå när jag är vardagsÅsa...glasögon och hårtofs gör susen för just det:)
Och noll smink förstås:)
Tumme upp för dig!
Kram!
Right back at you Simona.
Kram Åsa
Skicka en kommentar