måndag 24 maj 2010

Ärligheten från en missbrukare

som tillfrisknar brukar gå
från:

  • inte erkänna något.
  • erkänna vid bevis.
  • erkänna vid påtryckning.
  • Berätta... tre veckor senare.
  • Erkänna en lögn utan att ha blivit avslöjad eller misstänkt.
  • Berätta direkt när något har hänt.

Till:

  • Berätta om suget innan det hinner "hända" något.

En missbrukare i tillfrisknande

  • Har någon annan än sin partner att prata med.
  • Sätter sitt tillfrisknande högst på prioriteringslistan.

Det är inte gjort på en kvart, för många inte på år. Det tar tid att komma på att sanningen är det som gör en fri, oavsett om ens partner kan hantera sanningen eller inte.

På samma sätt är det för oss medberoende. Vi måste våga berätta sanningen om oss, det är det som gör oss fria, oavsett om vår partner kan hantera sanningen eller inte.

Vi behöver också någon annan än vår partner att prata med; vi behöver bli sedda med friska ögon. Så länge missbrukaren inte har kommit en bit in i sitt tillfrisknande är vi där för hennes/hans skull, inte för vår egen. Missbrukaren ser vad han/hon kan få av oss, inte vad vi behöver.

Ledordet om vi vill stanna kvar är tålamod. Det går inte fort, men det går... om båda två gör allt för att tillfriskna. Kan man göra Diffe till den gemensamma fienden, istället för att skjuta på varandra, har man kommit långt; och för det krävs uppriktighet och ärlighet från bådas håll. Är det bara du - eller bara din partner - som förändras, är inte chansen till ett lyckligt slut lika stor.

Oavsett kan ni må bra, om än var och en för sig, om båda fortsätter jobba med sin egen problematik. Sin egen, inte den andres...

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.

Mod att förändra det jag kan

Och förstånd att inse skillnaden.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Nu känner jag att jag att jag/vi börjar bli något sånär friska, jämfört med om jag hade läst denna för 4,3,2,1 år sedan. Så det finns hopp - men, en dag i taget! Tack för klocka ord Åsa! Kram

Agneta sa...

Oj, glömde skriva namnet, det var jag, Agneta (behöver inte vara anonym längre...)

Åsa Hellberg sa...

Haha, jag trodde nog att det var du:)

Kram Åsa

Anonym sa...

Har du fortsättningen på sinnesrobönen?

fortsättningen:
Gud ge mig tålamod med förändringar som tar tid.
Giv mig tolerans mot dem som valt en annan väg.
Ge mig tacksamhet för det jag har, och kraft att komma tillbaka.

Jag tycker att hela bönen är så behövlig - för mig i alla fall.
Sanna

Åsa Hellberg sa...

Tack Sanna, det finns flera fortsättningar, här är en:

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

Och här är orginalet på engelska:

God, grant me the serenity

to accept the things
I cannot change,

Courage to change the
things I can, and the
wisdom to know the difference.

Living one day at a time;
Enjoying one moment at a time;
Accepting hardship as the pathway to peace.

Taking, as He did,
this sinful world as it is,
not as I would have it.

Trusting that He will make
all things right if I
surrender to His Will;

That I may be reasonably happy
in this life, and supremely happy
with Him forever in the next.

Amen

Reinhold Niebuhr 1926

Brehmer sa...

Tänk vad stärkande det är att gång på gång få känna känslan av igenkännande! Känslan av att just det där kunde ju jag ha skrivit.. Kommer följa era blogga med spänning och stort intresse! :-)

Åsa Hellberg sa...

Brehmer; vad bra, varmt välkommen hit!

Anonym sa...

Det är väldigt starka ord.

Tack Åsa
kram Sanna

jeanette sa...

tack för dina ord, jag älskar att läsa när du skriver om medberoendet. Lyssnade på dig nere imalmö på kast och det förändrade hela mitt "tänk". kram jeanette

Åsa Hellberg sa...

Jeanette, vad härligt att höra!

Kram Åsa

faith sa...

Jag hoppas du har rätt. Det ger mig hopp och mod fetrsom jag just nu är säker på att något är på gång.

Åsa Hellberg sa...

Faith; magkänslan har ofta rätt, men kanske inte alltid om exakt vad...