som har besökt min blogg än idag.
Jag förstår det.
Så här dags en lördag finns det fördelar med att sova.
Jag gjorde ett försök men det ville sig inte, så nu är jag istället påklädd och redo för en promenad.
I min del av landet ska solen värma och det är inte en dag för sent.
Jag vägrar promenera när det är kallt, de kläderna har jag lagt undan, och om någon (läs jag, ingen annan bryr sig) vill ha mig vältränad så är det bäst att det här vädret håller i sig ett tag.
Idag satsar jag på att förbättra min tid med tre minuter, vi får se om ryggen pallar det oerhörda (?) tempot.
Jag kommer på mig själv med att längta efter min runda till Farsta Strand.
Har man inte längtat efter promenader på 48 år är det minst sagt en oväntad lust.
Lite som att helt plötsligt börja gilla Bruna bönor.
2 kommentarer:
Härligt med nya lustar!
Men jag kommer aldrig i hela livet kunna tycka om bruna bönor!
Men då förstår du hur oväntat det är med min längtan efter promenaden?:)
Kram Åsa
Skicka en kommentar