så var det varken flåset eller den förväntade ryggsmärtan som gjorde att jag emellanåt fick gå, det var mina ben... eller som vi nu kallar dem, påkar.
Det var faktsikt lite hoppla på det, jag med alla mina "muskler".
Till nästa gång ska jag ha hittat mina hörlurar så att jag kan lyssna på radio samtidigt.
Alltid finns det någon kanal som spelar truddeluttig musik.
3 kommentarer:
Vad duktig du är som ger dig ut. Snart springer du som en gasell över stockar och stenar
Du kan få höra mig sjunga en kärlekssång till min älskade på min blogg idag ;-)
Kramar <3<3<3
Shamrock; du kan inte ana hur jag ser fram emot det... i morgon kommer jag inte att kunna gå.
Pennelina; det var så fint!
Skicka en kommentar