Jag vet inte vad ni säger, men har det inte gått inflation i att beskriva hur någon går över ett golv, hur varje golvplanka låter och hur gardinen fladdrar i det öppna fönstret på andra sidan rummet?
Om man gör det bara för golvplankornas skull, jepp, då har det gått inflation i gestaltandet. Men om det finns nåt lite mer i det hela, alltså om gestaltandet också betyder nåt, då kan man gärna fortsätta gestalta tycker jag. Men inte liksom bara för att gardinerna ska fladdra.
Ibland är det absolut så. Gestaltningen ställer sig i vägen för berättelsen (som Ernst kanske skulle uttryckt det!). Men ibland kan en bra gestaltning lyfta en scen till oanade höjder. Nu lät jag som Ernst igen ...
Det är en balansgång det där. Ibland får man balansera på en lina och andra gånger på breda furuplankor. Vetesjutton vem som blir nöjd i slutändan - läsaren eller författaren?
8 kommentarer:
Om man gör det bara för golvplankornas skull, jepp, då har det gått inflation i gestaltandet. Men om det finns nåt lite mer i det hela, alltså om gestaltandet också betyder nåt, då kan man gärna fortsätta gestalta tycker jag. Men inte liksom bara för att gardinerna ska fladdra.
Ibland är det absolut så. Gestaltningen ställer sig i vägen för berättelsen (som Ernst kanske skulle uttryckt det!). Men ibland kan en bra gestaltning lyfta en scen till oanade höjder. Nu lät jag som Ernst igen ...
Det är inflationen jag inte orkar. Ett fladder här och där är väl precis som det ska vara.
Dont know. If You say so, kanske.
Det är en balansgång det där. Ibland får man balansera på en lina och andra gånger på breda furuplankor. Vetesjutton vem som blir nöjd i slutändan - läsaren eller författaren?
Jag är helt med dig i denna fråga, Åsa!
Jag vill helst inte läsa om för många knarrande plankor, men är en mästare på att skriva om onödigt många onödiga saker själv.
Det tror jag egentligen inte. Tror mer på att ju mer man skriver desto mer medveten blir man om slika ting.
Skicka en kommentar