Nämen

tror ni inte att jag somnade på soffan en timma?

Under förra året när jag pluggade och skrev min bok gjorde jag det varje dag.
Donk sa det i huvudet 14.30 och sedan sov jag som en stock.

Middagslurar är perfekta, men de får inte bli alltför långa om jag ska kunna somna på kvällen. Idag vaknade jag av att jag drömde att sonen ringde från kollo, och när jag skulle ringa tillbaka (det är så det fungerar för att spara lite pengar i verksamheten) så var det ett ickeexisterande nummer.

Nu har han inte ringt, trots min önskan (uppmaning! ) om ett samtal per vecka, och numret har jag redan om utifall jag behöver få tag på honom.
Det behöver jag inte, han har det nog finemang.
Dessutom är det sista kolloperioden för ledarna så jag skulle tro att de ger järnet med ungdomarna de här veckorna.

Sista dagen fyller han femton, och sista dagen brukar det vara fest.
Det är väl en kombination som heter duga?

17 augusti börjar allvaret och nian.