Tålamod som en femåring

Under mina terapier har jag fått träna på att be om hjälp, och det är jag numera riktigt bra på.
Att sedan ha tålamod att vänta till hjälpen kommer är en helt annan femma.

"Jag kan ju i alla fall prova själv", säger jag samtidigt som jag gnolar en slagdänga från 1967 medan jag lyfter fram de gigantiska soffkuddarna vars nytvättade överdrag ska på igen.

Redan där är jag lost, förlorad i en kamp där det bara finns förlorade naglar, sneda pådragna överdrag och en svettig coach som "aldrig mer kommer att tvätta dessa f-b sofftyger".
Den fina sången är färdigsjungen redan innan första kudden är klar, och man kan ju tro att jag skulle kunna lära mig något av detta till nästa gång jag är tvungen att göra om samma procedur.
Invänta hjälpen som är på väg till exempel?
Nej, så lätt är det inte.
Det är nämligen inte första gången jag gör exakt samma sak med precis samma resultat.

Åsa, fem, har agerat igen; enda skillnaden är att hon idag har (f.d) längre naglar...