ovanligt lyckat tandläkarbesök med fläskfilé (jo, det var visst länge sedan) och rysligt god potatis - skivad och fryst - från Coop.
Nu gällde inte tandlläkarbesöket mig själv, då hade jag aldrig beskrivit det lyckat eftersom tandläkare är för mig vad spindlar är för en del andra, det vill säga obeskrivligt läskiga.
Alltså blundade jag idag när sprutorna langades fram och tänder (ja, pluralis) drogs ut.
Offret log dock glatt och totalt oberörd; en attityd och inställning som naturligtvis måste belönas med fläskfilé.
Hur har ni det med spindlar och andra otäckheter?
Undviker ni eller tar ni tag?
5 kommentarer:
Stora kakellackor - sånna som finns i mellanöstern kan få mig att bli så äcklad att det går till gränsen att vara rädd. Stora spyflugor och testjärtar likadant.
Det är inte fobi men stark äckelkänsla. Undviker dem om jag kan - men är de inne hos mig tar jag tag.
Sanna
Tandläkaren och jag har inte något bra förhållande.Ångest, ångest. Därför undviker jag besöken så länge det går. Vilket är dumt. Höjder är också en slags fobi som jag lagt mig till med på senare år. Brrr!
Det har alltid gått oförskämt bra för mig hos tandläkaren så jag väntar mig alltid att nån gång måste det ju gå illa så jag är alltid helt svettig när jag går därifrån. Så dumt! Men som liten gick jag på det fruktade Eastmaninstitutet och drog ut tänder i stora salar med massor av tandläkarstolar, det ger men för livet...
Annars har jag ju som bekant tagit tag i min hundångest ;-)
Kia; tack vare dig har jag nästan tagit tag i min också:)
Tandläkare, spindlar, getingar och hundar är väl inget problem. Men höjder...
Södersidan på huset har behövts målas i många år, men det förutsätter att man ställer upp en stege och... Nä hu!!!
Skicka en kommentar