Tillbaka i soffen och vi kan väl kalla det halvlek.
I magen ligger det pannkakor och till denna delikatess hällde jag i mig ett stort glas vatten.
Bredvid mig ligger katten.
För er som inte tror att katter kan visa glädje när man kommer hem, så kan jag berätta att det kan de visst det.
Det gäller som med andra levande varelser att vara vaken för signaler.
Herr Misse möter redan i dörren och sedan tar vi varvet på toa, till köket och sedan till soffan tillsammans.
Väl där breder han ut hela sin kattkropp över mig och spinner samtidigt som han försöker snutta på mitt hår som är totalt förbjudet sedan 10 år (jag sa att han blev glad, inte att han är smart).
Nej, han skäller inte, hoppar inte upp och ned med viftande svans, men glad blir han.
Och jag också.
Det är lite mysigt att vara så där populär.
3 kommentarer:
han äger dig! Så det är bara. Så dum är han nog inte. Han tycker nog bara att ditt hår är hans. :-) Fy.. saknar att ha katt. Är kattmänniska och älskar att få umgås med en katt, på daglig basis. Bara fungerar inte just nu. Men nån gång så.. :-) /Lizzie
Ja, det är härligt...så länge han är så där:)
Jag har tre stycken som möter mig. Ibland alla som i kväll när jag kom hem men ibland bara en eller två - fast den/de som inte möter i dörren ligger kvar (latmaskar :))där han/hon legat och är nästan krävande på att man ska komma och hälsa där i stället.
Katter är personliga så det "ryker om det" - om man ser dem (annar blir de bara "en katt")
Sov gott
Sanna
Skicka en kommentar