Kan man verkligen lita på sin partner igen är en fråga jag ofta får från mina klienter.
Mitt enkla svar är nej, det kan man inte.
Och; måste man kunna det?
Uppenbarligen har det hänt en gång, alltså kan det hända igen. Det kan hända även om det aldrig har hänt förut. Det finns aldrig några garantier, och när det inte gör det hur sjutton ska man förhålla sig till tillit då?
Hur förhåller man sig till att det inte finns garantier för någonting?
Jag vet inte ens om jag lever i morgon, vet du?
Hur morgondagen ser ut, och vad som händer oss då, kan vi inte veta. Det som hände igår har hänt och det kan vi inte förändra.
Vad vi har är idag.
Vi väljer själva vad vi ska göra med vår dag, om vi ska ha en bra dag eller en dålig.
När vi väl är i morgon är det en ny idag, och då kan vi göra nya val.
Om vi istället för att lägga våra liv i händerna på andra tar ansvar för det själva, behöver vi inte "lita" på andra.
Då har vi en självtillit som säger att vi klarar oss ändå. Oavsett om vi blir svikna.
För det blir vi.
Och vi sviker också.
Om jag inte lever upp till dina förväntningar på mig känner du dig sviken.
Om du inte lever upp till mina förväntningar känner jag mig sviken.
Mina förväntningar är mina, inte dina.
Vi är så, vi människor.
Vi håller inte alla löften, ibland kommer livet emellan. Vi gör misstag, men vi kan också gottgöra dem genom att göra bättre nästa gång.
Men garantera något?
Nej, det kan vi inte.
Det är inte alltid det blir som vi säger.
Vi är människor och emellanåt går vi sönder. Vi bidrar också till att andra går sönder.
Det allra viktigaste är att vi lagar oss. För vår egen skull.
Att andra gynnas av det blir en härlig bieffekt.
13 kommentarer:
Tillit till sin egen förmåga att fixa ett liv som ger en balans är naturligtvis svårt efter flera smällar. Sedan tror jag att detockså har med ålder att göra hur lång tid det tar. Jag är mer skör nu när kroppen säger ifrån fysiskt och psykiskt inte orkar så mycket längre. Hade velat ha ett tryggare förhållande där naturligtvis inga garantier finns för välbehagligt liv men där två människor skulle mötas i att vara sanningsenliga och öppna. Men tyvärr så blev det inte......
Men det enda alternativet efter flera smällar där man har svikit sig själv, eller hur?
Det du säger är precis vad jag behöver höra idag!
Är i helt oproportionerligt stor tillitspanik!
Mitt Stora Jag vet att du har rätt, känner det - det är sant - men Lilla Jag får panik och slår vilt omkring sig. Vill kontrollera, ha garantier.
Den här veckan möts de i en kamp. Jag vet inte vem som vinner. Men jag hoppas att Stora kan krama Lilla i stället för att de ska slåss.
Tack för coachande läsning!
Det är ju så sant, och jag behöver höra det ofta, ändå är första känslan lite sorg, sorg över mitt "gamla" tänk på att den stora ärliga kärleken där man litar på varandra till 100%, inte finns.
ME; krama den lilla, det är dig och ingen annan hon behöver om hon är orolig.
Livia; man behöver inte välja misstro bara för att man förstår att lita är en utopi. Är du med?
åsa
Ja det är ju det som är det enda alternativet man KAN aldrig svika sig själv.
Nu är väl inte tillit och garantier direkt jämförbara storheter. Tillit är för mig någonting jag måste känna - för mig själv och andra - just för att det inte finns några garantier. Naturligtvis är självtilliten det absolut viktigaste men att leva utan tillit till de som står mig närmast är för mig ett helt otänkbart scenario. De kommer att göra mig besviken åtskilliga gånger i livet, liksom jag dem, men grundtilliten måste finnas där. Åtminstone en så stor skärva att den kan byggas upp igen när den skadats.
Det har jag pratat om med min förra partner, just om grundtilliten.
Men det gick liksom inte in....
och skärvan var väl inte stor nog för att bygga upp någonting igen.
Hej anonym.
Vi har nog alla olika syn på tillit och kan välja den som passar oss. Att "det" aldrig händer igen går dock aldrig att garantera.
Cosifan; han är sex & relationsmissbrukare som grundar sig i en tillits - och intimitetsproblematik. Han förmår inte känna det du gör.
Hej Åsa Hellberg!
Känns skönt att läsa om otrohet genom någon som gått igenom det själv.
Nu vet jag att detta är ett gammalt inlägg men hoppas på att få någon bra kommentar i alla fall.
Jag har hittat världens gulligaste kille och vi har haft det underbart bra fram till för några veckor sedan då jag började störa mig enormt på en grej som hände innan vi blev tillsammans.
Något jag inte brydde mig om för ett halvår sedan utan först nu för några veckor sedan.
För att göra historien kort så var jag inte alls intresserad av denna person som jag kännt under tre års tid.
För att komma över mitt ex så lyckades jag över lite alkohol ha sex med den här killens kompis vilket gjorde att denne kille hade sex med en nära väninna till mig i ett försök till tröst över att den han var intresserad av givit honom alla signaler till ett nej i intresse.
Varken hon eller han tyckte om sexet och inga känslor var inblandade, slutade till och med i ett tre minuters samlag där han inte ens hade fått upp den men lyckats få in den men aldrig riktigt kommit för att sedan rest sig upp och gått direkt.
Mitt och hans kompis sex var inget att hurra för heller då jag bara önskade att de hade tagit slut efter bara ngn minut.
Ca två veckor efter detta började min killkompis och jag gå över till mer dejtande som tillslut ledde till ett förhållande.
Problemet idag är att jag varit nära på att göra slut med honom ett antal gånger under en kort period men då han lyckats övertala mig till att kämpa vidare efter att hans kärlek är så stark till mig att han bara sitter och skakar efter orden jag sagt.
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna kris då jag knappt förstår mig på varför den började.
Jag visste allt redan innan vi blev ett par och något som inte störde mig alls till en början som dock har börjat störa mig nu.
Jag har några teorier om varför de smällt på nu vilket varit -
1) Räddsla för att släkten inte skulle acceptera en kille till mig som en vän "haft" innan. (Idiotiskt när min syster sket i det totalt och tycker att vad som händer nu är viktigare än vad som hände då)
2) Räddsla för att känna mig instängd med en kille som haft det med en vän.
3) Vårat förhållande hade varit närpå perfekt utan detta vilket gör det jobbigt (Som en vacker tavla man målat men där en liten buske blev fel som man resten av tavlans tid går och retar sig på då det inte går att måla om busken)
4) Då jag inte är en förhållande-människa kanske jag fått panik över att han vill flytta ihop och bilda familj och då försöker jag hitta utvägar ur detta vilket blev det här.
5) Han sa att han var enormt intresserad av mig när allt detta hände men var för feg för att säga något vilket idag har vänt sig till ilska från min sida över hur man kan ha sex med dens väninna man är intresserad av.
6) Svartsjuka mot min vän då jag vet genom frågor att han tycker att hon ser bra ut även fast han sagt att de aldrig skulle kunna gå ihop som mer än bekanta.
Jag hoppas du inte tar det här som något jobbigt att läsa igenom eller som något löjligt då de inte var någon otrohet utan allt fanns öppet på bordet innan vi blev ihop.
Men jag skriver till dig då jag hoppas du kan ge mig den hjälp jag inte hittat genom allt det andra jag försökt med.
Problemet ligger inte i själva sexet utan i dessa punkter jag tog upp då jag inte haft något problem med att träffa dem båda samtidigt utan problem .
Tror ej det är de i alla fall.
Så du som förlåtit otrohet och hittat tillbaka från de hoppas jag har någon hjälp att ge om hur man hittar tillbaka efter detta.
Min pojkvänn har sagt att han kan leva med de jag gjorde för att samlaget jag hade med hans kompis inte betydde något och jag var inte intresserad av hans vän och att jag idag älskar honom som betyder mer än något annat för han.
Önskar jag kunde tänka i samma banor och hoppas du kan hjälpa mig hitta tillbaka till den kärlek som varit så underbar.
Tack så mycket på förhand!
Jag kan inte säga så mycket mer än "släpp taget".
Du kan inte förändra det som har skett.
Kram Åsa
Tack för svaret!
Jag tror jag skickade ett svar men vet ej vart det försvann.
Men menar du att man ska släppa taget om honom eller om problemet och har du några bra tips i sådana fall som kan hjälpa att gå vidare.
Hur förlåter man och kommer över tex en otrohet eller något man tycker är jobbigt?
Tack på förhand!
Släpp taget om problemet:)
Lycka till!
Skicka en kommentar