Många verkar ha en sådan i sitt huvud och den kan låta på många sätt.
För vissa går den i moll och för andra i en mer truddeluttig ton.
Själv har jag betydligt mindre moll i mig än vad jag kanske skulle ha... om jag hade varit någon annan.
Hittar jag ett ljus tar jag det och gör det till mitt.
Jag kan intellektuellt förstå hur jag hade mått om jag inte hade haft den förmågan och därför är jag glad för den.
Det har inte bara varit av ondo med en livslång och diciplinerad träning på glad.
Idag är det oftast en tillgång.
Jag väljer alltid lösning istället för att stanna i problem; inte alltid med gott resultat förstås men jag har i alla fall gjort något lösningsinriktat.
För att hitta ljus.
Här och nu.
Är det mörkt bakåt går det inte att sprida ljus över det, alltså var det som det var utan möjlighet till förändring.
Här och nu går det däremot att tända en lampa, och med den mörka himmel som ligger över förorten idag är det rent av tvunget.
Jag ser betydligt klarare i ljus än i mörker.
7 kommentarer:
SÅ klokt och fint skrivet!!
Du är bra! :-)
Kram
Tack Anki. Du också!
Ja!!!
Precis så!! Du ack så kloka kvinna
Önskar att jag hade samma inställning var den nu sitter
Åsa; jag tror vi delar det synsättet, eller hur?
Margareta; i hjärnan:):
Fokus på tacksamhet, förlåtelse (som i att lägga bakom sig)och omsorg om mig själv och mina medmänniskor. Hellre fria än fälla, hellre älska än hata.
Ungefär så:)
Jag önskar jag inte föll in i moll. Vilken värdefull egenskap, att alltid lyckas se ljus. Försöker inspireras!
ME; ja, jag är oerhört tacksam för det. För mig kommer det naturligt, andra får leta lite (till att börja med).
Skicka en kommentar