onsdag 5 december 2012

Jag var ute en sväng och överblickade kaoset.

Man drog loss en bil. Man, inte jag. Istället ställde jag mig bredvid och tittade på, som en fåne i min stora röda dunjacka med huvan på huvudet.
När de andra, alla de andra, hade fått loss bilen hurrade jag och klappade händerna.

Jag vet inte jag, men i morgon får jag nog skriva mig tröttare.



12 kommentarer:

Annika sa...

Du har ju dina författarhänderna att tänka på. Men dina hurrarop uppskattades säkert. :D

Fru Venus sa...

Ha ha ha :-)
Jag försöker föreställa mig dig i en röd dunjacka.

Livet innan Liten sa...

Glada tillrop ska inte underskattas.

Skrivarvisionären Ebba sa...

Visst är det tyst och skönt ute nu när tillvaron är insvept i snön?
Det enda som stör är de där bilarna som kört fast.
När jag var ute på min TREDJE promenad idag (har EN kvar) var det två personer som försökte hjälpa till - men de gav upp och lämnade föraren med orden: "Äh - du får backa så går det bättre!" Bara det att bakom däcket, dold i en snödriva fanns trottoarkanten. Det visste ingen av dem om - bara jag som bor på den här gatan.

Snart är det väl vår igen?

Kati sa...

hahaha, du är för härlig. Ja, du hade nog lite överskottsenergi. :)

Singelmamman sa...

Synd att du inte hade champagne med dig att skåla med. Så förvånade alla skulle blivit.
Är impad av att du har en röd dunjacka. Är impad av alla som kan bära upp en dunjacka över huvud taget. Jag ser ut som en ballong i en.

Åsa Hellberg sa...

Nej, det uppskattades inte ett dugg ...

Åsa Hellberg sa...

Tänk dig den väldigt stor. Jättestor.

Åsa Hellberg sa...

Jag håller med.

Åsa Hellberg sa...

Tur att du sa till!

Åsa Hellberg sa...

Eller hur ...

Åsa Hellberg sa...

Jag dricker ju inte, så kaffe kanske hade varit mer lämpligt.
Ballong. Där har du det.
Ballong. Illröd. Så ser jag ut. Här bärs inte upp överhuvudtaget.