En kamp är vad det har varit idag,

en kamp!

De tvåtusen orden jag har fått ur mig har tvingast fram. Ingenting har kommit naturligt utan snarare tvärtom. Därför är jag makalöst nöjd att jag ändå kämpade mig fram till dagsmålet.

Jag vill ju påstå att jag inte märker skillnad på det som jag skriver sådana här dagar, jämfört med de när orden fluffar ut.
I morgon vet vi. Då ska jag läsa igenom det jag har arbetat med idag.
Nu ska jag inte skriva ett ord till.

Pass ett och sömn avklarad.

Nu andra delen.
Tjoho!

Just det.
Här är fler bilder från igår (från Simonas blogg).
Och ännu fler, kolla godisbordet (från Pernillas blogg.)
Hej då!

Har sovit exakt 4,5 timma,

men det är ingen idé att ligga och vrida sig, bättre då att göra nytta, denna helg då jag återigen jobbar.
Med glädje, är väl bäst att tillägga.
Och med en ledig januari i sikte, då jag ska hemmapyssla, baka, laga mat, bjuda hem vänner, läsa andras böcker, se filmer, kanske vara insnöad (tjoho) och åka bort en vecka eftersom jag har två utmärkta nittonåriga katt- och lägenhetsvakter.

Men tröttheten gör ändå att jag nog får dela upp den här skrivdagen i två pass.
Jag klämmer in tusen nu, sover ett par timmar, och levererar sedan minst tusen till.

Nu kör vi. Här kommer en skrivstuga.

Jag är påmålad och ... klar.

Det tar oftast längst tid.
Idag vet jag dock inte vad jag ska ha på mig, dessutom har jag fått en svettattack som kan gå till historien och den måste jag vänta ut innan det nysktrukna (jaja, kunde varit) kommer på.

Och det här postade jag visst inte innan jag gick.
Då får ni ser lite bilder istället.
Idel ädel skrivadel.
Åh, det var så mysigt, jag hade kunnat prata hela natten eftersom jag inte hann prata klart med någon.

Från vänster: Marika, Caroline, Åsa och Pernilla. 

Simona, Agnes och Anna

Sandra och Colette

Caroline, Åsa H och Carina

Marika och Ninni

Sandra, Åsa och Josefine.

Jag, Pamela och Carina

Agnes och Colette 

Sandra Gustavsson

har helt rätt i det här blogginlägget (hon har förresten helt rätt i de flesta, dessutom skriver hon snyggt som tusan)
"Måste få till det där som avgör."
Alla som skriver längtar efter det.
Jag också, just nu.
Mittpartiet är under arbete, den segaste delen om jag få dela manuset i tre. Inte för att tempot går ned, för det gör det inte, mer för att jag väntar på DET.

När det sedan vänder är det en underbar utförslöpa.

De här är populära.

I kaninskinn.
Finns i västar också.
Avstå, är dagens tips från förorten.

Jag har undvikit bilderna,

Jag förstår ändå hur vidrigt det måste se ut när människohänder plågar angorakaninerna. Nu visade de filmen utan att varna först och
FY FAN. FY, FY FAN!
Jag känner mig totalt maktlös och skitledsen.
Fan, fan, fan!!

Ikväll är det PARTY!

För tredje året. På Gondolen. Julbord.
Vi är en bunt som har fått bjuda med varsin liten bunt och tillsammans är vi 16 författare som ska babbla öronen av varandra och det ska förstås bli helt galet roligt.
Jag ska ha så mycket ögonmakeup att ögonfransarna vajar varje gång jag blinkar (och det gör jag ofta och hårt. Ett ticks jag har. På riktigt.)

Och så ska jag ha klänning. Eller vippig kjol.

Men först ska jag skriva.
Mycket.
Dagsmålet är tretusen, två Åsakapitel.
En kopp kaffe till, sedan kör vi!
Kämpa, Hellberg, kämpa!

Jag är mycket nöjd med att jag kan blogga från min mobil,

som jag för övrigt älskar.

I Farsta var det ett stycke trött romantisk komediförfattare, ett gäng pensionärer och lika många småbarnsföräldrar.
Jag hittade det jag behövde, och efter ett varv i min konsumbutik kom jag till bilen såg en stoooor pöl under den. Det år inte finnas pölar vid den längre. Efter så många pengar ska det vara knustorrt.
Nya tiotusen kronor flashade framför ögonen, men tack och lov hade inte en droppe försvunnit ur kylaren, det är spolarvätska som läcker ut någonstans.
Och det skiiiiiiiter jag i.
Hurra.

Nu ska jag sova.

Fika i Farsta

Sämre kan man ha det en torsdag efter däckbytet.

Skitnatt.

Det är en sak att vakna av att en svettattack är på väg, men när den är urvattnad måste man kunna somna om. Det kunde inte jag inatt.
Istället ägnade jag mig åt min favorittanke. Var fasiken ska jag placera soffan i den nya lägenheten.

Klockan tio ska jag vara hos Trollbäckens bilvård och byta däck. Det är Pernillas bilfirma. Från början. Sedan ett par år är det min också.
Sådana där tips är ovärderliga.

Efter det ska jag köpa strumpor, en ny hårklämma, mat till ikväll och förhoppningsvis kunna sova en timma.
Och ja just det, jag ska skriva också.
Sen.
När jag har gjort allt det där andra.

Tjingeling.

Jag kom igång sent, men är ändå nöjd.

Det är oerhört många trådar i den här berättelsen och jag behöver skriva ned alla så att inga hänger löst nu när jag är på andra halvan i manuset.
Tänker mig att det blir ett bra jobb i morgon.

När jag har duschat ska jag sota ögonen och åka till stan.
Tjohej!

Och idag ska han till specialisttandläkaren igen,

den här gången till operationsavdelningen.

För att summera:
Han fick sin första tand som ettåring.
Tappade de första två i tredje klass.
Som artonåring drog han ut de sista 5 mjölktänderna (den sjätte fick sitta eftersom det inte finns någon ny under)och nu först var tandläkaren bekymrad över att de nya inte kom ut. Fri tandvård har man tills årsskiftet det år man fyller 20, så det brådskade onekligen lite.

Efter utdraget kom de i alla fall en efter en. Den senaste strax innan förra tandläkarbesöket hos specialisten. En vägrade dock att röra sig, och det ledde till att man tog ett beslut om att öppna över tanden för att hjälpa den ut, sedan fästa en kedjeanordning mellan tänderna - och i tanden som skulle ut - och sedan långsamt, mm för mm över tid, dra den till rätt läge.

Och nu börjar jag gråta, för igår kände han att den har trängt igenom. IGÅR! Den tanden som andra fick när de var 12.
Så när han åker dit idag kan han säga tack och hej till operation och tandställning.
HURRA!!!!!!!!

Ikväll ska vi äta middag med flickvännens mamma,

som är här från Östersund på kurs.
Nisse, A, sonen och jag representerar la familia.
Vi tänkte att det var lika bra att ladda på med folk för annars är det ju alltid bara jag som kommer ... till allt.
Sonen  har ju också en familj utöver mig, men den är utspridd i Bålsta, på Västkusten och på Mallorca.

Agendan innan det:
Boka tid för vinterdäcksbyte och Sara.

Psst.

Om exakt tre dagar sitter jag i finklänning på Gondolen och äter sedvanligt julbord med väldigt fina tjejer.
Om exakt 17 dagar ska jag leverera ett manus, som än så länge saknar mer än en tredjedel.

Om exakt en månad är det annandag jul och bara sex dagar kvar tills jag får flytta in i lägenheten.
Om exakt två månader tar vi en restresa någonstans.
Om exakt tre månader ligger En liten värld nytryckt och fin och väntar på att få bli läst.

Iiii.

Jag gillar Laila Bagge som tusan.

Efter att ha sett henne med bland annat Carina Berg har jag helt kapitulerat inför urkraften jag upplever att hon har.
Hennes man, Niclas, är by the way med i  min Sara, men vilken roll han spelar där kan jag tyvärr inte avslöja.
Ikväll kommer jag nog att se deras "Fest hos .." , mest för att jag är betuttad i Fru Bagge-Wahlgren.

Hennes exman önskade min vänskap på FB häromsisten, men när jag tackade ja (för det gör man när Anders Bagge frågar) så hade han uppenbarligen ångrat sig.
Jag har sparat frågan.
Ifall han ångrar sig igen!

facebook Anders Bagge vill bli vän med dig på Facebook.

Fick just ett hotfullt mail om att mitt konto skulle stängas av.

Vilket konto, sas inte.
Men allt skulle lösa sig om jag bara gav dem namn, login och lösen.
Hade jag bara vetat till vad hade jag förstås hjälpt till.

Ibland tänker jag att man skulle ha en liten sidoverksamhet där man skrev texter åt folk. De där hotbreven skulle man till exempel kunna jobba lite med. Få det rättstavat. Kanske rätt ordföljd. Och en smart avsändare istället för ingen avsändare alls.
Det finns mycket att göra där, känner jag.

Nu ska jag tvätta.
Tjingeling.

Tack

Bibblo.se  Bra läsning en tisdagsmorgon.

Idag gör jag tvärtom. Skriver manus först, pillar med korr senare. Korret är nämligen snart klart. Två timmar tog det att gå igenom det Nisse hade hittat, och det var betydligt mer än det jag sett. Han är en lysande assistent.

Själv hittade jag några omformuleringar, några stryk; både meningar och ord, och missade indrag.
Sammantaget tror vi att vi har hittat det mesta, ändå vet jag av erfarenhet att det inte är så.
Därför är det fler som läser. Förhoppningsvis ska det skala bort de flesta felen.

Nu då?
På det, som vi i förorten säger.
Tjohej.

Jag köpte en ny borste till Misse idag,

den kostade 300 kronor och skulle ta vartenda löst pälsstrå enligt djuraffären.
Två drag, sedan stack han och gömde sig, han som vanligtvis älskar att bli borstad.
Nu måste jag köpa en annan, för den vanliga som han gillar är nedpackad någonstans och han måste borstas eftersom han fäller som satan.

Skitborste.

Jag ser på "Fråga doktorn.#

Krämpor har alltid intresserat mig på ett rätt bisarrt sätt.
Idag pratade man uppblåst mage och det gavs tips om tabletter, bulkmedel och annat.
Jag har ett eget tips.
Ta bort kolhydraterna.
Vips, så är all uppblåsthet borta.

Dagens middag hos Hellbergs bestod av:
Kokt broccoli och brysselkål.
Tomater.
Gurka.
Röd och gul paprika.
Smörstekta haricots verts, sockerärtor och zucchini (med örtsalt. Grymt!)
Till det serverades en alldeles utmärkt bearnaise på burk, Lallerstedts,  och stekta kycklingfiléer.

Inte ett bubbel och inget sötsug.
Jag har skärpt mig senaste veckan och det ger ett omedelbart resultat;  jag är på väg tillbaka till att KÄNNA mig lite lättare.
Hurra!

Jag har korrat klart.

Nisse har korrat klart.
Klockan sju har vi telefonkonferens och ska gå igenom de 150 sidor vi inte hann i helgen.
Det kan ta tid. Ibland har han nämligen mage att ifrågasätta hur jag uttrycker mig.
Men det gör inget eftersom det är jag som bestämmer.
Jag är chefen i det här projeketet.
Det är rätt gôtt.

"Insegui la tua stella"

titeln på Sonjas sista vilja, översatt ungefär Följ ditt öde eller Följ din stjärna.
Hon kommer redan 29 januari.
Hurrra!!!

Är det inte fantastiskt att i slutet av december blir det ljusare igen?

Bara någon månad kvar.

Inte för att jag har något emot november, inte ett dugg faktiskt. Jag gillar höst.
Igår kom jag på att det nog är dags för vinterdäck. Ska försöka ta tag i det nu när
alla hål i bilen verkar ha täppts till, 10 000 kronor senare. Då har jag ny vattenpump (verkstad ett), nya drivremmar (verkstad två) och ny termostat (verkstad tre)
Verkstad tre tyckte trots 19 tusen mil att min Ford var fin.
Det tycker jag också. Så länge den funkar.
Jag sitter på en kudde för svanskotans skull eftersom sätena är obekväma, men ändå.
Den är trots allt 13 år.

Den här dagen delas in i två.
Förmiddagen ägnas åt korrläsning, hälften kvar, och senare idag har jag som mål att i alla fall skriva några hundra ord i Sara för att inte tappa takten.
Samma sak i morgon, sedan hoppas jag att korret är klart för min del.
Jag ska samla in N:s kommentarer eftersom han läser andra halvan hemma hos sig och sedan är det vysch iväg till redaktör Kerstin.
Jag är så stolt.
En liten värld är snorbra!!
(JO, det får man tycka om sin bok. Bör tycka, skulle jag vilja säga. Varför släppa något man anser vara mediokert?)

Jag har nackspärr,

och när jag serveras mat (fattar ni hur lyxigt det är efter att alltid ha varit ensamstående mamma och lagat all mat, varje dag, trots att det är det trååååkigaste jag vet) ska jag svälja ned den lilla rosa tabletten jag har framför mig. Min nacke måste vara fräsch kommande vecka, och piller gör mirakel.

Ikväll ska jag se på Solsidan, Helenius och sedan Downton eftersom vi såg på film igår när det sändes.
Men först På Spåret.
I love SvtPlay.

Otroligt enahanda blogginlägg,

I know, men så kommer det att leda till att jag är klar med det enda (ENA, kan inte skriva för att jag babblar samtidigt), sedan det andra och därefter kan jag ägna blogg, bokhög och ny lägenhet massor med tid i januari då jag planerar att ha SEMESTER!
På riktigt, semester. Jag har inte haft det sedan 2008 och då var jag sjukskriven.

Inte för jag vet om det passa förlaget, men jag tror det eftersom En liten värld kommer ut först i februari/mars och tidningar och annat, som kanske behöver pressläggningstid, inte ägnar mina böcker något större uppmärksamhet (sicka tokar, underhållning som är så trevligt.)

Anyhow. Än är det arbetsmånad och vi startar dagens korrunda NU!

(Oj, mitt nya matbord igen. Det som jag ska sitta vid nästan hela januari!)

Jag skulle tro att vi hinner bortåt 65 sidor idag korr idag,

det tar nämligen lite längre tid när man är två eftersom vi läser kapitelvis parallellt och jag sedan petar in det som N har sett, men som jag har missat.

Det är bra som tusan, och om vi hinner lika mycket och kanske lite mer i morgon vore det toppen. Manuset är på drygt 300 sidor, och mitt mål är att det ska vara inlämnat på onsdag. 

Tisdag och onsdag får jag varva korrandet av En liten värld med skrivandet av Sara. 

Det ska nog gå finfint. 

Och jag får väl inse att förra veckans "nu ska jag jobba som andra människor och vara ledig på helgerna", sprack direkt. 

Dagens hiss går till

Ma Oftedal, som vågar prata om sin alkoholism.
Heja!

Igår kväll åt vi på krog. Texas Longhorn. Gott, bra service och mysig lokal.
Egentligen var det upplagt för ett glas rött.
Jag älskar rött vin.
Men. Det är sex år sedan jag slutade dricka. Jag var inte alkoholist och drack kanske tre gånger per år, så det var inte särskilt svårt. Det var inte heller något planerat, utan månad efter månad av ickealkohol blev till sist till år.
Dessutom levde jag då nära sjukdomen och för mycket alkohol, och doften av bakfylla, fick - och får - det fortfarande att vända sig i magen på mig.

Jag känner mig inte utanför, inte pressad, ingen ifrågasätter på något otrevligt vis. Ett tydligt nej tack räcker i de allra flesta sammanhang.
Jag kommer kanske aldrig att dricka ett glas rött igen och det känns helt okej. Man kan alltid stoppa näsan i ett glas som någon annan har framför sig om man vill få lite vinvibb.

Igår efter Longhorn såg vi en film om hur sjukdomen kan yttra sig i form av förnekelse och lögner.
Flight, med Denzel Washington. 
Mycket bra film.

Idag ska vi korrläsa.
Planen är att min assistent N och jag läser ett kapitel samtidigt, och sedan för jag in ändringarna i pappersmanuset.
Har jag tur så orkar vi igenom hela idag och i morgon.
Nu kör vi.
Tjoho.

Om man vill se hur

Sonjas sista vilja tar sig ut i en tysk katalog kan man kolla in det här.
Åh, det är jättefint.
Hoppas att läsarna tycker om den.
Release 11 april.
Tjoho!!

Just nu känner jag mig lyckligt lottad.

Tänk att varje dag få göra det jag gör. Och att någon, till exempel ett förlag, tror på mig som författare.
Ibland hissnar det, ni vet den där korta stunden var lycka som man annars bara känner av musik. Själv vrålar jag gärna högt i bilen, med volymen maxad.
Allra helst till den här.

En annan sorts lyckokänsla är den som kärlek kan frambringa - som när jag ser att min unge är så glad tillsammans med sin flickvän. Den manifesteras inte i vrål, snarare i sprutande tårar. Den här tyckte vi båda om när han var åtta-nio. Han fick med sig låten till kollo och när han hörde den blev han ledsen och längtade hem. "Jag lyssnade vår låt, mamma." Så. Då har jag gråtit en skvätt och är redo för dagens skrivpass. Lite sent, men det är bara att gå på det. Kämpa, Åsa, kämpa!

I morgon kommer det fysiska korret på en liten värld.

Idag har jag skickat vidare det digitala till N.
Han är trots allt tackad och det borde få honom att jobba lite, kan man tycka.

Titeln på Sara är nog satt, tror jag.
Min förläggare respons var Åh I love it!!

Så länge håller jag den för mig själv.
Det kan ju vara bra om jag skriver klart boken först.

Femtonhundra

och jag är nöjd med det.
Snart måste jag dock öka takten till tvåtusen om jag ska hinna tills 15 dec och yes, jag gör matematiken.
Så här ser den ut:
21 dagar kvar.
Ungefär 30 tusen ord.
3 dagar går bort utan att skriva ett ord (vis av erfarenhet.)
3 dagar går bort till korr av En liten värld.
21 dagar minus sex är 15.
15 ggr tvåtusen är trettio.

Allt över två är bra, allt under ökar pressen.
Vid närmare eftertanke borde jag nog skriva tusen till redan idag.
Men först måste jag ta ett break.
Kaffe och en burk makrill låter väl gott?

God morgon.

Jag tror att jag har sovit hela natten. Men jag har drömt. Om en bok som var färdigskriven (efter En liten värld, före Sara) men som jag inte mindes vad den handlade om. Jag vet att jag frågade mig i drömmen om det var möjligt, men det var det förstås eftersom det var en dröm.
Det kan man förstås ge sig på att tolka. Betyder det kanske att jag bara skriver meningslösheter?
Eller är det så att jag har en massa hemlisar om mina böcker?

Strunt samma.
Jag är vaken och har en Sara att skriva.

Ps. Ingen snö i Stockholm.
Jag ÄLSKAR första snön. Den är lika magiskt varje år.
Därför får ni en skrivstuga från fjällvärlden.
Kombon åka skidor/skriva bok, tror jag är perfekt.
Möjligtvis hyr jag mig en sådan här liten stuga i vinter.

Nu är det mitt.

Det här är förstås butikens. Mitt bord och mina stolar står numera på lagret och väntar på transport när jag än önskar.

Jag är barnsligt lycklig över att få ett köksbord. Och ett fönster att ställa det vid. Det kan hända att jag går så wild att jag till och med kanske skriver lite vid det.
Bara den grejen.

Och kolla den här sänggaveln, visst är den fin?
Den blir er för 1900.

Det här kan man inte kalla fint, men herrejösses vilken tevesoffa.
Den är oerhört bekväm. Oerhört.
Tyvärr står jag inte ut med fult, annars kanske.

Femtonhundra och jag tar en ny paus.

Jag ska flytta bil, beställa bord och stolar till nya lägenheten och så ska jag handla.
Femhundra till borde jag klara senare. Måste vänja mig av med de där tankarna som säger att jag inte kan skriva efter två. Det blir bara en självuppfyllande profetia av det.
Jag har inte alls samma idéer när det gäller redigering eller korrläsning, vilket är tur för i morgon landar  En liten värld i lådan. Eller kanske på Ica eftersom det troligtvis inte går ned i brevinkastet.

Ungefär så.
Hur har ni det denna väldigt höstiga onsdag?

Jag fullkomligen svimmade

klockan åtta och då hade jag skrivit tusen ord.
Nu har jag sovit i två timmar och ätit frukost: två proteinbröd (köpta på Ica) med keso, ruccola och tomater toppade med en gnutta olivolja och örtsalt.
I am ready för omgång två.
Tusen till.
På det, Hellberg, på det!

Nu kör vi.

Jag är koffeinad, färdigsurfad och laddad.

Dagens herrejössesskrivstuga är den här.

Nu kör vi!

Jädrar vad vi skrek vid Zlatans frispark.

Det var väl det.
God natt.

Cool soffa

Helt okej pris härifrån.

Men min inspiration ser mer ut så här.

Allt från norska Slettvoll ... något att fantisera om när man inte kan sova.

Jag tror att jag älskar inredning lika mycket som jag älskar kläder.

Åsas matblogg presenterar

Matig tomatsoppa:
4 personer
3 förpackningar kelda soppa. 2 Toscana, en mild.
Värm i stor kastrull.
Stek kyckling. Typ tre filéer.
Stek bacontärningar med rödlök.
Skär små bitar av tomater, en gul och en röd paprika, gurka.
Orkar du koka broccoli så funkar det också.
När kycklingen är klar, lägg gärna över den i soppan och häll i grönsakerna. Servera bacon/löken vid sidan om tillsammans med creme fraiche.

Ser lite äckligt ut på bilden. Det är ju fan när man dubbelanstränger sig med både recept och bild!

Ännu en dag är snart över utan att jag har skrivit något.

Idag har jag dock en ursäkt eftersom jag fick möjlighet att tvätta 8 maskiner. Det är ett stort, fett, hurra på det.
Dessutom tog jag en lite promenad för första gången på tre dagar. Det är fantastiskt hur jag kunde gå från vrålförkyld igår till helt okej idag.

Jag hinner arbeta lite med Sara ikväll, men skriver så illa då att det är bättre att jag går upp riktigt tidigt i morgon istället, runt halv sex låter väl bra? Morgnar är min tid på dygnet, i alla fall om jag ska vara kreativ.
Det skulle vara najs med 5000 ord till fram till torsdag eftermiddag, för då kommer korret till En liten värld och det är förstås prio att få det klart.

Framme vid korr och ännu inte trött på den historien. Hoppas, hoppas att det bådar gott!

Paniken

när jag inser tjugo över tio att min tvättid börjar kl tio och inte ett.
Glädjen, när jag inser att ingen har bokat efter mig och att jag kan ta den tiden också.

Nu ska jag äta brunch, makrill på proteinbröd med ruccola, avocado och en klick keso vid sidan om.
Låter jättekonstigt och det är det säkert också.
Men herregud vad slank jag kommer att bli.

Gårdagsnattens (kan man säga så?) långsömn

förstörde natten till i dag.
Tror jag i alla fall.

Eller så kan det vara besattheten av min nya lägenhet som gör att hjärnan jobbar.
Jag tänker på hur jag ska möblera och det tänker jag på hela tiden.
I alla fall gjorde jag det igår när jag klippte ut små möbelfigurer och försökte placera in på ritningen, emedan jag ropade på sonen för att han skulle komma och nicka gillande.
De tre första gångerna gjorde han det, sedan stängde han dörren till sitt rum.
Då hade han gillat hörnsoffa, vanlig soffa och en liten pluttig soffa.

Jag längtar intensivt härifrån nu.
Eftersom våra prylar står precis överallt går det inte att städa ordentligt, det går inte att ha någon ordning eftersom alla våra skåp är inpackade och röran gör mig galen trots att jag har ett större rörtålamod än de flesta andra.

Idag ska jag i alla fall tvätta. För första gången på två veckor.
Fulltecknade tvättstugor är inte min grej.
Hoppas det blir bättre i nästa.

Men först tänker jag plita ned finfin händelseutveckling i Sara.
Idag känner jag mig mycket, mycket bättre.
Tjoho!

Det där med att vara rak ...

Herregud, vad jag kan tänka på det. Och bli irri om någon går som i kringelkrokar runt ett problem, eller ännu värre; inte alls säger som det är. Bara slår i en dörr, blänger eller drar upp tystnadskortet.

Och istället för att blogga om det, jag orkar inte, är sjuk herregud, så funderar jag på att ge en av mina gästkaraktärer det där sura martyrskapet och sedan ta livet av hen.

Det är ett underbart jobb, det här.

Men det här går ju inte alls bra,

däremot har jag löst ett par grejer genom att - hoppsan - tänka.
Högt.
I telefon med N.
Och så har jag skrivit ned det i min fina anteckningsbok.

Jag behöver inget bollplank för att förstå att jag måste sluta äta fel.
Efter sommaren känns det som om jag helt har släppt kontrollen, det har varit glass, chips och godis nästan varje dag.
För närvarande kan jag inte skylla på varken deppighet, stress eller lägenhetsyrsel, alltså är det bara att ta tag.
Min mätpunkt sitter på övre delen av låret. Första målet är att bli av med två centimeter.

Kämpa nu Hellberg, kämpa!!

Har inte kommit igång med mitt arbete,

men jag har duschat. Tjoho. Och nu ska jag ta min första, och för
hoppningsvis sista,  dos medicin.                                                  

Idag har jag mest funderat på min flytt. Jag har luskat reda på vem/vilka som är skrivna på adressen nu och tänker på ett eller annat sätt fråga när de flyttar ut. 

Tänk om de gör det innan jul (istället för 2 januari före 12.00)

Det verkar inte vara någon som bor i lägenheten just nu, jag åker förbi ibland och då är det alltid mörkt. 

Jag ser en gitarrhals i hörnet, den sticker upp i ett av fönstren (jag såg gitarrsamlingen på visningen), så jag vet att den inte är tömd än så länge. 

Är det väldigt framfusigt att skicka ett sms?

Jag har skickat meddelande på FB, men hen verkar inte vara inne där särskilt ofta.

När jag bor där ska jag ha en vädringsställning på balkongen. Att kunna vädra ordentligt är nog det jag saknar allra mest (och diskmaskinen. Och en ren tvättstuga. Och garage, men det får jag nog aldrig igen ...)

Om tio minuter är nog huvudvärken borta. Då ska jag skriva. Hurra!

Från halv tolv till tio.

Vi kan väl hoppas att jag inte behöver sova mer idag.

De här veckan måste/vill/ska/kan jag skriva massor, och trots att huvudet är fullt med snor tänker jag gå igång idag. Utan målsättning, dock. Allt jag får ned är bra.

Det är inte så mycket mer att prata om, tycker jag.
Jo, en skrivstuga.
Den här blir perfekt!

Nästa release är faktiskt i

Holland. Nionde januari kommer Sonja ut där, men med en annan titel.
Hurra!

Åsas skoblogg presetenterar Sophia Webster.

Äntligen en skodesigner som vågar ta ut svängarna.

När jag har sålt mina böcker till tre länder till ska jag köpa ett par och sitta och vifta med på mina signeringar.

Berörande som tusan. Jag grät floder.

Men om jag får vara aningens kritisk så var det för långa scener. Jag snabbspolade mycket och det gör jag bara när det är för läskigt eller just för långa sekvenser.
(Ett bra exempel på för lång scen är den ur Bridesmaids, när de är på flygplanet. Beröringen släpper, vare sig det är tårar eller skratt)

I alla fall. En sann historia hur en brittisk familj på tre barn och två vuxna skildes åt av tsunamin och sedan återfann varandra.
Det borde nästan inte vara möjligt att överleva som de gjorde.
Tre av fem Sonjor. Fantastiska skådespelarinsatser. Barnen är otroligt bra.
Se den, men inte utan näsdukar.

Exakt fyrahundra.

Exakt 25 minuter.
Klapp, klapp, klapp. Bra tempo trots sjukdom.
NU får jag göra vad jag vill.

Det lutar åt att jag ser The impossible, om tsunamin 2004.
Om jag orkar.
Den kan vara för tung och smärtsam.
Har ni sett den?

Fortfarande inte ett ord, är seg i huvudet trots pillren.

Tänkte att den timmas sömn skulle sitta fint eftersom jag vaknade av mina egna snarkningar flera gånger i natt, men det krockade med att de unga tu plötsligt visade sig, så om jag skriver bara några ord nu kanske jag kan sova sen?
Jag är nöjd med några få. Ska vi säga 400?

Ikväll vill jag tipsa om Social network om ni inte har sett den. Trean 21.00.
Själv ska jag se en av filmerna jag hyrt.
Återkommer om vilken det blir.
NU mot fyrahundra.
Kämpa Åsa, kämpa!!

Inte ett dugg friskare idag,

men nu blir det piller för jag orkar inte med min säng en dag till.
Jag har en bok att skriva, och det saknas fortfarande massor. Deadline i mitten av december och jag blir LITE stressad över hur det ska gå.
Alltså. Piller mot feber och det som känns som tandlossning, sedan lutar det åt att vi kör ett par timmar.
Det är ett superviktigt kapitel på gång och jag längtar efter att få veta hur det går!

Ikväll

Downton Abbey på ettan, En dag på fyran. Jag har sett den senare. Inte läst boken, som så många andra. Började, men den tog inte tag i mig. Men jag gillar idén.
Filmen är helt okej, men inget jag ser igen, alltså Dowton för mig.
I sängen. Jag satsar på frisk i morgon.

Så, då ser ni på den här

dokumentären.
Ruskigt bra.

Tack och lov för vuxna barn.

Och för SVT play eftersom jag missade första hälften av dokument inifrån, om pyromandåd som ungdomar i Falun dömdes för i mitten av 70-talet, och om hur förhörsmetoder får människor att erkänna brott de inte har begått. Ungdomarna var oskyldiga. Se den!

Andra filmen var inte lika bra som den första.

Dels var bilderna mörkare, sedan störde jag mig på att de låtsades att Grebbestad var Kungshamn.

Tja, det var väl det. Den här lördagen är rätt seg. Huvudet dunkar och näsan är välfylld.
Jag ska snart skicka sonen till glassaffären Ica.
Vi måste ju ha någon middagsmat.

Kartonger överallt

Men snart kan jag packa upp. Förstår ni hur mycket jag längtar.

Jag hade tänkt att skriva lite sex och romantik i Sara,

men går nog tillbaka till sängen.
Egentligen skulle jag ha varit med min N (tio månader senare, nu är vi ihop på riktigt) men jag vill snora själv, trots ihopet. Det finns gränser för vad man vill utsätta sitt förhållande för (fördel särbo. En av dem.)
För säkerhets skull skickar jag ynkliga bilder på mig så att han ska ringa och säga gulligheter. Han behöver inte mena dem, bara leverera.

Istället för att skriva på ROMANEN, tänker jag se en film till.
Läckerberg. Strandridaren.
Hu!

Tyvärr

sände fyran den fantastiska En enda man, med en helt superb - och oscarsnominerad - Colin Firth, väldigt sent igår, tror inte att den började förrän efter tolv.
Synd, för många missade säkert denna pärla.

Själv såg jag klart den första Fjällbackamordenfilmen, Havet ger och havet tar, och jag gillade! Precis lagom läskig för någon som inte tycker att spänning är jättekul.

Och vyerna. Vad ska man säga.
Det kan inte finnas en vackrare plats på vår jord.

Fantastiska bilder från fjällbacka

Utsikt från en sjuksäng

Tillfälliga lägenheter är så här tråkiga.

Slut för idag,

tusen ord senare.
Jag ligger lite efter, men trampar på så gott jag kan.
Efter 50 tusen brukar det rinna på rätt bra, är på 40 nu.
Har fortfarande det mesta kvar att lösa, och precis som vanligt undrar jag hur jag ska komma ur det hörn jag målat in mig i.

Men så tänker jag på att jag har skrivit fyra böcker och faktiskt varje gång lyckats knyta ihop trådarna. Någon gång ska jag väl börja lita på erfarenheten.
Alltså kommer jag att göra som jag brukar, skriva mig ur situationerna snarare än att försöka lösa dem med vanlig tankeverksamhet. För mig funkar aldrig det ändå. Mina tankar verkar inte funka som andras.

Jag är sjuk (jaja, lite snuvig, men ändå ...) och ska lägga mig i min säng och se en film.
Eftersom det är dagsljus tänker jag ge mig på en av de två Camilla Läckberg som jag har hyrt (såg ni henne med Carina Berg på femman? Strålande!)
Kvällstid törs jag inte se det som är läskigt.

Fjällbacka.
Hoppas att det är många fina vyer hemifrån!

Bild lånad av kulturbåtarna.

Synops, synopsis, synopset, synopsen?

Vad heter det? Och vad heter det i bestämd form?
(Jag skriver ju aldrig något så jag har inte en aning)

Förutsägbara.

Det sägs så om mina Sonjaböcker ibland.
Själv är jag förtjust i just det.
Som i filmen jag såg igår, Stuck in love.
Lysande.
Jag ger den 4 Sonjor av 5 möjliga.
Att jag förstod precis hur den skulle sluta gjorde mig inte ett dugg.
Andra får gärna hetsa upp sig över spänning men det är helt enkelt inte min grej.

Jag är ynklig, buhubuhu,

men en förkylning om året antar jag att jag får stå ut med. Jag är mer oroad över att mitt vänsteröga inte gillar mina nya läsglasögon. Grrr.
De får en dag till, sedan måste jag åka tillbaka med dem. TUR att jag har ett par till, att jag inte skaffade nya för att de hade gått sönder.

Och snorsprängd eller inte; jag har ett manus att skriva klart och en titel att kläcka.
Nu kör vi.

700 ord.

Är lite raspig i halsen och därför lite ynklig, alltså är jag extrasnäll mot mig själv trots att jag missade målet.
Jag orkar nämligen inte mer idag. Istället ska jag lägga mig i sängen och försöka mig på en tupplur.
Ska ju ut ikväll, herrejösses.

Jag uppe, redo

och om en halvtimma kör vi.
Eftersom min vanliga skrivstugsleverantör tjurade ihop över mina länkningar så kan jag inte längre leverera dessa varje dag.
Men ibland. Om jag alltid använder nya sajter.

Det har jag gjort idag.
Hit åker vi.
Häng med!

I morgon ska jag träffa ett gäng gamla arbetskamrater på After work.

Och det blir inga sådana trevligheter om jag inte först har skrivit mer än tusen ord, gärna två när jag ändå har farten uppe.
Jag har också ett arbete (om än väry lyxigt, kreativt och fritt från att behöva en annan sträng chef än mig själv. Inga utvecklingsplaner, inga medarbetarsamtal, inga lönesamtal. Ingen lön heller för den delen), och från och med nu ska jag sköta det i största möjliga mån på veckodagar som normala människor gör.

Nu ska jag ser på Grey´s och sedan sova.
I morgon (suck och stön) måste jag upp tidigt och jobba.
Hehehe.

Jag har lite svårt med alla mina nya glasögon,

men jag vänjer mig väl.
Vänsterögat känns lite konstigt på glasögonen jag ska se långt med.
Läsvarianten verkar bra, jag ser i alla fall bra på datorn, men där är högerögat knäppt.
Jag tycker det är svårt med alla syntesterna hon optikern.
Är jag inte nöjd om en vecka går jag tillbaka.

Nu blir det kyckling.

1500 och jag är nöjd som tusan.

Ett hellbergskt bra kapitel har ofta följande ingredienser:

• Vi har fått se mer av hur karaktärerna funkar (fördjupning)
• Det har uppstått en liten konflikt (dramatik)
• Vi har tagit oss från A till B (action)
• Det har längtats (känslor)
• En överraskning dök upp på sista raden, men vi får inte veta mer om den på ytterligare två kapitel (cliffhanger OCH dramatisk vändning på gång.)

Det var det.

Nu ska jag hämta mina nya läsglasögon.

Ute är det nästan vår.

Toodeloo.

Good morning, book lovers.

Fem i halv sju klev jag ur sängen och nu är jag mätt, färdigläst och förberedd på ett skrivpass.
Om fyra-fem timmar är jag nog klar.
Vi hörs då.
Tjingeling.

Haha, det blev väldigt roligt

med gigantiska glasögon.
Jag undrar hur man får bilderna mindre? (Jag har förminskat bilden nu, men i datorn inte telefonen.)
Vet ni?

Då provar vi ett inlägg från mobilen

Jag tänkte att jag skulle få med ett foto men vet inte hur man gör än. Jo men det funkar tror jag. Mina nya glasögon. Väldigt fina tycker jag.
Tja, det var väl det.

Men tjohej Åsa Birgitta,

du fick lite gjort ändå. Klapp, klapp, klapp.
I morgon kommer jag att ställa väckarklockan på halv sju.

Jag sov konstigt i natt (kattkräk, svett, toa, spöregn mot fönsterbleck, öppet fönster), och därför  länge i morse. Min första fundering på kaffe kom 04.55, sedan 08.00. När jag klev ur sängen klockan TIO var jag vimmelkantig av koffeinbrist.
Jag behöver sätta mig i min skrivstol betydligt tidigare än så om jag ska få något gjort.

Idag har jag inte en enda tevekvällsrekommendation.
Urtrist!

Jag tänker läsa istället.
De sista månaderna har jag snuttläst på allt möjligt. Nu tänker jag plocka en ur högen och faktiskt läsa klart.
Det blir Karin Wahlbergs Än finns det hopp, eftersom den ligger överst.
Under den ligger det också godingar.
Åh, vad jag ska läsa i januari när jag har lämnat manuset till Sara. Två böcker i veckan, minst!
Jag tänker nämligen vara skrivledig då och bara njuta av min nya lägenhet, en restresa med N, böcker och teveprogram.
Det blir en bra uppladdning för releasen av En liten värld i slutet av februari.

Snyggast.

NU ska jag börja skriva!

Jag fastnar i tankarna på min nya lägenhet.

Hur jag ska möblera den? Var jag ska sitta och skriva eftersom jag måste ha datorn i knäet och därför en bekväm skrivplats (till skillnad mot nu i min nuvarande fåtölj som inte alls är skrivskön.)
Hur ska jag få plats med dubbelsäng, soffa och matbord OCH var ska teven stå eftersom jag måste sitta exakt framför när jag skriver (utan teve ingen bok, som jag brukar säga.)
Min gamla lägenhet var oerhört lättmöblerad, med långa väggar utan fönster. I den nya är det bara öppna ytor och den enda långa väggen består av fönster.
Spännande.

Om jag skriver något?
Inte ett ord.
Än.
Men jag har hittat en skrivlya. Den skulle jag kunna tänka mig på riktigt.
99 tusen Euro på Mallis.
Som hittat!

Ett sjunde land har lagt bud

på Sonjas sista vilja. Hurra för det.

Jag är så ofantligt tacksam för allt som händer just nu, inte bara professionellt utan även privat.
Och när jag är tacksam gråter jag. Lite klimakterie på det så kommer det floder. Inte en enda av de tårarna är just nu av sorg.

Idag har jag fått ett par timmar för mig själv med sonen. Jag hängde med till doktorn, och sedan shoppade vi och fikade. Och pratade.
De händer så sällan att vi två gör något ihop, att det blir något att gråta för även det.

Eftersom doktorsbesöket kom plötsligt - och jag fortfarande har mina prioriteringar glasklara - hann jag bara skriva en tredjedels sida idag.
Jag känner att jag tar igen det i morgon.
Är ruskigt laddad.

Ps, hade jag vetat att det drog igång idag hade jag rekommenderat Sommarpratarna 20.00 på ettan. Men det finns på Svt-play.  Tack och lov. Utmärkt teve. Utmärkt!

Och tydligen är det en ny omgång av "Let´s dance" på gång.

Ingen har ringt mig i år heller.
Ni som har dansat med mig vet att jag skulle vara grym!

Har jag kommit igång?

Har jag skrivit de tusen ord som krävs för att jag ska nå min deadline, 15 december?
Nej, det har jag inte.
Istället har jag ägnat mig åt precis ingenting, vilket förvisso är trevligt men jag har en arbetsdag och måste TA TAG i den.
Jag gör det nu.
Två koppar kaffe, sedan kör jag ett par timmar.
Jag kommer att vara supernöjd efteråt.

Mot kaklet.
Kämpa Hellberg, kämpa!

Ska vi hjälpa till?

Det här har vi alla råd med.
Röda korset "SMS:a AKUT till 72 900 och skänka 50 kr."

UNHCR för FN:s flyktingorgan. SMS:a TYFONHJÄLP till 72980 och du skänker 100 kronor.

Just nu har jag råd att skicka flera sms, en annan månad kan jag bara avvara 50 kronor.
All hjälp är förstås värdefull, oavsett storlek.

Bilfixdag,

i alla fall på förmiddagen.
Det ska bytas halvljuslampor och lokaliseras vattenläcka.
Eller lokaliseras och lokaliseras. Jag vet var den är.
En mycket trevlig man kom fram till mig på parkeringen och visade mig exakt var det läckte. Och berättade hur mycket reservdelen kostade (sisådär 400). "Jag är bilmek", skrockade han och pekade på sin bil, en exakt likadan som min, som hade gått 35 tusen mil. 16 tusen mer än min som jag trodde var skrotfärdig.
Jag borde bett om hans telefonnummer.

I eftermiddag ska jag skriva bok.
En som är så bra att ni dånar!

Väldigt trevlig helg.

Jag är fortfarande på Söder. Sjavar runt osminkad i säckiga mjukiskläder och tycker mest att jag äter, faktiskt.
Marshmallows. Fläskfilé. Nötter.
Säg nåt, och jag har ätit det, som jag brukar säga.

Nu blir det glass och Solsidan.
Tjohej.

Hellberg rekommenderar, men kan inte se själv,

Sweet home Alabama. Femman 21.00.
De betyder att den har börjat, så det är bäst att ni snabbar på!

Good morgning, Blogglovers!

Lördag, och visst är det underbart?

Jag vaknade i morse av att jag hade fått ännu en lägenhet till. En tvåa i etage, med en altan som hade havsutsikt. Det fanns en tillhörande restaurang där vårt tvåmansbord satt ihop med ett likadant och där satt en ensam herre.
I drömmen var jag lite brydd över antalet lägenheter jag helt plötsligt kunde flytta in i och vilken jag till sist valde vet jag inte eftersom jag vaknade.

Idag ska jag till Söder. Jag längtar.
Väldigt trevliga manus får vänta tills på måndag (men man kan gärna prata om dem. Hela tiden.)

Ungefär så.
Vad gör ni den här helgen?

Jag tror att jag kom överens med min förläggare

om en deadline igår. För det nya manuset, det som jag har skrivit hälften av. Det jag har läst igenom i veckan och smålett åt. Det. Som eventuellt, om det blir antaget (sånt kan man aldrig veta), kommer ut 2015.
Det som inte har något namn och som jag inte kan kalla Sara eftersom det har tre huvudkaraktärer, alla lika viktiga.
15 december.
Det är fem veckor dit.
35 dagar.
Jag har ungefär 35000 ord att skriva, så det är en enkel division.

Tusen ord om dagen borde jag klara. Vissa dagar 2000 och mer för att kompensera ett visst bortfall.
Som till exempel idag när jag har börjat skriva igen, men har startat lite mjukt. Och i helgen tänker jag bara umgås med N och A, så då går två dagar bort.

Men på måndag, då ni. Då är det gasen i botten mot ett mål.
Jag älskar deadlines!

Vi tar det från början.

14.30 Tupplur.
15.20 Vaknar, duschar och gör något med håret.
15.45 Sminkning. Än så länge är allt frid och fröjd.
16.15 Hårfix. "Frisyr." Det går inte alls bra.
16.30 Håret fortfarande åt helvete.
16.40 Tofs. Såklart. Att jag inte tänkte på det från början.

16.45 Var är mina nylonstrumpor?
16.55 Men va fan.
17.00 Fulstrumpor och stövlar på.
17.01 Klänningen.
17.02 Herregud, boopsen!
17.05 Säkerthetsnål? Någon? Men vad fan, en säkerhetsnål???
17.10 Hänger tillbaka jättedyr klänning i garderoben.
17.12 Sätter svärande på mig något annat. Sonen stänger dörren till sitt rum.
17.17 Joggar till bilen.
18.00 FEST! Är en halvtimme försenad, men åh, FEST.
18-23.30 Åh vilket Party!

Agnes Hellström och Caroline Eriksson

Sofia Scheutz, Anna Käll och Simona Ahrnstedt

Handen tillhör stressforskaren Dan Hassan som lärde Simona
 och mig hur vi ska hålla huvudet när vi skriver.

23.30 Kör hem kollega.
00.00 I förorten igen.
00.01 Snubblar på fladdriga byxor, kör knä i backen, armbåge i bervägg. Klarar huvudet och går försiktigt hemåt. Det har varit en fantastisk kväll!

Fler bilder hos Simona!

Jag har gjort nya slingor

för att jag tyckte att jag hade för få.
Nu har jag för många.

Idag är det party på förlaget.

Och jag behöver inte vara ett dugg mingelorolig eftersom jag känner många av dem som är inbjudna.
Jag har väl sagt att jag inte är särskilt bekväm i sådana sammanhang? Inte ens en perfekt makeup, höga klackar och finfin klänning hjälper. Inombords är jag vilse, även om jag inte tror att någon ser det på mig.
Jag är ett socialt proffs men det betyder ingenting mer än jag vet hur man uppträder, vad man säger och när det är lämpligt att tacka och gå hem.

Men ikväll ska det bara bli roligt.
Eremiten Åsa ska lufta örhängena.
Tjohej.

Jag tror att årets jul

blir både mysig och härlig på alla sätt, men i kan väl redan nu konstatera att mina regler, de som talar om för er hur ni ska göra med julsaker och ting, måste ställas åt sidan i år.
Mina granslingor, tomtar och röda dukar ligger nedpackade längst in i ett fullproppat rum under i runda slängar 60 kartonger, och kan inte jag följa mitt eget regelverk kan jag heller inte pådyvla detsamma på andra.

Så ät ni lussebullar i början av november, gör ni det.

Så. Färdigläst halvt manus.

Det finns säkert saker att åtgärda även om jag inte såg så mycket av det nu.
Jag har varje gång trott att jag har lämnat ett manus färdigt för att tryckas direkt. Hahhahahhaahahahahhaaa.

Nu tvättstugan.

Tjohej, det är onsdag!

Onsdag,

och jag tänker läsa klart Sara, alltså det jag hittills har skrivit, vilket i runda slängar är knappt under hälften. Tror jag.
I eftermiddag ska jag tvätta. Äntligen. Det är mina underkläder som alltid tar slut, så nu har jag fyllt på förrådet.
3 för 2, är ett utmärkt koncept. Samma som när jag köpte nya glasögon häromdagen.

Annars då?
Jo, tack. Jag är nöjd.
Livet är generöst mot mig just nu.
Men gårdagens firande av det med kanelbulle, jättepizza och en hel bytta chokladglass, var väl att överdriva liiiiite.
Idag äter jag ingenting.
I morgon när jag ska på fest, ska jag ha på mig en klänning som avslöjar varje kurva.
Det är bra om de inte är fler än vanligt då.

Min katt fäller så enormt mycket.

Någon som har tips på vad man kan göra? Han är snart 15 år, blir det värre med åren ni som vet sånt?

En annan som har fällt är jag själv. 5 centimeter av en utväxt tunn lugg ligger nu i toaletten. De kan ha varit ett par centimeter för mycket, men det växer snabbt ut. Jag vill ha en sådan lugg som jag har på pressbilden, inte längre än så.

Tja det var väl det.

Har läst 50 sidor av Sara och är nöjd. Jättenöjd faktiskt.

Nu checkar jag ut för idag, och åker till Farsta och fikar med en kompis. På vägen ska jag köra förbi MIN NYA LÄGENHET.

Tjoho.

"Jag vill inte slösa bort dagen",

sa min unge när han var i sexårsåldern som svar på frågan om vad han gjorde uppe vid halvsextiden en lördagsmorgon.
Det ligger något i det ...

Jag är lite livshög för tillfället och halv fem var jag både för svettig och för hungrig för att somna om.
Istället tänker jag läsa klart resten av det jag har skrivit på Sara, och ta en tupplur när arbetsdagen är slut vid tolv-ett.

Dagens lässtuga kommer här!
Ska vi köra?

Le ungdom

lagar mat.
Mycket praktiskt eftersom det här är min hållaigendag, efter intehålltigenettjävladugghelg. Jag gillar mina inte ätadagar, men är lite skakig så här dags. Alltså sitter jag och väntar. Det sägs att det ska serveras entrecote.

Jag har alltså skrivit på ett lägenhetsavtal och allt är så roligt just nu att jag nästan blir glad när bilen fortfarande verkar läcka vatten, trots att den är lagad för bortåt sju tusen.
Att ALLT skulle vara bra känns nästan för overkligt.
I helgen ska vi hissa upp den och kolla om vi kan se var det rinner ut, och så ska vi byta glödlampor till halvljuset.
Nitton tusen mil har hon gått, Forden, och jag förstår att det snart är dags att säga hej då, men kan vi fixa var läckaget är (som två verkstäder verkar ha missat) och laga det, så kanske hon går ett par tusen mil till.

Ungefär så.
Måndag fjärde november har varit en väldigt bra dag.

Jag är alldeles yster,

som Simona brukar säga.
Ett utmärkt ord som N och jag har använt hela helgen.

Det är inte bara det att jag skriver på avtalet på lägenheten 14.30 idag, jag är också supernöjd med det lilla jag hittills har läst av Sara. Det är riktigt bra.
Jag ser oerhört mycket fram emot att skriva klart, och inte bara det. Jag ser oerhört mycket fram emot att få veta vad som ska hända i manuset framöver.
Drygt hälften kvar att skriva. Det kan ju gå precis hur som helst för de här sköna damerna. Hehehehe.

JAG FICK LÄGENHETEN!

66 kvm ren njutning.
Nästan sprillans nytt, bara trägolv och BADKAR.
BADKAR!
10 kvm balkong, i rätt läge.
Vilka böcker jag ska skriva där! Och vad fint jag ska göra på balkongen!
Och tänk vad glad Misse kommer att bara över att få en fin liggplats där.

Jag är så glad och lättad att det spritter i kroppen.
Jag tror banne mig att jag ska väcka kidsen och berätta!

Författarkryssning 23-24 mars.

Häng med, vettja!

Nu ska jag läsa det jag hittills har skrivit av Sara.
Tjingtjong.

Kommande vecka

drar jag igång skrivandet av min femte roman, Sara som den för ögonblicket kallas.
Tyvärr måste jag nog göra en genomläsning av det jag hittills har skrivit eftersom det har legat så länge, och jag tänker ägna morgondagen åt det.
Jag har två trevligheter inbokade i veckan; fika med en kompis och Forums höstfest. All övrig tid kommer att ägnas åt manuset som jag har en egen deadline på exakt 00.01, första januari 2014.

Det är samma dag jag måste flytta ut.
I dagsläget har jag inte en susning om vart.
Jag måste nog mejla bostadsbolaget och fråga om de har glömt mig, för i så fall måste jag jaga vidare.
Suck.
Den är lite jobbigt (för tänk om de säger nä du, någon lägenhet får du inte), men idag pushade jag en kompis att mejla en jobbig grej och då får jag helt enkelt göra detsamma för att inte kasta sten i glashusgrejen.

Söndag kväll. Jag är sugen på mysfilm.
Hemma bäst med Sara Jessica Parker och Matthew McConaughey börjar 20.00 på sjuan, och 21.00 på fyran den Oscarsnominerade (har jag för mig, i alla fall var flera skådisar det) True Grit med en av mina absoluta favvisar, Jeff Bridges.

Eller så blir det Solsidan, Hellenius hörna och Partaj.
Vi får se.
Jag är lite upplivad av morgondagens Saraprojekt och kanske lägger mig tidigt för en gång skull.

Den lilla restaurangen.

Mitt utmärkta middagssällskap.

Utsikten från vårt lilla bord.

Älgfärsbiffar.

Jag förstår inte varför jag inte fotade desserten, den KAN bero på att jag tryckte i mig den så fort att det liksom inte hanns med att ta bilder.

Idag har jag ätit frukost med Bergfeldt och Ahrnstedt, två utmärka författare.
Och vänner.
Hade inte min Misse varit ensam hela natten hade jag nog fortfarande suttit kvar och pratat.

Vi skulle bara fixa

lite igår;  brädor, en teve och annat som N behövde eftersom han hjälper sin brorsa att renovera en lägenhet. Efter det skulle vi fika. På ett mysigt ställe. Så vi åkte söderut, mot Nynäshamn, och när skylten mot Dalarö dök upp tog vi av ditåt.
Vi hittade ett fik långt in på marinan som förstås var fylld av uppdragna båtar, och nu önskar jag att jag hade sladden till datorn med mig till N så att ni kunde få se hur anspråkslös lokalen såg ut. Ni vet när man får känslan av kaffe som har stått på länge och en torr dammsugare på ett fat? Och man är så fikasugen att man skiter i vilket?

Innanför dörrarna var det störtmysigt. Klockan var fyra, de hade egentligen inte öppnat för kvällen vilket inte hindrade dem från att hälsa oss välkomna. Istället för fika med torr bulle åt vi en fantastisk middag med utsikt över havet.
Älgfärsbiffar med potatismos.
Chokladmoussetårta och kaffelatte.
Det hann bli rejält mörkt innan vi åkte hemåt.

Solsidan, som restaurangen hette, var gårdagens bästa överraskning.

Tack för presenttipsen igår.

Till sist blev det något en kvinna aldrig kan får för många av; ett par schysta handskar.
Värdinnan jublade, så det verkade vara rätt present.

Väry trevlig fest, och jag hamnade i en spännande diskussion med en person som inte alls kunde förstå att jag inte vill ha feedback på vad människor i min närhet tycker om mina böcker (om de inte jublar förstås.)
Vad andra, utanför min krets, tycker, tar jag gärna del av, men att mina vänner och familj skulle agera "kritiker" och säga sin åsikt vill inte jag och det gjorde mig tydligen feg och osäker (japp, jag skriver under på det och tycker att det är helt okej att vara så.)

Bara av de närmaste får man ärlig feedback, tyckte hon, och hur ska man annars kunna utvecklas.

Vad säger ni?

Jag befinner mig just nu på Söder. Vi ska ägna dagen åt "ärenden."
Ett av dessa är hämta mina läsglasögon som jag glömde hemma.
Jag ser vad jag skriver men det är inte mycket mer än så.
Söndag på en lördag.
Tja, varför inte?

I går hängde jag inte direkt vid bloggen,

jag vet inte riktigt vad jag gjorde.

Men jag vet att jag igår kväll var hos en 88-årig onkel och åt dillskött. Glasklar, påläst om det mesta och duktig konstnär. Det kom han på att han skulle pyssla med när han gick i pension vid 70.
Vi var där klockan fyra och hemma tio. Jättetrevligt.

När min bästis fyller 56 idag är hon ju rena ungdomen i jämförelse.
Vi ska dit på fest.
Och innan dess ska jag köpa en present.
Har ni några bra förslag?