måndag 11 november 2013

Ett sjunde land har lagt bud

på Sonjas sista vilja. Hurra för det.

Jag är så ofantligt tacksam för allt som händer just nu, inte bara professionellt utan även privat.
Och när jag är tacksam gråter jag. Lite klimakterie på det så kommer det floder. Inte en enda av de tårarna är just nu av sorg.

Idag har jag fått ett par timmar för mig själv med sonen. Jag hängde med till doktorn, och sedan shoppade vi och fikade. Och pratade.
De händer så sällan att vi två gör något ihop, att det blir något att gråta för även det.

Eftersom doktorsbesöket kom plötsligt - och jag fortfarande har mina prioriteringar glasklara - hann jag bara skriva en tredjedels sida idag.
Jag känner att jag tar igen det i morgon.
Är ruskigt laddad.

Ps, hade jag vetat att det drog igång idag hade jag rekommenderat Sommarpratarna 20.00 på ettan. Men det finns på Svt-play.  Tack och lov. Utmärkt teve. Utmärkt!

8 kommentarer:

Spader Madame sa...

Heja! Härligt när det går så där bra!

Annika Estassy sa...

Grattis! Hurra! Tjoho!

Kati sa...

Grattis! Vad spännande!

Simona sa...

Jaaaaa!
Hurra!

Åsa Hellberg sa...

Taaack, jätteroligt!

Snäckskalsdalen. sa...

Det låter som om du och min svägerska är likadana, hon gråter hela tiden....för att inte tala om när jag och hennes bror gifte oss för hundra år sen, då grät hon och hela hennes familj så min morfar som var med och fyllde 88 år den dagen, han fick gå runt och trösta och säga att så bedrövlig är hon (jag, alltså) inte......kram

Marina sa...

Kul! Stort grattis!

Sus sa...

Stråååålande!

Jag gråter jämt jag med. För allt faktiskt. Men tack och lov oftast av glädje.