Men det här går ju inte alls bra,

däremot har jag löst ett par grejer genom att - hoppsan - tänka.
Högt.
I telefon med N.
Och så har jag skrivit ned det i min fina anteckningsbok.

Jag behöver inget bollplank för att förstå att jag måste sluta äta fel.
Efter sommaren känns det som om jag helt har släppt kontrollen, det har varit glass, chips och godis nästan varje dag.
För närvarande kan jag inte skylla på varken deppighet, stress eller lägenhetsyrsel, alltså är det bara att ta tag.
Min mätpunkt sitter på övre delen av låret. Första målet är att bli av med två centimeter.

Kämpa nu Hellberg, kämpa!!