lördag 31 juli 2010

Den stackars

sonen har inte varit iväg på en enda semesterresa i sommar, därför tror jag att han tycker att det ska bli extra roligt att åka på kollo.
Bilen rullar ur garaget om en kvart och sedan är det två härliga veckor som väntar.
För honom.

Själv tycker jag inte att det ska bli skönt, mest trist faktiskt.

Det är konstigt, ända sedan han var tolv har jag varit förberedd på de där tonåren som ska vara så jobbiga, men frigörelsen går alldeles lugnt till i den här familjen och frågan är väl om jag kan vänta mig större draman när han börjar gymnasiet i höst?

Vad tror ni med större erfarenhet än jag?

6 kommentarer:

Cattis sa...

Min äldsta dotter är lika gammal som din son och jag måste oxå säga att vi har en lugn och fin frigörelse.

Hoppas du kan njuta av dessa veckor fast det känns trist just nu,

kramkram

faith sa...

Min erfarenhet av två barn är att det kan se helt olika ut. Dottern var lite lugnare än sonen. Han och jag hade våra "stora" konflikter när han var si så där 12-13 år. Men under gymnasietiden var det ändå en del dispyter som uppstod när det handlade om ansvar, skyldigheter och rättigheter. Ibland ville han se sig som "stor", och då var det rättigheterna det handlade om förstås, men när det kom till plikter så var han gärna "liten" igen.Det är väl växandet och steget in i vuxenvärden som tar sina uttryck.
Så du kan nog få lite att "tampas" med framöver:)
Men har man en bra och trygg grund att stå på tillsammans så ordnar det sig!
Vilket tråkigt väder han får på sin resdag. 16 grader på min termometer, brr..
Kram

Maj Korner sa...

Mina bådas tonår har gått väldigt spårlöst förbi, ur dramasynvinkel. Dock vet jag inte om det är bra eller dåligt.

Sus sa...

Tonåringar är underbara! Det kommer ingen kris. Det borde redan gjort det i så fall.

Det är nu det braiga föräldrarskapet lönar sig!

Åsa Hellberg sa...

tack alla, det låter bra:)

Kram Åsa

nillas liv på pinnen sa...

Har sett olika ut för alla mina tre. Min yngsta har haft störst frigörelsebehov vilket förmodligen hänger ihop med att jag behandlat henne som "min lilla" lite för mycket.