torsdag 22 juli 2010

Duktig

Efter att i många år ha kämpat som galningar för att bäst på att passa in, passa upp, ge mest, betyda allt, så ska vi helt plötsligt bli bäst på att bli "nyktra medberoende".

Det finns en lång lista på vad det betyder i form av att alltid tillämpa det jag kallar regler som omger nykterhet:

Vi får inte kontrollera.
Vi ska tro "på något" starkare än oss själva.
Vi ska inte döma.
Vi ska inse vad som är vårt ansvar och vad som är ditt.
Vi ska inte sträva efter bekräftelse.
Vi ska inte ta åt oss av andra människors känslor.
Vi ska gå ur en symbios.
Vi ska vara tacksamma.

Vi ska be om ursäkt.
Vi ska förlåta.
Vi ska inte känna avund.
Vi ska inte vara missunnsamma
Vi ska inte längre göra våra val utifrån våra barndsomsmönster.
Vi ska bete oss som vuxna.
Vi ska inte skylla ifrån oss.
Vi ska känna och helst berätta om våra känslor.
Vi ska ska få förtroende för nya vänner.
Vi ska välja tillit till andra
Vi ska känna tillit till oss själva.
Vi ska lita på vår inre röst.

Tillfrisknandet blir ett nytt måste, en ny duktighetsfälla.

Min önskan är att vi inte ska gå in i den.

Du och jag är helt okej som vi är, och finns det något hos oss själva som vi inte gillar eller mår dåligt av så kan vi förändra det... om vi vill.

Jag vill att alla vi som är så himla duktiga jämt, vare sig det gäller att ta sig ur ett medberoende eller i andra sammanhang, börjar med att klappa oss på kinden och säga att vi är okej.

Vi är först och främst människor, det kan vi inte förändra, och som människa har vi både tillgångar och brister.
Det är precis så det ska vara.

Det går inte att bli bäst på att inte vara medberoende.

Det går bara att vara bäst på att ta hand om sig själv eftersom det inte finns någon annan som är mer lämpad för den uppgiften.

9 kommentarer:

Agneta sa...

Oj, det kändes bra för mig att läsa detta, trots allt, kram

Åsa Hellberg sa...

Kram till dig också!

Anonym sa...

känns bra att läsa..o tack för kommentarer o hejjarop..kramar om
naussika.blogg.se

faith sa...

Ja det är så sant. Det gäller att hitta en balans på något sätt.
Kram

Anonym sa...

Tack för dina kloka ord Åsa !
Ska skriva av dem och sätta upp som tavla på väggen !
kram Lena

Anonym sa...

känns igen. Men inte helt lätt att veta när man gör vad alla gånger.. Men börjar känna så, att jag är människa fram för allt. Är inte "duktig" jämt, även om det finns dom som verkar sakna den "duktiga" jag, som inte behövde, gnällde, var trött, otacksam, sur, grinig, less och allt det där andra mindre "fina" ibland. Bara jag. Men börjar landa i känslan av att den jag är faktiskt är underbar som hon är, även om det finns saker jag vill jobba på. För min skull mest.

BRA tankar och inlägg, även om jag blev lite förvirrad över när jag gör vad.

Kram!

/Lizzie(som njuter av svalkan)

Stina sa...

Tack, det var verkligen ord som fick igång mina funderingar. Precis vad jag behövde just nu.

Åsa Hellberg sa...

Ni är bäst!

Kram Åsad

Anna sa...

Låter egentligen ganska sunt. Konstigt bara att det nästan ska behöva ta ett halvt liv, att komma fram till att man duger som man är och att om man gör så gott man kan och visar både andra och sig själv respekt och omtanke, då fungerar det mesta bra...