som om jag hade filmjölk i varje mungipa.
Det har jag inte.
Under veckan har jag haft en spricka i varje och idag klev jag in på apoteket för att få lite hjälp, ut steg jag med en liten tup med zinkpasta.
Samma lösning som för 30 år sedan.
Zinkpasta och Idomin måste väl vara hundra år gamla varumärken.
Idomindoften har jag växt upp med.
Den fick man ha både här och där när man hade små hudproblem.
Visst minns ni den också?
Anyway, nu sitter jag här med mina vita mungipor och hoppas att det är läkt till i morgon.
Annars kanske jag måste fundera på om det är mitt matintag eller lyspyl som är problemet, och det vill jag inte.
Jag satsar allt på pastan.
Och på chips.
Tänk att man kan bli så sugen på det en onsdag.
8 kommentarer:
Man dör utan Lypsyl.
Man gör det. På riktigt.
Nu är ju jag lite äldre än du så det jag minns är Jukon. En salva med små korn i, liksom.
Idomin hade jag till mina barn dock.
Sus; jag vet. Jag har varit lypsyloman sedan jag var 15. Numera kör jag den ljusblå med mindre parfy,
Maj; så mycket äldre tror jag väl ändå inte att du är väl??
Jukon? Vad hade man den till?
...och idomin är fortfarande världens bästa salva tycker jag - funkar mot allt!
kram!
Uff då! Låter inte kul alls... vad med alla medel de gör reklam för på TV? Var en stund sedan jag såg reklam för Zinkpasta och Idomin ;-)
Barndomsminnen... Vaselin på liten burk, salubrin på bett av ömse slag och Nivea på solvarm hud... det var tider det :-D
Kramar från mig!
Karina; japp, men jag hittar inte min!
Pennelina; då ska det visst vara herpes, men det är inte det här...
Kram.
Jukon är också en sårsalva. Och jag är minst fem år äldre än du!
Jag kör fortfarande med Idomin, bra till allt! Och jag har örerfört det till mina söner, alltid flera Idomintuber hemma. En i väskan, en i nessecären, en på nattduksbordet, en ombord...
Skicka en kommentar