onsdag 28 juli 2010

Det finns de som tycker

att man inte ska läsa böcker om missbruk för att förstå sin missbrukare, utan fokusera på sitt eget istället.
Jag håller med om det, men vill ändå rekommendera anhöriga att läsa på om missbruk.

Min erfarenhet är att ju mer jag förstår om missbruket desto mer kan jag frigöra mig från missbrukarens problematik.
Jag kan kanske komma att förstå att det inte handlar om mig (vilket är vanligt att man känner, inte minst när det gäller sex & kärleksmissbruk)
Jag kan kanske komma att förstå att om det inte handlar om mig kan jag heller inte göra något åt någon annans problem.

Vad jag än gör, säger, tänker, känner; om jag skäller, älskar, hotar eller blir förtvivlad så avgör inte det om missbrukaren väljer att fortsätta med sitt missbruk eller inte.
Det hänger inte på - eller handlar inte om - mig.


Den bok som jag rekommenderar är Graig Nakkens "Jaget och missbrukaren".
För att frigöra dig, inte för att du ska förstå missbrukaren.


8 kommentarer:

Anonym sa...

Håller med dig, bägge behövs. Kunskap om missbruket och fokus på sitt eget tillfrisknande.

"Bli fri från ditt medberoende", var dock en riktig ögonöppnare för mig, trots 8 månader på Dbk...

Varm somrig grannkram!
L8

Åsa Hellberg sa...

Jag håller med dig om den.

Kram Åsa

Anonym sa...

håller med, den är en av dom bästa jag läst och har gett mig massor. Även om jag för närvarande föredrar att fokusera på mitt eget beteende, eller ännu hellre bara leva mitt eget liv. (finns ju andra saker än medberoende/beroende också.. *s*)

Ha en fin dag! kramen!

/Lizzie

Anonym sa...

Jag tror man i längden frigör sig mer och mer - även om man startat upp med tanken att förstå missbrukaren - ju mer man lär sig.
Därför tror jag att det är bra att läsa på/lära sig.
kram Sanna

Åsa Hellberg sa...

Lizzie; ja, visst gör det:)

Sanna; absolut, det tror jag med.

Kram Åsa

Millan sa...

Du tipsade mig om denna och den är på väg..bör vara i min låda imorgon...tack kära du...dina kloka ord får mig att växa..
Och att man inte ska läsa om det som man har problem med..det är som att blunda för sitt eget liv...

Kram igen

www.todeathdouspart.blogg.se

Anonym sa...

Hej Åsa
Levt i detta i 20 år och lämnade det för några år sedan men har aldrig förstått vad det var min man gjorde till fullo ..men även om jag gått vidare så undrar jag ofta hur det har format mig som person..uppskattat att läsa din bok!!

Åsa Hellberg sa...

Vad bra, Millan!

Anonym; det påverkar oss på olika plan. Känner du att du inte har gått vidare så sök hjälp, det har i alla fall varit ofantligt viktigt för mig.

Kram Åsa