Själv har min slagit mig i huvudet, attackerat mig i knävecken, väckt mig om natten och i det allra värsta läget lagt sig runt min hals och dragit åt.
Skenhelighet kallas det i folkmun, och beskriver på pricken det jag har ägnat mig åt.
Fint på ytan och men i verkligheten lite smutsigt.
Det var inte så kul att inse att jag inte var så där himla god som jag hade inbillat mig.
Jag som var en sådan fin människa kunde förakta de som inte riktigt passade mig.
Utåt syntes inte det förstås.
Vi glorianer döljer sådant under vår fernissade välvilliga yta, men innanför slår vi oss för bröstet och berömmer vår överlägsenhet och manifesterar därmed andras underlägsenhet.
Länge var jag inte ens medveten om hur jag kände eller att man faktiskt kunde kalla det förakt, jag var ju en sådan där god människa som var snäll och omtänksam mot alla.
I alla fall var det bilden som jag planterade hos andra.
Jag vet inte när, eller vad det var som gjorde att bilden av mig själv krackelerade.
Troligtvis var det när jag insåg att det yttre och inre inte matchade.
Så jag fick revidera mig själv och acceptera det operfekta.
Det var inte gjort på en kvart.
Mängden skit i hörnen var större än jag trodde och många gånger grät jag när jag fick mina insikter.
Hade jag verkligen tänkt så illa om andra? Hade jag verkligen låtit bli att älska för att jag var så feg? Hade jag verkligen rymt när jag hade kunnat stanna kvar och be om ursäkt?
Jag valde att aldrig sätta upp glorian igen, den ligger numera i en dammig malpåse källarförrådet.
Jag är varken god eller ond, jag har samma mix av det som de flesta andra.
5 kommentarer:
Du har helt rätt i att vi alla är både goda och onda. Visst skulle det kännas enklare om det var som i gamla västernfilmer, där de goda bar vit hatt och de onda hade en svart hatt. Men i verkliga livet är vi alla mer sammansatta än så. Moder Theresa hade säkert mörka sidor, och Adolf Hitler var en konstintresserad vegetarian.
Men vissa är godare än de flesta och andra är ondare. Av det jag sett av dig tror jag ändå att det goda hos dig har ett rejält övertag.
Jag tror att det goda har övertaget hos de allra flesta, tack och lov:)
Kram och trevlig helg Robert.
Jag vet inte om jag har haft någon gloria.
Jag tror jag varit för rädd för att göra någonting som varit synligt - fel eller rätt så jag har bara varit en grå massa.
Jag har ibland blivit besviken men oftast har jag slagit på mig själv och sagt att det är jag som är orsaken till att jag blivit behandlad så.
Jag anser inte att jag varit bättre - utan helt enkelt räddare för att tordas ha en gloria.
Vet inte om jag gör mig förstådd?
kram Sanna
Jag har haft och har fortfarande mellan varven, kanske inte en gloria utan snarare en rejäl blaffig förträfflighetsstämpel som ger mej rätten att se ner på andra mer taffliga liv. Men nu när jag läste ditt inlägg insåg jag att det var längesedan jag mötte den sidan hos mej själv nu, riktigt längesedan och det gör mej mycket glad.
Sanna; du gör dig så förstådd så:)
Tandgnisslur; heja!
Skicka en kommentar