det vill säga kollar vilka sidor de är inne på?
Själv har jag aldrig gjort det eftersom jag tycker att det vore som att läsa någons dagbok, men jag vet att inte alla håller med.
När sonen var typ 9 hade han sökt på sex och kommit in på sidor som tydligen gjorde honom rätt förfärad.
Först försökte han trassla sig ur situationen genom att fråga mig hur man tar bort sidor som man har besökt men mitt lyfta ögonbryn fick honom att berätta om hur grabbarna på skolan hade pratat om dessa sidor som var så förbjudna.
Vid ett annat tillfälle (långt före spotify) hade han så dåligt samvete över att ha laddat ned musik - som i den här familjen är no-no - att han kom och berättade...
Jag tror mer på dialog än kontroll. Hur - eller vad - gör ni?
11 kommentarer:
Knul är ju annars ett sökord som kan dyka upp...;)
Och jag tror på dialog, inte förbud.
En gång har jag kollat äldsta dotterns dator. Efter att hon kom och sa "mamma... det finns så mycket äckligt på internet...." och beskrev hur en tjej slickade på en mans snopp, och hur hon låg med benen ut åt sidorna.
Oups, tänkte jag och ville se vad hon hade sett. Och det var inget mysigt för en då tioårig flicka. Jag sa inte till henne att jag kollat.
Sen fick maken spärra barnens datorer! Efter det har jag inte tittat efter. Jag tror också på dialog, och att berätta och förklara. Sen går det inte att skydda dem mot allt. De har kompisar som har äldre syskon...
Jag minns hur jag kände skräckblandad förtjusning de gånger jag och mina kompisar hittade porrtidningar i buskage... Äcklad och fascinerad stod man där och tittade på de förbjudna bilderna.
Hur otroligt det än kan låta så har vi bara EN dator i detta hushåll. Den får vi samsas om och jag kollar vart dom varit för vi har haft virus i datorn några gånger. Nope, inga porrsajter hade besökts vid dom tillfällena. Dom vet inte om HUR man kollar bara ATT jag KAN göra det. Annars måste lita på dom och att dialog vinner över hot och smyg.
Kram
Dialog, definitivt.
Även ungdomar har rätt till integritet.
Hej Åsa!
Jag är väl av den strängare sorten och var väldigt restriktiv i början av deras datorinskolning. Föräldrarspärr aktiverad, tidsbegränsning, datorn placerad så jag såg skärmen när jag passerade och så. Vad jag vet har de inte lidit av det utan vi pratar öppet om både fördelar och nackdelar med "nätet" och de har berättat när de kommit in på sidor de förstått inte varit avsedda för dem.
När de chattade med kompisar hade jag nog ett öra med där i början då det förekom nätmobbing vid den skola de då gick i. Ett av mina barn har varit drabbat så det har hänt att jag ingripit i konversation jag inte tyckt varit ok. Skrivit ut dialoger och visat för föräldrar.
Nu är de ju större och jag är inte lika vaksam längre annat än med tiden. Jag kollar ibland var de varit och det vet de om.
Dialog är väl melodin för det mesta?
Tror faktiskt också att dialog alltid är det bästa. :-)
Har ej kollat mina tre ungdomars datorer, inte ens när dom var yngre. Dialog - absolut. Trampa på och förbjuda - nej jag tror inte på det. Och det har fungerat bra hemma hos mig...
Förbud löser aldrig något, bättre att prata o avdramatisera.
Jag har heller inte kollat - håller fullt med om att dialog är bättre. Men det är klart hade jag haft tyst barn så hade jag kanske tänkt annorlunda.??
Men jag har haft kvinnor här (som själva haft barn i samma ålder) som tyckt att jag kunde läsa dagböcker också - och det är absolut nej för mig. Bara i extrema fall som det kan vara tillåtet - som om de försvinner och inte hör av sig tex.
När jag tänker efter så är det lite konstigt att jag kunde bli så kontrollerande när det gällde "min man" - eftersom de är helt mot min övertygelse.??
Bara en tanke som slog mig - så där appropå...
Sanna
Jag tror på dialog med barnen. Men också att man måste vara medveten/vaksam på de fällor som finns på internet. Inte lätt för barn att sålla bort det som är dåligt. Så, ibland kan det nog vara befogat att ha lite extra koll...
Jag kollar inte, men mina barn vet att jag kan. Om jag vill! Junior har sin skärm mot dörren och vet aldrig när man kommer in eftersom han sitter med lurar och inte hör när man knackar. Ibland hoppar han högt så då kikar jag. Då chattar han med kompisar och blir överraskad bara. Sedan är jag mindre på med Junior helt enkelt, är kanske lugnare än vad jag var med Äldste sonen. På gott och ont!
Skicka en kommentar