"Har läst boken som jag upplever så oerhört kärleksfull och respektfullt skriven.
Den gav mig kraft att för första gången be om professionell hjäp.
Just nu känner jag en liten rädsla för att jag inte kommer att må bättre ändå men det vet jag ju igentligen ingenting om så det måste vara en alldeles onödig tanke...
Faktum kvarstår, jag har gjort det, sökt hjälp, för min egen skull.
Tusen tack Åsa!"
tisdag 8 september 2009
Tackar som frågar,
det föräldrafria livet känns alldeles utmärkt, även om jag inte har gjort ett dugg som innebär att jag har lämnat min lägenhet.
Igår satt jag som fastskruvad i min soffa (alltid det högra hörnet) där arbetet försegick i en rasande takt.
Idag kommer samma arbete att raderas.
Jag pratar naturligtvis om presentationen till mässan; som vanligt kommer jag att göra om alltihop trots många timmars arbete igår.
Detta kommer att upprepas tre gånger innan lampan tänds, polletten trillar ner, och Hellberg är nöjd och glad.
Jag sätter ingenting vid första försöket trots idogt tänkande, det är nämligen först när det kommer på pränt som jag inser att jag inte är "hemma".
Just idag kommer jag inte att vara hemma. Mässarbetet får vänta till i morgon.
Det är tisdag och idag får jag träffa både enskilda klienter och grupper.
Jag är en mycket, mycket lyckligt lottad människa.
Igår satt jag som fastskruvad i min soffa (alltid det högra hörnet) där arbetet försegick i en rasande takt.
Idag kommer samma arbete att raderas.
Jag pratar naturligtvis om presentationen till mässan; som vanligt kommer jag att göra om alltihop trots många timmars arbete igår.
Detta kommer att upprepas tre gånger innan lampan tänds, polletten trillar ner, och Hellberg är nöjd och glad.
Jag sätter ingenting vid första försöket trots idogt tänkande, det är nämligen först när det kommer på pränt som jag inser att jag inte är "hemma".
Just idag kommer jag inte att vara hemma. Mässarbetet får vänta till i morgon.
Det är tisdag och idag får jag träffa både enskilda klienter och grupper.
Jag är en mycket, mycket lyckligt lottad människa.
måndag 7 september 2009
Bokmässan
På onsdag ska jag testa mitt föredrag för sisådär tio personer, och innan dess försöka mata in det så att jag kan det utantill.
Just utantill är inte min grej (det är hjärnan som har tappat kopplingsförmågan, vilket redan bevisades i en aerobic-klass för flera år sedan), däremot är jag en hyfsad improvisatör-så om jag kan tratta ner det till stolpar till sist har jag kommit en bit på väg.
(Och ja, jag improviserade på aerobicsen också. Svängde lite hit och svängde lite dit, och blev hur svettig som helst.)
Det är inte ens tre veckor kvar, tjoho!
Just utantill är inte min grej (det är hjärnan som har tappat kopplingsförmågan, vilket redan bevisades i en aerobic-klass för flera år sedan), däremot är jag en hyfsad improvisatör-så om jag kan tratta ner det till stolpar till sist har jag kommit en bit på väg.
(Och ja, jag improviserade på aerobicsen också. Svängde lite hit och svängde lite dit, och blev hur svettig som helst.)
Det är inte ens tre veckor kvar, tjoho!
Den här bilden
Har lämnat
tre ungdomar vid bussen som ska ta dem till lägerskolan i Dalarna och kan se fram emot fem dagars föräldraledighet(den omvända alltså).
Den här dagen ska ägnas åt diverse, varav en hel del är utvecklingsarbete och annat är mässförberedelse.
Först måste jag dock uppdaterade mig på alla de datoriserade tidningar, bloggar och hemsidor som jag regelbundet- nästan maniskt - besöker. Det kan ju ha hänt något.
Färjan-Håkan har till exempel blivit skjuten i rumpan av en nio-åring, och hade jag inte redan påbörjat min uppdateringsrunda hade jag kunnat missa det.
Andra nyheter är att Mona Sahlin är sjuk, att NASA refuserade en elevs naken-fråga och att kärlek kan göra korna lönsamma (?).
Ni förstår därmed nivån på mina tidningsuppdateringar. Den är låg. Mycket, mycket låg.
Den här dagen ska ägnas åt diverse, varav en hel del är utvecklingsarbete och annat är mässförberedelse.
Först måste jag dock uppdaterade mig på alla de datoriserade tidningar, bloggar och hemsidor som jag regelbundet- nästan maniskt - besöker. Det kan ju ha hänt något.
Färjan-Håkan har till exempel blivit skjuten i rumpan av en nio-åring, och hade jag inte redan påbörjat min uppdateringsrunda hade jag kunnat missa det.
Andra nyheter är att Mona Sahlin är sjuk, att NASA refuserade en elevs naken-fråga och att kärlek kan göra korna lönsamma (?).
Ni förstår därmed nivån på mina tidningsuppdateringar. Den är låg. Mycket, mycket låg.
söndag 6 september 2009
Sonen
är hemma hos en kompis för att färga sitt mörka hår blont.
Just det är omöjligt fick jag lära mig av frissan sist.
Det ska bli kul att se vilken färg det blev av det som är omöjligt, kan vi kanske hoppas på ingen färgförändring alls?
Just det är omöjligt fick jag lära mig av frissan sist.
Det ska bli kul att se vilken färg det blev av det som är omöjligt, kan vi kanske hoppas på ingen färgförändring alls?
Har varit
så upptagen av bokprat att jag alldeles har glömt bort förra veckans uppmaning om att lista allt bra du har gjort under dagen- i motsats till att gräma dig över allt du uppfattar som dåligt.
Hur har det gått? Har du provat?
Inte?
Va?
Okej, jag är inte knusslig.
Vi tar det en vecka till.
I morgon är det måndag. Härligt om du frågar mig, men här är det jag som ställer frågorna.
Vad tycker du om måndagar?
Hur har det gått? Har du provat?
Inte?
Va?
Okej, jag är inte knusslig.
Vi tar det en vecka till.
I morgon är det måndag. Härligt om du frågar mig, men här är det jag som ställer frågorna.
Vad tycker du om måndagar?
Jag vill
ha det där vaccinet NU!
I mitt septemberschema finns inte en gnutta flexibilitet inbyggt, för jag antar att de inte flyttar varken bokmässan eller min utbildning om jag stupar i "baconsjukan"( som är den senaste benämningen jag läste någonstans.)
Jag får väl fortsätta med mitt idoga, snudd på maniska, handtvättande och hålla mig hemma.
I mitt septemberschema finns inte en gnutta flexibilitet inbyggt, för jag antar att de inte flyttar varken bokmässan eller min utbildning om jag stupar i "baconsjukan"( som är den senaste benämningen jag läste någonstans.)
Jag får väl fortsätta med mitt idoga, snudd på maniska, handtvättande och hålla mig hemma.
Söndag
och tvätt sitter ihop som jag och Gladiolus.
Min gympadojjor åkte med idag, och just nu varvas de runt i torktumlaren. Ni som inte har en tvättid på tre timmar (2 maskiner) ska skatta er lyckliga, själv står jag beredd i samma stund maskinen stannar för att ta ut det blöta och fylla den på nytt.
Dessutom gör sonens modeintresse att det är alldeles omöjligt att torktumla de väldigt fina tröjorna, utan de måste hängas in i torkrummet...som är fisvarmt.
Nu har jag hunnit tvätta varje söndag i tre år på dessa tre timmar, men det är baske mig på håret att jag hinner klart varje gång.
I mitt eget badrum får jag välja mellan att ha kattlådan eller en tvättmaskin, och det valet ter sig hyfsat självklart när:
1. Katten måste få kissa.
2. Jag måste hänga tvätten någonstans jag inte har.
Å andra sidan behöver jag inte tvätta för hand i en iskall bäck i Norrland så det kunde varit värre.
Min gympadojjor åkte med idag, och just nu varvas de runt i torktumlaren. Ni som inte har en tvättid på tre timmar (2 maskiner) ska skatta er lyckliga, själv står jag beredd i samma stund maskinen stannar för att ta ut det blöta och fylla den på nytt.
Dessutom gör sonens modeintresse att det är alldeles omöjligt att torktumla de väldigt fina tröjorna, utan de måste hängas in i torkrummet...som är fisvarmt.
Nu har jag hunnit tvätta varje söndag i tre år på dessa tre timmar, men det är baske mig på håret att jag hinner klart varje gång.
I mitt eget badrum får jag välja mellan att ha kattlådan eller en tvättmaskin, och det valet ter sig hyfsat självklart när:
1. Katten måste få kissa.
2. Jag måste hänga tvätten någonstans jag inte har.
Å andra sidan behöver jag inte tvätta för hand i en iskall bäck i Norrland så det kunde varit värre.
Fina Liz
som hellre skriver själv än läser andras alster har läst Casanovas Kvinna.
Klicka här för att komma till hennes blogg.
Klicka här för att komma till hennes blogg.
Aftonbladet Söndag
I dagens söndagsbilaga hittar ni en artikel om mig och Casanovas Kvinna.
Den är tydlig med den galenskap som jag bidrog med i "vårt" missbruk; men också att det finns en väg ut...tillsammans.
Nu blir det spagetti och köttfärssås tillagad av fästmannen.
Den är tydlig med den galenskap som jag bidrog med i "vårt" missbruk; men också att det finns en väg ut...tillsammans.
Nu blir det spagetti och köttfärssås tillagad av fästmannen.
lördag 5 september 2009
Idag har jag fått
mail av västkustpersoner som jag inte har träffat eller hört av på all evighet, två av dem på 30-35 år och en på 15. Utöver det hörde en gammal flygkollega av sig som jag träffade senast för två år sedan.
Dessa roliga bieffekter av att ha skrivit en bok har jag inte haft en tanke på innan!
Maila på ni, jag blir superglad!
Nu ska jag fokusera på fotbollen, viktig match ni vet...
Dessa roliga bieffekter av att ha skrivit en bok har jag inte haft en tanke på innan!
Maila på ni, jag blir superglad!
Nu ska jag fokusera på fotbollen, viktig match ni vet...
Jag fick
blommor via bud idag ifrån en av mina bästa vänner och jag blev oerhört rörd av omtänksamheten och orden hon hade skrivit på det tillhörande kortet.
Nuförtiden är det sällan jag gråter för att jag är ledsen, däremot kommer det många av glädje.
Som nu till exempel.
Nuförtiden är det sällan jag gråter för att jag är ledsen, däremot kommer det många av glädje.
Som nu till exempel.
Tredje gången
jag lägger in den här tror jag, men då jag har nya följare och flera som fungerar som jag (?) så kanske den här får en särskild betydelse även för er.
Varsågoda, Lars Winnerbäck med "Ingen soldat"...
Varsågoda, Lars Winnerbäck med "Ingen soldat"...
Fästmannen
köpte nya gardiner igår och idag är han på jakt efter en matchande soffa.
Smakrådet Hellberg stannade dock hemma för att vakna i lagom takt, natten efter discohämtningen.
Det var två blöta ungdomar som klev in i bilen efter skumpartyt, men det våta och kalla var tydligen roligast i år.
Det nogsamt plattångade håret hade lockat till sig av fukten och bandanan satt lite på sned med en stor klick skum mitt på, men det gjorde inget. Skumbad med 1500 femtonåringar var kul, och den eventuella spridningen av influensabakterier var verkligen inget som dessa badglada ungar tänkte på.
Jag förstår inte det.
Själv tänker jag på det hela tiden.
Något helt annat; på Ikea igår träffade jag en liten flicka som sa att hon var "till exempel fyra år".
Jag tror jag snor det exemplet.
Smakrådet Hellberg stannade dock hemma för att vakna i lagom takt, natten efter discohämtningen.
Det var två blöta ungdomar som klev in i bilen efter skumpartyt, men det våta och kalla var tydligen roligast i år.
Det nogsamt plattångade håret hade lockat till sig av fukten och bandanan satt lite på sned med en stor klick skum mitt på, men det gjorde inget. Skumbad med 1500 femtonåringar var kul, och den eventuella spridningen av influensabakterier var verkligen inget som dessa badglada ungar tänkte på.
Jag förstår inte det.
Själv tänker jag på det hela tiden.
Något helt annat; på Ikea igår träffade jag en liten flicka som sa att hon var "till exempel fyra år".
Jag tror jag snor det exemplet.
Min mamma
har ett oehört stort hjärta, och jag tror att ni förstår vad det betyder för mig - oss - när Casanovas Kvinna nu snart är på väg ut i butik.
Inte alla 70-åringar har det modet som hon har, och jag beundrar henne enormt för det.
Så vill jag också kunna förhålla mig till mitt barns val när jag blir i hennes ålder.
Inte alla 70-åringar har det modet som hon har, och jag beundrar henne enormt för det.
Så vill jag också kunna förhålla mig till mitt barns val när jag blir i hennes ålder.
Ännu fler fina kommentarer
"Tack Åsa för din fantastiska bok!
Jag har sträckläst, nästan varit på väg att plocka fram den till och med när jag kört bil.
Som andra redan har sagt var igenkänningsfaktorn hög. Tårarna har runnit och jag har sett allt framför mig som en film.
Ditt skrivspråk är lätt att hänga med i och flyter lätt så det går snabbt att läsa. Jag hoppas och tror att den blir läst av många.
Jag hoppas att jag kan få XXX intresserad av att läsa. Han redan bläddrat lite i den.
Du är viktig för mig"
Jag har sträckläst, nästan varit på väg att plocka fram den till och med när jag kört bil.
Som andra redan har sagt var igenkänningsfaktorn hög. Tårarna har runnit och jag har sett allt framför mig som en film.
Ditt skrivspråk är lätt att hänga med i och flyter lätt så det går snabbt att läsa. Jag hoppas och tror att den blir läst av många.
Jag hoppas att jag kan få XXX intresserad av att läsa. Han redan bläddrat lite i den.
Du är viktig för mig"
fredag 4 september 2009
Mattan damp
ner i varukorgen efter att ha lunchat med mannen i mitt liv som var i närheten och sugen på köttbullar.
Resterande behöver jag också...tror jag, detta fick i alla fall följa med mig hem:
3 st glasljusstakar i olika höjder.
Servetter.
2 st stora vita stearinljus.
2 st innerkuddar.
Dricksglas.
Golvlampa till sonen.
Och förstås, tada; värmeljus.
Jag blev alldeles slut efter all shopping (läs; köer till kassan) och tar mig helt enkelt en liten tupplur inför discohämtningen kl 2 i natt.
Resterande behöver jag också...tror jag, detta fick i alla fall följa med mig hem:
3 st glasljusstakar i olika höjder.
Servetter.
2 st stora vita stearinljus.
2 st innerkuddar.
Dricksglas.
Golvlampa till sonen.
Och förstås, tada; värmeljus.
Jag blev alldeles slut efter all shopping (läs; köer till kassan) och tar mig helt enkelt en liten tupplur inför discohämtningen kl 2 i natt.
Ravelli och jag
Som jag berättade i ett tidigare inlägg så träffade jag en journalist häromdagen och efter att ha läst min bok tyckte hon att jag hade en oerhörd självkännedom (det är möjligt att hon inte sa oerhörd, men det passade fint in i meningen...).
Anyway; självkännedomen är vinsten när man går igenom den djupa kris som jag gjorde. Att se min röda tråd och att bearbeta den för att slippa den i framtiden är för mig en gåva.
Det är klart att det är trist att det var det här som skulle behövas, men jag vill ändå se det som att det faktiskt var nödvändigt.
Hade inte vi gått igenom den här krisen hade Eder coach fortfarande suttit på en kontorsstol i Upplands Väsby - i och för sig med ett välbetalt arbete - men med en känsla av utanförskap, dåligt självförtroende och stress för att livet inte flöt på som jag ville.
Krisen gav mig de insikter jag saknade, och hur ska jag kunna vara bitter då?
Mitt liv är bättre än tidigare trots sorgen över det vi har varit igenom tillsammans.
Visst är det möjligt att jag väljer att se det goda istället för det onda för att rädda mig själv,
men då är det en bra räddning tycker jag.
Snudd på en Ravelli från fotbolls-VM 1994.
Anyway; självkännedomen är vinsten när man går igenom den djupa kris som jag gjorde. Att se min röda tråd och att bearbeta den för att slippa den i framtiden är för mig en gåva.
Det är klart att det är trist att det var det här som skulle behövas, men jag vill ändå se det som att det faktiskt var nödvändigt.
Hade inte vi gått igenom den här krisen hade Eder coach fortfarande suttit på en kontorsstol i Upplands Väsby - i och för sig med ett välbetalt arbete - men med en känsla av utanförskap, dåligt självförtroende och stress för att livet inte flöt på som jag ville.
Krisen gav mig de insikter jag saknade, och hur ska jag kunna vara bitter då?
Mitt liv är bättre än tidigare trots sorgen över det vi har varit igenom tillsammans.
Visst är det möjligt att jag väljer att se det goda istället för det onda för att rädda mig själv,
men då är det en bra räddning tycker jag.
Snudd på en Ravelli från fotbolls-VM 1994.
Hade tänkt
att inhandla en matta idag, alltså ska jag ta mig en tur till Ikea.
Tänkte också passa på att titta på möblemang till min nya lokal eftersom det bara är några veckor kvar till inflyttningen. Jag behöver stolar till grupprummet, en fåtölj (har redan en) till samtalsrummet, handdukar till toa, glas till vatten, kaffekoppar, mattor, lampor, ett pyttigt skrivbord till min laptop, kontorstol och eventuellt gardiner.
Det kan också hända att jag klämmer i mig ett par köttbullar i restaurangen innan jag går igenom mysljus- murriga lakan och småpryttlaravdelningen.
Värmeljusen har jag för mig är Ikeas mest lönsamma produkt, och jag är inte ett dugg förvånad. Vem har inte köpt en påse för att "de kan vara bra att ha"?
Planen är att angripa Ikea precis när de öppnar klockan tio så att jag snabbt kommer därifrån när resten av Stockholm tycker att det är dags att anlända vid tolvtiden.
Jag är ruskigt snabb när jag sätter den sidan till.
Tänkte också passa på att titta på möblemang till min nya lokal eftersom det bara är några veckor kvar till inflyttningen. Jag behöver stolar till grupprummet, en fåtölj (har redan en) till samtalsrummet, handdukar till toa, glas till vatten, kaffekoppar, mattor, lampor, ett pyttigt skrivbord till min laptop, kontorstol och eventuellt gardiner.
Det kan också hända att jag klämmer i mig ett par köttbullar i restaurangen innan jag går igenom mysljus- murriga lakan och småpryttlaravdelningen.
Värmeljusen har jag för mig är Ikeas mest lönsamma produkt, och jag är inte ett dugg förvånad. Vem har inte köpt en påse för att "de kan vara bra att ha"?
Planen är att angripa Ikea precis när de öppnar klockan tio så att jag snabbt kommer därifrån när resten av Stockholm tycker att det är dags att anlända vid tolvtiden.
Jag är ruskigt snabb när jag sätter den sidan till.
torsdag 3 september 2009
Tintos fina ord
"I går kväll lyxade jag till det rejält.Jag tog mig friheten att låna badkaret hemma hos min för tillfället bortresta pappa.
Alldeles ensam gled jag ner, och tillät mig själv att fullständigt förlora mig i Casanovas kvinna.
Igenkänningsfaktorn var hög.
Ibland läskigt hög.
Ibland var olikheterna mer dominerande.
Men på det hela taget var det en själsligt vårdande kväll. Jag grät, nickade, grät igen.
Jag kände den välbekanta knuten i magtrakten igen. Andades ut när jag efterhand kände hur den löstes upp igen.
Jag ville krama den lilla flickan i boken. Presentera henne för min lilla flicka.
Min lilla ensamma flicka, som inte heller vågade vara bara sig själv.Som inte tyckte sig värd att älskas enbart genom att vara. Låta dem skratta, gråta och roa varandra.
Under hela bokens gång reflekterade jag över hur min egen bok skulle kunna se ut.Vad som format mig.Hur jag gått vidare.Går vidare lite mer för varje dag som går.
Samma frågor finns hos mig.Varför lämnade jag inte?
Men jag tror jag vet. Jag kunde inte.
Innan jag började se ljuset i tunneln vad beträffar hans missbruk, så kunde jag ändå inte tänka mig ett liv utan honom. Jag var ingen utan honom. Han gjorde mig hel. Utan honom var jag ensammare än ensammast. Jag ville helt enkelt inte vara utan honom.
Den största likheten mellan mig och Åsa som skrivit boken är utan tvekan respekten.
Den respekt som trots oändliga svek ändå funnits för den man älskar.Den respekt som innebär att man lyssnar trots att man kanske borde stängt av öronen för länge sedan.Den respekt som gör att man behåller elakheter och personangrepp för sig själv, och hela tiden försöker att fokusera på vad som är bäst i längden och inte i nuet.
Ilska är naturlig och sund efter en sån här livskris.Liksom sorg, rädsla och ångest.Alla känslor är okej.Så länge de ges tillåtelse att att finnas.
De behöver dock inte ta sitt uttryck i elakhet och bitterhet.Den gynnar ingen.Allra minst oss själva.
Tack för att jag fick ta del av din berättelse.Tack för att du så öppenhjärtigt bjöd in och lät mig få bearbeta en del av mitt liv genom att få gråta och le åt ditt.
Värme och kärlek åt dig och din familj."
Alldeles ensam gled jag ner, och tillät mig själv att fullständigt förlora mig i Casanovas kvinna.
Igenkänningsfaktorn var hög.
Ibland läskigt hög.
Ibland var olikheterna mer dominerande.
Men på det hela taget var det en själsligt vårdande kväll. Jag grät, nickade, grät igen.
Jag kände den välbekanta knuten i magtrakten igen. Andades ut när jag efterhand kände hur den löstes upp igen.
Jag ville krama den lilla flickan i boken. Presentera henne för min lilla flicka.
Min lilla ensamma flicka, som inte heller vågade vara bara sig själv.Som inte tyckte sig värd att älskas enbart genom att vara. Låta dem skratta, gråta och roa varandra.
Under hela bokens gång reflekterade jag över hur min egen bok skulle kunna se ut.Vad som format mig.Hur jag gått vidare.Går vidare lite mer för varje dag som går.
Samma frågor finns hos mig.Varför lämnade jag inte?
Men jag tror jag vet. Jag kunde inte.
Innan jag började se ljuset i tunneln vad beträffar hans missbruk, så kunde jag ändå inte tänka mig ett liv utan honom. Jag var ingen utan honom. Han gjorde mig hel. Utan honom var jag ensammare än ensammast. Jag ville helt enkelt inte vara utan honom.
Den största likheten mellan mig och Åsa som skrivit boken är utan tvekan respekten.
Den respekt som trots oändliga svek ändå funnits för den man älskar.Den respekt som innebär att man lyssnar trots att man kanske borde stängt av öronen för länge sedan.Den respekt som gör att man behåller elakheter och personangrepp för sig själv, och hela tiden försöker att fokusera på vad som är bäst i längden och inte i nuet.
Ilska är naturlig och sund efter en sån här livskris.Liksom sorg, rädsla och ångest.Alla känslor är okej.Så länge de ges tillåtelse att att finnas.
De behöver dock inte ta sitt uttryck i elakhet och bitterhet.Den gynnar ingen.Allra minst oss själva.
Tack för att jag fick ta del av din berättelse.Tack för att du så öppenhjärtigt bjöd in och lät mig få bearbeta en del av mitt liv genom att få gråta och le åt ditt.
Värme och kärlek åt dig och din familj."
Det där med
att ändra sig är intressant.

Visst sitter det lite hårt inne ibland?
Själv hävdade jag med den där dårens envishet att Finlands flagga var blå med ett vitt kors och att uppslagsboken visade att det var tvärtom var inget jag tog som bevis för att jag hade fel.
Böcker kunde ha fel...inte jag.
Det var en lite skämmig känsla att ändra sig, i alla fall var det så för mig.
Hade jag haft fel kände jag mig korkad och att erkänna det satt långt inne.
Jag hade inte begripit att jag faktiskt framstod som rätt smart den gången jag sa "jag har ändrat mig, du har helt rätt".
Det förstår jag nu när jag möter många som ändrar sig och tänker nytt, som släpper gamla idéer och är smarta nog att hitta nya som fungerar bättre.
Och när jag hittar någon som är smart hänger jag på, det där med att ändra sig kanske ändå inte är så skämmigt?
Jag provar; detta mina damer och herrar, är Finlands flagga!

Till skolan
trots risig hals, men han får ta det ansvaret själv och när febern är borta smittar han väl inte får vi hoppas.
Själv är jag osmittad och om inte i högform så i alla fall i god vigör (?).
Jag gav någon det goda rådet att skriva en "to do lista" när det är för mycket som surrar i skallen, och det tipset ska jag själv ägna mig åt idag.
Det som ter sig rörigt och mycket i skallen får en annan - och mer begriplig - struktur när det kommer på pränt.
Det första på min lista kommer att vara att förbereda seminaret till bokmässan, eftersom jag kommer att hålla "provseminarier" för små grupper innan den 26 september för att vara förberedd.
Att vara förberedd är A och O, och att träna inför publik är en del av det.
Två dagars hemarbete är helt perfekt och vad jag behöver just nu.
Själv är jag osmittad och om inte i högform så i alla fall i god vigör (?).
Jag gav någon det goda rådet att skriva en "to do lista" när det är för mycket som surrar i skallen, och det tipset ska jag själv ägna mig åt idag.
Det som ter sig rörigt och mycket i skallen får en annan - och mer begriplig - struktur när det kommer på pränt.
Det första på min lista kommer att vara att förbereda seminaret till bokmässan, eftersom jag kommer att hålla "provseminarier" för små grupper innan den 26 september för att vara förberedd.
Att vara förberedd är A och O, och att träna inför publik är en del av det.
Två dagars hemarbete är helt perfekt och vad jag behöver just nu.
onsdag 2 september 2009
Musiken
dånar i sonens rum, så jag antar att han är på bättringsvägen. Sex pannkakor tyder väl också på det.
Jag trodde att jag skulle på föräldramöte förra veckan, men det visade sig att jag var ute en vecka för tidigt.
Alltså ska jag fokusera på "gymnasieval" i kväll istället.
Dagens intervju kändes bra, och jag märker nu att jag har lätt för att prata om min "problematik" även med den som inte har känt samma sak själv. Det känns i alla fall bra för mig, och jag hoppas att journalisten fick med sig det hon behövde för att kunna skriva sin artikel.
Jag har hittills inte mött någon som tar ett steg tillbaka när jag berättar, utan tvärtom verkar ämnet väcka en viss nyfikenhet.
Och otrohet engagerar, oavsett om det är ett missbruk eller inte.
Jag tror att vi alla känner någon som har blivit bedragen eller som bedrar själv, och det finns de som försvarar så kallade snedsteg och de som "aldrig själv skulle kunna..."
I en perfekt värld skulle inte otrohet finnas, men vi är långt därifrån när ungefär 50 % (i Stockholm ) väljer att bedra sin partner.
Är det partnern man är missnöjd med när man är otrogen?
Nä, det tror inte jag även om man kanske inbillar sig att det är så.
Jag tror helt enkelt att man är missnöjd med sig själv.
Jag trodde att jag skulle på föräldramöte förra veckan, men det visade sig att jag var ute en vecka för tidigt.
Alltså ska jag fokusera på "gymnasieval" i kväll istället.
Dagens intervju kändes bra, och jag märker nu att jag har lätt för att prata om min "problematik" även med den som inte har känt samma sak själv. Det känns i alla fall bra för mig, och jag hoppas att journalisten fick med sig det hon behövde för att kunna skriva sin artikel.
Jag har hittills inte mött någon som tar ett steg tillbaka när jag berättar, utan tvärtom verkar ämnet väcka en viss nyfikenhet.
Och otrohet engagerar, oavsett om det är ett missbruk eller inte.
Jag tror att vi alla känner någon som har blivit bedragen eller som bedrar själv, och det finns de som försvarar så kallade snedsteg och de som "aldrig själv skulle kunna..."
I en perfekt värld skulle inte otrohet finnas, men vi är långt därifrån när ungefär 50 % (i Stockholm ) väljer att bedra sin partner.
Är det partnern man är missnöjd med när man är otrogen?
Nä, det tror inte jag även om man kanske inbillar sig att det är så.
Jag tror helt enkelt att man är missnöjd med sig själv.
Övning
Jag tror att man stannar i växten av självförebråelser och att det är plusen som ger tillväxt.
Idag ska jag göra rätt som coach, debuterande författare och mamma, och det ser jag fram emot.
Alltså; skriv under en vecka ned vad du har gjort RÄTT ; skriv varje kväll innan du ska somna.
Kanske var du snäll, modig, stark, sårbar eller bara jäkligt duktig?
Det är bara du som ska läsa så håll inte igen självskrytet.
Idag ska jag göra rätt som coach, debuterande författare och mamma, och det ser jag fram emot.
Hej alla nya läsare
För er som är sprillans nya drar jag en snabb resumé över ett halvårs bloggande; jag tar det i listform så blir det lättare.
- Fjällbacka
- Casanovas Kvinna
- Son
- Fästman
- Plusbarn
- Katt
- Skor
- Coach
- Funderingar
- Tacksamhetslistor
- Medberoende
- Sexmissbruk
- Självkänsla
- Arbetslivserfarenhet
- Nonsens
- Dumheter
- Boktips
- Filmdito
- Balkong (där sista kapitlet skrevs i går).
Så där ungefär.
För er info så är jag oerhört förtjust i kommentarer, och om kommentererna inte passar sig i bloggen utan är av mer privat karaktär är du välkommen att maila på info@hellbergcoaching.se
Varmt välkomna!
Upp och hoppa
När vi gick i trean i Fjällbacka hade vi en tokig lärare som tvingade oss att göra gymnastik stående vid bänken.
Armar upp - böj - sträck. Böj på knän - ner -upp. Vrid på huvudet - höger - vänster.
Jag tror att han hade varit militär, men jag är inte säker. Däremot vet jag att han hette Malte och att han var speciell.
Nästa lärare (i 4;an) hette Jim och var enbart intresserad av riktig gymnastik och hans gympapass skulle Malte varit med på. Där kunde vi snacka om knäböj...i luften.
Varje dag efter skolan tränade vi. Under året hade vi fått en gympasal och den användes flitigt till att sätta handvolter, flickflack och andra akrobatiska övningar.
När vi hade träningsvärk spelade vi teater, Jims andra intresse. Sheakspeare var inget som Jim backade för att spela med sina fjärdeklassare, inte heller Mark Twain.
Svenska och Oä tror jag inte att vi hade under det året. Det fanns liksom ingen tid över för sådana petitesser när man skulle hjula och spela Huckleberry Finn i matsalen i Håkebacken-skolan i Fjällbacka.
Armar upp - böj - sträck. Böj på knän - ner -upp. Vrid på huvudet - höger - vänster.
Jag tror att han hade varit militär, men jag är inte säker. Däremot vet jag att han hette Malte och att han var speciell.
Nästa lärare (i 4;an) hette Jim och var enbart intresserad av riktig gymnastik och hans gympapass skulle Malte varit med på. Där kunde vi snacka om knäböj...i luften.
Varje dag efter skolan tränade vi. Under året hade vi fått en gympasal och den användes flitigt till att sätta handvolter, flickflack och andra akrobatiska övningar.
När vi hade träningsvärk spelade vi teater, Jims andra intresse. Sheakspeare var inget som Jim backade för att spela med sina fjärdeklassare, inte heller Mark Twain.
Svenska och Oä tror jag inte att vi hade under det året. Det fanns liksom ingen tid över för sådana petitesser när man skulle hjula och spela Huckleberry Finn i matsalen i Håkebacken-skolan i Fjällbacka.
tisdag 1 september 2009
Det är
baske mig roligt att bli fotograferad, och dagens mästare var supertrevlig och lättsam vilket gjorde att det var lätt att slappna av.
Direkt efteråt sprang jag in och tvättade bort sminket, så nu sitter jag här - renskrubbad- iklädd en T-shirt som fästmannen har varit snäll och skänkt mig samt ett par mjukisbrallor med en rosa rand på. Denna anrättning har jag toppat med mina rosa flufftofflor samt illröda läsglasögon. Fint som snus.
Sonen har jag satt på tempiarmhålan då jag inte litar ett dugg på örontermometern vi har, jag får liksom inte in den i örat på honom.
Den gamla varianten kan jag "fetglömma", alltså återstår under armen där man får lägga på 0.5 grader för att det ska bli rätt.
Resultat 38,5.
Influensa eller inte, det är frågan.
Inte för sonen. Disco på fredag eller inte, är mycket viktigare än en diagnos.
Direkt efteråt sprang jag in och tvättade bort sminket, så nu sitter jag här - renskrubbad- iklädd en T-shirt som fästmannen har varit snäll och skänkt mig samt ett par mjukisbrallor med en rosa rand på. Denna anrättning har jag toppat med mina rosa flufftofflor samt illröda läsglasögon. Fint som snus.
Sonen har jag satt på tempiarmhålan då jag inte litar ett dugg på örontermometern vi har, jag får liksom inte in den i örat på honom.
Den gamla varianten kan jag "fetglömma", alltså återstår under armen där man får lägga på 0.5 grader för att det ska bli rätt.
Resultat 38,5.
Influensa eller inte, det är frågan.
Inte för sonen. Disco på fredag eller inte, är mycket viktigare än en diagnos.
Jag använder
min kamera allt för lite, och ska göra ett försök att bättre mig på det.
Idag tänkte jag fota fotografen och i morgon journalisten...om de vill förstås. Det kommer ändå inte att synas att det är just de, eftersom mina fotoförmåga i sanning är en tråkig historia.
Trots det är det kul att dokumentera dessa dagar och spara i alla evighet...eller i alla fall till hårddisken kraschar.
Jag ska skaffa en backup, en annan dag när jag jag har tid.
Tills dess lever jag på hoppet, och det mina vänner är inte det allra sämsta.
Sonen mår bättre och min balkong är klar.
Vilken härlig tisdag va?
Idag tänkte jag fota fotografen och i morgon journalisten...om de vill förstås. Det kommer ändå inte att synas att det är just de, eftersom mina fotoförmåga i sanning är en tråkig historia.
Trots det är det kul att dokumentera dessa dagar och spara i alla evighet...eller i alla fall till hårddisken kraschar.
Jag ska skaffa en backup, en annan dag när jag jag har tid.
Tills dess lever jag på hoppet, och det mina vänner är inte det allra sämsta.
Sonen mår bättre och min balkong är klar.
Vilken härlig tisdag va?
Jag häller
medicin i sonen och åker till mitt arbete; själv har jag inga sjuktendenser, i alla fall inte idag.
Och förresten tar jag hellre lite bakterier nu än när jag ska på min kurs om två veckor,
precis som sonen hellre är sjuk nu än nästa vecka när klassen åker på lägerskola.
Ikväll ska jag fotograferas för ett nytt reportage och intervjun sker i morgon. Järnet är varmt hurrni.
Och förresten tar jag hellre lite bakterier nu än när jag ska på min kurs om två veckor,
precis som sonen hellre är sjuk nu än nästa vecka när klassen åker på lägerskola.
Ikväll ska jag fotograferas för ett nytt reportage och intervjun sker i morgon. Järnet är varmt hurrni.
måndag 31 augusti 2009
Sonen däckad
men i just vad är inte klargjort.
Han fryser och har 39 grader, ont i halsen och i huvudet och jag drar naturligtvis mina slutsatser och petar i alvedon så han inte ska yra.
När jag nu skriver om det kom jag på att en kräkshink säkert också är bra.
Jag kan omöjligtvis återge hur vinterns kräksjuka drabbade hans säng, golv och kläder; kan på min höjd säga att det inte luktade gott i hans rum...på tre veckor. Alltså garderar jag med hink och hoppas på att han träffar den om han skulle må lite dåligt.
I morgon ska tydligen min balkong bli klar, och jag kommer att få ett grönt (GRÖNT) golv.
Jag har inga ytterligare kommentarer.
Han fryser och har 39 grader, ont i halsen och i huvudet och jag drar naturligtvis mina slutsatser och petar i alvedon så han inte ska yra.
När jag nu skriver om det kom jag på att en kräkshink säkert också är bra.
Jag kan omöjligtvis återge hur vinterns kräksjuka drabbade hans säng, golv och kläder; kan på min höjd säga att det inte luktade gott i hans rum...på tre veckor. Alltså garderar jag med hink och hoppas på att han träffar den om han skulle må lite dåligt.
I morgon ska tydligen min balkong bli klar, och jag kommer att få ett grönt (GRÖNT) golv.
Jag har inga ytterligare kommentarer.
Egna käppar
Jag pratade med min coach om mina gamla käppar som jag alltför många gånger körde in i mitt livshjul, och om hur jag fortsättningsvis ska hålla dem borta. Ett spännande samtal inte minst för att vi båda var överens om att det var mina käppar, och att de inte satt i händerna på någon annan.
Det fina med att göra rätt är att det till sist blir samma vana som det en gång var att göra fel. Skulle man någon gång vara på väg åt fel håll är man medveten om det och kan korrigera riktningen.
Därför var det för mig viktigt att förstå vad det var jag gjorde som var rätt, snarare än att identifiera alla mina fel.
Troligtvis kan man också göra tvärtom, men jag är övertygad om att leta efter rätt är en bättre och mycket roligare väg att gå än den där man letar fel.
Det fina med att göra rätt är att det till sist blir samma vana som det en gång var att göra fel. Skulle man någon gång vara på väg åt fel håll är man medveten om det och kan korrigera riktningen.
Därför var det för mig viktigt att förstå vad det var jag gjorde som var rätt, snarare än att identifiera alla mina fel.
Troligtvis kan man också göra tvärtom, men jag är övertygad om att leta efter rätt är en bättre och mycket roligare väg att gå än den där man letar fel.
TV
84-85 jobbade jag med lokal-tv i Sälen.
Varje morgon satt jag eller min kollega i direktsändning och pratade om dagens aktiviteter i backen, visade reportage eller gjorde en intervju med Pelle som slipade skidor. Ena dagen jobbade jag framför kameran och den andra bakom.
Då sändes programmet lokalt i Tandådalen, och det var en smärre sensation eftersom vi var först med det i Sälen.
Idag finns Sälen - TV som sänder över hela fjället och nu räcker det troligtvis inte med en hemmabyggd studio i en barnstuga och att varje vecka visa en gammal intervju med Björn Borg.
Det är inte heller troligt att programledarna har permanentat hår och dubbla axelvaddar i en tröja med ett svälltryckt Tandådalen på.
Det lutar åt att jag ska sitta i en morgonsoffa och prata om Casanovas Kvinna, och om det blir så ska det bli oerhört intressant att jämföra det med min egen erfarenhet från mitten av 80-talet; den aktuella TV-kanalen fanns inte ens då.
Varje morgon satt jag eller min kollega i direktsändning och pratade om dagens aktiviteter i backen, visade reportage eller gjorde en intervju med Pelle som slipade skidor. Ena dagen jobbade jag framför kameran och den andra bakom.
Då sändes programmet lokalt i Tandådalen, och det var en smärre sensation eftersom vi var först med det i Sälen.
Idag finns Sälen - TV som sänder över hela fjället och nu räcker det troligtvis inte med en hemmabyggd studio i en barnstuga och att varje vecka visa en gammal intervju med Björn Borg.
Det är inte heller troligt att programledarna har permanentat hår och dubbla axelvaddar i en tröja med ett svälltryckt Tandådalen på.
Det lutar åt att jag ska sitta i en morgonsoffa och prata om Casanovas Kvinna, och om det blir så ska det bli oerhört intressant att jämföra det med min egen erfarenhet från mitten av 80-talet; den aktuella TV-kanalen fanns inte ens då.
söndag 30 augusti 2009
Det
serveras fläskfilé hos Hellbergs idag, och jag funderar på om jag kanske ska addera en ny krydda för att göra anrättningen något annorlunda än föregående söndags servering av likadan filé. Å andra sidan är det just den här varianten som är beställd av sonen så jag vet inte riktigt hur jag ska göra.
För alla er infinner sig säkert någon form av inspiration när ni står framför grytorna, men det är ju inte alls fallet här.
Själv gäspar jag uttråkat, rör lite och vänder på det som finns i ugnen, gäspar lite till, petar på köttet, kryddar lite mer, serverar, äter på fem röda, ställer in i diskmaskinen och så var den söndagsmiddagen över.
Jag tror att jag redan nu ska bestämma mig för att krydda dagens anrättning med vitpeppar, det känns som ett vågat och inspirerande val av extra söndagspiff.
För alla er infinner sig säkert någon form av inspiration när ni står framför grytorna, men det är ju inte alls fallet här.
Själv gäspar jag uttråkat, rör lite och vänder på det som finns i ugnen, gäspar lite till, petar på köttet, kryddar lite mer, serverar, äter på fem röda, ställer in i diskmaskinen och så var den söndagsmiddagen över.
Jag tror att jag redan nu ska bestämma mig för att krydda dagens anrättning med vitpeppar, det känns som ett vågat och inspirerande val av extra söndagspiff.
Kö
till badrummet, det blir så när huset är fullt av härliga tonåringar.
Idag har jag provat hur det är att ha löshår och det var första gången någonsin jag hade långt tjockt hår.
Jag svängde med huvudet, headbangade och snurrade runt för att se hårsvallet och kände mig genast 20 år yngre.
Kände, inte såg ut.
Jag låter nog min yngsta plusdotter behålla sitt hår tror jag.
Idag har jag provat hur det är att ha löshår och det var första gången någonsin jag hade långt tjockt hår.
Jag svängde med huvudet, headbangade och snurrade runt för att se hårsvallet och kände mig genast 20 år yngre.
Kände, inte såg ut.
Jag låter nog min yngsta plusdotter behålla sitt hår tror jag.
lördag 29 augusti 2009
Sitter här
och väntar på farmor och låtsasfarfar som snart ska komma hit för att fira sitt barnbarns 15-års dag lite i efterskott.
Alltså har jag städat, i alla fall det fullt synliga, eftersom farmor är en helt dammfri människa.
Jag förstår inte riktigt hur hon bär sig åt, denna heltidsarbetande egna företagaren som dessutom har ont i sina leder, men hennes hem är kliniskt rent.
Nåväl, hon ska få en bok och det kanske får henne att bortse från diverse fläckar som jag struntat i... om hon nu ens skulle se dem; det troliga är att det är fläckarna i sitt eget hem som hon bryr sig om.
Alltså har jag städat, i alla fall det fullt synliga, eftersom farmor är en helt dammfri människa.
Jag förstår inte riktigt hur hon bär sig åt, denna heltidsarbetande egna företagaren som dessutom har ont i sina leder, men hennes hem är kliniskt rent.
Nåväl, hon ska få en bok och det kanske får henne att bortse från diverse fläckar som jag struntat i... om hon nu ens skulle se dem; det troliga är att det är fläckarna i sitt eget hem som hon bryr sig om.
Flera har frågat mig
om det inte känns jobbigt att "alla" nu ska få veta, och om jag inte gör mig allt för sårbar.
Sårbarhet, det där farliga som vi alla är så rädda för och till varje pris vill undvika...
Jag vill inte heller alltid vara sårbar och därför har jag placerat dragkedjan till mitt inre på insidan så att jag själv kan reglera huruvida jag ska dra ner den eller inte.
Det har inte alltid varit så. Min dragkedja har alltför många gånger suttit på utsidan, och jag har därmed givit bort min egen förmåga att bestämma om jag ska vara känslomässigt öppen och låta mig såras.
I min bok berättar jag det jag vill lämna ut och som jag kan hantera att prata om inför andra, men jag behåller också mycket för mig själv.
Att blotta en del betyder inte att blotta allt, och det är bara jag som kan styra det jag berättar om.
Hade jag inte kunnat reglera min egen dragkedja hade Casanovas Kvinna varit ett mycket riskfyllt projekt för mig personligen.
Sårbarhet, det där farliga som vi alla är så rädda för och till varje pris vill undvika...
Jag vill inte heller alltid vara sårbar och därför har jag placerat dragkedjan till mitt inre på insidan så att jag själv kan reglera huruvida jag ska dra ner den eller inte.
Det har inte alltid varit så. Min dragkedja har alltför många gånger suttit på utsidan, och jag har därmed givit bort min egen förmåga att bestämma om jag ska vara känslomässigt öppen och låta mig såras.
I min bok berättar jag det jag vill lämna ut och som jag kan hantera att prata om inför andra, men jag behåller också mycket för mig själv.
Att blotta en del betyder inte att blotta allt, och det är bara jag som kan styra det jag berättar om.
Hade jag inte kunnat reglera min egen dragkedja hade Casanovas Kvinna varit ett mycket riskfyllt projekt för mig personligen.
Morgonstund
har guld i mund och annat trams...
Kommer ni ihåg när ni kunde somna om? Visst var det skönt; bara vända på sig och så kom sömnen tillbaka precis som man önskade?
Det finns lite alternativ att välja på när jag försöker förklara mina korta nätter:
Kommer ni ihåg när ni kunde somna om? Visst var det skönt; bara vända på sig och så kom sömnen tillbaka precis som man önskade?
Det finns lite alternativ att välja på när jag försöker förklara mina korta nätter:
- Jag har inte tid att sova.
- Jag är i klimakteriet.
- Jag tror mig behöva åtta timmar, medan kroppen nöjer sig med mindre.
Det kan också vara en komibination av 1-2-3 och då ligger jag ju lite risigt till.
Slutgnällt. Istället tar jag en tacksamhetslisa från igår kväll:
Jag är tacksam för min familj och det stöd jag får.
Jag är tacksam för att så många är intresserade av Casanovas Kvinna, och att vi kanske äntligen kan börja prata om anhörigproblematiken.
Jag är tacksam för mitt arbete och alla fantastiska människor jag får möta genom det.
fredag 28 augusti 2009
Sara Sjöström
som så galant både slog världsrekord och vann ett guld i sim-vm är en av presentatörerna på kristallen-galan på ettan just nu.
Hur frän är inte den 16-åringen?
Salongen är fullständigt fullsmockad av publik, och säkert ett par miljoner ser programmet.
Jag ska ha henne i tankarna om jag blir nervös inför mitt framträdande på bokmässan.
Hur frän är inte den 16-åringen?
Salongen är fullständigt fullsmockad av publik, och säkert ett par miljoner ser programmet.
Jag ska ha henne i tankarna om jag blir nervös inför mitt framträdande på bokmässan.
Gult är fint
Saxat ur en fråga från Tinto
"Det kan ju även vara intressant att veta hur långt kommen i det egna tillfrisknandet man bör vara innan man börjar arbeta på relationen i tex parterapi, då man som medberoende ju redan innan har en ganska luddig bild av var man slutar och andra människor tar vid...;) "
Jag skulle säga att vi gick in i en rätt omedelbar "symbios" med varandra efter Avslöjande, där vi utestängde alla andra och bara var "i" varandra.
Idag pratar jag själv ofta med anhöriga om vikten av att det finns "luft" mellan paret, utifrån att den som är medberoende inte alltid är medveten om sina egna känslor och behov - utan alltid sätter missbrukarens behov framför sina egna.
Många medberoende vet inte heller vilka behov de har. På en rak fråga om det får jag ofta svaret "jag vet inte" eftersom det i många fall aldrig har varit aktuellt att fråga sig själv det.
Andras behov går alltid först.
Därför tror vi också att vi vet vad andra tänker, känner och behöver. Vi tror också att andra tänker, känner och behöver det som vi känner, tänker och behöver.
Först när vi tar ett steg ifrån misssbrukaren kan vi se att han/hon är en egen person som gör egna val, tänker egna tankar och behöver andra saker än vi gör.
Det i sin tur gör att vi kan börja förstå missbruket och att det inte handlar om oss. Så länge vi sitter ihop som om vi vore en person har vi ingen möjlighet att se det.
Parterapi har jag ingen erfarenhet av annat än den som bedrivs på kliniken, och där finns alltid en missbruksterapeut och en anhörigterapeut med i samtalet för att stötta paret.
Ska man gå i parterapi (gängse) tror jag att det är viktigt att den man träffar har insikt, gärna stor, i den problematik som just vi upplever som missbrukare och medberoende.
Att förhöra sig om terapeutens bakgrund är därför bra, och ingenting som är främmande för terapeuten själv.
Jag får själv många frågor om min bakgrund från mina klienter utifrån att de vill välja rätt coach till just sig och ser det som oerhört positivt - och som en omtanke om självet.
Tack Tinto!
Jag skulle säga att vi gick in i en rätt omedelbar "symbios" med varandra efter Avslöjande, där vi utestängde alla andra och bara var "i" varandra.
Idag pratar jag själv ofta med anhöriga om vikten av att det finns "luft" mellan paret, utifrån att den som är medberoende inte alltid är medveten om sina egna känslor och behov - utan alltid sätter missbrukarens behov framför sina egna.
Många medberoende vet inte heller vilka behov de har. På en rak fråga om det får jag ofta svaret "jag vet inte" eftersom det i många fall aldrig har varit aktuellt att fråga sig själv det.
Andras behov går alltid först.
Därför tror vi också att vi vet vad andra tänker, känner och behöver. Vi tror också att andra tänker, känner och behöver det som vi känner, tänker och behöver.
Först när vi tar ett steg ifrån misssbrukaren kan vi se att han/hon är en egen person som gör egna val, tänker egna tankar och behöver andra saker än vi gör.
Det i sin tur gör att vi kan börja förstå missbruket och att det inte handlar om oss. Så länge vi sitter ihop som om vi vore en person har vi ingen möjlighet att se det.
Parterapi har jag ingen erfarenhet av annat än den som bedrivs på kliniken, och där finns alltid en missbruksterapeut och en anhörigterapeut med i samtalet för att stötta paret.
Ska man gå i parterapi (gängse) tror jag att det är viktigt att den man träffar har insikt, gärna stor, i den problematik som just vi upplever som missbrukare och medberoende.
Att förhöra sig om terapeutens bakgrund är därför bra, och ingenting som är främmande för terapeuten själv.
Jag får själv många frågor om min bakgrund från mina klienter utifrån att de vill välja rätt coach till just sig och ser det som oerhört positivt - och som en omtanke om självet.
Tack Tinto!
Vi såg en film
igår, "Flashbacks of a fool", som handlar om en skådespelare som i femtonårsåldern flydde hemifrån och från en situation som han inte kunde hantera.
Den situationen, utifrån skam -och skuldkänslor, styrde sedan hans liv och var en bidragande orsak till det destruktiva liv han sedan levde.
För oss fanns det en hög igenkänningsfaktor i det, såklart.
Vi har båda flytt från obehagligheter -och sedan agerat utifrån den skuld och skam som har följt med oss...trots flykten.
Det är ingen idé att spekulera i hur det hade sett ut om vi hade vågat stanna kvar och ta det obehagliga där och då, däremot kan vi bestämma oss för att det är så vi ska hantera våra problem nu och framåt.
Hur obehagligt det än är så ska vi ta det nu.
Instinkten att fly är stark hos alla, men vi bör vara medvetna om att trots att vi springer ifrån situationen kan vi aldrig springa ifrån oss själva.
Oss får vi dras med, för det är i oss problemet sitter.
Min röda tråd kan jag aldrig skylla på någon annan, inte heller springa ifrån om jag inte vill att den ska bli längre.
Den situationen, utifrån skam -och skuldkänslor, styrde sedan hans liv och var en bidragande orsak till det destruktiva liv han sedan levde.
För oss fanns det en hög igenkänningsfaktor i det, såklart.
Vi har båda flytt från obehagligheter -och sedan agerat utifrån den skuld och skam som har följt med oss...trots flykten.
Det är ingen idé att spekulera i hur det hade sett ut om vi hade vågat stanna kvar och ta det obehagliga där och då, däremot kan vi bestämma oss för att det är så vi ska hantera våra problem nu och framåt.
Hur obehagligt det än är så ska vi ta det nu.
Instinkten att fly är stark hos alla, men vi bör vara medvetna om att trots att vi springer ifrån situationen kan vi aldrig springa ifrån oss själva.
Oss får vi dras med, för det är i oss problemet sitter.
Min röda tråd kan jag aldrig skylla på någon annan, inte heller springa ifrån om jag inte vill att den ska bli längre.
Fredag morgon
och jag är otroligt utsövd.
Jag är ett lysande exempel på hur välgörande sömn är, eftersom jag helt enkelt inte fungerar efter en natt utan den.
Idag är jag fylld av energi igen och har mängder med saker att ta tag i som jag inte orkade i går.
Jag ska till förlaget och signera böcker till er som har beställt, fortsätta med mitt utvecklingssarbete och städa upp lite inför farmors besök i morgon.
Dessuton förefaller kylskåpet att vara tomt och trots fantasilöshet bör jag ändå se till att det finns något att äta och dricka.
Och då landar vi raskt i dagens spörsmål:
Vad är det som aldrig får saknas i ditt kylskåp?
Jag är ett lysande exempel på hur välgörande sömn är, eftersom jag helt enkelt inte fungerar efter en natt utan den.
Idag är jag fylld av energi igen och har mängder med saker att ta tag i som jag inte orkade i går.
Jag ska till förlaget och signera böcker till er som har beställt, fortsätta med mitt utvecklingssarbete och städa upp lite inför farmors besök i morgon.
Dessuton förefaller kylskåpet att vara tomt och trots fantasilöshet bör jag ändå se till att det finns något att äta och dricka.
Och då landar vi raskt i dagens spörsmål:
Vad är det som aldrig får saknas i ditt kylskåp?
torsdag 27 augusti 2009
Update

Man kan väl säga att sommaren i Fjällbacka är över för den här gången.
Å andra sidan kan vi snart njuta av en ny Läckbergare, Fyrvaktaren, där hon tar livet av nya Fjällbackabor.
Jag har köpt alla hennes böcker samma dag de kommer ut och tänker naturligtvis inte bryta en sådan fin tradition.
I mitten av september ska jag åka tåg till Karlstad och boken skulle vara ett ypperligt sällskap att ha med sig på tåget.
Min mamma kommer hit och "passar" sonen, men vi åker om varandra och kommer inte att ses. När jag tänker efter var ju det en särdeles dum planering, men om jag tjatar lite kanske hon kommer till bokmässan och träffar mig istället.
Eller vad säger ni, tycker inte ni att min mamma ska komma till mässan?
Tupplur
Jag la mig ned två minuter innan dagisbarnen kom ut på gården nedanför samtidigt som balkongarbetarna ljudligt strävade på med...vad det nu är de gör. Låter gör det i alla fall.
Sammantaget gör detta att det är för mycket ljud för att jag ska kunna sova och det i sin tur gör att jag blir mindre sugen på att se Beck på bio ikväll som vi har planerat.
Suck och stön.
Jag får väl sova när jag blir gammal.
Den här hösten lär det inte bli mycket sömn om jag ska tolka den senaste rapporten från en av medlemmarna i Casanova-teamet.
Bra.
Jag kommer att prata om det här till någon ber mig hålla tyst.
Då, när jag blir gammal.
Sammantaget gör detta att det är för mycket ljud för att jag ska kunna sova och det i sin tur gör att jag blir mindre sugen på att se Beck på bio ikväll som vi har planerat.
Suck och stön.
Jag får väl sova när jag blir gammal.
Den här hösten lär det inte bli mycket sömn om jag ska tolka den senaste rapporten från en av medlemmarna i Casanova-teamet.
Bra.
Jag kommer att prata om det här till någon ber mig hålla tyst.
Då, när jag blir gammal.
Nej
jag kan inte recensera min egen bok. Men jag har läst den och nu lämnar jag den med varm hand vidare till andra.
Idag har jag en "utvecklingsdag", vilket minnesgoda läsare vet betyder administration.
Bland annat ska jag sammaställa det arbete en coachkollega och jag gjorde igår, vilket är en del av vår vidareutbildning.
Jag passar på nu när det är förmiddag, eftersom lusten till en tupplur kommer att infinna sig under senare delen av dagen tack vare två koppar kaffe i går eftermiddag.
Man kan kanske tycka att jag borde ha sagt nej med vetskapen om mina sömnproblem som alltid inträffar efter att jag dricker kaffe efter lunch, men ibland är det bara så himla trevligt med en kopp när man blir bjuden.
Alltså har jag löst diverse världsliga problem under natten, knuffat lite på fästmannen när han har snarkat och räknat timmarna till jag skulle få äta frukost eftersom jag var sugen på det redan vid tre.
Istället fick jag den serverad i sängen halv sex när mannen förstod att jag var vaken.
Jag är väldigt, väldigt bortskämd och njuter av det alldeles oerhört.
Idag har jag en "utvecklingsdag", vilket minnesgoda läsare vet betyder administration.
Bland annat ska jag sammaställa det arbete en coachkollega och jag gjorde igår, vilket är en del av vår vidareutbildning.
Jag passar på nu när det är förmiddag, eftersom lusten till en tupplur kommer att infinna sig under senare delen av dagen tack vare två koppar kaffe i går eftermiddag.
Man kan kanske tycka att jag borde ha sagt nej med vetskapen om mina sömnproblem som alltid inträffar efter att jag dricker kaffe efter lunch, men ibland är det bara så himla trevligt med en kopp när man blir bjuden.
Alltså har jag löst diverse världsliga problem under natten, knuffat lite på fästmannen när han har snarkat och räknat timmarna till jag skulle få äta frukost eftersom jag var sugen på det redan vid tre.
Istället fick jag den serverad i sängen halv sex när mannen förstod att jag var vaken.
Jag är väldigt, väldigt bortskämd och njuter av det alldeles oerhört.
onsdag 26 augusti 2009
Dagen D
Kvällens litteratur ter sig självklar då jag inte har läst något ur Casanovas Kvinna sedan jag lämnade in manuset första mars och det ska bli fantastiskt roligt att se - och läsa - slutresultatet.
Men först kommer en dag av härliga möten med klienter, en kurskamrat, förlaget och sonens skola.
En vanlig dag i förorten?
Nej, skulle inte tro det.
Men först kommer en dag av härliga möten med klienter, en kurskamrat, förlaget och sonens skola.
En vanlig dag i förorten?
Nej, skulle inte tro det.
tisdag 25 augusti 2009
Full ösdag
Sådär som mina tisdagar vanligtvis förlöper.
Är nu hemma ett par timmar, men ska sedan in till stan igen för mer coaching och anhörigterapi.
Om bara en månad tar jag en promenad till jobbet och kan blankt strunta i parkeringsletande, vägarbeten och köer.
Jag ligger sällan en månad framåt i tanken, men just nu måste jag eftersom jag ska landsätta en plan.
Det betyder inte att jag missar här och nu, som ändå är det som är viktigt.
Här och nu kommer sonen hem med sina vänner för att visa upp sin fina dator, och därmed blev rummet- hokus pokus - städat.
Det är konstigt det där, för samma sak kommer att hända med resten av lägenheten inför söndagens besök av farmor och styvfarfar. Simsalabim - och inte en enda tidningspåse kommer att finnas inom synhåll.
Vi är lite magiska i den här familjen, särskilt när vi väntar besök.
Trolleri - trollera - nu svingar jag mig till stan igen.
Är nu hemma ett par timmar, men ska sedan in till stan igen för mer coaching och anhörigterapi.
Om bara en månad tar jag en promenad till jobbet och kan blankt strunta i parkeringsletande, vägarbeten och köer.
Jag ligger sällan en månad framåt i tanken, men just nu måste jag eftersom jag ska landsätta en plan.
Det betyder inte att jag missar här och nu, som ändå är det som är viktigt.
Här och nu kommer sonen hem med sina vänner för att visa upp sin fina dator, och därmed blev rummet- hokus pokus - städat.
Det är konstigt det där, för samma sak kommer att hända med resten av lägenheten inför söndagens besök av farmor och styvfarfar. Simsalabim - och inte en enda tidningspåse kommer att finnas inom synhåll.
Vi är lite magiska i den här familjen, särskilt när vi väntar besök.
Trolleri - trollera - nu svingar jag mig till stan igen.
Casanovas Kvinna
I morgon ska jag få hämta min nytryckta bok.
I morgon ska jag få hämta min nytryckta bok.
I morgon ska jag få hämta min nytryckta bok.
Jag blir lite nervös bara av att skriva det.
Provar en gång till långsamt:
I mor-gon ska jag få häm-ta min ny-tryck-ta bok.
I morgon ska jag få hämta min nytryckta bok.
I morgon ska jag få hämta min nytryckta bok.
Jag blir lite nervös bara av att skriva det.
Provar en gång till långsamt:
I mor-gon ska jag få häm-ta min ny-tryck-ta bok.
måndag 24 augusti 2009
Tålamod som en femåring
Under mina terapier har jag fått träna på att be om hjälp, och det är jag numera riktigt bra på.
Att sedan ha tålamod att vänta till hjälpen kommer är en helt annan femma.
"Jag kan ju i alla fall prova själv", säger jag samtidigt som jag gnolar en slagdänga från 1967 medan jag lyfter fram de gigantiska soffkuddarna vars nytvättade överdrag ska på igen.
Redan där är jag lost, förlorad i en kamp där det bara finns förlorade naglar, sneda pådragna överdrag och en svettig coach som "aldrig mer kommer att tvätta dessa f-b sofftyger".
Den fina sången är färdigsjungen redan innan första kudden är klar, och man kan ju tro att jag skulle kunna lära mig något av detta till nästa gång jag är tvungen att göra om samma procedur.
Invänta hjälpen som är på väg till exempel?
Nej, så lätt är det inte.
Det är nämligen inte första gången jag gör exakt samma sak med precis samma resultat.
Åsa, fem, har agerat igen; enda skillnaden är att hon idag har (f.d) längre naglar...
Att sedan ha tålamod att vänta till hjälpen kommer är en helt annan femma.
"Jag kan ju i alla fall prova själv", säger jag samtidigt som jag gnolar en slagdänga från 1967 medan jag lyfter fram de gigantiska soffkuddarna vars nytvättade överdrag ska på igen.
Redan där är jag lost, förlorad i en kamp där det bara finns förlorade naglar, sneda pådragna överdrag och en svettig coach som "aldrig mer kommer att tvätta dessa f-b sofftyger".
Den fina sången är färdigsjungen redan innan första kudden är klar, och man kan ju tro att jag skulle kunna lära mig något av detta till nästa gång jag är tvungen att göra om samma procedur.
Invänta hjälpen som är på väg till exempel?
Nej, så lätt är det inte.
Det är nämligen inte första gången jag gör exakt samma sak med precis samma resultat.
Åsa, fem, har agerat igen; enda skillnaden är att hon idag har (f.d) längre naglar...
Redan innan
jag har börjat med mina leenden ser jag hur överdelarna till inglasningarna har levererats till gårdsplanen, och detta tillskriver jag helt och hållet veckans glädjespridartema.
Det är ju inte klokt vad bra det fungerar!
Det är ju inte klokt vad bra det fungerar!
God morgon
Jag hade tänkt att ägna mig åt lite glädjesprid den här veckan; av helt egoistiska skäl eftersom jag gillar människor som ler vilket fungerar som en boomerang som skickas rakt tillbaka till mig själv.
Visst är det svårt att tjura när någon ler?
Nu har jag ingen anledning att tjura, tvärtom, däremot kan det vara bra att bestämma sig för att vara den som initierar utbytet av leenden.
Jag har massor på lager och ger gärna bort ett av mina till någon som inte har.
Denna morgon vill jag dessutom dela med mig av en vana (numera ovana) som inte är så dum, och det är mitt ständiga sjungande.
Totalt omedeveten går jag runt och nynnar för mig själv och för den som passerar mig i förorten låter det nog rätt glatt skulle jag tro (att son och fästman har tröttnat på mitt gnolande är en annan femma, dessa två får jag glädja på annat sätt). Under veckan kommer jag därför att intensifiera mitt sjungande under parollen "sprid lite glädje i förorten".
Jag tror till och med att jag ska sticka ut huvudet på balkongen och le uppmuntrande till de arbetare som - 7 veckor efter utsatt tid - fortfarande arbetar med att färdigställa bygget.
Mina grymtanden har inte hjälpt, alltså är det hög tid att ändra taktik.
Låt vara att det är manipulation av värsta sort, men med tanke på boomerangen kan det ge mig en mer nyanserad bild av förseningen.
Min bild av tjuriga gubbar - som med flit avvaktar med resultatet - skulle kunna förändras till glada gubbar som kämpar som galningar för att bli klara innan frosten slår till.
Visst är det svårt att tjura när någon ler?
Nu har jag ingen anledning att tjura, tvärtom, däremot kan det vara bra att bestämma sig för att vara den som initierar utbytet av leenden.
Jag har massor på lager och ger gärna bort ett av mina till någon som inte har.
Denna morgon vill jag dessutom dela med mig av en vana (numera ovana) som inte är så dum, och det är mitt ständiga sjungande.
Totalt omedeveten går jag runt och nynnar för mig själv och för den som passerar mig i förorten låter det nog rätt glatt skulle jag tro (att son och fästman har tröttnat på mitt gnolande är en annan femma, dessa två får jag glädja på annat sätt). Under veckan kommer jag därför att intensifiera mitt sjungande under parollen "sprid lite glädje i förorten".
Jag tror till och med att jag ska sticka ut huvudet på balkongen och le uppmuntrande till de arbetare som - 7 veckor efter utsatt tid - fortfarande arbetar med att färdigställa bygget.
Mina grymtanden har inte hjälpt, alltså är det hög tid att ändra taktik.
Låt vara att det är manipulation av värsta sort, men med tanke på boomerangen kan det ge mig en mer nyanserad bild av förseningen.
Min bild av tjuriga gubbar - som med flit avvaktar med resultatet - skulle kunna förändras till glada gubbar som kämpar som galningar för att bli klara innan frosten slår till.
söndag 23 augusti 2009
Läxa
Läsa en bok, reflektera tillsammans med en kurskamrat och lämna in rapport till utbildningsföretaget är vad som står på agendan kommande vecka.
Tillsammans med förlagsmöte, klientmöten och det som kallas "pedagogiskt café" (modernare ord för föräldramöte) på sonens skola lär det återigen bli en späckad och inte ett dugg enahanda vecka.
Jag är också i mental förberedelse för mitt seminaium på mässan där jag inte riktigt är klar över om jag ska använda bara mig själv, eller komplettera med lite stöd i en Power Point presentation.
Tycker ni något om just det får ni gärna lägga in en kommentar.
Än så länge är det bara söndag och vi planerar ett "Two and a half men" maraton.
Det kan bli hur kul som helst.
Tillsammans med förlagsmöte, klientmöten och det som kallas "pedagogiskt café" (modernare ord för föräldramöte) på sonens skola lär det återigen bli en späckad och inte ett dugg enahanda vecka.
Jag är också i mental förberedelse för mitt seminaium på mässan där jag inte riktigt är klar över om jag ska använda bara mig själv, eller komplettera med lite stöd i en Power Point presentation.
Tycker ni något om just det får ni gärna lägga in en kommentar.
Än så länge är det bara söndag och vi planerar ett "Two and a half men" maraton.
Det kan bli hur kul som helst.
Mer film
Igår (och i morse) såg vi en fyra timmar lång BBC-dokumentär om Auschwitz och det omänskliga lidande som drabbade dem som kom till lägret.
Det var intervjuer med överlevande men också med före detta SS - officerare och nazister som än idag inte kände ånger för det som de hade gjort.
Och kanske är det omöjligt att släppa fram ångern? Kanske är det lättare att låtsas att de man har gjort var rätt och riktigt, att det "inte var mitt fel" och att man faktiskt bara lydde order?
Kvällen innan såg vi en dramadokumentär om Nürnbergrättegången och där sa man att det gemensamma draget hos de som anklagades där var att de var i total avsaknad av empati, men däremot kände sympati... med sina nazivänner.
Empati:
Känna med någon annan.
Sympati:
Känna som någon annan.
Det flesta av oss har fått med oss empatin i modersmjölken och för dem som inte har det är det aldrig för sent att lära sig.
Tack och lov.
Att träna genom att kliva över i någon annans utsiktstorn emellanåt är bra också för oss som har fått med oss empatiförmågan; även vi brister emellanåt när vi vägrar att se saker från någon annans torn än vårt eget.
Fästmannen och jag har fått lära oss det den tuffa vägen, men idag hoppar han lätt över i mitt och jag i hans.
Är det fler än en person inblandad finns det alltid mer än en sanning och det underlättar onekligen om man förstår det; i alla fall om man är intresserad av att leva ett liv i fred.
Gillar man bråk kan man stänga dörren till sitt torn. Då kommer ingen in och själv kommer man inte ut.
Hur man vill ha det med det där väljer man själv.
Det var intervjuer med överlevande men också med före detta SS - officerare och nazister som än idag inte kände ånger för det som de hade gjort.
Och kanske är det omöjligt att släppa fram ångern? Kanske är det lättare att låtsas att de man har gjort var rätt och riktigt, att det "inte var mitt fel" och att man faktiskt bara lydde order?
Kvällen innan såg vi en dramadokumentär om Nürnbergrättegången och där sa man att det gemensamma draget hos de som anklagades där var att de var i total avsaknad av empati, men däremot kände sympati... med sina nazivänner.
Empati:
Känna med någon annan.
Sympati:
Känna som någon annan.
Det flesta av oss har fått med oss empatin i modersmjölken och för dem som inte har det är det aldrig för sent att lära sig.
Tack och lov.
Att träna genom att kliva över i någon annans utsiktstorn emellanåt är bra också för oss som har fått med oss empatiförmågan; även vi brister emellanåt när vi vägrar att se saker från någon annans torn än vårt eget.
Fästmannen och jag har fått lära oss det den tuffa vägen, men idag hoppar han lätt över i mitt och jag i hans.
Är det fler än en person inblandad finns det alltid mer än en sanning och det underlättar onekligen om man förstår det; i alla fall om man är intresserad av att leva ett liv i fred.
Gillar man bråk kan man stänga dörren till sitt torn. Då kommer ingen in och själv kommer man inte ut.
Hur man vill ha det med det där väljer man själv.
lördag 22 augusti 2009
Boklansering
Om en månad smäller det till i bokhyllan.
Har jag sagt något annat så tar jag tillbaka det här och nu.
Däremot kommer hugade, och det är ni väl (?), att kunna beställa boken genom min blogg relativt snart...men mer om det senare.
I huset finns nu en ny Äppledator.
Den gamla ska fraktas iväg till en kompis.
En sak in - en sak ut - är vad som gäller på den här begränsade ytan vi har att röra oss på.
När jag har slängt alla tidningshögar kan jag därmed köpa Pressbyrån.
Har jag sagt något annat så tar jag tillbaka det här och nu.
Däremot kommer hugade, och det är ni väl (?), att kunna beställa boken genom min blogg relativt snart...men mer om det senare.
I huset finns nu en ny Äppledator.
Den gamla ska fraktas iväg till en kompis.
En sak in - en sak ut - är vad som gäller på den här begränsade ytan vi har att röra oss på.
När jag har slängt alla tidningshögar kan jag därmed köpa Pressbyrån.
Internet bråkar
alltså tänker jag bråka tillbaka, pilutta dig Comhem.
Funka, annars blir det en annan leverantör!
Numera använder jag mig inte av hot jag inte klarar att genomföra, jag är liksom klar med den biten.
Funka, annars blir det en annan leverantör!
Numera använder jag mig inte av hot jag inte klarar att genomföra, jag är liksom klar med den biten.
Får jag bjuda på
Här ligger jag
i sängen och har just blivit serverad frukost.
Ute hällregnar det och himlen är fortfarande mörk.
Urmysigt.
Men inget regn i världen stoppar mig idag från att skjutsa sonen till datoraffären så att han får göra sitt livs största inköp... nu när han äntligen har bestämt sig.
Ute hällregnar det och himlen är fortfarande mörk.
Urmysigt.
Men inget regn i världen stoppar mig idag från att skjutsa sonen till datoraffären så att han får göra sitt livs största inköp... nu när han äntligen har bestämt sig.
fredag 21 augusti 2009
Angående Expertutlåtandet i Må Bra
Tyvärr använde man sig inte av Dysberoendekliniken när man ville tala med en expert om missbruket, och när denne expert uttalar sig från "en känsla han har" blir det lite tokigt. I detta fallet gällde det huruvida man lämnar sin sexmissbrukande partner eller inte.
Erfarenheten från kliniken är att man inte gör det. Av den stora mängd par som har behandlats är det en handfull som har gått skilda vägar, och då för att missbruket inte har upphört trots behandling.
På Dysberoenkliniken vet man att båda har en problematik att hantera, och att det är viktigt att båda får hjälp. Enskilt men också tillsammans.
De anhöriga träffas i grupper, precis som missbrukarna gör. Däremellan har man enskilda samtal och parsamtal.
Om någon, utifrån faktarutan, kände missmod så vill jag understryka att det är tvärtom.
Vill man tillfriskna så kan man det, även som par!
Att man däremot lämnar en missbrukande partner som inte vill bli frisk är en helt annan, och bra, femma.
Erfarenheten från kliniken är att man inte gör det. Av den stora mängd par som har behandlats är det en handfull som har gått skilda vägar, och då för att missbruket inte har upphört trots behandling.
På Dysberoenkliniken vet man att båda har en problematik att hantera, och att det är viktigt att båda får hjälp. Enskilt men också tillsammans.
De anhöriga träffas i grupper, precis som missbrukarna gör. Däremellan har man enskilda samtal och parsamtal.
Om någon, utifrån faktarutan, kände missmod så vill jag understryka att det är tvärtom.
Vill man tillfriskna så kan man det, även som par!
Att man däremot lämnar en missbrukande partner som inte vill bli frisk är en helt annan, och bra, femma.
Vi såg
Slumdog millionaire igår, och den var precis så bra som jag trodde.
Återigen kommer jag tillbaka till tacksamheten; att jag får bo i ett välståndsland, gå i skolan, bo och äta.
Det som ter sig så självklart, men som är så få förunnat sett över världen.
Men filmen visar också på drivkraften hos den som inget har - emellanåt destruktivt sett ur vår vinkel, men inte desto mindre ett driv - utifrån en längtan efter att slippa...snarare än med ett mål långt bort i horisonten.
Har vi inget mål, alternativt något att slippa ifrån, så händer inte särskilt mycket. Det är då vi kanske skulle vara nöjda.
Detta främmande tillstånd som vi är så rädda för.
Så rädda att vi tror att nöjd är farligt, att det skulle vara samma sak som undergång om vi nöjde oss med det liv vi har.
Det är så hotfullt så att vi lite hånar de som inte alltid strävar framåt, som inte alltid vill göra bättre...trots att de själva känner sig nöjda.
För det finns de som nöjer sig, som tycker att det är bra som det är och som inte strävar efter mer.
Och så finns de många som vill ha förändring och som jobbar för det.
Sedan finns också en hel bunt som klagar på hur de har det, kanske mest för att de bär på den där rädslan för att vara nöjd.
Själv har jag varit i alla de lägena; klagat på andras nöjdhet och varit rädd för det för egen del, velat ha förändring men också varit nöjd.
Ungefär i den ordningen.
Hur har du det, vill du alltid ha mer?
Återigen kommer jag tillbaka till tacksamheten; att jag får bo i ett välståndsland, gå i skolan, bo och äta.
Det som ter sig så självklart, men som är så få förunnat sett över världen.
Men filmen visar också på drivkraften hos den som inget har - emellanåt destruktivt sett ur vår vinkel, men inte desto mindre ett driv - utifrån en längtan efter att slippa...snarare än med ett mål långt bort i horisonten.
Har vi inget mål, alternativt något att slippa ifrån, så händer inte särskilt mycket. Det är då vi kanske skulle vara nöjda.
Detta främmande tillstånd som vi är så rädda för.
Så rädda att vi tror att nöjd är farligt, att det skulle vara samma sak som undergång om vi nöjde oss med det liv vi har.
Det är så hotfullt så att vi lite hånar de som inte alltid strävar framåt, som inte alltid vill göra bättre...trots att de själva känner sig nöjda.
För det finns de som nöjer sig, som tycker att det är bra som det är och som inte strävar efter mer.
Och så finns de många som vill ha förändring och som jobbar för det.
Sedan finns också en hel bunt som klagar på hur de har det, kanske mest för att de bär på den där rädslan för att vara nöjd.
Själv har jag varit i alla de lägena; klagat på andras nöjdhet och varit rädd för det för egen del, velat ha förändring men också varit nöjd.
Ungefär i den ordningen.
Hur har du det, vill du alltid ha mer?
torsdag 20 augusti 2009
Japp
Nu har jag läst artikeln, och sett mitt ansikte på en helsida, och det kändes lite... skumt(?)
Däremot är jag övertygad om att det är viktigt att våga visa sig, eftersom jag vill vara en god representant för alla de som har det så som det var för mig.
Vi är betydligt fler än vad kanske du som inte är drabbad kan tänka dig.
Jag hoppas kunna förmedla att det går att må bra igen, och att hur det än blir så blir det bra.
Har du läst artikel och har frågor; maila mig på info@hellbergcoaching.se
Däremot är jag övertygad om att det är viktigt att våga visa sig, eftersom jag vill vara en god representant för alla de som har det så som det var för mig.
Vi är betydligt fler än vad kanske du som inte är drabbad kan tänka dig.
Jag hoppas kunna förmedla att det går att må bra igen, och att hur det än blir så blir det bra.
Har du läst artikel och har frågor; maila mig på info@hellbergcoaching.se
Må Bra
I numret som kommer idag är artikeln om mig och Casanovas Kvinna med, och detta vet jag för att min granne ett par trappor upp berättade att hon hade läst den.
Jag vet inte alls hur slutresultatet blev, och kommer att springa till Pressbyrån och köpa ett par ex när jag är klar med morgonbestyren.
Idag börjar skolan på riktigt i förorten.
Det betyder väckning av skolbarn innan 7, och det tänker jag fortsätta vara ansvarig för så länge jag kan.
Morgonen är rätt mysig hos Hellbergs och inte särskilt stressad numera när jag inte behöver åka 7.30 för att hinna till mitt arbete 09.00.
Vi äter frukost, ser på The Voice och snackar om ditt och datt innan sonen tar tunnelbanan 08.00.
Mina klienter är inbokade på eftermiddagen idag, och innan dess ska jag mäta golvytan på mitt nya kontor.
Jag måste ju möblera så att ni trivs när ni kommer på besök.
Men allra först ska jag köpa Må Bra.
Jag vet inte alls hur slutresultatet blev, och kommer att springa till Pressbyrån och köpa ett par ex när jag är klar med morgonbestyren.
Idag börjar skolan på riktigt i förorten.
Det betyder väckning av skolbarn innan 7, och det tänker jag fortsätta vara ansvarig för så länge jag kan.
Morgonen är rätt mysig hos Hellbergs och inte särskilt stressad numera när jag inte behöver åka 7.30 för att hinna till mitt arbete 09.00.
Vi äter frukost, ser på The Voice och snackar om ditt och datt innan sonen tar tunnelbanan 08.00.
Mina klienter är inbokade på eftermiddagen idag, och innan dess ska jag mäta golvytan på mitt nya kontor.
Jag måste ju möblera så att ni trivs när ni kommer på besök.
Men allra först ska jag köpa Må Bra.
onsdag 19 augusti 2009
Update
Godissuget finns där men bemästras.
Förhoppningsvis går det lika bra för mina kamrater som har anmält sitt deltagande till "hoppasockerkampanjen".
Om fyra månader får vi äta praliner.
God jul!
Förhoppningsvis går det lika bra för mina kamrater som har anmält sitt deltagande till "hoppasockerkampanjen".
Om fyra månader får vi äta praliner.
God jul!
Det kan hända
att jag har en förkylning lurande i vassen och det brukar annars vara när jag ska på en kurs som den poppar fram.
Alltså tar jag den gärna nu och inte om tre veckor när det ska läras nytt.
Det blev inget Ikea idag, vi tittade åt det hållet och sa relativt samtsämmigt att vi nog struntar i det.
Däremot beskådade vi fina Appledatorer på Mediamarkt, där en av dem troligtvis kommer att landa i sonens rum när han har funderat klart.
En skvätt windows måste han ändå ha kvar för att hans nuvarande musikprogram ska fungera.
Därav funderingen.
Han vill ha en Apple för programmen, men måste ha Windows just för musiken. Apple har också hemmastudioprogram...för femtusen kronor, pengar han än så länge inte har.
Troligtvis kommer hans fundering att ta ett tag.
Det där med första bästa var hans mammas melodi, han är betydligt klokare än så.
Alltså tar jag den gärna nu och inte om tre veckor när det ska läras nytt.
Det blev inget Ikea idag, vi tittade åt det hållet och sa relativt samtsämmigt att vi nog struntar i det.
Däremot beskådade vi fina Appledatorer på Mediamarkt, där en av dem troligtvis kommer att landa i sonens rum när han har funderat klart.
En skvätt windows måste han ändå ha kvar för att hans nuvarande musikprogram ska fungera.
Därav funderingen.
Han vill ha en Apple för programmen, men måste ha Windows just för musiken. Apple har också hemmastudioprogram...för femtusen kronor, pengar han än så länge inte har.
Troligtvis kommer hans fundering att ta ett tag.
Det där med första bästa var hans mammas melodi, han är betydligt klokare än så.
Jaha?
Sommar-höst-sommar-höst-sommar...
Häromdagen när jag var i stan för att träffa min coach mötte jag en tonåring i kort-kort klänning och bara armar, och på andra sidan gatan gick en något äldre tjej som hade jeans, skinnstövlar och kappa.
Ingen av dem var rätt klädd för vädret just då, men det var tydligt vilken årstid de var i (och kanske föredrog).
Själv funderar jag på dagens utstyrsel som ska funka med klienter, Heron City, Ikea och en annalkande förkylning.
Höga klackar blir det inte, det är det enda som är säkert.
God morgon!
Häromdagen när jag var i stan för att träffa min coach mötte jag en tonåring i kort-kort klänning och bara armar, och på andra sidan gatan gick en något äldre tjej som hade jeans, skinnstövlar och kappa.
Ingen av dem var rätt klädd för vädret just då, men det var tydligt vilken årstid de var i (och kanske föredrog).
Själv funderar jag på dagens utstyrsel som ska funka med klienter, Heron City, Ikea och en annalkande förkylning.
Höga klackar blir det inte, det är det enda som är säkert.
God morgon!
tisdag 18 augusti 2009
Dagen schema
12.00 skolsamtal
15.00 parsamtal
16.30 enskiltsamtal
18.00 gruppsamtal
Om man skulle ta och vara tyst en timma kanske?
15.00 parsamtal
16.30 enskiltsamtal
18.00 gruppsamtal
Om man skulle ta och vara tyst en timma kanske?
Höstpiller
Försöker
vänja mig vid det blonda som inte är så blont längre, och det kan hända att jag måste plutta in bara några få ljusa slingor igen. Mest för att jag ska känna igen mig.
Jag tänkte dock låta det vara ett par veckor; enligt frisören skulle det ta en vecka att vänja sig, och om jag ger det ytterligare en kanske det känns riktigt bra.
På torsdag ska jag mäta min nya lokal, eftersom jag måste ha lite koll på hur jag vill möblera och med vad. Mina rum är inte särskilt stora så det gäller att möblera smart.
Tiden fram till "inflytt" kommer att vara späckad av jobb, boklansering, 3-dagars coachingkurs och bokmässa (med där tillhörande seminarium = föredrag), alltså kommer möbler att vara sekundärt ju längre in i september vi kommer. Därför finns ett Ikeabesök på agendan när väl mätningen är klar.
Idag ska vi till skolan på möte för att planera hur nian ska te sig i form av betyg. Det ska sättas mål och göras planer på hur dessa ska uppnås.
I potten kommer det att ligga en belöning (japp, jag gillar morötter som ni vet), men vi har inte riktigt utformat hur den kommer att se ut.
Modern skulle gärna vilja åka till New York, men vems belöning blir det då?
Jag tänkte dock låta det vara ett par veckor; enligt frisören skulle det ta en vecka att vänja sig, och om jag ger det ytterligare en kanske det känns riktigt bra.
På torsdag ska jag mäta min nya lokal, eftersom jag måste ha lite koll på hur jag vill möblera och med vad. Mina rum är inte särskilt stora så det gäller att möblera smart.
Tiden fram till "inflytt" kommer att vara späckad av jobb, boklansering, 3-dagars coachingkurs och bokmässa (med där tillhörande seminarium = föredrag), alltså kommer möbler att vara sekundärt ju längre in i september vi kommer. Därför finns ett Ikeabesök på agendan när väl mätningen är klar.
Idag ska vi till skolan på möte för att planera hur nian ska te sig i form av betyg. Det ska sättas mål och göras planer på hur dessa ska uppnås.
I potten kommer det att ligga en belöning (japp, jag gillar morötter som ni vet), men vi har inte riktigt utformat hur den kommer att se ut.
Modern skulle gärna vilja åka till New York, men vems belöning blir det då?
måndag 17 augusti 2009
Coach to coach
Ska träffa min coach idag, och det känns härligt eftersom även jag har behov av stöd och nya infallsvinklar.
Jag är nyfiken på vad jag kommer att hitta i mig själv denna gång, det finns alltid nya korn att granska, och en nedsänkt axel, en suck eller svaret "vet inte" kan vara just ett sånt.
Bra blir det i alla fall, så mycket vet jag.
Jag är nyfiken på vad jag kommer att hitta i mig själv denna gång, det finns alltid nya korn att granska, och en nedsänkt axel, en suck eller svaret "vet inte" kan vara just ett sånt.
Bra blir det i alla fall, så mycket vet jag.
No more sugar
Idag inleder jag mitt sockeruppehåll som är lika med inga "extra" sötsaker fram till jul. Förra året gjorde jag det för att stötta sonen, men i år kommer jag att få göra det själv eftersom han inte tänker hänga på till 100 %.
För mig är det bättre med total avhållsamhet än att äta lite ibland, och de närmaste tre dagarna kommer sockersuget att kännas av för att sedan klinga ut.
Om ett par veckor kommer jag inte att känna något annat än "jaha, där ligger en Marabou mjölkchoklad".
Någon som vill hänga på?
För mig är det bättre med total avhållsamhet än att äta lite ibland, och de närmaste tre dagarna kommer sockersuget att kännas av för att sedan klinga ut.
Om ett par veckor kommer jag inte att känna något annat än "jaha, där ligger en Marabou mjölkchoklad".
Någon som vill hänga på?
Bra sängbok
När sonen var liten, sisådär fem år, fick han varje kväll berätta om det som hade varit "Det bästa" med hans dag.
Ibland var det en hittapåsaga som jag hade berättat, andra gånger var det något roligt de hade gjort på dagis. Han hittade alltid, alltid något som hade varit riktigt bra, även om han hade varit ledsen flera gånger under dagen som femåringar också kan vara.
Han berättade, och jag skrev ner det i en skrivbok som vi hade döpt till "Det bästa med dagen".
Genom att avsluta dagen med att tänka på det som har varit bra var det en glad femåring som somnade.
Jag är 47, det funkar på mig också. Här är min lista från igår:
Det bästa med dagen var att jag vågade ta bort det allra blondaste.
Det bästa med dagen var att sonen tyckte att det skulle bli kul att börja i nian.
Det bästa med dagen var att fästmannen bjöd mig på godis.
Ibland var det en hittapåsaga som jag hade berättat, andra gånger var det något roligt de hade gjort på dagis. Han hittade alltid, alltid något som hade varit riktigt bra, även om han hade varit ledsen flera gånger under dagen som femåringar också kan vara.
Han berättade, och jag skrev ner det i en skrivbok som vi hade döpt till "Det bästa med dagen".
Genom att avsluta dagen med att tänka på det som har varit bra var det en glad femåring som somnade.
Jag är 47, det funkar på mig också. Här är min lista från igår:
Det bästa med dagen var att jag vågade ta bort det allra blondaste.
Det bästa med dagen var att sonen tyckte att det skulle bli kul att börja i nian.
Det bästa med dagen var att fästmannen bjöd mig på godis.
söndag 16 augusti 2009
Ny hårfärg
Nja, inte riktigt, men mer "back to normal" än tidigare.
Mer ask än platina alltså, vilket väl förhoppningsvis ska förhindra dessa horribla utväxter.
Annars är det mest sport i hemmet idag; både 100 meters final och golf ska beskådas ikväll.
Sportintresset har jag fått med mig hemifrån, vilket jag är glad för.
Dock stannar jag vid tv´n även när det är som mest spännande...det gör inte min mamma.
Hon lyssnar i smyg, men titta, nej där går hennes gräns för vad som är uthärdligt.
Dessutom vet hon alltid att det kommer att gå dåligt, det har hon redan bestämt innan.
"Det här kommer aldrig att gå", säger hon, medan jag inte tror på en förlust om så mitt lag ligger under med 10 mål.
Någonstans i mitten kanske vore bättre att lägga sig, men så gör vi inte i Hellbergsfamiljen. Antingen eller.
Det blir roligare så.
Mer ask än platina alltså, vilket väl förhoppningsvis ska förhindra dessa horribla utväxter.
Annars är det mest sport i hemmet idag; både 100 meters final och golf ska beskådas ikväll.
Sportintresset har jag fått med mig hemifrån, vilket jag är glad för.
Dock stannar jag vid tv´n även när det är som mest spännande...det gör inte min mamma.
Hon lyssnar i smyg, men titta, nej där går hennes gräns för vad som är uthärdligt.
Dessutom vet hon alltid att det kommer att gå dåligt, det har hon redan bestämt innan.
"Det här kommer aldrig att gå", säger hon, medan jag inte tror på en förlust om så mitt lag ligger under med 10 mål.
Någonstans i mitten kanske vore bättre att lägga sig, men så gör vi inte i Hellbergsfamiljen. Antingen eller.
Det blir roligare så.
Kungsan i går kväll
Någon fick för sig att det var en bra idé att slänga in en tårgasbomb mitt i havet av ungdomar i går kväll, och vi kan väl säga att denna någon och jag inte är särskilt överens om kvalitén på den idén.
Eftersom jag stod en bit därifrån märkte inte jag dramatiken men sonen och hans kompis berättade, när vi träffades för att ta oss hem, att ett par av deras vänner hade varit i närheten och att en av dem hade fått gasen på sig.
Tårgas är inte farlig, men obehaglig, och det är lätt att drabbas av panik när det blir svårt att andas och ögonen svider.
Det är också lätt att komma ifrån varandra när något sådant sker, och igår var det helt omöjligt att ringa via Comviq; det abbonemang som de flesta ungar (i alla fall här) har.
Vad gör man då när man kommer ifrån varandra, eller vill ha tag på en förälder?
Jag hörde en polis säga till en vilsen ung tonåring att det är bra att ha en "akutplats" att träffas på om man kommer ifrån varandra, och det är klart att det är, men det hjälper ju inte när det redan är försent.
Nåväl, alla verkar ändå ha klarat sig bra och tack och lov var det var många poliser, fältassistenter och föräldrar på plats som kunde hjälpa till.
Eftersom jag stod en bit därifrån märkte inte jag dramatiken men sonen och hans kompis berättade, när vi träffades för att ta oss hem, att ett par av deras vänner hade varit i närheten och att en av dem hade fått gasen på sig.
Tårgas är inte farlig, men obehaglig, och det är lätt att drabbas av panik när det blir svårt att andas och ögonen svider.
Det är också lätt att komma ifrån varandra när något sådant sker, och igår var det helt omöjligt att ringa via Comviq; det abbonemang som de flesta ungar (i alla fall här) har.
Vad gör man då när man kommer ifrån varandra, eller vill ha tag på en förälder?
Jag hörde en polis säga till en vilsen ung tonåring att det är bra att ha en "akutplats" att träffas på om man kommer ifrån varandra, och det är klart att det är, men det hjälper ju inte när det redan är försent.
Nåväl, alla verkar ändå ha klarat sig bra och tack och lov var det var många poliser, fältassistenter och föräldrar på plats som kunde hjälpa till.
lördag 15 augusti 2009
Hellberg Coaching & Inspiration
har blivit med ny lokal (i annan större lokal) som passar både för enskilda samtal och gruppverksamhet. Mitt nuvarande rum har helt enkelt blivit för litet.
Dörrarna till mina två rum öppnas första oktober, och alla är förstås varmt välkomna att hälsa på!
Tänk att jag kommer att promenera till jobbet.
Det gör man inte i den här stan annars kan jag berätta som har åkt i åtta mil och två timmar bilkö om dagen i många, många år.
Mina norrifrånklienter slipper åka in till stan, och mina söderifrån svänger in på en kvart.
De från stan tar tunnelbanan i 20 minuter.
Farsta är helt enkelt rätt förort för min verksamhet.
Dörrarna till mina två rum öppnas första oktober, och alla är förstås varmt välkomna att hälsa på!
Tänk att jag kommer att promenera till jobbet.
Det gör man inte i den här stan annars kan jag berätta som har åkt i åtta mil och två timmar bilkö om dagen i många, många år.
Mina norrifrånklienter slipper åka in till stan, och mina söderifrån svänger in på en kvart.
De från stan tar tunnelbanan i 20 minuter.
Farsta är helt enkelt rätt förort för min verksamhet.
Det går inte fort
i förorten denna förmiddag. Jag är seg som ett gummiband och har i princip lyckats få i mig frukost, det är allt.
Sonen kommer upp pigg som en mört, skuttar in i duschen och har väl lyckats få de timmars sömn han behöver. Det kan också vara så att det är stan som lockar honom till muntra morgonkommentarer, själv skulle jag vara sur om jag var tvungen att åka till stan en lördag vid lunchtid.
Hu, vad mycket folk och trängsel.
Jag åker dit ikväll istället. Då har jag tagit en tupplur, och är betydligt mer redo för att knuffas med andra föräldrar på stan.
Det blir tydligen en paraplyernas kamp denna afton och jag tror att jag garderar mig med golfvarianten.
Det kan ju hända att någon av de fyra ungarna har lust att krypa under.
Sonen kommer upp pigg som en mört, skuttar in i duschen och har väl lyckats få de timmars sömn han behöver. Det kan också vara så att det är stan som lockar honom till muntra morgonkommentarer, själv skulle jag vara sur om jag var tvungen att åka till stan en lördag vid lunchtid.
Hu, vad mycket folk och trängsel.
Jag åker dit ikväll istället. Då har jag tagit en tupplur, och är betydligt mer redo för att knuffas med andra föräldrar på stan.
Det blir tydligen en paraplyernas kamp denna afton och jag tror att jag garderar mig med golfvarianten.
Det kan ju hända att någon av de fyra ungarna har lust att krypa under.
Lördag
och jag tänker ta mig en tur till svägerskan för att träffa fästmannens familj och gratta hennes 18-åring som nyss har fyllt myndig.
Själv kommer jag inte ihåg när jag fyllde arton, däremot tjugo.
Då kom mamma och mormor på ett överraskande besök till Göteborg där jag bodde, och tog med mig till stan där jag fick köpa fina festkläder från Gunilla Pontén; en omlottblus och en lång volangkjol med därtill hörande linne i aprikosfärg. Svindyrt på den tiden.
Jag hade de kläderna så mycket att de till sist blev utslitna.
Jag tror att det var min bästa födelsedag någonsin, inte för kläderna utan för att jag fick besök hemifrån.
Vi har alltid varit en egen trojka; mormor, mamma och jag.
Själv kommer jag inte ihåg när jag fyllde arton, däremot tjugo.
Då kom mamma och mormor på ett överraskande besök till Göteborg där jag bodde, och tog med mig till stan där jag fick köpa fina festkläder från Gunilla Pontén; en omlottblus och en lång volangkjol med därtill hörande linne i aprikosfärg. Svindyrt på den tiden.
Jag hade de kläderna så mycket att de till sist blev utslitna.
Jag tror att det var min bästa födelsedag någonsin, inte för kläderna utan för att jag fick besök hemifrån.
Vi har alltid varit en egen trojka; mormor, mamma och jag.
fredag 14 augusti 2009
Kan ni kanske förklara
Ni som skriver kriminalromaner och tar livet av folk, händer det att ni gör det på "öppen gata" och vad menar ni i så fall med det?
Jag fattar inte, eftersom gator för mig per definition är öppna.
Red ut please.
Jag fattar inte, eftersom gator för mig per definition är öppna.
Red ut please.
Jag måste verkligen
sluta äta godis.
Det närmaste jag kommer en beskrivning av nuvarande förhållande till dessa sötsaker är...besatt.
Jag tror nästan att jag doftar Polly.
Dessutom ser jag snart ut som en och då pratar vi inte om färgen utan formen.
Nåväl, på måndag börjar skolan och min nya godisfria period.
Fortsättningsvis tänker jag dofta som en fräsch...tomat!

Inlägg 700
Var och fikade med en väninna när haglet drog in över förorten, och den himmel som var vackert blå när vi gick in på fiket var svart när vi kom ut en timma senare.
Härligt, det är höst på väg!
Det vore dock bra om det kan vara sommar bara i morgon också, eftersom alla våra ungar ska på konsert i Kungsträdgården.
Det ska tydligen 45 000 till, och det vore ju tråkigt om alla dessa skulle behöva ta skydd för regn och hagelstormar. Det finns nämligen ingenstans att ta vägen där.
Och trist för mig och fästmannen som är med och håller koll på tillställningen; och nej, vi ska inte hänga våra barn i hasorna...men nästan.
Hans näst yngsta (13) och hennes två väninnor tänker vi inte släppa särskilt långt.
Det kan bli obehagligt när alla i publiken trycker på, och utan att ha vanan att hantera burdusa nollåttor i 15-års åldern kan det nog vara skönt att ha en vuxen i närheten.
HipHop & R´nB är temat i morgon.
Personligen föredrar jag Eagles.
Det är musik det.
Höstmusik.
Härligt, det är höst på väg!
Det vore dock bra om det kan vara sommar bara i morgon också, eftersom alla våra ungar ska på konsert i Kungsträdgården.
Det ska tydligen 45 000 till, och det vore ju tråkigt om alla dessa skulle behöva ta skydd för regn och hagelstormar. Det finns nämligen ingenstans att ta vägen där.
Och trist för mig och fästmannen som är med och håller koll på tillställningen; och nej, vi ska inte hänga våra barn i hasorna...men nästan.
Hans näst yngsta (13) och hennes två väninnor tänker vi inte släppa särskilt långt.
Det kan bli obehagligt när alla i publiken trycker på, och utan att ha vanan att hantera burdusa nollåttor i 15-års åldern kan det nog vara skönt att ha en vuxen i närheten.
HipHop & R´nB är temat i morgon.
Personligen föredrar jag Eagles.
Det är musik det.
Höstmusik.
Jag vet inte
hur ni har det med snarkningar i era liv, ni kanske rent av går och längtar efter det?
I mitt liv finns de, och emellanåt ställer de till problem med min sömn. Jag vaknar och mannen som utstöter ljuden sover gott vidare.
Tänk att kunna sova när man låter som en maskin?
Själv vill jag allra helst ha det knäpptyst. All form av ljud måste vara avstängt för att jag ska kunna slappna av och somna.
Alltså sover jag till exempel inte i en bil.
Bilar låter.
Andra bilar som kör förbi låter.
Då kör jag hellre så alla andra kan sova.
Och snarka.
I eftermiddag kommer jag att vara ensam hemma.
Jag vet precis vad jag ska göra mellan 15 och 16.
I mitt liv finns de, och emellanåt ställer de till problem med min sömn. Jag vaknar och mannen som utstöter ljuden sover gott vidare.
Tänk att kunna sova när man låter som en maskin?
Själv vill jag allra helst ha det knäpptyst. All form av ljud måste vara avstängt för att jag ska kunna slappna av och somna.
Alltså sover jag till exempel inte i en bil.
Bilar låter.
Andra bilar som kör förbi låter.
Då kör jag hellre så alla andra kan sova.
Och snarka.
I eftermiddag kommer jag att vara ensam hemma.
Jag vet precis vad jag ska göra mellan 15 och 16.
torsdag 13 augusti 2009
Min bloggvän Robert
har varit på sitt lokala bibliotek och bett dem beställa min bok.
Jag blev superglad.
Tusen tack Robert...läs hans blogg HÄR
Jag blev superglad.
Tusen tack Robert...läs hans blogg HÄR
Om vi summerar
två veckors låtsassamboskap så har det varit helt underbart.
Nu kommer alla ungar hem, min idag och hans i morgon, och vi får på ett annat sätt ge oss egentid.
Att den tiden är viktig har vi slagit fast, och vi är överens om att det ska bli mer av det framöver. Egentid måste, som all annan tid, planeras...och sedan hållas.
På samma sätt är det med egen egentid, det vill säga den jag har bara för mig själv. Den måste också petas in i någon form av schema.
Som social ensamvarg är de stunderna viktiga för mig, och idag har jag en sådan stund innan jag hämtar ungarna från kollo.
På den timman hinner jag gå ett varv på Åhléns city och klämma på höstkläder; ensam och med mig själv som smakråd.
Det jag vet är att jag aldrig mer kommer att råda mig själv att köpa fejkade skinnbyxor som jag gjorde då i början av 90-talet.
De var obcent svettiga kan jag berätta för er som 1; inte var med då. 2; hade bättre smak än jag.
Fejkskinn syns i höstens sortiment, och härmed har ni blivit varnade.
Nu har inte det ett dugg med låtsassamboskapet att göra, men alla inlägg är inte konsekventa på den här bloggen.
Fler exempel på det lär följa.
Nu kommer alla ungar hem, min idag och hans i morgon, och vi får på ett annat sätt ge oss egentid.
Att den tiden är viktig har vi slagit fast, och vi är överens om att det ska bli mer av det framöver. Egentid måste, som all annan tid, planeras...och sedan hållas.
På samma sätt är det med egen egentid, det vill säga den jag har bara för mig själv. Den måste också petas in i någon form av schema.
Som social ensamvarg är de stunderna viktiga för mig, och idag har jag en sådan stund innan jag hämtar ungarna från kollo.
På den timman hinner jag gå ett varv på Åhléns city och klämma på höstkläder; ensam och med mig själv som smakråd.
Det jag vet är att jag aldrig mer kommer att råda mig själv att köpa fejkade skinnbyxor som jag gjorde då i början av 90-talet.
De var obcent svettiga kan jag berätta för er som 1; inte var med då. 2; hade bättre smak än jag.
Fejkskinn syns i höstens sortiment, och härmed har ni blivit varnade.
Nu har inte det ett dugg med låtsassamboskapet att göra, men alla inlägg är inte konsekventa på den här bloggen.
Fler exempel på det lär följa.
Svartsjuka
Har vi pratat om det någon gång?
Har någon av oss lyckats undvika det helt och hållet?
Inte jag.
För min del började det när jag var väldigt liten, och sedan hängde det med fram till vuxen ålder.
Min svartsjuka hängde ihop med det jag såg, jag klarade mig från den varianten som innebär att vi oroar oss och spelar upp filmer i huvudet när vi inte är med objektet för vår kärlek.
Därför har jag heller aldrig varit svartsjuk i min nuvarande relation, trots att jag i allra högsta grad har "haft anledning".
Missbruket fanns aldrig framför mina ögon, det var en mycket dold hemlighet, och jag har heller aldrig "gjort filmer" av det jag idag vet.
Själv tror jag inte att svartsjuka "bara kommer", den har sitt ursprung någonstans, och för min del var det viktigt att se hur min historia styrde de val jag gjorde som vuxen. Det blev också viktigt för mig att ta hand om det som var skadat på min röda tråd, och att ge mig själv det jag hade saknat.
Det jobbet gjorde jag flera år innan jag träffade fästmannen, och kanske var det också det som gjorde att jag slapp svartsjuka och att jag relativt snabbt kunde konstatera hur mitt medberoende fungerade och varför.
Idag kånkar jag med glädje runt på Åsafemåring, Åsafjortis och Åsaungavuxen, och när någon av dem hojtar till emellanåt kan jag lugnt och tryggt säga till mina olika åldrar att allt är bra nu.
Jag vet att min inre femåring var rädd för att bli övergiven, och det behöver hon inte vara längre.
Hon är trygg med mig.
Har någon av oss lyckats undvika det helt och hållet?
Inte jag.
För min del började det när jag var väldigt liten, och sedan hängde det med fram till vuxen ålder.
Min svartsjuka hängde ihop med det jag såg, jag klarade mig från den varianten som innebär att vi oroar oss och spelar upp filmer i huvudet när vi inte är med objektet för vår kärlek.
Därför har jag heller aldrig varit svartsjuk i min nuvarande relation, trots att jag i allra högsta grad har "haft anledning".
Missbruket fanns aldrig framför mina ögon, det var en mycket dold hemlighet, och jag har heller aldrig "gjort filmer" av det jag idag vet.
Själv tror jag inte att svartsjuka "bara kommer", den har sitt ursprung någonstans, och för min del var det viktigt att se hur min historia styrde de val jag gjorde som vuxen. Det blev också viktigt för mig att ta hand om det som var skadat på min röda tråd, och att ge mig själv det jag hade saknat.
Det jobbet gjorde jag flera år innan jag träffade fästmannen, och kanske var det också det som gjorde att jag slapp svartsjuka och att jag relativt snabbt kunde konstatera hur mitt medberoende fungerade och varför.
Idag kånkar jag med glädje runt på Åsafemåring, Åsafjortis och Åsaungavuxen, och när någon av dem hojtar till emellanåt kan jag lugnt och tryggt säga till mina olika åldrar att allt är bra nu.
Jag vet att min inre femåring var rädd för att bli övergiven, och det behöver hon inte vara längre.
Hon är trygg med mig.
Terapi?
Någon frågade mig om det var terapi för mig att skriva Casanovas Kvinna, och nej, det var det inte.
Däremot satte jag punkt för mitt medberoende när jag började skriva, även om punkten aldrig är definitiv.
Om jag inte är varsam med mig själv kan den lösas upp och den risken får jag alltid leva med. Det är lite som att vara allergisk, man får helt enkelt undvika det man inte tål.
För min del är det dessa ingredienser jag bör hålla koll på:
- Gör jag detta för att jag vill eller för att behaga?
- Berättar jag vad jag känner?
- Känner jag oro, och i så fall varför?
- Sopar jag problem under mattan?
- Förminskar jag mig själv?
- Tar jag ansvar som inte tillhör mig?
Idag är jag rädd om mig själv, och den här listan är viktig eftersom den visar på hur det var när jag inte var det.
Då, när någon annan var viktigast.
Nu är jag viktigast, och det mår de flesta andra bra av också.
Däremot satte jag punkt för mitt medberoende när jag började skriva, även om punkten aldrig är definitiv.
Om jag inte är varsam med mig själv kan den lösas upp och den risken får jag alltid leva med. Det är lite som att vara allergisk, man får helt enkelt undvika det man inte tål.
För min del är det dessa ingredienser jag bör hålla koll på:
- Gör jag detta för att jag vill eller för att behaga?
- Berättar jag vad jag känner?
- Känner jag oro, och i så fall varför?
- Sopar jag problem under mattan?
- Förminskar jag mig själv?
- Tar jag ansvar som inte tillhör mig?
Idag är jag rädd om mig själv, och den här listan är viktig eftersom den visar på hur det var när jag inte var det.
Då, när någon annan var viktigast.
Nu är jag viktigast, och det mår de flesta andra bra av också.
onsdag 12 augusti 2009
GnällÅsa
Aj, jag har så ont i rygggen.
Oj, vad konstig jag känner mig i lungan.
Nej, nu fick jag plötsligt ont i huvudet.
Så där har jag hållit på några dagar nu, jösses vad trist - mest för fästmannen som möjligtvis skulle gnälla till om han bröt benet...på tre ställen.
Inte för att han klagar ( jag sa ju att han inte är gnällig) på mitt gnäll, nej då, han ojjar sig lite med mig; tycker lite synd om mig och så.
Idag är en skärpningsdag, no more gnäll i förorten, istället fokuserar jag på det jag idag är tacksam för:
En dag kvar av två härliga vuxenveckor med fästmannen.
Vädret som är svalt och skönt.
Ingen trafik när jag ska till stan om en stund.
Så där ja. Så ska det låta.
Oj, vad konstig jag känner mig i lungan.
Nej, nu fick jag plötsligt ont i huvudet.
Så där har jag hållit på några dagar nu, jösses vad trist - mest för fästmannen som möjligtvis skulle gnälla till om han bröt benet...på tre ställen.
Inte för att han klagar ( jag sa ju att han inte är gnällig) på mitt gnäll, nej då, han ojjar sig lite med mig; tycker lite synd om mig och så.
Idag är en skärpningsdag, no more gnäll i förorten, istället fokuserar jag på det jag idag är tacksam för:
En dag kvar av två härliga vuxenveckor med fästmannen.
Vädret som är svalt och skönt.
Ingen trafik när jag ska till stan om en stund.
Så där ja. Så ska det låta.
Jag tror minsann
att jag ska städa sonens rum som en liten present.
På önskelistan står det enbart "PENGAR", så det där med rumslig renhet är helt och hållet mitt eget påhitt.
Jag brukar vara bra på just påhitt, men det här året går jag ganska bet. För två år sedan hade det funkat att åka till kollo och överraska, men idag gör det nog inte det, alltså får jag lugna mig till i morgon då jag åtminstone ska hämta hans bagage.
Huruvida han också stoppas in i bilen är fortfarande oklart, jag låtsades inte höra när han sa att han ville direkt till Kungsan och Ung 08.
På önskelistan står det enbart "PENGAR", så det där med rumslig renhet är helt och hållet mitt eget påhitt.
Jag brukar vara bra på just påhitt, men det här året går jag ganska bet. För två år sedan hade det funkat att åka till kollo och överraska, men idag gör det nog inte det, alltså får jag lugna mig till i morgon då jag åtminstone ska hämta hans bagage.
Huruvida han också stoppas in i bilen är fortfarande oklart, jag låtsades inte höra när han sa att han ville direkt till Kungsan och Ung 08.
tisdag 11 augusti 2009
Då
låg jag på förlossningen vid den här tiden, och hade efter 8 timmar fått en epidural som skulle ta bort smärtan.
Det enda den gjorde var att stoppa upp förlossningsarbetet, det onda rådde den inte riktigt på.
Det tog 25 timmar innan man insåg att sonen inte hade någon större lust att komma ut, inte hade någon större möjlighet heller förresten med den sizen på huvudet och navelsträngen virad två varv runt halsen.
Alltså kom han inte den elfte augusti, utan via ett snitt dagen efter, och i morgon 8.55 är det 15 år sedan jag fick en egen familj.
Jag är så oerhört tacksam för den gåvan.
Det enda den gjorde var att stoppa upp förlossningsarbetet, det onda rådde den inte riktigt på.
Det tog 25 timmar innan man insåg att sonen inte hade någon större lust att komma ut, inte hade någon större möjlighet heller förresten med den sizen på huvudet och navelsträngen virad två varv runt halsen.
Alltså kom han inte den elfte augusti, utan via ett snitt dagen efter, och i morgon 8.55 är det 15 år sedan jag fick en egen familj.
Jag är så oerhört tacksam för den gåvan.
Utöver mitt förlag
Kalla Kulor, har tre personer läst mitt manus:
Charlotte, som hjälpte mig med alla mina kommatecken.
Eva, som är en gammal vän och förlagsräv.
Fästmannen, som är en fena på detaljer.
Charlotte sa att det var en bok (sånt kan man inte riktigt veta när man skriver för första gången), Eva sa att hon var alldeles fascinerad och fästmannen...han sa att han älskade mig.
Nu ska ni snart läsa och jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig för reaktioner.
Kanske tycker ni att det är som förläggaren sa i sitt första mail; en ny vinkel på relationsproblematiken?
Vi får väl se...snart!!!
Charlotte, som hjälpte mig med alla mina kommatecken.
Eva, som är en gammal vän och förlagsräv.
Fästmannen, som är en fena på detaljer.
Charlotte sa att det var en bok (sånt kan man inte riktigt veta när man skriver för första gången), Eva sa att hon var alldeles fascinerad och fästmannen...han sa att han älskade mig.
Nu ska ni snart läsa och jag vet inte riktigt vad jag förväntar mig för reaktioner.
Kanske tycker ni att det är som förläggaren sa i sitt första mail; en ny vinkel på relationsproblematiken?
Vi får väl se...snart!!!
Trött
och det känns som om jag inte har sovit en enda sekund i natt, men eftersom jag har en svag aning om att jag har drömt så var jag i alla fall borta den stunden.
Vanligvis är mina tisdagar späckade, men inte den här.
Jag har tagit mig en ledig dag och behöver inte bry mig ett endaste dugg om trötthet, visst är det bra?
Hittills har jag lett en grupp varje tisdag kväll, men har nu kommit överens med min mentor om att vi ska ta varannan tisdag, mest för att jag inte vill släppa arbetet med dessa grupper som ger så oerhört mycket av... allt.
Tidigare var jag en av klienterna i gruppen och jag hade inte klarat mig utan vännerna jag fick där.
Ska man nu sitta i en båt är det fantastiskt när man får göra det med likasinnade.
Vanligvis är mina tisdagar späckade, men inte den här.
Jag har tagit mig en ledig dag och behöver inte bry mig ett endaste dugg om trötthet, visst är det bra?
Hittills har jag lett en grupp varje tisdag kväll, men har nu kommit överens med min mentor om att vi ska ta varannan tisdag, mest för att jag inte vill släppa arbetet med dessa grupper som ger så oerhört mycket av... allt.
Tidigare var jag en av klienterna i gruppen och jag hade inte klarat mig utan vännerna jag fick där.
Ska man nu sitta i en båt är det fantastiskt när man får göra det med likasinnade.
måndag 10 augusti 2009
Från Sanna
"Kanske är det med människor som med hummern, när den skall byta skal; den har vuxit och den gamla skölden har blivit för liten.
För att bli en större hummer måste den våga ett språng på liv och död. Den måste ut ur det gamla skalet innan det nya är färdigt. Den drar sig ut ur svansplattorna och ryggskölden, ut ur det betryggande, beskyddnade pansaret, och kryper ut på havsbotten bland krabbor och hungrig rovfisk, naken och vit, en samling mjuka lemmar, inälvor och nerver, utlämnad till sina underordnade, utsatt för rovdjur som är mindre än den själv, för alla havets kryp, ensam och försvarslös.
För hummern är det ingen rolig tid. Men om den inte vågar, då går den till botten i ett hölster som är tryggt och säkert för ögonblicket - men dödande i längden."
För att bli en större hummer måste den våga ett språng på liv och död. Den måste ut ur det gamla skalet innan det nya är färdigt. Den drar sig ut ur svansplattorna och ryggskölden, ut ur det betryggande, beskyddnade pansaret, och kryper ut på havsbotten bland krabbor och hungrig rovfisk, naken och vit, en samling mjuka lemmar, inälvor och nerver, utlämnad till sina underordnade, utsatt för rovdjur som är mindre än den själv, för alla havets kryp, ensam och försvarslös.
För hummern är det ingen rolig tid. Men om den inte vågar, då går den till botten i ett hölster som är tryggt och säkert för ögonblicket - men dödande i längden."
Hoppla
Jag har alltid varit fullständigt livrädd för starka kvinnor, ni vet de där som har en aura av auktoritet och makt.
Hu.
Det är mycket bättre nu, men tidigare blev jag inte bara en liten fjant som nästan neg; jag blev också pinsamt medveten om mina egna brister som jag var rätt övertygad om att den där stora starka inte hade ett uns av.
Ända till någon berättade att den hade upplevt mig ungefär på samma sätt; stor, stark och med auktoritär utstrålning.
Hoppla.
Jag hade inte räknat med den, men det var oerhört värdefullt för mig att höra att jag kunde upplevas som den jag var allra mest rädd för.
Och eftersom jag tycker att det är trevligt att respekteras, men inte att inge respekt, så var det bara att ta tag i förändringen som till största delen handlade om det "första mötet" och att vara medveten om hur jag kunde upplevas.
Det gjorde mig också medveten om att de kvinnor jag nästan bugat för kanske är lika osäkra som jag; att de har en "professionell mask" som döljer deras verkliga, möjligtvis mer känsliga, natur.
Idag vet jag att även de stora, starka gråter, har otrogna män och känner sig vilsna emellanåt.
Det bara inte syns på utsidan.
Hu.
Det är mycket bättre nu, men tidigare blev jag inte bara en liten fjant som nästan neg; jag blev också pinsamt medveten om mina egna brister som jag var rätt övertygad om att den där stora starka inte hade ett uns av.
Ända till någon berättade att den hade upplevt mig ungefär på samma sätt; stor, stark och med auktoritär utstrålning.
Hoppla.
Jag hade inte räknat med den, men det var oerhört värdefullt för mig att höra att jag kunde upplevas som den jag var allra mest rädd för.
Och eftersom jag tycker att det är trevligt att respekteras, men inte att inge respekt, så var det bara att ta tag i förändringen som till största delen handlade om det "första mötet" och att vara medveten om hur jag kunde upplevas.
Det gjorde mig också medveten om att de kvinnor jag nästan bugat för kanske är lika osäkra som jag; att de har en "professionell mask" som döljer deras verkliga, möjligtvis mer känsliga, natur.
Idag vet jag att även de stora, starka gråter, har otrogna män och känner sig vilsna emellanåt.
Det bara inte syns på utsidan.
Bitter
Lida Sicovit är lidandet personifierat.
Idag påstår hon att hon har tappat läsare sista veckan och gnället breder ut sig i ett helt inlägg.
Jag sträcker förstås ut en hand, och ger er samtidigt chansen till en stunds underhållande poänger.
Klicka här.
Idag påstår hon att hon har tappat läsare sista veckan och gnället breder ut sig i ett helt inlägg.
Jag sträcker förstås ut en hand, och ger er samtidigt chansen till en stunds underhållande poänger.
Klicka här.
Under press
Hur många av er ser till att få jobbet gjort i god tid, räck upp en hand!
Jag försöker bara kolla hur lika vi är, eftersom jag inbillar mig att det finns fler som är - eller har varit- som jag och skjuter, skjuter och skjuter det där jobbet framför sig till det är helt omöjligt att inte ta tag i.
På min förra arbetsplats hade vi årliga presentationer av våra strategier och produktlanseringar, ett arbete som påbörjades i mars och presenterades för säljorganinsationen i juni.
Varje natt innan året största och viktigaste presentation satt jag och försökte få ihop de sista siffrorna.
Inte för att jag inte hade haft tid innan - utan bara för att jag hade ägnat mig åt skjuttekniken och dragit den aningens för långt.
Däremot har jag aldrig i hela mitt liv missat att passa en tid, inte ens med en minut, så jag är inte särskilt konsekvent i mitt uppskjutande.
Det är främst när det är deadlines inblandade som jag har ställt till det med problem för mig själv.
Av någon outgrundlig anledning hade jag inte det problemet när jag skrev Casanovas Kvinna, då satte jag upp egna deadlines och höll dem med god marginal.
Så vad lärde jag mig av det kan man undra?
Jo, utöver att det är stressbefriande lämnar det faktiskt också utrymme för reflektion och en och annan eftermiddagslur. Jag hade helt plötsligt mycket mer tid än innan, tack vare att jag planerade mitt "arbete".
Tänk att struktur visade sig vara en tillgång; ett år innan jag gick in i väggen hade jag kallat det "okreativt".
Man kan därmed konstatera att jag har sagt en massa strunt för att försvara mina icke önskvärda beteenden...
Jag försöker bara kolla hur lika vi är, eftersom jag inbillar mig att det finns fler som är - eller har varit- som jag och skjuter, skjuter och skjuter det där jobbet framför sig till det är helt omöjligt att inte ta tag i.
På min förra arbetsplats hade vi årliga presentationer av våra strategier och produktlanseringar, ett arbete som påbörjades i mars och presenterades för säljorganinsationen i juni.
Varje natt innan året största och viktigaste presentation satt jag och försökte få ihop de sista siffrorna.
Inte för att jag inte hade haft tid innan - utan bara för att jag hade ägnat mig åt skjuttekniken och dragit den aningens för långt.
Däremot har jag aldrig i hela mitt liv missat att passa en tid, inte ens med en minut, så jag är inte särskilt konsekvent i mitt uppskjutande.
Det är främst när det är deadlines inblandade som jag har ställt till det med problem för mig själv.
Av någon outgrundlig anledning hade jag inte det problemet när jag skrev Casanovas Kvinna, då satte jag upp egna deadlines och höll dem med god marginal.
Så vad lärde jag mig av det kan man undra?
Jo, utöver att det är stressbefriande lämnar det faktiskt också utrymme för reflektion och en och annan eftermiddagslur. Jag hade helt plötsligt mycket mer tid än innan, tack vare att jag planerade mitt "arbete".
Tänk att struktur visade sig vara en tillgång; ett år innan jag gick in i väggen hade jag kallat det "okreativt".
Man kan därmed konstatera att jag har sagt en massa strunt för att försvara mina icke önskvärda beteenden...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




