Det finns få saker som berör mig så som separationer och återföreningar. Dagens "Spårlöst" var inget undantag; Oksanas livsöde var oerhört berörande.
Själv har jag aldrig träffat min pappa och sex av de sju halvsyskon jag har på hans sida av släktträdet.
Han ville aldrig träffa mig och att inte ha en pappa har nog påverkat mig på många sätt; säkert också de faktumet att han aldrig sökte kontakt.
Jag tror att det är just det som berör mig så djupt när jag ser den här typen av program.
I den bästa av världar skulle alla barn få bli burna i en stor varm pappafamn när de är små.
Man får mycket gott med sig ut i livet av den där tryggheten.
4 kommentarer:
Jag såg inte hela men av det jag såg kände jag hur hemst det är med dessa livsöden som människor lever med.
Jag har inte heller träffat min riktiga pappa men det var inget varken han eller jag fick välja. Han dog innan jag visste vem han var. Han fick aldrig veta att jag fanns. Men jag hade turen att hitta mina halvsyskon och får igenom dem en fin bild av min pappa.
Kram!
Det är tråkigt när människor inte förstår vilken viktig funktion de egentligen fyller. Men tur att det oftast då finns någon som försöker att fylla det där tomrummet...
Som ung bestämde jag mig för att aldrig dela säng med någon som inte kunde bli en god far för mina eventuella barn. Det är jag glad för idag.
Kram!
Kram till er alla,
Åsa
Skicka en kommentar