lördag 18 september 2010

Jag betraktar

min buketter av gladiolus och inser att de verkligen har gjort sitt.
Ofräscha blommor är inte vackert och de stör mitt öga, alltså får de följa med till soprummet på vägen mot centrum som by the way fyller 50 år nästa helg.

Farsta är en av de förorter som först begåvades med en tunnelbanelinje vilket gjorde att förorten snabbt fylldes med nya invånare.
Nuförtiden är vi 50 000 som bor här och ändå hälsar personalen på Konsum igenkännande varje gång jag är där.
Det kan bero på att jag är en varjedaghandlare. Lite spontanköp av mjölk och bröd gör susen.
Jag gillar när folk hälsar igenkännande.

Blomsterhandlaren hälsar också glatt, men honom genomskådar jag.
Han känner inte igen mig alls, han vill ha merförsäljning.
Istället låtsas jag gå på "hur är det med dig idag då?" och köper de extraprisrosor han viftar med, men inte för hans skull utan för min egen.
Att hans försäljningsego därmed stärks blir som en extra bonus.

Torgförsäljningen är en stor del av trivseln här och den bör sponsras, särskilt som den bidrar till ett vackrare blickfång än det jag har just nu.

2 kommentarer:

Agneta sa...

Torgförsäljning är trevligt, och färska blommor är en enorm vardagslyx - det borde jag unna mig ibland.

Åsa Hellberg sa...

I love blommor. Det värsta med dem är att de vissnar.