God middag bloggvärlden

Jag håller på att blåsa bort.
Inte för att jag har varit ute, det har jag inte hunnit än, men det räcker med att det viner och smäller på balkongen för att jag ska förstå att idag bör man hålla i hatten.

Senast jag bar hatt var när jag jobbade i dörren på Sturecompagniet, och för att den skulle sitta kvar på huvudet var den fäst vid en liten hårtofs. Det var nämligen en och annan som tyckte att det var kul att försöka få av mig min fina bruna filthatt, men tji fick de.

Och på tal om dörrvakter; Paulo Roberto jobbade under samma tid på Café Opera och han kan nog inte ha varit mer än 19-20 år då.
Igår var han med i det alldeles lysande programmet "sommarpratarna" på Svt1.

Jag följde förra säsongen och programmet är ett utmärkt exempel på att tv inte behöver vara svårare än att samla ett gäng intressanta- och olika - profiler som får berätta om sitt liv med utgångspunkt från det som är deras enda gemensamma nämnare, sina sommarprogram.

Enkelt och genialt.