arbetade jag bland annat i europeiska projektgrupper och lite beroende på vilket land kollegan kom från så skulle det alltid kyssas på kinden.
Jag är från Fjällbacka, och sånt larv har vi faktiskt aldrig ägnat oss åt där.
Där tar man ett rejält tag med handen, skakar till ett par gånger och så är hälsandet över.
Jag hade alltid svårt med det där. Inte för kyssandet i sig, det klarar jag väl av, men en av de frågor jag började grubbla på redan på flyget på väg till mötet var på vilken kind man pussade först.
Gjorde man fel riskerade man att smälla ihop munnarna och det hade varit oerhört pinsamt och
när jag sedan rörde ihop fransmän och schweizare kunde det hända att jag delade ut en kyss för mycket, eller drog bort kinden just när motparten skulle placera en tredje och det var inte heller särskilt kul.
Det finns ingen europeisk standard på antalet kyssar, vilket är synd och skam när vi svenskar ska mingla i Europa.
Tacka vet jag tyskarna.
Det var som Fjällbackabor hela bunten.
Guten tag, skak-skak och så var det klart.
6 kommentarer:
Ha ha....håller med dig! Enklast så, kan också bli förvirrad=)
Kram
Adela
Ha ha. Jag har alltid trott att det är tre luftkyssar som gäller. Men det är alltså olika... ja då har jag lärt mig nåt nytt idag
Ja, fy vad det är ovant. Man känner sig inte så belevad direkt. En bestämd standart på det hela skulle underlätta.
ha ha... är helt inne på din linje. Det ska kramas mycket också, jag har absolut inget emot det, men nånstans inombords känner jag att det känns mer äkta att dela ut dem när man verkligen har anledning.
Men men. Här får du ändå en kram!
/K
Tack för att ni förstår hur jag har haft det!:)
Kanske något för EU att ta tag i? Rejäla regler för hur och hur mycket/länge man ska hälsa... ;)
Skicka en kommentar