Jag tror att vi måste prata om

köksredskap och hur illa ställt det är med sådana i mitt kök.

Vi kan som exempel ta den enda lagomstora kastrull som jag hade men som nu är hivad eftersom den envisades med att bränna fast vad jag än kokade i den.
Klok kvinna beger sig efter ett sådant slängande genast iväg till närmaste kastrullbutik för att införskaffa sig en ny, men inte den här kvinnan inte; sådant glöms nämligen bort i det här hushållet ända till hon står där och säger f-n när det enda hon har är en typ åttalitersvariant till två små ynkliga paket nudlar.

Annat jag förtränger, men som inte har med köket att göra, är till exempel handdukar, lakan och strumpor.
När det har gått hål stoppar jag av någon anledning tillbaka detta i skåpet vilket gör att det ser ut som jag massor av både sockor och handdukar att välja bland när jag egentligen knappt har något alls.

Däremot har jag aldrig, jag upprepar aldrig, förträngt att en kudde har gjort sitt eller att soffan i rent uppiffningssyfte behöver en ny sådan.
Inte heller att det med jämna mellanrum behövs nya mattor och schyssta tunga gardiner.

Vi ska till Ikea på sportlovet.
Sonen behöver ett nytt skrivbord.
Det ska bli oerhört intressant att redovisa det kvittot för er efteråt.
Står det liten pyttig men väldigt söt kudde, 49,50 någonstans på det är det helt okej om ni slutar följa den här bloggen.
Jag förstår om ni har tröttnat på mycket snack och ingen verkstad.