Min son berättade

för mig häromdagen att den vars åsikt han tycker är viktig när det gäller sin musik är min.

Jag har sett på honom att det är betyder mycket vad jag tycker och det gäller att ha fingertoppskänsla när man ska "bedöma" någon av alla de låtar han gör.
Jag kritiserar aldrig men ger gärna förslag på korrigeringar av en ton här och där om det gnisslar till i mina öron.
Det är kul, för då kan vi bli sittande framför hans dator medan han ändrar och jag lyssnar.

Häromdagen sa han på skoj "vi kanske ska göra någon låt ihop".

Jag började förstås genast att fundera på vad vi skulle kalla oss och vilka kläder vi skulle ha på vår första show.
Hur många band består av en välklädd 49-årig mor och en snart sjuttonårig frän son?
Youtube skulle troligtvis krackelera av alla visningar.
Jag skulle få boka av klienter och sonen skulle behöva hoppa av skolan.

Herregud, det finns ju till och med risk för att Oprah hör av sig!